Det andra kvädet om Gudrun (PAG) - Revisjonshistorikk

Carsten på 15. jul. 2022 kl. 15:01

2022-07-15T15:01:46Z

Carsten på 31. mai 2022 kl. 16:20

2022-05-31T16:20:21Z

Carsten på 23. jan. 2019 kl. 11:09

2019-01-23T11:09:32Z

Iwan på 12. mar. 2015 kl. 20:38

2015-03-12T20:38:44Z

JJ.Sandal på 25. des. 2013 kl. 07:56

2013-12-25T07:56:00Z

JJ.Sandal på 25. des. 2013 kl. 07:55

2013-12-25T07:55:10Z

Jesper på 22. des. 2013 kl. 15:25

2013-12-22T15:25:44Z

Carsten på 15. sep. 2013 kl. 05:34

2013-09-15T05:34:56Z

Jesper: Det andra kvädet om Gudrun (PAG)

2013-01-13T03:13:04Z

Det andra kvädet om Gudrun (PAG)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Guðrúnarkviða in forna]]!! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Den forne Gudrunkvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Den anden eller den gamle Sang om Gudrun]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Andra kvädet om Gudrun]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Det gamle Gudrunskvæde II. (Goþrúnarkviþa en forna II)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det gamle Kvad om Gudrun (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Andra kvädet om Gudrun (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det andra kvädet om Gudrun (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns sorg (AAA)]] !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda (P.A.Gödecke)| EDDA]]'''</big> <big>'''En isländsk samling''' </big> '''Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar'''

 '''[[Peter August Gödecke biografi| Peter August Gödecke]]'''

<big><big>'''Det andra kvädet om Gudrun'''</big></big></center>

<center>[[Bilde:Bort.1.(PAG).jpg|600px]]</center>
<blockquote><blockquote> Konung Tjodrek var hos Atle och hade där mist nästan alle sina män. Tjodrek och Gudrun klagade sins emellan sin sorg för hvar andra. Hon sade till honom, kvädande:
 
<blockquote>1.
 “Jag var möars mö,
 moder mig fostrade,
 jag var husets heder
 och huld mot bröder,
 till dess mig Gjuke
 med guld prydde,
 med guld prydde
 och gaf mig åt Sigurd.
 
 2.
 “Så var min Sigurd
 bland söner af Gjuke,
 som grönskande lilja,
 ur gräset vuxen,
 som väldig hjort
 öfver vilda djur
 eller som glödande guld
 öfver grått silfver;
 
 3.
 “Tills mig bröder mina
 missunnade,
 att en man jag egde,
 som var allom främst.
 De kunde ej sofva,
 ej saker döma,
 förr'n Sigurd till döds
 de slagen fått.
 
 4.
 “Grane lopp till tings,
 gny vardt att höra,
 då Sigurd ej själf
 komma syntes.
 Sadlade hästar
 voro sölade med blod,
 mäkta svettiga
 under mördarne.
 
 5.
 “Gråtande gick jag
 att Grane spörja,
 med tårar på kind
 att tala med fålen.
 Grane sitt hufvud
 mot gräset sänkte,
 hästen viste,
 att hans herre var död.
 
 6.
 “Jag tvekade länge,
 jag tviflade länge,
 förr’n om min bålde furste
 jag min broder sporde.
 Gunnar sitt hufvud
 böjde, men Högne
 mig sade, att Sigurd
 var af sår död:
 
 7.
 “ ‘På andra sidan floden
 fäld ligger
 Guttorms bane,
 ett byte för ulfvar.
 Sök du Sigurd
 i söderled;
 ulfvar tjuta
 om din ädlings lik!’
 
 ''Gudrun kvad:''
 
 8.
 “’Hvi har du, Högne!
 hug att säga
 mig, glädjelösa,
 så grym en sorg?
 Må korpar hjärtat
 ur din kropp slita
 i fjärran land,
 där du främling är!'
 
 9.
 “Då svarade Högne,
 i hugen sin
 en enda gång slagen
 af sorgens storhet:
 'Än mer finge du, Gudrun!
 att gråta öfver,
 om korpar mitt hjärta
 ur kroppen slete!’
 
