En kort Berättelse - Tuderus - Revisjonshistorikk

Carsten på 18. feb. 2026 kl. 09:22

2026-02-18T09:22:59Z

Vis endringer

Carsten på 6. apr. 2023 kl. 05:35

2023-04-06T05:35:10Z

Carsten på 6. apr. 2023 kl. 05:34

2023-04-06T05:34:41Z

Carsten på 6. mar. 2023 kl. 09:12

2023-03-06T09:12:47Z

Vis endringer

Carsten på 3. mar. 2023 kl. 17:25

2023-03-03T17:25:18Z

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2021-11-13T06:14:51Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 13. nov. 2021 kl. 06:13

2021-11-13T06:13:33Z

Carsten på 11. nov. 2021 kl. 20:28

2021-11-11T20:28:27Z

Carsten på 11. nov. 2021 kl. 20:19

2021-11-11T20:19:02Z

Carsten på 11. nov. 2021 kl. 17:29

2021-11-11T17:29:12Z

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 6. apr. 2023 kl. 05:35
Linje 9:		Linje 9:
	[[Fil:Twå Berättelser titelside.jpg\|thumb\|200px]]		[[Fil:Twå Berättelser titelside.jpg\|thumb\|200px]]

−	<center>'''[[Samisk religion og mytologi\|Temaside: Samisk religion og mytologi]]'''<br><br>'''[[Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi\|Twå berättelser<br> om lapparnes omwändelse <br>ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi.]]'''	+	<center><br>'''[[Samisk religion og mytologi\|Temaside: Samisk religion og mytologi]]'''<br><br>'''[[Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi\|Twå berättelser<br> om lapparnes omwändelse <br>ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi.]]'''

	1773		1773

@@ Linje 6: / Linje 6: @@
 |-
 |}
 [[Fil:Twå Berättelser titelside.jpg|thumb|200px]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 3. mar. 2023 kl. 17:25
Linje 10:		Linje 10:
	[[Fil:Twå Berättelser titelside.jpg\|thumb\|200px]]		[[Fil:Twå Berättelser titelside.jpg\|thumb\|200px]]

−	<center>'''[[Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi\|Twå berättelser<br> om lapparnes omwändelse <br>ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi.]]'''	+	<center>'''[[Samisk religion og mytologi\|Temaside: Samisk religion og mytologi]]'''<br><br>'''[[Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi\|Twå berättelser<br> om lapparnes omwändelse <br>ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi.]]'''

	1773		1773

← Eldre revisjon	Revisjonen fra 13. nov. 2021 kl. 06:14
Linje 1:	Linje 1:
−	+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
	+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
	+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
	+	\|-
	+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=En kort Berättelse - Tuderus]] !!
	+	\|-
	+	\|}

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 13. nov. 2021 kl. 06:13
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=En kort Berättelse - Tuderus]] !!~~
−	\|-
−	\|}

@@ Linje 46: / Linje 46: @@
 <blockquote>'''''Versio Simplex.'''''<br>
 Tu Skogs-djur som wunnen är, hämta oss fullkomlig hälsa och rof mot Wisthusen: hämta 1000:de när tu kommer fram: skaffa 100 till rofs: uppenbarligen kom jag ifrån the Gudar med rof lustig och glader, som, utan under och möda, Gåfwan och penningar gaf, när jag nu kommer hem, tre, nätter jag håller glädje; med frögd jag kom, med frögd jag far öfwer dalar, berg och högar; Drif den röda fram för tig; med glädje fram kom dagsens lius, then dag kommer än med glädje. Jag ärar tig härefter än, at få tig, hwart nu till rof? At jag ej må Björn-dansen glömma; Til den ändan kommer jag än en gång.</blockquote>
 ::'''''Björn-Sången på Finska.'''''
 ::''Målsen dyris voitetu''
 ::''Tuo meil tänta tärfventä''
@@ Linje 72: / Linje 74: @@
 ::'''''Transfereradt'' på Swenska.''
 ::'''''Versio Rythmica:'''''
 ::Tu Skogs-djur, som ligger här,
 ::Wunnen och sargad swåra,
@@ Linje 138: / Linje 141: @@
-GABRIEL TUDERUS,
+GABRIEL TUDERUS,<br>
 ''Sacell. Enari''.
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
 [[Kategori:Gabriel Tuderus]]
 [[Kategori:Samisk mytologi]]

@@ Linje 3: / Linje 3: @@
 !align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
 |-
-! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Opretter En kort Berättelse - Tuderus]] !!
+! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=En kort Berättelse - Tuderus]] !!
 |-
 |}

