Eddas naturhistoria - Oorganiska ämnen - Revisjonshistorikk

Carsten på 27. jul. 2022 kl. 17:36

2022-07-27T17:36:27Z

Carsten på 27. jul. 2022 kl. 13:33

2022-07-27T13:33:14Z

Carsten på 27. jul. 2022 kl. 12:05

2022-07-27T12:05:18Z

Carsten på 27. jul. 2022 kl. 11:43

2022-07-27T11:43:19Z

Carsten: Eddas naturhistoria - Oorganiska ämnen

2022-07-27T11:30:02Z

Eddas naturhistoria - Oorganiska ämnen

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Eddas naturhistoria - Oorganiska ämnen]] !!
|-
|}

 <center>Johan Gustaf Hjalmar Kinberg 
'''<big>[[Eddas naturhistoria]]</big> '''
 <big><big>'''2. Oorganiska ämnen'''</big></big> 
</center>

[[File:Grindstone.JPG|thumb|400px|<center>Kvarnsten</center>]]
::Hvarjehanda stenar och metaller omnämnas.
::'''Salt''' och hafvets sälta omtalas.

::Mysing hade med sig Grotte och äfven Fenja och Menja och bad dem mala salt; och vid midnatt sporde de, om Mysing icke blifvit ledsen vid saltet; han bad dem mala längre. De malde en liten stund, innan fartygen sjönko i Petlandsfjärden, och blef derefter ett svalg i hafvet, der sjön faller in i kvarnhålet; sjön gnyr, då kvarnen gnyr, och då vardt sjön salt. ''(Grott. Inledn.)''

::Trälinnorna leddes till kvarnen och ombådos
{|
|
::att grå sten
::i gång sätta.
|
::ok grjóts grjá
::gangs of beiddar. ''(Grott. 2)''.
|}

::De sjöngo:
{|
|
::lättom stenenl
|
::léttum steinum! ''(Grott. 3)''.
|}

{|
|
::Sjöngo och slungo
::snabba stenen.
|
::Sungu ok slungu
::snúðga steini. ''(Grott. 4)''.
|}

::Kvarnstenarna, ''kvernsteinar'', voro stora i kvarnen Grotte. Två trälkvinnor malde dermed lycka åt Frode; de sjöngo:

{|
|
::Grotte kommit
::ur gråfjell ej,
::eller den hårda
::häll ur jorden,
::ej malde så
::bergresars mö,
::visste intet
::vi om henne.
|
::Kœmia Grotti
::ór grjá fjalli,
::né sá inn harði
::hallr ór jörðu,
::né mœli svá
::mœr bergrisa,
::ef vissi vit
::vætr til hennar. ''(Grott. 10)''.
|}

::Under nio vintrar hade mörna vuxit under jorden, ''fyrir jörð neðan'', och de gjorde storverk:

{|
|
::förde sjelfva
::sittsten å stad.
|
::fœrðum sjálfar
::setberg ór stað. ''(Grott 11)''.
|}

::''Setberg'', en sten af naturen så formad, att man derpå kunde sitta.

::Fenja och Menja sjöngo vidare om kvarnstenen Grotte:

{|
|
::Sten vi välte
::vid gård resars,
::så att af raset
::marken skälfde:
::så slängde vi
::snabba stenen,
::tunga hällen
::att män den togo.
|
::Veltum grjóti
::of garð risa,
::svá at fold fyrir
::för skjálfandi:
::svå slöngðum vit
::snúðga steini,
::höfga halli,
::at halir tóku. ''(Grott. 12)''.
|}

::De beklaga sig, att de kommit i träldom, och att

{|
|
::sand fot gnager
::och frosten kroppen,
::vi draga fridskvarn;
::klent är hos Frode.
|
::aurr etr iljar,
::en ofan kuldi,
::drögum dölgs sjötul;
::daprt er at Fróða. ''(Grott. 16)''.
|}

::och sjunga ytterligare till Frode:

::Ej dig tillhöre
::Leidre-tronen,
::röda ringar,
::ej rara stenen. ''(Grott. 20)''.

::Emellertid malde de så, att kvarnstenen, ''hallr'', gick sönder. ''(Grott. 23)''.

::''Smide''. — Asarna, då de kommit til Idavallen,

::byggde äsjor,
::smycken smidde,
::gjorde tänger,
::verktyg äfven. ''(Völusp. 10)''.