 10.
 “Ensam gick jag bort
 från ordskiftet
 att samla hop, hvad ulfven
 i ödemarken lemnat.
 Där hörde jag korpar
 högt kraxa,
 örnar kraxa,
 öfver sin åtel glada.
 [Ej gråta jag hördes
 eller händer slå
 eller kvida ens,
 såsom kvinnor pläga,
 då jag sliten satt
 öfver Sigurd.]
 
 11.
 “Natten så mörk
 som i nedan mig tyktes,
 då jag sörjande satt
 öfver Sigurd.
 Bäst bland alla
 mig ulfvarna varit,
 om mig de löst
 ur lifvets band,
 [eller om mig de bränt
 som björkens ved.]
 
 12.
 “Från fjället for jag
 fem fulla dagar,
 tills Hålfs höga
 hall jag nådde.
 Där hystes jag i sju
 halfår hos Tora,
 Håkans dotter,
 i Danmark.
 
 13.
 “Mig till glädje
 hon i gull sydde
 sydländska salar
 och svanar danska;
 vi stickade å bonad
 de båldes kamp,
 Sigars och Siggeirs,
 söder ut på Fyn;
 
 14.
 “Vi sömmade käcke
 kämpars lekar,
 virkade med konst
 konungens män,
 högröda sköldar,
 hunske svenner,
 svärdsflock, hjälmflock,
 hjältens följe;
 
 15.
 “Sigmunds skepp,
 seglande från land,
 stäfvar med guldbild,
 stammar med snidverk.
 Dä sporde Grimhild,
 gotnakvinnan,
 hvar jag mig hemma räknat
 min rediga tid.
 
 16.
 “Hon kastade sin väf,
 kallade sina söner,
 sporde dem
 i spänd ifver,
 om de ville moders sorg
 öfver son hämna
 eller gälda makan
 hennes mans dråp.
 
 17.
 “Gunnar gick strax
 att guld bjuda,
 och Högne bjöd
 böter äfven.
 Då sporde Grimhild,
 hvem gå ville
 stormvagn ätt styra,
 stridshäst att sadla,
 [hingst att rida,
 hök kasta
 och pil från bugtig
 båge skjuta.]
 
 18.
 “Valdar danske
 med Jarisleif,
 därtill Öimod
 med Jarisskåre.
 
 19.
 “Som kungar att skåda,
 skredo där in
 Långbards kämpar
 med kjortlar röda,
 korta brynjor,
 kupiga hjälmar,
 svärd i bälte
 och brunt hår.
 
 20.
 “En hvar mig ville
 smycken välja,
 smycken välja
 och min saknad lindra,
 och mycket de sökte
 min mäktiga sorg
 med tröst att häfva;
 men jag trodde dem icke.
 
 21.
 “Grimhild bjöd mig
 en bägare, fyld
 med glömskans kalla,
 kvalfulla dryck;
 kraften däri
 var kommen af jord,
 af svalkande sjö
 och af sonande blod.
 
 22.
 “Stodo i hornet
 stafvar många.
 röda runor,
 dem jag ej reda kunde,
 Haddingjalands
 långa orm,
 oskuret ax
 och ulfvatarmar.
 
 23.
 “Mycket ondt var
 i det ölet samladt,
 all skogens blomster,
 brända ollon,
 sot från äril,
 offers tarmar,
 brynt svinlefver,
 i ty att han sorg döfvar.
 
 24.
 “Då denna dryck
 jag druckit hade,
 glömde jag fallne
 furstens öden.
 Tre konungar kommo
 och knäböjde,
 och Grimhild sade
 sedan själf:
 
 25.
 “’Guld må du,
 Gudrun! taga
 och dråpligt med gods
 efter din döde fader,
 röda ringar,
 rika täcken,
 Lödvis salar
 efter slagen hjälte;
 
 26.
 “’Hunska kvinnor,
 som konstfullt väfva
 och dig till gamman
 guld sömma;
 ensam du bjude
 öfver Budles skatter,
 och i gyllne skrud
 må du gifvas till Atle!'
 
 ''Gudrun kvad:''
 
 27.
 “’Jag aktar icke
 äkta en man
 och vill ej Brynhilds
 broder ega.
 Jag blygas skulle
 att med Budles son
 ätten öka
 och i älskog lefva.’
 
