Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:52

2024-06-22T13:52:44Z

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-05-05T08:21:51Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 5. mai 2024 kl. 08:20

2024-05-05T08:20:23Z

Carsten på 2. mai 2024 kl. 05:33

2024-05-02T05:33:16Z

Carsten: Karl Collan: Kalevala - Andra Sången

2024-05-02T05:06:47Z

Karl Collan: Kalevala - Andra Sången

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Andra Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[Fil:Sång 1.jpg|thumb|300px|<center>Illustration til Första Sången, af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Andra Sången'''</big></big></big></center>

-----

 '''Andra Sången:''' Wäinämöinen stiger i land på en obevuxen strand, der han låter den unge Sampsa Pellervoinen utså allehanda trädslag: 1—42. — Eken ensam frodas i början icke, men sås ånyo och uppskjuter nu så yfvig att hon undanskymmer sol och måne: 43—110. — En liten man uppstiger ur hafvet och fäller eken: 111—222. — Foglar börja sjunga i träden; gräs, örter och bär vexa; endast kornet vexer icke: 223—236. — Wäinämöinen finner några kornfrön på stranden, och fäller en sved, men qvarlemnar en ensam björk, till hviloplats för luftens foglar: 237—262. — Af tacksamhet härför slår en örn eld, hvarmed sveden antändes: 263—284. — Wäinämöinen sår sitt korn, uppsänder böner för dess vext, och Ukko befruktar fältet med ett ymnigt regn: 285 —376.
 

-----

<blockquote>
::Wäinämöinen nu sig höjde
::Upp i land med begge händer
::Ute på en ö i hafvet.
::På dess obevuxna marker.
::Många år han sedan dröjde,
::Lefde långa tider framåt
::På den ej benämnda holmen,
::På dess obevuxna marker.

::Eftersinnar, öfverlägger,
::10. Bär en tanke i sitt hufvud:
::"Hvem, skall här befrukta jorden,
::Frön utöfver fälten sprida?"

::Pellervoinen, åkerns ättling,
::Sampsa, han den unge gossen,
::Kommer att befrukta jorden,
::Sprider frön utöfver fälten.
::Ut han strör sin sådd med ifver
::Öfver fälten, öfver kärren,
::Öfver öppna svedjemarker,
::20. Öfver stenuppfyllda ställen.
::Tallar sådde han på höjder.
::Granar han på kullar sådde.
::Ljung han sådde ut på hedar.
::Löfträdstelningar i dälder.
::Björkar uti sanka marker.
::Alar sådde han i lös jord.
::Häggar uti våta nejder,
::Sälgar uti fuktig jordmån.
::Rönnar uppå helga platser,
::30. Videträn i mjuka mossar.
::Uti stenig jordmån enar,
::Ekar invid strömmars bräddar.

::Träden började att vexa.
::Telningar i höjden sköto,
::Granar, blommande i toppen,
::Och, med rika kronor, tallar:
::Björkar uppå sanka marker.
::Alar sköto upp ur lös jord,
::Häggar uti våta nejder,
::40. Uti stenig jordmån enar;
::Sköna bär på enen vuxo.
::Smaklig frukt på häggens grenar.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Nu sig ut begaf att skåda
::Sampsas fröbeströdda ställen,
::Pellervoinens såningsmarker;
::Såg att träden börjat vexa.
::Telningarne uppåt skjutit:
::Endast eken vexte icke.
::50. Gudaträdet slog ej rötter.

::Lemnar då det onda trädet
::I sin,frihet, åt sitt öde,
::Väntar än i trenne nätter.
::Bidar lika många dagar.
::Går till slut att se på trädet.
::När en vecka hunnit skrida:
::Eken har ännu ej vuxit,
::Gudaträdet ej sig rotat.

::Fyra tärnor nu han skådar,
::60. Fem af vattnets unga jungfrur:
::Gräs uppå en äng de meja,
::Berga hö på gröna lindan,
::På den dimomhöljda udden,
::Spetsen af en töcknig holme.
::Hvad de mejat, upp de räfsa.
::Kasta höet upp i strängar.
::Tursas då ur hafvet stiger,
::Hjelten höjer sig ur vågen,
::Tänder eld på gröna gräset,
::70. Bringar det i ljusan låga.
::Bränner gräset ner till aska.
::Låter det i gnistor uppgå.
::Qvar då blifver blott en stofthög.
::Återstår en hop af aska:
::Dit han lägger älskogsbladet,
::Älskogsbladet, ekens ollon:
::Skön en telning härur vexte.
::Grön en stängel upp sig höjde.
::Uppsköt, frodig som ett smultron,
::80. Vexte upp i tvenne grenar.
::Och den breder ut sin krona.
::Vida sträcka sig dess grenar:
::Toppen upp till himlen hinner,
::Grenarne kring fästet spridas;
::Molnen i sitt lopp de hindra.
::Hämma skyarne i farten.
::Undanskymma solens strålar
::Och förtaga månens skimmer.

