Carsten på 16. apr. 2019 kl. 14:00

2019-04-16T14:00:56Z

Carsten: Beowulf (RW) 2

2013-02-05T09:32:13Z

Beowulf (RW) 2

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Beowulf]] !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Bjovulf]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Beowulf (RW) 2]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Bjovulf (N.F.S.Grundtvig)]] !! !!
|-
|}

[[Fil:Ill. fra St. Aubins "Vita".jpg|300px|thumb]]

<center><big><big>'''[[Beowulf (RW)| Beowulf]]'''</big></big>
'''En fornengelsk hjältedikt'''

 Översatt av
''' Rudolf Wickberg''' </center>

:Kapitel 2 <big>'''Grendel hemsöker salen Hjort.'''</big>

: ''115'' Då det blef natt, gick Grendel att söka
:Det höga huset, se till huru ring-danerna
:Hade inredt det efter dryckeslaget.
:Han fann då derinne en skara af ädlingar
:Sofvande efter gästabudet; sorg och elände
:''120'' Kände ej männen. Olycksvarelsen
:Var snart redo, vild och lysten,
:Hätsk och rasande, och tog från bädden
:Trettio män; begaf sig sedan derifrån
:Att stolt öfver bytet återvända hem,
:''125'' Söka sin bostad med denna likhög.
:Sedan blef arla, vid dagens gryning,
:Grendels stridskraft uppenbar för männen.
:Då blef klagan, stort morgonlarm
:Höjdt öfver rofvet. Den frejdade fursten,
:''130'' Bepröfvad och ädel, satt nu oblid,
:Led stort bekymmer, sorg öfver kämparne,
:När de fått skåda den lede och fridlöse
:Gastens spår; olyckan var för svår,
:Led och långvarig. Ej dröjde det längre,
:''135'' Utan efter en natt begick han åter
:Flere mord och bäfvade icke
:För strid och brott: han var för fast deri.
:Då var lättfunnen den som annanstädes
:Sökte en mera aflägsen hviloplats,
:''140'' Bädd i rummen, då honom yppadt blifvit,
:Sagdt sanningsenligt med tydligt tecken
:Salskämpens hat; den som undkommit fienden,
:Höll sig sedan på säkrare afstånd.
:Sålunda rådde och stred orättfärdigt
:''145'' En emot alla, till dess tomt stod
:Det yppersta af hus. I tolf vintrars tid
:Fick Scyldingarnes vän tåla nesa,
:Allt slags ondt och svåra sorger
:— Det var en lång tid. — Sålunda vardt det
:''150'' För menniskors barn uppenbart kändt
:Sorgligt i sånger, att Grendel en tid
:Stred emot Hroðgar, bar hätsk fiendskap,
:Brott och fejd många halfår,
:Oaflåtlig kamp; ville ej i frid
:''155'' Från någon man af danernas styrka
:Fjerma döden, taga gods i stället.
:Ej kunde dervidlag ens någon af stormännen
:Hoppas lysande bot från mördarens händer;
:Utan olycksbringaren förföljde ständigt
:''160'' Gamla och unga; det hemska dödstrollet
:Fångade och förgjorde; höll sig natt efter natt
:I töckniga träsk; menniskor ej veta
:Hvart trollkarlarne vandra omkring.
:Så öfvade ofta menniskoslägtets fiende,
:''165'' Den hemske enstöringen en mängd illdåd,
:Ett hårdt förtryck, bebodde Hjort,
:Den guldskimrande salen, om svarta nätter.
:Ej fick han för skaparen nalkas skatten,
:Konungastolen, och trådde ej därefter1.
:''170'' Detta var stort trångmål för Scyldingarnes vän
:Och stort själskval. Ofta suto många
:Mäktige till råds, öfverlade om bot,
:Hvad som väl vore bäst för de djerfve
:Att vidtaga emot de hemska öfverfallen.
:''175'' Stundom lofvade de på heliga orter
:Dyrkan åt gudarne, bådo med ord,
:Att gastdödaren skulle lemna hjelp
:För folkets lidanden. Sådan var deras sed,
:Hedningarnes hopp: på helvetet tänkte de
:''180'' I sinneshugen, de kände ej skaparen,
:Gerningarnas domare, ej herren Gud.
:Ja, de kunde ej prisa himlarnas vän,
:Härlighetens konung. Ve den som skall
:Genom olycksdiger fiendskap drifva sin själ