 ''Grimhild kvad:''
 
 28.
 “’Sök ej att gälda
 hjältar med hat,
 ty det är vi, som ve
 dig vållat hafva!
 Föder du söner,
 fostra dem så,
 som om Sigurd och Sigmund
 sälle lefde!’
 
 ''Gudrun kvad:''
 
 29.
 “’Bjud mig då ej
 med så brinnande ifver
 i den ondskefulla
 ätten in!
 Ej kan jag, Grimhild!
 af glädje lifvas
 eller fröjdas af hoppet
 om fräjdad make,
 sedan, mig till kval,
 korp och ulf
 samman druckit
 Sigurds hjärtblod.’
 
 ''Grimhild kvad:''
 
 30.
 “’Den ättstörste
 af alla kungar
 och den främste bland furstar
 jag funnit har;
 honom skall du ega,
 tills du af ålder dignar,
 men ingen man hafva,
 om du honom ratar.
 
 31.
 “’Jag bjuder dig land
 och lysande följe,
 Vinbärg och Valbärg,
 är du villig att få det.
 [Haf glädje af bröder,
 barn och make!]
 Tag alt detta som ditt,
 o dotter! och var till freds!’
 
 ''Gudrun kvad:''
 
 32.
 “’Denne konung
 jag då kora måste;
 men af nödtvång är det,
 för närskyldes skull.
 Ej varder den mannen
 till makans fröjd;
 hvad han mot mina bröder brutit,
 skall på hans barn jag hämnas.
 
 33.
 “’Atle skall gå
 Gunnar efter lifvet
 och hugstora hjärtat
 ur Högne slita.
 Och icke skall jag låta
 mitt lif förr,
 än jag rånat har
 raske hjältens.’
 
 34.
 “Gråtande grep
 Grimhild fatt
 det ord, som samkar
 hennes söner våda,
 och stort men
 ställer för dem.
 
 * * *
 
 35.
 “Nu sågs hvar hjälte
 i sadeln springa,
 och välska vif
 i vagnar lyftes.
 Sju dagar vi redo
 öfver råkallt land,
 sju andra vi skuro
 skummande böljor,
 [och på än sju gick tåget
 öfver tort land.]
 
 36.
 ''Väldiga borgens
 väktare slogo upp
 gallergrindarna,
 och in i gården vi redo.
 
 37.
 “Atle mig vakte,
 i ångest var jag,
 full af hat
 öfver fränders död.
 
 ''Atle kvad:''
 
 38.
 “’Nyss ur sömnen
 mig norner vakte’. —
 På sin dröm han ville
 tydning veta. —
 ‘Jag tykte, att du, Gudrun,
 Gjukes dotter!
 mig med svekfullt
 svärd stack.’
 
 ''Gudrun kvad:''
 
 39.
 “’Att drömma om järn
 spår drömmarn eld,
 om kvinnoharm
 spår högfärd och lust.
 Dig skall jag med eld
 för ondt bota,
 lindra och läka,
 hur led du än är mig.’
 
 ''Atle kvad:''
 
 40.
 “’Jag tykte mig här på gården
 se telningar fallna,
 dem ej jag velat
 vissna se,
 rifna upp med rötter,
 rodnande af blod,
 burna å bänken,
 ja, mig bjudna till spis.
 
 41.
 “’ Jag tykte mig se hökar,
 af hunger drifna,
 till Häls hus
 ur min hand flyga.
 Deras hjärtan jag mig tykte
 tugga med honung.
 Sorg var i mitt sinne;
 de svälde af blod.
 
 42.
 “’Jag tykte mig se hundar
 ur min hand löpa
 och glädjelöst
 gläfsa och tjuta;
 med hast i döden
 de domnade sedan,
 och jag vardt tvungen
 att liken tära!’
 
 ''Gudrun kvad:''
 
 43.
 “’Män skola om fiska-
 fänge tala
 och hugga hvitlingars
 hufvud af;
 kort före dagsljus
 de sin drägt äta,
 men om få nätter döden
 fångar dem själfva.’
 