::Nu den gamle Wäinämöinen
::90. Eftertänker och begrundar.
::Hvem som kunde eken fälla.
::Ned det sköna trädet hugga.
::Menskor ledsnade att lefva.
::Fiskar trifdes ej i vattnet,
::När ej solen längre lyste,
::När sitt skimmer månen mistat.

::Men ej fanns en sådan hjelte,
::Ej en man med sådan styrka,
::Att han kunnat eken fälla,
::100. Trädet med dess hundra grenar.

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Tog till orda sjelf och sade:
::"O min moder, som mig burit,
::Du naturens höga dotter!
::Sänd till bistånd vattnets makter
::Makter nog i vattnet finnas,
::För att eken nederbryta,
::Hugga af det onda trädet,
::Som förtager solens strålar,
::110. Undanskymmer månens skimmer!"

::Upp då steg en man ur hafvet,
::Hof en hjelte sig ur vågen,
::Icke var han bland de största,
::Icke bland de allra minsta:
::Lång, som tummen är hos männer,
::Högrest, som en spann hos qvinnor.
::Kopparhatt hans hufvud täckte,
::Klädd han var i kopparstöflar,
::Kopparhandskar ock han hade,
::120. Sirade med kopparränder,
::Bar kring midjan koppargördel,
::Kopparyxe uti gördeln;
::Tumslångt skaftet var på yxen,
::Af en nagels bredd var bladet.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Eftertänker, öfverlägger:
::Manlig nog han synes vara,
::Tycks nog eljest karlavulen,
::Men har längden af en tumme,
::130. Knappast höjden af en oxklöf!

::Höjer då sin röst och säger,
::Yttrar dessa ord omsider:
::"Hvad slags karl är du, din pyssling,
::Vill du ock för hjelte gälla?
::Föga bättre än en liflös,
::Lik en död du tycks mig vara!"

::Mannen ifrån hafvet säger,
::Vågens hjelte höres svara:
::"Man jag är, så väl som andra;
::140. Liten hjelte utur hafvet,
::Kommen för att eken fälla.
::Hugga ner det sköra trädet".

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Yttrar då ett ord och säger:
::"Icke lär du blifvit skapad.
::Icke torde dig man ämnat
::Alt den stora eken fälla.
::Det vidunderliga trädet".

::Knappt han detta hunnit säga:
::150. Då han åter ser på mannen,
::Ser han hans gestalt förändrad,
::Hjelten iklädd annan skepnad:
::Fötterna på marken släpa,
::Hufvudet till molnen hinner:
::Skägget framtill når till knäna,
::Håret baktill ner till hälen:
::Ögat står en famn från ögat.
::Famnsvid är hans smalbens omkrets
::Och halfannan famn är knäets,
::160. Men hans höfters tvenne famnar.

::Yxen börjar han att slipa,
::Hvässer nu det jemna bettet
::Emot brynen, sex till talet,
::Mot sju hårda slipstens-ändor.

::Nu med snabba steg han stiger,
::Vaggande han framåt skyndar
::I sin vida benbeklädnad,
::Yfvigt fladdrande för vinden;
::Träder snabbt med första steget
::170. Fram uppå den mjuka sanden,
::Träder tungt med andra steget
::På den lefverbruna marken:
::Stiger stadigt med det tredje
::Fram till sjelfva ekens rötter.
::Mannen börjar nu att hugga.
::Att slå till med jemna bettet:
::Hugger engång, hugger tvenne.
::Måttar ren det tredje hugget:
::Gnistor spraka då ur yxen,
::180. Eld ur eken fram sig tränger:
::Eken redan ner sig böjer.
::Lutar ner sin vida krona.

::Med sitt tredje hugg omsider
::Mäktar han att eken fälla,
::Att det stora trädet nedslå,
::Sänka ner dess hundra grenar:
::Stammen fällde han mot öster,
::Toppen han mot vester vände,
::Men dess löfverk emot söder,
::190. Grenarne mot norr han sträckte.