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 11. nov. 2021 kl. 20:28
Linje 111:		Linje 111:


−	Dagen derefter begaf jag mig til ''Sombio'', därest mig kom före i en dröm om natten, at jag skulle föda barn, så at dess händer den ena på högra och den andra på wänstra sidan om lifwet, hwar med sina 5 fingrar en rund tid utestodo och litet derefter gåfwo sig tilbaka igen; hwaraf, som mig tyktes, jag hade en stor sweda och wärk, lika som en hafwande Qwinna plägar ha, när hon skal föda, och wisste mig ingen råd, huru jag denna smärta skulle öfwerwinna; då begynte jag i samma dröm, lika som bedja och åkalla HErran Gud om hjelp, at om det skal änteligen därtil gå, at jag föda skal, jag då måtte föda et helt och fulkomligt barn, hwilket ock tyktes ske, så at omsider hela ord kom ur igenom min mun, hwilket skedde om morgonen bittida inemot dagningen d. 11 Januarii<ref>Författarens nit för Gud och sanningen gifwer det Historiska i denna dröm all trowärdighet. Dess mystiska tillämpning synes wara så mycket oskyldigare, som han icke innehåller något nytt och med Skriften stridande, såsom drömarenas i wår tid, utan följer den liknelse, under hwilken en sann omwändelse i Joh. 3. föreställes, och icke skedde för utan efter en händelse wid detta Folkets bättring, som gaf närmaste anledning, at med drömen förena andeliga ting. Lemnom, at anledningen och fortsättningen deraf warit helt naturlig; utgången tyckes dock wisa, at i denna dröm war något Gudomeligt. Förmodeligen har här tilgått efter ''Salomos'' tanka: Ther många omsorger äro, ther komma drömmar. Pred. Bok. 5:2. Til äfwentyrs har ''Auctor'' dagen förut, med et upriktigt Herda-bekymmer, fäst sina tankar wid den nya födelse, som Frälsaren fordrar af hwar oomwänd Syndare, och på den Siälafödelse med ångest, som ''Paulus'' omtalar och en trogen Herde tilhörer, hwilken öfwerläggning den följande Natten i naturlig ordning förorsakat ''Tuderi'' dröm: derunder Gud behagat hugswala hans bekymmer och upmuntra, at vaktadt alla förekommande hinder, arbeta på den frukt han sedan i denna wingård skördade. Waktom oss allena i slika fall, at icke tilskapa några nya uppenbarelser, sedan Prophetien är beseglad: Wi hafwe ''Mosen'' och Propheterna, hörom dem: at wid drömar hwarken wara förhastige eller senhjertade til at tro: at noga pröfwa all ting och utwälja hwad godt är; på det wår tro icke måtte stå på människlig wisshet, inbillningar, syner och drömar, utan på Guds kraft. Föreställes oss uti en dröm något hälsosamt och med Guds goda wilja öfwerensstämmigt; hwi kunne wi icke anse det, som en wink ifrån den Allseende? Märke wi deruti något ondt och syndigt, låtom det påminna oss, at icke om dagen med syndiga tankar och werk, sjelfwe bereda oss en syndig natt.</ref>. Hwilken dröm, när jag waknade, föll mig underligen före och gaf mig sådana tankar, såsom han skulle hafwa något, synnerligen at ''importera''<ref>Innebära.</ref>; ''refererar'' altså, så snart jag stod upp, samma dröm för min Klockare; frågandes honom, hwad det månde betyda? Swarar han mig: Gud wet, jag förstår mig intet derpå. När jag som bäst tänker hit och dit och wärmer mig för elden, kommer Länsman ''Hindrich Hansson'' in och helsar god morgon, hwilken jag beder sitta ned och begynner förtälja honom nya tiender ifrån ''Sodankyle; säjandes: Nu hafwer ''Sodankyle'' omwändt sig til HErren Gud och emottagit den Christeliga läran och rätta Gudstjensten, bekänt och afsagt sina förfäders afgudiska widskeppelser och låfwat härefter wandra i et nytt lefwerne för Gudi och människom, och derpå annamat Herrans Högwärdiga Nattward; altså wore ock