::Tafvel på gården
::gladt de spelte,
::ej ibland dem på
::guldet brist var. ''(Völusp. 11)''.

::En ''penning'' omtalas såsom af mycket lågt värde ''(= 1/10 af ett räknadt öre eller 1/60 af ett vägt öre, ''eyrir'')''. Loke sade till Ty:

::Tig du, Ty!
::ty det hände din kvinna,
::att hon med mig son egde;
::en aln, en slant
::aldrig du derför fick i
::ersättning, usling! ''(Lok. 40)''.

::En aln, ''öln'', vadmal.

::Hávamál häntyder på ''bergverk''. Sedan Odin, efter sin trolöshet mot Gunnlöd, blifvit satt i
::förvar, heter det:

::Rates mun
::lät jag nog rum få
::att gnaga grytet;
::voro ofvan och
::nedan jättevägar;
::sä jag satte lif på spel. ''(Háv. 106)''.

::'Rates mun’ var borrhål.
::Vid verldens undergång: . . .
{|
|
::dvergar stöna
::för stendörrar,
::bergväggs vise.
|
::
::
::stynja dvergar
::fyr steindyrum
::veggbergs visir. ''(Völusp. 52)''.
|}

{|
|
::. . . stenbrott braka,
|
::. . . grjótbjörg gnata, Völusp. 56.
|}

{|
|
::Små sandkorn eller
::små vågor lika,
::äro menskors sinnen små.
|
::Lítilla sanda,
::lítilla sæva,
::lítil eru geð guma. ''(Háv. 53)''.
|}

::''Bautasteinar'' omtalas i Hávamál.[[File:Standing stone, Ulva - geograph.org.uk - 2037029.jpg|thumb|400px|<center> Bautastein</center>]]

::En son är bra.
::fastän han är sent född,
::efter faderns bortgång;
::sällan bautastenar
::stå stigen nära,
::reste dem ej frände åt frände. ''(Håv. 72)''.

::Då Atle beskylde Gudrun för otrohet, svarade hon:

::Om allt det vill jag
::eder svära
::vid den här hvita
::helga stenen . . . ''(Gudr. III, 3)''.

::Hvad detta var för en sten, känna vi icke. Till yttermera visso stack hon handen i en kittel med kokande vatten och upptog derur ädelstenar, ''jarknasteina'', utan att bränna sig. ''(Gudr. III, 7, 8)''.

::Kvädet är från tiden efter 800-talet.

::Under sina bröders strid säges det om Gudrun:

::Ond blef då Gudrun,
::när hon ofärd hörde,
::klädd i halssmycken,
::kastade dem alla af sig,
::slängde så silfret,
::att ringar sönder sprungo. ''(Atl. grœnl. 47)''.

::''Fé'' var egendom i allmänhet Atle sade:

::Slägtingar I från mig stulit,
::på gods ofta svikit. ''(Atl. grœnl. 55)''.

::''Hnoss'' var dyrbarhet, klenod. Gudrun sade till Atle:

::Moder min tog du,
::mördade för klenoder,
::mitt kloka systerbarn
::svälte du i hålan. ''(Atl. grœnl. 57)''.

::Ädelstenar omnämnas. Gudrun sade vid Sigurds död:

{|
|
::Så var min Sigurd . .
::eller som en bjert sten
::å bandet trädd,
::en ädelsten,
::öfver ädlingar.
|
::Svá var minn Sigurðr . .
::eða væri bjartr steinn
::á band dreginn,
::jarknasteinn,
::yfir öðlingum. ''(Guðr. I, 18)''.
|}

{|
|
::Ensam Völund
::satt i Ulfdalar . . .
::Han smed rödt guld
::kring en hård sten;
::han lödde riktigt
::ringarnas led.
|
::En einn Völundr
::sat i Ulfdölum . . .
::Hann sló gull rautt
::við gim fastan,
::lukti hann alla
::liðbauga vel. ''(Völund. 5, 6)''.
|}

::Jemf. Forspjallsljóð 24. BUGGE p. 375.