::Den som tog en qvist från trädet,
::Tog sig dermed evig lycka;
::Den som trädets topp fick bryta,
::Bröt ett evigt trolldomsmedel:
::Den som skar ett löf från trädet.
::Skar sig tjusningskraft för evigt.
::Men de spånor hvilka flugit,
::Splittrorna, som blifvit spridda
::Öfver hafvets klara yta,
::200. Ut uppå de vida vågor,
::Vräktes af och an af vinden,
::Sqvalpades af hafvets svallvåg
::Såsom båtar öfver vattnet,
::Öfver böljorna som fartyg.

::Vinden dref dem fram till Pohja,
::Der den unga Pohja-dottren
::Stod och sköljde sina slöjor.
::Tvättade vid stranden kläder
::På en häll, besköljd af vågen,
::210. Ytterst på en långsträckt udde.
::Här hon såg ett spån på vågen,
::Stack det i sin näfverrensel,
::Medtog spånet hem i renseln,
::I den lockförsedda väskan,
::Att till trolldomspilar göras
::Och till skjutredskap åt skyttar.

::När då eken blifvit nedfälld,
::När det onda trädet stupat,
::Börjar solen åter lysa,
::220. Månen att sin klarhet sprida;
::Molnen åter framåt skrida,
::Himlens båge upp sig hvälfver.
::Vid den dimbetäckta udden,
::På den töckenhöljda holmen.

::Skogar började att grönska,
::Lunder vexte efter önskan,
::Löf på träden, gräs på marken;
::Foglar nu i träden sjöngo,
::Trastar qvittrade på grenen,
::230. Göken galade i toppen.
::Bärens skaft ur jorden sköto,
::Gyllne blommor täckte fälten.
::Gräs af alla arter grodde,
::Mångahanda örter vexte;
::Endast kornet vexte icke:
::Ej den goda sådden uppsköt.

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Vandrar fram och öfverlägger
::Uppå stranden invid hafvet,
::240. Vid det vida vattnets bräddar;
::Sädesarter sex han finner,
::Hittar sju olika fröslag
::Uppå stranden invid hafvet,
::I den fina, mjuka sanden;
::Gömmer dem uti ett mårdskinn,
::Sommarekorns benbeklädnad;
::Går då ut att så på fälten,
::Att med frön befrukta marken
::Närmast invid Kalevas källa
::250. Uppå Osmo-åkerns jordvall.

::Qvittrar då en fink på grenen:
::"Osmos korn skall icke vexa,
::Kalevas hafre icke frodas.
::Om ej markens träd man fäller.
::Om ej här en sved man hugger,
::Och med eld förbränner sveden."

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Låter hvässa sig en yxe
::Och en väldig sved han hugger,
::260. Fäller ner en vidsträckt skogsmark.
::Alla vackra träd han nedslår.
::Blott en björk han oskadd lemnar.
::Att sig foglar der må hvila.
::Gökar i dess krona sjunga.

::Flög en örn igenom luften.
::Nalkades från himlens rymder,
::Kom att denna sak betrakta:
::"Hvarför har man oskadd lemnat
::Denna vackra björk allena,
::270. Icke fällt det sköna trädet?"

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Derför är den oskadd lemnad.
::Att sig foglar der må hvila,
::Luftens örn sig der må sätta."

::Örnen, luftens fogel svarar:
::"Välbetänkt af dig är detta,
::Att du låtit björken vexa.
::Sköna trädet orördt qvarstå
::Till en hviloplats för foglar,
::280. Der ock jag mig sjelf kan sätta!"

::Eld slår örnen, luftens fogel,
::Låter lågor plötsligt tändas.
::Nordanvinden bränner sveden.
::Östanvinden den förhärjar,
::Bränner träden ner till aska,
::Låter dem i gnistor uppgå.

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Tager fram sex sädesarter,
::Korn af sju olika fröslag,
::290. Tager dem utur sitt mårdskinn,
::Sommarekorns benbeklädnad,
::Sommarhermelinens benling;
::Går så ut att så på fälten,
::Att med frön befrukta jorden,
::Tar till orda sjelf och säger:

::"Säden sår jag här på marken         ''Såningsmannasång. v. 296-330.''
::Genom skaparns öppna fingrar.
::Ur hans allmakts egna händer,
::Att på dessa åkrar vexa,
::300. Skjuta upp ur dessa sveder!

::"Gumma, du inunder jorden.
::Markens moder och värdinna,
::Gif åt torfvan kraft att drifva,
::Alstringskraft, åt feta marken!
::Styrka saknar icke jorden,
::Ej så länge tiden varar,
::Om blott gifmildt den förunnas
::Af naturens blida döttrar.