 ''Atle kvad:''
 
 44.
 “’Sedan låg jag
 på mitt läger sömnlös,
 glädjelös i sinnet;
 det glömmer jag aldrig.’“

 
<center>[[Bilde:Deko.3.(PAG).jpg|500px]]</center>
</blockquote></blockquote></blockquote>

 
<blockquote><big>'''Noter till Det andra kvädet om Gudrun'''</big>
 
 Detta kväde innehåller i öfverblick Gudruns öden alt ifrån hennes jungfrutid i fädernegården och ända till kort före hennes hämd på Atle för sina bröders död. Det innehåller således åtskilligt, som redan är kändt af föregående kväden, och äfven åtskilligt, som sedan kommer att utförligare besjungas i de följande. Det är därför dock ingalunda fragmentariskt, utan framträder på många punkter fulltonigt och rikt genomfördt. Af senare delen af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, där Gudruns öden i sammanhang förtäljas, är det lätt att finna den sammanhållande tråden mellan de punkter af Gudruns lif, som i detta kväde beröras. Gudrun talar här alt igenom såsom Atles drottning. Det är konung Tjodreks minnen af sorgliga nederlag, som förmå Gudrun att sjunga om sina sorger.
 
 En egenhet med kvädets sångform är för öfrigt, att det är en stor monolog. S. Grundtvig påvisar dock, att denna form sannolikt icke är den ursprungliga, utan är senare tillkommen. De handlande personerna uppträda nämligen midt i berättelsen såsom talande alldeles som i de öfriga sångerna. Den tillbakablicksform, som här sålunda troligtvis är sekundär, är däremot enligt S. Grundtvig tydligen ursprunglig uti två andra sånger, som äro att räkna bland Eddans yngre, nämligen Oddruns klagan och Gudruns äggelse. Denna omarbetning tyder emellertid på en senare tid och en nyare smak, än den, som var herskande, då kvädet först diktades. Detta röjer tillvaron af en märklig utveckling, som dock måste tänkas helt och hållet falla inom hednatiden.
 
 '''''Visan 4.'''''
 '''Grane lopp till tings.''' Jämför härmed Stycke af ett kväde om Sigurd, visan 7!
 
 '''''Visan 7.'''''
 '''Guttorms bane''' är Sigurd.
 
 '''''Visan 13.'''''
 '''Sigar''' och '''Siggeir''' tillhörde Siklingaätten, hvars saga på dessa dikters tillkomsttid sålunda förutsattes såsom känd.
 
 '''''Visorna 13 — 15.'''''
 Af ganska stort värde för kännedomen om de gamles kvinliga slöjd äro dessa visor, hvilka, efter många tecken att döma, icke innehålla några öfverdrifter. Kvarlefvor af gamla norska bonader visa nämligen, att man ännu för några hundra år sedan bland allmogen bevarat konsten att väfva in figurer i ett slags gobelinsväfnad. Huru högt broderiet stod hos de från nordiske vikingar härstammande normanderne, synes åter af den i Bayeux bevarade tapet (212 fot lång och 19 tum hög), på hvilken Vilhelm eröfrarens gemål, Matilda, låtit brodera sin makes krigståg till England ända till slaget vid Hastings, som stod 1066.
 
 '''''Visan 22.'''''
 '''Stodo i hornet stafvar många'''. Jämför härmed om runornas underbara makt inledningen framför noterna till Sången om Segerdrifva!
 
 '''''Visan 24.'''''
 Grimhilds trollkunnighet ingriper lika ödesdigert i Sigurds öden. Jämför nämligen härmed Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, visan 33!
 
 '''''Visan 25.'''''
 Om '''Lödvi''', se Völundskvädet, prosainledningen samt visorna 11 och 15! Lödvis egodelar vordo efter hans fall Gjukungarnes.
 
 '''''Visan 32.'''''
 Här förebådas redan de händelser, som sedan besjungas i Kvädena om Atle.
 
 '''''Visan 37.'''''
 Gudrun öfverhoppar sitt bröllop med Atle såsom kändt af Tjodrek och tager åter upp tråden med Atles onda drömmar efter dråpet på Gunnar och Högne. Alt detta skildras utförligare i Kvädena om Atle.