önskeligt, ja rätt och tilbörligt, såsom j hafwen i winter öfwergifwit edert gamla boställe och flytt på et nytt rum, at j ock wilje öfwergifwa den gamla, som består uti allehanda widskeppelse och afguda-dyrkan, och hålla eder til den rätta Evangeliska läran och rätta Gudstjensten, som består uti Guds ords hörande, uti Bön och Tacksäjelse til Gud, etc. och at j tagen eder före et nytt och behageligit lefwerne. Då springer ofta bemälte Länsman up, och, utan någon försyn, med smällande händer, stiger mig inunder ögonen, säjandes: Thet skal aldrig ske hwarken nu eller härefter, och språng med detsamma på dören; då sade jag, at Klockaren, Kyrk-wärden och flere påhörde: Wisserligen måtte denne Mannen wara det barnet jag föda skal; ty måste man gå der i Byen warligen til werka med saken; jag fruktar, at här äro flere djeflar, än Lappar; tog altså mig före, i Herrans Namn, uti summe-wis at Predika om de 5 ''Catechismi'' Hufwud-stycken, och i synnerhet skärp Lagen, uppenbarandes dem deras grofwa synder och wälförtjenta straff, hwilken Lagsens Predikan, om det Första Bodet, så mycket werkade, at en Lapp ''Olof Lurfwo'' benämd, som året tilförene, wid ''Kiemi'' Härads-Ting, mig på det häftigaste anklagade, intet kunde denna läran hwarken höra eller lida, utan midt uti Predikan med wridande på hufwudet, sprang på dören och kallade de andra med sig (hwarutaf jag lätteligen kunde sluta, at han större lust och kärlek til den gamla djefwulska surdegen, än til den rätta Christi läran och sanna Gudstjensten drog): tå sade jag: then som hafwer öron til at höra, han höre; hwilken Lapp strax derefter Gud Alsmägtig straffade med blindhet, så at han nu ej mera se kan, än en sten, eller, utan ledsagare, någon wärt komma<ref>Märken dock härwid alle I, som uppenbarligen Gud förgäten och söken förföra andra til at deltaga uti samma Nådes förakt, med hwad tålamods och mildhets rikedom Gud låckar Eder til bättring: eller gjorde denne Lapp mera ondt än I gören, då I bruken ''Pharaos'' tungomål: Ho är HERren, hwilkens röst jag höra skal? och lefwen efter bespottarens falska tro: Det är förgäfwes, at man Gudi tjenar: Wi behöfwe intet frukta HERran. Låten detta eftertänkeliga exempel, som ingalunda kan anses för en tilfällighet, erindra Eder, at den Alsmägtigas hand ännu icke är förkort, at med blindhet, slå Sodomitiska bespottare: At ännu en gång wisa sin Heliga Läras Gudomelighet, igenom sina fienders timeliga näpst. Men har än Barmhertighetenes Fader denna behageliga tiden tålamod med Eder, sen til, at han icke en gång bortrycker och är så ingen förlossare mer. Bewisen dock Eder arma själ den öma skyldighet, at I icke, medelst framhärdelse i synder, sjelfwilligt kasten Eder under de We, som i Esa. 1:4. utsägas öfwer dem, som försmäda den Heliga i Israel, och den wrede, som ändteligen af Himmelen skal warda uppenbar, öfwer alla dem, som icke känna Gud, och dem som olydige äro wårs HERras JEsu Christi Evangelio, hwilke pino lida skola, det ewiga förderfwet af HERrans ansigte och af hans härliga magt. 2 Thess 1:8,9.</ref> När jag nu för detta hårdnackade Folket så när 14 dagar mera Lagen än Evangelium Predikat hade, och intet bättringstecken förnam, lät jag märka, såsom jag wille resa derifrån; emedan tiden begynte lida, til min egen Församling i ''Enari'', hwarest mine Åhörare Guds ord med gladt hjerta emottogo, thet gerna hörde och i et ganska godt hjerta behöllo, och båro frukt med tålamod. När Länsman thetta hörde, sade han: wil tu tå intet gifwa oss HErrans Nattward, förr än tu reser til ''Enari? '' Swarades honom: Huru skal jag gifwa eder HErrans Nattward så länge j ären obotfärdige och i syndene döde; emedan den Öfwerste Själa-Herden Christus det strängeligen förbjuder Matth. 