::Freja sade om Ottar:

{|
|
::Altar han mig byggt
::af väl lagda block
::— nu det grytet
::till glas är vordet —
|
::Hörg hann mér gerði
::hlaðinn steinum
::— nú er grjót þat
::at gleri orðit— ''(Hyndl. 10)''.
|}

::Hvad slags sten, som härmed afses, kan man icke se.

::Det omtalas, att Hyme hade en kalk, ''kalkr'', af glas, ''gler''. Då Tor slog den mot en stenpelare, ''brattstein'', brast denne, men först då han slog den mot Hymes hufvud, krossades den, hvilket hade till följd, att Tor fick taga kitteln. ''(Hým. 28, 29)''.

::Runor skulle ristas

::å glas och å guld. ''(Sigrdr. 17)''.

::Rungnes hufvud var hårdt som sten:

{|
|
::af sten var hans hufvud.
|
::er ór steini var höfuðit á ''(Hárb. 15)''.
|}

::Sand, ''sandr'', omtalas liknelsevis, men utan några vidare upplysningar. Se ofvan p. 9, 10. Grott. 16. Hárb. 18. Háv. 53.[[File:Tracks in the sand, Sary-Kum, Dagestan, RU.jpg|thumb|400px|<center> Sand</center>]]

::Då Hårbard smädat Tor, och denne frågade honom, hvarifrån han fått sådana ord, svarade Hårbard:

::Jag fick dem utaf
::de åldriga männen,
::som bo uti hemmets högar. ''(Hárb. 44)''.

::Tor svarade härpå:

::Dock ger du
::dösar godt namn,
::dä du kallar dem hemmets högar. ''(Hárb. 45)''.

::Allvis sade till Tor:

::Allvis jag heter,
::jag bor under jorden,
::jag har under sten bostad . .. ''(Alvissm. 3)''.

::Tor frågade Allvis hvad jord, ''jörð'', hette i olika verldar. Allvis svarade:

::Jord nämns den hos menskor,
::men hos Åsar fält,
::Vaner kalla’n vägar,
::jettar den gröna,
::alfer groende,
::ör de kloke dvergar. ''(Alvism. 11. Jemf. Helg. Hund. II, 30)''.

::<big>'''Guld''', ''Gull''</big>[[File:Coiled gold finger-ring of unknown date (FindID 192379).jpg|thumb|400px|<center> Guld</center>]]

::Guld omtalas på många ställen. Det värderades högt äfven af gudarna, och användes till prydnader. Det spelar i sagan en stor rol, såsom föranledande mångas undergång, men är af mindre betydelse för vårt ämne. Endast några få ställen må anföras. Ofta kallas guldet ringar, ''baugar''.

{|
|
::Hvem födde dig då till ringar?
|
::Hverr hefir þik baugum borit? ''(Alvissm. 5)''.
|}

::Då Skirne friade för Frö till Gerd, erbjöd han henne ibland annat:

{|
|
::Ring jag dig då ger,
::den som brändes
::med unge sonen Odins:
::åtta lika tunga
::utaf honom
::hvarje nionde natt drypa.
|
::Baug ek þér þá gef,
::þann er brendr var
::með ungum Óðins syni:
::átta 'ru jafnhöfgir,
::er af drjúpa
::ina niunda hverja nótt. ''(Skirn. 21)''.
|}

::Derpå svarade Gerd:

{|
|
::Ej ring jag tar,
::om ock bränd
::med unge sonen Odins:
::mig guld i Gymes
::gårdar fins, faders
::gods förslår till gåfvor.
|
::Baug ek þikkak,
::þótt brendr sé
::með ungum Óðins syni:
::era mér gulls vant
::í görðum Gýmis,
::at deila fé föður. ''(Skirn. 22)''.
|}

::Ringen, ''baugr'', var således af guld, hvilket inbegreps under gods, ''fé''.

::Odin kvad om gudarnas boningar:

::Söckvabäck heter den flerde,
::svala vågor kunna
::ock deröfver dåna;
::der som Odin och Saga
::dricka sig alla dagar
::utur guldkärl glada. ''(Grimn. 7)''.

::Möjligen har man tänkt på dånet af vattenfall, eller att bränningars dån hördes högt upp.

::Gladshem heter den femte,
::der i sin guldglans
::Valhall vida ståndar. ''(Grinm. 8)''.

::Glitne är den tionde,
::resning är gyllne,
::silfver täcker den ofvan. ''(Grinm. 15)''.