</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Peter August Gödecke]]

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=2. Qvad om Gudrune (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns sorg (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Andet Gudrunskvad (V.B.Hjort)]] !!  !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Andet Gudrunskvad (V.B.Hjort)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Andra kvädet om Gudrun (KL)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Guðrúnarkviða in forna]]!!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Den forne Gudrunkvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Den anden eller den gamle Sang om Gudrun]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Andra kvädet om Gudrun]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Det gamle Gudrunskvæde II. (Goþrúnarkviþa en forna II)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det gamle Kvad om Gudrun (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Andra kvädet om Gudrun (NFS)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Goðrúnarkviða hin forna (II)]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Det gamle Gudrunskvæde II. (Goþrúnarkviþa en forna II)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det gamle Kvad om Gudrun (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Andra kvädet om Gudrun (NFS)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Andet Kvad om Gudrun (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det andra kvädet om Gudrun (PAG)]] !!

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Andet Kvad om Gudrun (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det andra kvädet om Gudrun (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns sorg (AAA)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=2. Qvad om Gudrune (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns sorg (AAA)]] !!
 |-
 |}

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 25. des. 2013 kl. 07:56
Linje 493:		Linje 493:


−	<center>[[Bilde:Deko.3.(PAG).jpg\|~~500px~~]]</center>	+	<center>[[Bilde:Deko.3.(PAG).jpg\|238px]]</center>

@@ Linje 22: / Linje 22: @@
 <center>[[Bilde:Bort.1.(PAG).jpg|600px]]</center>
-<blockquote><blockquote><br>Konung Tjodrek var hos Atle och hade där mist nästan alle sina män. Tjodrek och Gudrun klagade sins emellan sin sorg för hvar andra. Hon sade till honom, kvädande:
-<br>
 <blockquote>
 .
@@ Linje 488: / Linje 490: @@
 <br>glädjelös i sinnet;
 <br>det glömmer jag aldrig.’“
-<br><br>
+<big>'''Noter till Det andra kvädet om Gudrun'''</big>
-<br>
+Detta kväde innehåller i öfverblick Gudruns öden alt ifrån hennes jungfrutid i fädernegården och ända till kort före hennes hämd på Atle för sina bröders död. Det innehåller således åtskilligt, som redan är kändt af föregående kväden, och äfven åtskilligt, som sedan kommer att utförligare besjungas i de följande. Det är därför dock ingalunda fragmentariskt, utan framträder på många punkter fulltonigt och rikt genomfördt. Af senare delen af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, där Gudruns öden i sammanhang förtäljas, är det lätt att finna den sammanhållande tråden mellan de punkter af Gudruns lif, som i detta kväde beröras. Gudrun talar här alt igenom såsom Atles drottning. Det är konung Tjodreks minnen af sorgliga nederlag, som förmå Gudrun att sjunga om sina sorger.
 <br>
 <br>En egenhet med kvädets sångform är för öfrigt, att det är en stor monolog. S. Grundtvig påvisar dock, att denna form sannolikt icke är den ursprungliga, utan är senare tillkommen. De handlande personerna uppträda nämligen midt i berättelsen såsom talande alldeles som i de öfriga sångerna. Den tillbakablicksform, som här sålunda troligtvis är sekundär, är däremot enligt S. Grundtvig tydligen ursprunglig uti två andra sånger, som äro att räkna bland Eddans yngre, nämligen Oddruns klagan och Gudruns äggelse. Denna omarbetning tyder emellertid på en senare tid och en nyare smak, än den, som var herskande, då kvädet först diktades. Detta röjer tillvaron af en märklig utveckling, som dock måste tänkas helt och hållet falla inom hednatiden.
@@ Linje 530: / Linje 528: @@
 <br>'''''Visan 37.'''''
 <br>Gudrun öfverhoppar sitt bröllop med Atle såsom kändt af Tjodrek och tager åter upp tråden med Atles onda drömmar efter dråpet på Gunnar och Högne. Alt detta skildras utförligare i Kvädena om Atle.
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]

@@ Linje 24: / Linje 24: @@
 <blockquote><blockquote><br>Konung Tjodrek var hos Atle och hade där mist nästan alle sina män. Tjodrek och Gudrun klagade sins emellan sin sorg för hvar andra. Hon sade till honom, kvädande:
 <br>
-<blockquote>1.
+<blockquote>
 <br>“Jag var möars mö,
 <br>moder mig fostrade,