7:6. ther han säger: I skolen icke gifwa hundomen thet heligt är och edra pärlor skolen j intet kasta för swin. Äre wi då, sade han, hundar och swin? Swar: Ja, Gud bättre så wist! men icke naturlige bandhundar, som skjälla eder fogel och gråskin, utan, liknelse-wis talt, andlige hundar, som utaf satans ingifwelse, förfölja, skjälla och sättja eder up emot Guds ord, then rätta rena, och sanna Gudstjensten: I ären också swin, nemligen sådane, som hafwa eder uti kjöttsliga lustar så fördränkt, at j intet kunnen gifwa akt uppå ordet, utan låtit fara in genom det ena örat och ut igenom det andra, therföre kan jag intet med tryggt samwete ''administrera'' eder HErrans Nattward, förän j, genom Thens Helge Andes uplysning och en salig-gjörande tro på Frälsaren JEsum Christum, blifwen til en sann bot och bättring dragne och til Gud omwände, hwarom j skolen af alt hjerta bedja HErren Gud och säga med ''David'', af den 51 Psalm. HErre skapa i mig et rent hjerta och gif i mig en ny wis anda. item. Omwänd mig HErre, så blifwer jag omwänd: ytterligare uprepade jag å nyo ''dictum Christi''<ref>Christi utsaga.</ref>: I skolen intet gifwa hundomen thet heligt är, etc. för Länsman utaf Bibelen, upslog och las, at han desto bättre måtte tro Guds klara och egna ord, om han icke wille tro hwad jag ''memoriter'' derom talte; då swarar han mig med spåtska ord: du får säja hwad du wil, jag kan intet läsa i bok. Hwarföre jag nödgades taga mig en bok-lärd Lapp, ifrån ''Enari, Johan Olofsson'' benämd, som icke allenast detta ''dictum scripturæ'', utan och ''dictum'' Apoc. 21:8. för honom utaf Bibelen uplas, låckandes honom dermed til tron och omwändelsen, men alt förgäfwes. Åter säger Länsmannen: än om wi dö emedan tu är i ''Enari'' och få intet HErrans Nattward dessförinnan, huru wil du det förswara? Då swarade jag: om j änskönt skulle genom den timmeliga döden afsomna, det rår jag intet före, utan HErren Gud, som hafwer satt menniskan et mål före, öfwer hwilket hon icke gå kan, hwarutinnan skjer Guds gode och behagelige wilje: j wiljen, at jag skulle gifwa eder HErrans Nattward, som ären andeligen döde uti syndene, och intet wiljen af syndenes sömn upstå, derutinnan gjorde jag mig delaktig af Edra synder, således droge utöfwer mig Guds wrede och förbannelse, hwarom står i Jerem. 48:10. Derjämte skulle j ock blifwa skyldige til den ewiga döden; ty then owärdeligen äter af thetta Bröd eller dricker af HErrans Kalk, han blifwer säker på HErrans Lekamen och Blod och äter och dricker sig sjelfwom domen etc. 1. Cor. 11. Hwarifrån HErren Gud mig och eder nådeligen beware! Hwarföre är bättre, at man hafwer thermed något fördrag och ''recommenderar'' hela saken Gudi i wåld, som wil ingen syndares död, utan at alle skola blifwa salige och lefwa, som omwända och bättra sig, och sättja sin tro och lit til honom: Wiljen i det göra, så skal jag finnas så willig, som skyldig, eder HErrans Heliga Nattward ''communicera''; hwar ock icke det, så nödgas jag hela Byen ifrån HErrans Heliga Nattward utesluta, hwilket jag ock gjorde, när jag märkte, at der war ingen bättring at förwänta, och reste i HErrans namn, derifrån til ''Enari'', hwarest jag, tillika med Församlingen, orosad för Gud, hwar dag bad HErren Gud icke allenast för ''Sombio'' By, utan ock Skogs-~~Lappame~~, som woro ifrån den rätta Tron och sanna Gudstjensten widt afkomne, at HErren Gud, genom sin Heliga Andes uplysning, wille dem til en sann tro kalla och på rätta Salighetenes wäg ledsaga; til