::Odin sade:

::Gunnlöd så mig gaf
::på en guldprydd stol
::en dryck af dyra mjödet; . . . ''(Háv. 105)''.

::På ringar eller armband aflades ed.

::Ring-ed Odin
::tror jag hafva aflagt;
::hvem skall mer tro hans trohet?
::Suttung, på mjöd
::sviken, han lemnat
::och Gunnlöd, som gråter. ''(Háv. 110)''.

::Sinfjötle . . .

::slog upp till rån
::röda skölden
::med rand af guld . . . ''(Helg. Hund. I, 34)''.

::Fåfne förbannade guldet:

::klingande guldet
::och glödröda skatten
::de varda dig orsak till döden ''(Fáfn. 9, 20)''.

::Derpå svarade Sigurd:

::För gods en hvar
::råda vill
::allt till sin sista dag. ''(Fáfn. 10)''.

::Råd har du gifvit,
::men jag rida må
::till guld, som i ljungen gömmes,
::men du, Fafne! ligg
::i lifsvånda,
::till dess dig Hel eger. ''(Fáfn. 21)''.

::Gods och lif, ''fé ok fjör'', skulle Fafne haft i behåll, om Sigurd ej blifvit hånad såsom feg. ''(Fáfn. 26)''.

::Gudrun sade efter Sigurds död till Gunnar:

{|
|
::Ej skall du, Gunnar!
::guldet njuta,
::för dig skola blifva
::ringar till bane.
|
::Muna þú, Gunnarr!
::gulls um njóta,
::þeir munu þér baugar
::at bana verða. ''(Guðr. I, 21)''.
|}

::Gunnar sade:

{|
|
::Godt är att råda
::öfver Rhens malm
::och i lugnet
::godset styra
::och sittande
::sällhet njuta.
|
::Gott er at ráða
::Rinar málmi
::ok unandi
::auði stýra
::ok sitjandi
::sælu njóta. ''(Sig. Fáfn. III, 18)''.
|}

::Malm från Rhen var väl guld, vunnet under krigiska utflygter.

::Emellan liken af Sigurd och Brynhild skulle läggas ringar och svärd:

{|
|
::Ligge emellan oss båda
::metallringar!
|
::Liggi okkar enn i milli
::málmr hringvariðr! ''(Sig. Fáfn. III, 70)''.
|}

::Trym snodde guldband, ''snöri gullbönd'', åt sina hundar. ''(Þrymskv. 6)''.

::På många andra ställen omtalas guldet, men de anförda torde tillräckligt visa dess användning, såsom Edda tecknar den. Det finnes icke något ställe i sagorna, som häntyder derpå, att guld vunnits i det land, der sångerna blifvit författade.

::<big>'''Silfver''', ''Silfr''</big>[[File:Object from the exhibition We call them Vikings produced by The Swedish History Museum (13618431554).jpg|thumb|400px|<center> Silfer</center>]]

::Silfver omtalas mycket mera sällan än guld. Oaktadt det var af stort värde, var detta dock mindre än guldets.

::Grimne kvad:

::En tredje boning finnes,
::blida gudar
::täckte saln med silfver;
::Valaskjälf nämns den,
::den sig bygde
::Åsen i urtid. ''(Grimn. 6)''.

::Grimne var Odin, Åsen likaledes.

::Äfven Glitne, der Forsete bilade alla tvister, hade silfvertak. ''(Se pag. 14. Grimn. 15)''.

::Då Loke ville låna Fröjas fjäderhamn, sade hon:

::Den månde jag dig gifva,
::vore den af guld än,
::och den afstå,
::vore den än af silfver. ''(Þrymskv. 4)''.

::Völund skar hufvudet af gossarna, och hufvudskålarna

{|
|
::beslog han med silfver . . .
::Men af ögon
::ädelstenar, . . .
::och af tänder
::bägge deras
::smed han bröstsmycken,
::sände dem Bödvild.

::Då började Bödvild
::smycket berömma . . .
|
::sveip hann utan silfri. . .
::En ór augum
::jarknasteina, . . .
::en ór tönnum
::tveggja þeirra
::sló hann brjóstkringlur,
::sendi Böðvildi. ''(Völund. 24—5, 38, 39)''.