:''185'' I eldens famn, ej hoppas hugsvalelse,
:Ej någon återvändo! Väl den som får
:Efter dödsdagen söka herren
:Och bedja om frid i faderns famn.
:''115'' Då det blev natt, gick Grendel att söka
:Det höga huset, se till huru ring-danerna
:Hade inrett sig där efter dryckeslaget
:Han fann då därinne en skara ädlingar
:Sovande efter gästabudet; de kände ej sorg,
:''120'' Människors elände, något slags olycka
:Vild och lysten, var han snart redo,
:Hätsk och rasande, tog han från bädden
:Trettio män; begav sig sedan därifrån
:Att stolt över bytet återvända hem,
:''125'' Söka sin bostad med denna likhög.
:Sedan blev arla, vid dagens gryning,
:Grendels stridskraft uppenbar för männen.
:Då blev klagan höjd efter festen,
:Stort morgonlarm. Den frejdade fursten,
:''130'' Ädel och vördad, satt nu oblid;
:Den starke led stor sorg över kämparne,
:När de fått skåda den onde, eländige
:Gastens spår; olyckan var för svår,
:Led och långvarig. Ej dröjde det längre,
:''135'' Utan efter en natt begick han åter
:Flere mord och bävade icke
:För strid och brott: han var för hårdnackad därmed.
:Då var lättfunnen den som annanstädes
:Sökte en mera avlägsen viloplats,
:''140'' Bädd i rummen, då honom yppat blivit,
:Sagt sanningsenligt med tydligt tecken
:Salskämpens hat; han höll sig sedan
:På säkrare avstånd och undkom fienden.
:Sålunda rådde och stred orättfärdigt
:''145'' En mot alla, till dess tomt stod
:Det yppersta av hus. I tolv vintrars tid
:Fick Scyldingarnes vän tåla nesa,
:Allt slags ont och svåra sorger
:— Det var en lång tid. — Sålunda vart det
:''150'' För människors barn uppenbart känt
:Sorgligt i sånger, att Grendel en tid
:Stred emot Hroðgar, bar hätsk fiendskap,
:Brott och fejd många halvår,
:Oavlåtlig kamp; ville ej ha frid
:''155'' Eller fjärma döden från någon man
:Av danernas styrka, taga gods i stället.
:Ej kunde därvidlag ens någon av stormännen
:Hoppas lysande bot från mördarens händer;
:Utan skräckbringaren förföljde ständigt
:''160'' Gamla och unga; det hemska dödstrollet
:Fångade dem försåtligt; höll sig natt efter natt
:I töckniga träsk; människor ej veta
:Var trollkarlarne vandra omkring.
:Så övade ofta människosläktets fiende,
:''165'' Den hemske enstöringen en mängd illdåd
:Ett hårt förtryck, bebodde Hjort,
:Den guldskimrande salen, om svarta nätter.
:Ej fick han för skaparen nalkas skatten,
:Konungastolen, och trådde ej därefter.
:''170'' Detta var stort trångmål för Scyldingarnes vän
:Och stort själskval. Ofta sutto många
:Mäktige till råds, överlade om bot,
:Vad som väl vore bäst för de djärve
:Att vidtaga emot de hemska överfallen.
:''175'' Stundom lovade de på heliga orter
:Offer åt gudarne, bådo ivrigt,
:Att gastdödaren skulle lämna hjälp
:För folkets lidanden. Sådan var deras sed,
:Hedningarnes hopp: på helvetet tänkte de
:''180'' I sinneshugen, de kände ej skaparen,
:Gärningarnas domare, ej herren Gud.
:Ja, de kunde ej prisa himlarnas värn,
:Härlighetens konung. Ve den som skall
:Genom olycksdiger strävan driva sin själ
:''185'' I eldens famn, ej hoppas hugsvalelse,
:Ej någon återvändo! Väl den som får
:Efter dödsdagen söka herren
:Och bedja om frid i faderns famn.

:'''Noter:'''

:1. Eller: och kände ej hans avsikt.

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Dróttkvæði og Rímur]]
[[Kategori:Rudolf Wickberg]]

@@ Linje 183: / Linje 183: @@
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
 [[Kategori:Dróttkvæði og Rímur]]
 [[Kategori:Rudolf Wickberg]]

Beowulf (RW) 2 - Revisjonshistorikk

Carsten på 16. apr. 2019 kl. 14:00

Carsten: Beowulf (RW) 2