hwilken ända jag en särdeles bön stälte, som så lyder:	+	Dagen derefter begaf jag mig til ''Sombio'', därest mig kom före i en dröm om natten, at jag skulle föda barn, så at dess händer den ena på högra och den andra på wänstra sidan om lifwet, hwar med sina 5 fingrar en rund tid utestodo och litet derefter gåfwo sig tilbaka igen; hwaraf, som mig tyktes, jag hade en stor sweda och wärk, lika som en hafwande Qwinna plägar ha, när hon skal föda, och wisste mig ingen råd, huru jag denna smärta skulle öfwerwinna; då begynte jag i samma dröm, lika som bedja och åkalla HErran Gud om hjelp, at om det skal änteligen därtil gå, at jag föda skal, jag då måtte föda et helt och fulkomligt barn, hwilket ock tyktes ske, så at omsider hela ord kom ur igenom min mun, hwilket skedde om morgonen bittida inemot dagningen d. 11 Januarii<ref>Författarens nit för Gud och sanningen gifwer det Historiska i denna dröm all trowärdighet. Dess mystiska tillämpning synes wara så mycket oskyldigare, som han icke innehåller något nytt och med Skriften stridande, såsom drömarenas i wår tid, utan följer den liknelse, under hwilken en sann omwändelse i Joh. 3. föreställes, och icke skedde för utan efter en händelse wid detta Folkets bättring, som gaf närmaste anledning, at med drömen förena andeliga ting. Lemnom, at anledningen och fortsättningen deraf warit helt naturlig; utgången tyckes dock wisa, at i denna dröm war något Gudomeligt. Förmodeligen har här tilgått efter ''Salomos'' tanka: Ther många omsorger äro, ther komma drömmar. Pred. Bok. 5:2. Til äfwentyrs har ''Auctor'' dagen förut, med et upriktigt Herda-bekymmer, fäst sina tankar wid den nya födelse, som Frälsaren fordrar af hwar oomwänd Syndare, och på den Siälafödelse med ångest, som ''Paulus'' omtalar och en trogen Herde tilhörer, hwilken öfwerläggning den följande Natten i naturlig ordning förorsakat ''Tuderi'' dröm: derunder Gud behagat hugswala hans bekymmer och upmuntra, at vaktadt alla förekommande hinder, arbeta på den frukt han sedan i denna wingård skördade. Waktom oss allena i slika fall, at icke tilskapa några nya uppenbarelser, sedan Prophetien är beseglad: Wi hafwe ''Mosen'' och Propheterna, hörom dem: at wid drömar hwarken wara förhastige eller senhjertade til at tro: at noga pröfwa all ting och utwälja hwad godt är; på det wår tro icke måtte stå på människlig wisshet, inbillningar, syner och drömar, utan på Guds kraft. Föreställes oss uti en dröm något hälsosamt och med Guds goda wilja öfwerensstämmigt; hwi kunne wi icke anse det, som en wink ifrån den Allseende? Märke wi deruti något ondt och syndigt, låtom det påminna oss, at icke om dagen med syndiga tankar och werk, sjelfwe bereda oss en syndig natt.</ref>. Hwilken dröm, när jag waknade, föll mig underligen före och gaf mig sådana tankar, såsom han skulle hafwa något, synnerligen at ''importera''<ref>Innebära.</ref>; ''refererar'' altså, så snart jag stod upp, samma dröm för min Klockare; frågandes honom, hwad det månde betyda? Swarar han mig: Gud wet, jag förstår mig intet derpå. När jag som bäst tänker hit och dit och wärmer mig för elden, kommer Länsman ''Hindrich Hansson'' in och helsar god morgon, hwilken jag beder sitta ned och begynner förtälja honom nya tiender ifrån ''Sodankyle''; säjandes: Nu hafwer ''Sodankyle'' omwändt sig til HErren Gud och emottagit den Christeliga läran och rätta Gudstjensten, bekänt och afsagt sina förfäders afgudiska widskeppelser och låfwat härefter wandra i et nytt lefwerne för Gudi och människom, och derpå annamat Herrans Högwärdiga Nattward; altså wore ock önskeligt, ja rätt och tilbörligt, såsom j hafwen