::þá nam Böðvildr
::baugi at hrösa . . . ''(Völund. 26)''.
|}

::gick till Völund och bad honom laga en ring. Völund sade:

{|
|
::Jag botar så
::guldets brister,
::att det far din
::mer fagert syns,
::och din moder
::mycket bättre,
::och för dig sjelf
::det samma synes.
|
::Ek bœti svá.
::brest á gulli,
::at feðr þínum''
::fegri þykkir
::ok mæðr þinni
::miklu betri
::ok sjálfri þér
::at sama hófi. ''(Völund. 27)''.
|}

::Ett af Segerdrifvas råd till Sigurd var följande:

::Mitt femte råd är detta:
::då du ser fagra
::brudar å bänken,
::slägtings silfver
::låt ej din sömn störa,
::locka ej till kyssar andras kvinnor! ''(Sigrdr. 33)''.

::Här liknas hustrun vid silfver såsom en dyrbar egendom, troligen särskildt ocksä för färgens skull.

::Silfver ansågs dock i glans och värde vida underlägset guld; såsom af Gudruns liknelse synes.

::Så var Sigurd . . . som . . .
::eller guld, glödrödt,
::mot grått silfver. ''(Guðr. II, 2)''.

::Sedan Atle dödat sina svågrar, ville han trösta sin hustru med en trälinna, ''man'', och silfver och sade:

::Med mö må jag dig trösta,
::dyrbarhet märklig,
::och snöhvitt silfver;
::som du sjelf önskar. ''(Atl. grœnl. 71)''.

::Då Atle blifvit sårad, förebrådde han Gudrun och framhöll sin frikostighet mot henne:

::Dyr var mig makan,
::mottog stor rikdom,
::trettio trälar,
::tärnor sju goda . . .
::skönt var dig sådant,
::silfret än mera. ''(Atl. grœnl. 95)''.

::''Sœmd'', här skönt, var egentligen det, som medförde ära, heder; silfret synes här hafva skattats högre än det öfriga, som nämnes. ''(Atl. grœnl. 11)''.

::<big>'''Jern''', ''Járn, Ísarn''</big>[[File:Handle of vikingsword, Skaun.jpg|thumb|400px|<center> Jern</center>]]

::Man använde jern förnämligast till vapen. Oaktadt sådana af flera slag, isynnerhet svärd, spjut, sköld, brynja, mycket ofta omtalas, nämnas sällan de ämnen, hvaraf de voro förfärdigade.

{|
|
::Östligt den gamla
::i Jernskogen
::satt, föder der
::barnen Fenres.
|
::Austr býr in aldna
::í Járnviði
::ok fœðir
::þar Fenris kindir. ''(Völusp. 43)''.
|}

::Berserkarnes hustrur på Läsö hotade Tor med jernspett, ''járnlurki''. ''(Hárb. 39)''.

::Under bogarna på solens hästar hade gudarne lagt jernköld, ''ísarnkul.'' ''(Grimn. 37)''.

::Helge hade på sina skepp jernborgar, således vår tids pansartorn, troligtvis i fören och aktern på fartyget, för att skydda krigarne, ej fartyget

{|
|
::Jernborgar finnas
::på ädlings fartyg.
|
::Járnborgir 'ru
::um öðlings flota. ''(Helg. Hjörv. 13)''.
|}

{|
|
::Sigurd red efter Fåfnes spår till hans bol och fann det öp¬pet, och dörrar och dörrposter voro af jern. Af jern voro äfven alla timmerstockar i huset, men det var nedgräft i jorden. Der fann Sigurd ganska myc¬ket guld och fylde dermed två kistor. Der tog han en skräckhjelm och guldbrynja och svär¬det Rotte och många dyrbar¬heter, och klöfjade dermed Grane. Men hästen ville icke gå fram, förr än Sigurd stigit upp på hans rygg.
|
::Sigurðr reið eptir slóð Fáfnis til bœlis hans ok fann þat opit ok hurðir af járni ok gætti; af járni váru ok allir timbrstokkar í húsinu, en grafit i jörð niðr. Þar fann Sigurðr stórmikit gull, ok fyldi þar tvœr kistur: þar tók hann œgishjálm ok gullbrynju ok sverðit Hrotta ok marga dýrgripi, ok klyfjaði þarmeð Grana; en hestrinn vildi eigi fram ganga fyrr, en Sigurðr steig á bak hánum. ''(Fáfn. Slutord)''.
|}

::Atle sade sig hafva drömt, att Gudrun med svekfullt svärd stack honom.