::"Jord, stå upp ifrån din hvila,
::310. Vakna upp, du skaparns gräsvall!
::Låt hvar stängel ut sig veckla,
::Stjelkarne i höjden skjuta,
::Ax till tusental sig höja,
::Grenar hundrafaldt sig breda
::Ur min plöjning, ur min såning,
::Ur den möda, här jag nedlagt.

::"O du Ukko, högst bland gudar!
::Fader i den höga himlen,
::Du som skyarne beherrskar,
::320. Öfver himlens strömoln råder!
::Håll en sammankomst bland molnen,
::Pläga råd i solens strålar:
::Låt en sky gro upp i öster,
::Höj ifrån nordvest en molnvägg,
::Sänd en annan ifrån vester,
::Slunga skyndsamt en från söder!
::Låt från himlen vatten dugga,
::Nedstänk honung ifrån molnen
::Uppå brodden som sig höjer,
::330. Som med fart ur jorden skjuter!"

::Det var Ukko, högst bland gudar,
::Fadren i den höga himlen:
::Sammankomst han höll bland molnen,
::Rådslog uti solens strålar,
::Lät en sky gro upp i öster,
::Höjde från nordvest en molnvägg,
::Hof en annan ifrån vester.
::Sände skyndsamt en från söder,
::Sammanstötte molnens kanter,
::340. Rand mot rand med dån han hopslog,
::Lät från himlen regnet dugga,
::Stänkte honung ned från molnen
::På den brodd som redan vexte,
::Sådden, som sköt upp ur jorden.
::Axrik höjde nu sig brodden,
::Vexte, stubben lik till färgen,
::Ur den mjuka åkerjorden,
::Rödjad upp af Wäinämöinen.

::Redan efter tvenne dagar,
::350. Efter tvenne, trenne nätter.
::När en vecka hunnit skrida,
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Ut begaf sig för att skåda
::På sin plöjning, på sin såning,
::Sina händers verk betrakta.
::Efter önskan vexte kornet:
::Rader sex på axen funnos.
::Leder tre på hvarje stängel.

::Derpå gamle Wäinämöinen
::360. Vände sig och såg omkring sig;
::Då kom göken, vårens fogel,
::Såg den björk, som ensam vexte:
::"Hvarför har man oskadd lemnat
::Denna vackra björk allena?"

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Derför har man oskadd lemnat
::Denna björk att ensam vexa,
::Att du sjunga må i trädet.
::Ljufva gök, här må du sjunga,
::370. Gala ur det bruna bröstet,
::Sjunga med din silfverstämma,
::Höja rösten, klar och klangrik!
::Sjung här hvarje qväll och morgon,
::Stundom äfven midt på dagen,
::Att förljufva dessa nejder,
::Att behag åt skogen skänka,
::Rikedom åt dessa stränder,
::Ymnighet åt dessa marker!"

</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 5. mai 2024 kl. 08:20
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)]] !!~~
−	\|-
−	~~! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Andra Sången (Kalevala, Collan)]] !!~~
−	\|-
−	\|}
−

	[[Fil:Sång 2 (Gallen-Kallela).jpg\|thumb\|300px\|<center>Illustration til Andra Sången, <br>af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]		[[Fil:Sång 2 (Gallen-Kallela).jpg\|thumb\|300px\|<center>Illustration til Andra Sången, <br>af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 2. mai 2024 kl. 05:33
Linje 10:		Linje 10:


−	[[Fil:Sång 1.jpg\|thumb\|300px\|<center>Illustration til ~~Första~~ Sången, <br>af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]	+	[[Fil:Sång 2 (Gallen-Kallela).jpg\|thumb\|300px\|<center>Illustration til Andra Sången, <br>af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]

	<center>'''[[Finsk religion og mytologi\|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''		<center>'''[[Finsk religion og mytologi\|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

@@ Linje 498: / Linje 498: @@
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
 [[Kategori:Karl Collan]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 5. mai 2024 kl. 08:21
Linje 1:		Linje 1:
		+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
		+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
		+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
		+	\|-
		+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)]] !!
		+	\|-
		+	! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Andra Sången (Kalevala, Collan)]] !!
		+	\|-
		+	\|}
		+

	[[Fil:Sång 2 (Gallen-Kallela).jpg\|thumb\|300px\|<center>Illustration til Andra Sången, <br>af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]		[[Fil:Sång 2 (Gallen-Kallela).jpg\|thumb\|300px\|<center>Illustration til Andra Sången, <br>af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]

Andra Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:52

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 5. mai 2024 kl. 08:20

Carsten på 2. mai 2024 kl. 05:33

Carsten: Karl Collan: Kalevala - Andra Sången