i winter öfwergifwit edert gamla boställe och flytt på et nytt rum, at j ock wilje öfwergifwa den gamla, som består uti allehanda widskeppelse och afguda-dyrkan, och hålla eder til den rätta Evangeliska läran och rätta Gudstjensten, som består uti Guds ords hörande, uti Bön och Tacksäjelse til Gud, etc. och at j tagen eder före et nytt och behageligit lefwerne. Då springer ofta bemälte Länsman up, och, utan någon försyn, med smällande händer, stiger mig inunder ögonen, säjandes: Thet skal aldrig ske hwarken nu eller härefter, och språng med detsamma på dören; då sade jag, at Klockaren, Kyrk-wärden och flere påhörde: Wisserligen måtte denne Mannen wara det barnet jag föda skal; ty måste man gå der i Byen warligen til werka med saken; jag fruktar, at här äro flere djeflar, än Lappar; tog altså mig före, i Herrans Namn, uti summe-wis at Predika om de 5 ''Catechismi'' Hufwud-stycken, och i synnerhet skärp Lagen, uppenbarandes dem deras grofwa synder och wälförtjenta straff, hwilken Lagsens Predikan, om det Första Bodet, så mycket werkade, at en Lapp ''Olof Lurfwo'' benämd, som året tilförene, wid ''Kiemi'' Härads-Ting, mig på det häftigaste anklagade, intet kunde denna läran hwarken höra eller lida, utan midt uti Predikan med wridande på hufwudet, sprang på dören och kallade de andra med sig (hwarutaf jag lätteligen kunde sluta, at han större lust och kärlek til den gamla djefwulska surdegen, än til den rätta Christi läran och sanna Gudstjensten drog): tå sade jag: then som hafwer öron til at höra, han höre; hwilken Lapp strax derefter Gud Alsmägtig straffade med blindhet, så at han nu ej mera se kan, än en sten, eller, utan ledsagare, någon wärt komma<ref>Märken dock härwid alle I, som uppenbarligen Gud förgäten och söken förföra andra til at deltaga uti samma Nådes förakt, med hwad tålamods och mildhets rikedom Gud låckar Eder til bättring: eller gjorde denne Lapp mera ondt än I gören, då I bruken ''Pharaos'' tungomål: Ho är HERren, hwilkens röst jag höra skal? och lefwen efter bespottarens falska tro: Det är förgäfwes, at man Gudi tjenar: Wi behöfwe intet frukta HERran. Låten detta eftertänkeliga exempel, som ingalunda kan anses för en tilfällighet, erindra Eder, at den Alsmägtigas hand ännu icke är förkort, at med blindhet, slå Sodomitiska bespottare: At ännu en gång wisa sin Heliga Läras Gudomelighet, igenom sina fienders timeliga näpst. Men har än Barmhertighetenes Fader denna behageliga tiden tålamod med Eder, sen til, at han icke en gång bortrycker och är så ingen förlossare mer. Bewisen dock Eder arma själ den öma skyldighet, at I icke, medelst framhärdelse i synder, sjelfwilligt kasten Eder under de We, som i Esa. 1:4. utsägas öfwer dem, som försmäda den Heliga i Israel, och den wrede, som ändteligen af Himmelen skal warda uppenbar, öfwer alla dem, som icke känna Gud, och dem som olydige äro wårs HERras JEsu Christi Evangelio, hwilke pino lida skola, det ewiga förderfwet af HERrans ansigte och af hans härliga magt. 2 Thess 1:8,9.</ref> När jag nu för detta hårdnackade Folket så när 14 dagar mera Lagen än Evangelium Predikat hade, och intet bättringstecken förnam, lät jag märka, såsom jag wille resa derifrån; emedan tiden begynte lida, til min egen Församling i ''Enari'', hwarest mine Åhörare Guds ord med gladt hjerta emottogo, thet gerna hörde och i et ganska godt hjerta behöllo, och båro frukt med tålamod. När Länsman thetta hörde, sade han: wil tu tå intet gifwa oss HErrans Nattward, förr än tu reser til ''Enari? '' Swarades honom: Huru skal jag gifwa eder HErrans Nattward så länge j ären obotfärdige och i syndene döde; emedan den Öfwerste Själa-Herden Christus det strängeligen förbjuder Matth. 