::Gudrun förklarade drömmen sålunda:

{|
|
::Det eld betyder
::om jern drömma . . .
::jag bör dig för sjukdom
::gå att bränna,
::lindra och läka.
|
::þat er fyr eldi,
::er járn dreyma . . .
::mun ek þik við bölvi
::brenna ganga,
::líkna ok Iœkna. ''(Guðr. II, 38, 39)''.
|}

::Brännjern begagnades således mot sjukdom.

::Om Erps bröder heter det:

{|
|
::De drogo ur skidan
::skidjernen,
::svärdens eggar,
::troll till muntran.
|
::Drógu þeir ór skíði
::skíðijárn,
::mækis eggjar,
::at mun flagði. ''(Hamd. 16)''.
|}

::Jörmunrek höll på att duka under för ett anfall:

{|
|
::Röt dervid
::den kunskapsrike,
::båld i brynja,
::som björn ryter:
::Stenen så de männen!
::då spjuten ej bita
::eller eggjern
::Jonakrs söner.
|
::Þá hraut við
::inn reginkunngi
::baldr í brynju,
::sem björn hryti:
::Grýtið ér á gumna!
::alls geirar ne bíta,
::eggjar né járn,
::Jónakrs sonu. ''(Hamd. 26)''.
|}

::Af alla vapen var Tors hammare den väldigaste. Ämnet hvaraf den ansðgs förfärdigad är väl ej nämndt, men det synes, som om förklaringen öfver blixten hade sitt ursprung uti de gnistor, som vid jernsmide stänkte åt alla håll.

::Svärden voro stundom prydda med guld. Ej sällan voro å dem ristade lycko-runor.

::För lyckan med svärdet rådde Segerdrifva:

{|
|
::Segerrunor du känne,
::vill du seger hafva,
::rista sen å svärdshjaltet,
::några uppå klingan
::några invid eggen
::och säg två gånger Ty!
|
::Sigrúnar skaltu kunna,
::ef þú vilt sigr hafa,
::ok rista á hjalti hjörs:
::sumar á vetrimum
::sumar á valböstum,
::ok nefna tysvar Tý! ''(Sigrdr. 11)''.
|}

::Om Sigurd heter det:

{|
|
::Segrarn från södern
::lade draget svärd,
::med runoskrift,
::mellan dem båda:
::ej åt kvinnan
::kyssar gaf han, . . .
|
::Seggr inn suðrœni
::lagði sverð nökkvit,
::mæki málfán,
::á meðal þeirra:
::né hann konu
::kyssa gerði, . . . ''(Sig. Fáfn. III, 4)''.
|}

::Utom till annat nyttjades utan tvifvel jern till hästskor, fastän metallen icke är nämnd.

::Hávamál råder:

{|
|
::Kan du sko smida
::eller spjut slöjda,
::behåll det der åt dig sjelf!
::är skon illa skapad
::eller spjutskaft snedt,
::så önskas dig allt ondt.
|
::Skósmiðr þú verir
::né skeptismiðr,
::nema þú sjálfum þér sér!
::skór er skapaðr illa,
::eða skapt sé rangt,
::þá er þér böls beðit. ''(Háv. 126)''.
|}

::Att ''skósmiðr'' är hofslagare, synes mig otvifvelaktigt; ''skóa'' är att sko, en häst. Man förstod väl vigten deraf, att skon skulle passa.

 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Johan Gustaf Hjalmar Kinberg]]

@@ Linje 8: / Linje 8: @@
-<br><br><center>Johan Gustaf Hjalmar Kinberg<br>
+<center>Johan Gustaf Hjalmar Kinberg<br>
 '''<big>[[Eddas naturhistoria]]</big><br>'''
 <br><big><big>'''2. Oorganiska ämnen'''</big></big><br>

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 27. jul. 2022 kl. 13:33
Linje 215:		Linje 215:


−	::''Bautasteinar'' omtalas i Hávamál.[[File:Standing stone, Ulva - geograph.org.uk - 2037029.jpg\|thumb\|400px\|<center> ~~Bautastein~~</center>]]	+	::<FONT COLOR=blue>''Bautasteinar''</FONT> omtalas i Hávamál.[[File:Standing stone, Ulva - geograph.org.uk - 2037029.jpg\|thumb\|400px\|<center> Bautasten</center>]]

@@ Linje 17: / Linje 17: @@
 [[File:Grindstone.JPG|thumb|400px|<center>Kvarnsten</center>]]
 ::Hvarjehanda stenar och metaller omnämnas.
-::'''Salt''' och hafvets sälta omtalas.
+::''Salt'' och hafvets sälta omtalas.
@@ Linje 340: / Linje 340: @@
-::Sand, <FONT COLOR=blue>''sandr''</FONT>, omtalas liknelsevis, men utan några vidare upplysningar. Se ofvan p. 9, 10. Grott. 16. Hárb. 18. Háv. 53.[[File:Tracks in the sand, Sary-Kum, Dagestan, RU.jpg|thumb|400px|<center> Sand</center>]]
+::''Sand'', <FONT COLOR=blue>''sandr''</FONT>, omtalas liknelsevis, men utan några vidare upplysningar. Se ofvan p. 9, 10. Grott. 16. Hárb. 18. Háv. 53.[[File:Tracks in the sand, Sary-Kum, Dagestan, RU.jpg|thumb|400px|<center> Sand</center>]]
@@ Linje 557: / Linje 557: @@
-::Trym snodde guldband, ''snöri gullbönd'', åt sina hundar. ''(Þrymskv. 6)''.
+::Trym snodde guldband, <FONT COLOR=blue>''snöri gullbönd''</FONT>, åt sina hundar. ''(Þrymskv. 6)''.
@@ Linje 735: / Linje 735: @@
 {|
+|
-::Sigurd red efter Fåfnes spår till hans bol och fann det öp¬pet, och dörrar och dörrposter voro af jern. Af jern voro äfven alla timmerstockar i huset, men det var nedgräft i jorden. Der fann Sigurd ganska myc¬ket guld och fylde dermed två kistor. Der tog han en skräckhjelm och guldbrynja och svär¬det Rotte och många dyrbar¬heter, och klöfjade dermed Grane. Men hästen ville icke gå fram, förr än Sigurd stigit upp på hans rygg.
+::Sigurd red efter Fåfnes spår till hans bol och fann det öppet, och dörrar och dörrposter voro af jern. Af jern voro äfven alla timmerstockar i huset, men det var nedgräft i jorden. Der fann Sigurd ganska mycket guld och fylde dermed två kistor. Der tog han en skräckhjelm och guldbrynja och svärdet Rotte och många dyrbarheter, och klöfjade dermed Grane. Men hästen ville icke gå fram, förr än Sigurd stigit upp på hans rygg.
+|
 ::<FONT COLOR=blue>Sigurðr reið eptir slóð Fáfnis til bœlis hans ok fann þat opit ok hurðir af járni ok gætti; af járni váru ok allir timbrstokkar í húsinu, en grafit i jörð niðr. Þar fann Sigurðr stórmikit gull, ok fyldi þar tvœr kistur: þar tók hann œgishjálm ok gullbrynju ok sverðit Hrotta ok marga dýrgripi, ok klyfjaði þarmeð Grana; en hestrinn vildi eigi fram ganga fyrr, en Sigurðr steig á bak hánum. </FONT> ''(Fáfn. Slutord)''.

@@ Linje 41: / Linje 41: @@
 ::<FONT COLOR=blue>léttum steinum! </FONT> ''(Grott. 3)''.
 |}
 {|
+|
@@ Linje 170: / Linje 168: @@
-::Hávamál häntyder på ''bergverk''. Sedan Odin, efter sin trolöshet mot Gunnlöd, blifvit satt i
+::Hávamál häntyder på <FONT COLOR=blue>''bergverk''</FONT>. Sedan Odin, efter sin trolöshet mot Gunnlöd, blifvit satt i
 ::förvar, heter det:
@@ Linje 265: / Linje 263: @@
-::Ädelstenar omnämnas. Gudrun sade vid Sigurds död:
+::Ädelstenar omnämnas. Gudrun sade vid Sigurds död:[[File:Quartz crystals Macro 1.JPG|thumb|400px|<center> Ädelsten</center>]]
 {|