7:6. ther han säger: I skolen icke gifwa hundomen thet heligt är och edra pärlor skolen j intet kasta för swin. Äre wi då, sade han, hundar och swin? Swar: Ja, Gud bättre så wist! men icke naturlige bandhundar, som skjälla eder fogel och gråskin, utan, liknelse-wis talt, andlige hundar, som utaf satans ingifwelse, förfölja, skjälla och sättja eder up emot Guds ord, then rätta rena, och sanna Gudstjensten: I ären också swin, nemligen sådane, som hafwa eder uti kjöttsliga lustar så fördränkt, at j intet kunnen gifwa akt uppå ordet, utan låtit fara in genom det ena örat och ut igenom det andra, therföre kan jag intet med tryggt samwete ''administrera'' eder HErrans Nattward, förän j, genom Thens Helge Andes uplysning och en salig-gjörande tro på Frälsaren JEsum Christum, blifwen til en sann bot och bättring dragne och til Gud omwände, hwarom j skolen af alt hjerta bedja HErren Gud och säga med ''David'', af den 51 Psalm. HErre skapa i mig et rent hjerta och gif i mig en ny wis anda. item. Omwänd mig HErre, så blifwer jag omwänd: ytterligare uprepade jag å nyo ''dictum Christi''<ref>Christi utsaga.</ref>: I skolen intet gifwa hundomen thet heligt är, etc. för Länsman utaf Bibelen, upslog och las, at han desto bättre måtte tro Guds klara och egna ord, om han icke wille tro hwad jag ''memoriter'' derom talte; då swarar han mig med spåtska ord: du får säja hwad du wil, jag kan intet läsa i bok. Hwarföre jag nödgades taga mig en bok-lärd Lapp, ifrån ''Enari, Johan Olofsson'' benämd, som icke allenast detta ''dictum scripturæ'', utan och ''dictum'' Apoc. 21:8. för honom utaf Bibelen uplas, låckandes honom dermed til tron och omwändelsen, men alt förgäfwes. Åter säger Länsmannen: än om wi dö emedan tu är i ''Enari'' och få intet HErrans Nattward dessförinnan, huru wil du det förswara? Då swarade jag: om j änskönt skulle genom den timmeliga döden afsomna, det rår jag intet före, utan HErren Gud, som hafwer satt menniskan et mål före, öfwer hwilket hon icke gå kan, hwarutinnan skjer Guds gode och behagelige wilje: j wiljen, at jag skulle gifwa eder HErrans Nattward, som ären andeligen döde uti syndene, och intet wiljen af syndenes sömn upstå, derutinnan gjorde jag mig delaktig af Edra synder, således droge utöfwer mig Guds wrede och förbannelse, hwarom står i Jerem. 48:10. Derjämte skulle j ock blifwa skyldige til den ewiga döden; ty then owärdeligen äter af thetta Bröd eller dricker af HErrans Kalk, han blifwer säker på HErrans Lekamen och Blod och äter och dricker sig sjelfwom domen etc. 1. Cor. 11. Hwarifrån HErren Gud mig och eder nådeligen beware! Hwarföre är bättre, at man hafwer thermed något fördrag och ''recommenderar'' hela saken Gudi i wåld, som wil ingen syndares död, utan at alle skola blifwa salige och lefwa, som omwända och bättra sig, och sättja sin tro och lit til honom: Wiljen i det göra, så skal jag finnas så willig, som skyldig, eder HErrans Heliga Nattward ''communicera''; hwar ock icke det, så nödgas jag hela Byen ifrån HErrans Heliga Nattward utesluta, hwilket jag ock gjorde, när jag märkte, at der war ingen bättring at förwänta, och reste i HErrans namn, derifrån til ''Enari'', hwarest jag, tillika med Församlingen, orosad för Gud, hwar dag bad HErren Gud icke allenast för ''Sombio'' By, utan ock Skogs-Lapparne, som woro ifrån den rätta Tron och sanna Gudstjensten widt afkomne, at HErren Gud, genom sin Heliga Andes uplysning, wille dem til en sann tro kalla och på rätta Salighetenes wäg ledsaga; til hwilken ända jag en särdeles bön stälte, som så lyder:


Linje 132:		Linje 132:


−	1670 d. 8 Martii, då största hopen af Sombio by gingo til HErrans Nattward, stämde jag Skogs-Lapparne til Tings, at bringa dem, som Sombio Lappar, til at bekänna sina synder och öfwerträdelser, och inför den Lofl. Rätt gingo bröstgånges på dem, drifwandes dem, genom Guds magt, at bekänna sina Trumbor, Zeiter och offerställen, utan ock til at lofwa bortlägga den widskeppelse och afgudadyrkan, de, under den förbannade bak-dören öfwade, hwarifrån Länsman ifrån Mansålkå, Anders Pehrsson, ingalunda gå wille, löpandes på dören, när jag om detta wäsendet begynte tala; hwilket när Befallningsman Arendt Grape förnam, lät han straxt samma Länsman inkalla, hotandes at wilja slå honom i järn och handklofwar; hwilket när Länsman hörde, fälte han modet och ångrade hwad han af owettighet gjordt hade, och lofwade, tillika med de andra, så detta Renshol, som sin trumba och all annan widskeppelse efter den dag bortlägga. När jag nu genom Guds magt, hade dem så kommit til bekännelsen, begärade jag af den Lofl. Rätt, i synnerhet af ''Executoren'' Wälbetrodde Ar. Grape, tjänstel. (emedan jag ännu intet så lätteligen wille sättja tro til deras lofwen) at han, på Hans Kongl. Maj:ts wägnar, wille mig handen räcka, och uti sin Profosses ställe (aldenstund wi skulle skiljas uti den byen ifrån hwarandra) ''imponera'' min dräng, Eric Mathsson, at igenspika och med Kronomärke försegla denna afgudiska bakdör, och at Lapparne när jag til dem anlända månde, måtte hämta fram sina trumbor, at jag för deras ögon finge dem samma upbränna<ref> Det samma gjorde ock Probsten ''Tornæus'' i Torneå Lappmark.</ref> Hwilken min tjänsteliga anmodan Herr Befallningsman efterkom, för hwilket trogna ''assistance'' HErren Gud hans W:het så timmeligen som ewinnerligen belöne! När jag inkom til första byen i Lappmarken, ''Kieminkylå'' benämd, efterkom drängen den stränga rätts ''inqvisition'' och igenspikade den förbannade bakdören så der, som uti de andra byar; ehuruwäl Ryssarne Simon Petri och Stephan Jepso i ''Kittka'' och ''Mansålkå'' den igen söndersparkat och öpnat hade, då de ifrån Torneå marknad, om wåren, år 1670 tilbaka kommo, hwilken dör jag följande år 1671, igenspikade för deras ögon, och för deras stora förmätenhet dem straffade, så at de efter den dag det intet mera göra torde; men ingen hämtade det året fram sina trumbor, som de inför den Lofl. Rätt lofwade, aldenstund de woro långt ifrån byen, på deras Sommarwist belägne; lofwade de altså, året efter 1671, dem hämta til bys och lefwerera mig tilhanda, och en hop så det året, som året efter, A:o 1672, med dess tilhörige redskap, til et märke, med mig hembragte blefwo. Altså Skogs-~~Lappame~~, sedan de hade sin willfarelse bekänt och sina trumbor utlefwererat, i ''Sombio'', til Gud sig omwände d. 8 Martii, 1670. HErren Gud alsmägtig styrke dem i en rätt tro och med sin wärdiga Heliga Anda dem städse uplyse!	+	1670 d. 8 Martii, då största hopen af Sombio by gingo til HErrans Nattward, stämde jag Skogs-Lapparne til Tings, at bringa dem, som Sombio Lappar, til at bekänna sina synder och öfwerträdelser, och inför den Lofl. Rätt gingo bröstgånges på dem, drifwandes dem, genom Guds magt, at bekänna sina Trumbor, Zeiter och offerställen, utan ock til at lofwa bortlägga den widskeppelse och afgudadyrkan, de, under den förbannade bak-dören öfwade, hwarifrån Länsman ifrån Mansålkå, Anders Pehrsson, ingalunda gå wille, löpandes på dören, när jag om detta wäsendet begynte tala; hwilket när Befallningsman Arendt Grape förnam, lät han straxt samma Länsman inkalla, hotandes at wilja slå honom i järn och handklofwar; hwilket när Länsman hörde, fälte han modet och ångrade hwad han af owettighet gjordt hade, och lofwade, tillika med de andra, så detta Renshol, som sin trumba och all annan widskeppelse efter den dag bortlägga. När jag nu genom Guds magt, hade dem så kommit til bekännelsen, begärade jag af den Lofl. Rätt, i synnerhet af ''Executoren'' Wälbetrodde Ar. Grape, tjänstel. (emedan jag ännu intet så lätteligen wille sättja tro til deras lofwen) at han, på Hans Kongl. Maj:ts wägnar, wille mig handen räcka, och uti sin Profosses ställe (aldenstund wi skulle skiljas uti den byen ifrån hwarandra) ''imponera'' min dräng, Eric Mathsson, at igenspika och med Kronomärke försegla denna afgudiska bakdör, och at Lapparne när jag til dem anlända månde, måtte hämta fram sina trumbor, at jag för deras ögon finge dem samma upbränna<ref> Det samma gjorde ock Probsten ''Tornæus'' i Torneå Lappmark.</ref> Hwilken min tjänsteliga anmodan Herr Befallningsman efterkom, för hwilket trogna ''assistance'' HErren Gud hans W:het så timmeligen som ewinnerligen belöne! När jag inkom til första byen i Lappmarken, ''Kieminkylå'' benämd, efterkom drängen den stränga rätts ''inqvisition'' och igenspikade den förbannade bakdören så der, som uti de andra byar; ehuruwäl Ryssarne Simon Petri och Stephan Jepso i ''Kittka'' och ''Mansålkå'' den igen söndersparkat och öpnat hade, då de ifrån Torneå marknad, om wåren, år 1670 tilbaka kommo, hwilken dör jag följande år 1671, igenspikade för deras ögon, och för deras stora förmätenhet dem straffade, så at de efter den dag det intet mera göra torde; men ingen hämtade det året fram sina trumbor, som de inför den Lofl. Rätt lofwade, aldenstund de woro långt ifrån byen, på deras Sommarwist belägne; lofwade de altså, året efter 1671, dem hämta til bys och lefwerera mig tilhanda, och en hop så det året, som året efter, A:o 1672, med dess tilhörige redskap, til et märke, med mig hembragte blefwo. Altså Skogs-Lapparne, sedan de hade sin willfarelse bekänt och sina trumbor utlefwererat, i ''Sombio'', til Gud sig omwände d. 8 Martii, 1670. HErren Gud alsmägtig styrke dem i en rätt tro och med sin wärdiga Heliga Anda dem städse uplyse!