Erex saga - Revisjonshistorikk

August: Erstattet OldNordicTimes med HTML-koder

2020-11-12T07:27:08Z

Erstattet OldNordicTimes med HTML-koder

August på 25. sep. 2017 kl. 17:11

2017-09-25T17:11:53Z

August på 19. mai 2017 kl. 18:55

2017-05-19T18:55:22Z

August på 19. mai 2017 kl. 17:55

2017-05-19T17:55:57Z

August: Erex saga

2017-05-19T17:53:45Z

Erex saga

Vis endringer

@@ Linje 8: / Linje 8: @@
-<div class="toccolours">For at alle norrøne tegn som blir brukt i denne artikkelen skal vises korrekt må du ha fonttypen [http://www.heimskringla.no/fonts/OLD1NT__.TTF OldNordicTimes] installert på din PC eller Mac. OldNordicTimes skal lagres i Fonts i Windows eller installeres i fontboken i Mac OS.</div>
+<div class="toccolours"><center>Noen spesialtegn vises ikke på iPhone/iPad.</center></div>
@@ Linje 40: / Linje 40: @@
 Vill man åter jämföra den nordiska bearbetningen med Chrestiens' dikt<ref>En sådan jämförelse har redan blifvit verkstäld af Kölbing i hans ofvan omtalade uppsats; jag har i det följande till stor del begagnat mig af de resultat, till hvilka han kommit.</ref>, så måste man först taga hänsyn till några omständigheter, som delvis göra undersökningen mindre säker. Å ena sidan visar det sig nämligen, att den franska text af «Erec et Enide», man nu har att tillgå<ref>Utgifven (efter Ms. Cangé 26, Reg. 7498:4) af I. Bekker i Haupts Zeitschrift für Deutsches Alterthum, X (1856), pagg. 373-550.</ref>, rätt mycket skiljer sig från den, som förelegat den norske bearbetaren; detta röjes dels af de afvikelser från den Bekkerska texten, hvilka äro gemensamma för Erex saga och Hartmanns Erec och sannolikast böra tilläggas de gamla franska originalen, dels af ett och annat drag i Erex saga, som hvarken återfinnes i den franska eller den tyska texten men dock torde vara ursprungligt. Å andra sidan försvåras jamförelsen däraf, att den nordiska sagans text i sin till vår tid bevarade gestalt genomgått månge afskrifvares händer och därvid nödvändigt lidit flere, ofta kanske betydliga ändringar.
-Oaktadt dessa svårigheter är det ännu möjligt att i det stora hela bedömma, huru den norske öfversättaren förhållit sig till sitt franska original. I allmänhet har han troget följt Chrestiens, icke sällan nästan ordagrant återgifvit hans framställning. Bland de förändringar, han har tillåtit sig, förtjänar i främsta rummet anföras, att han gjort starka förkortningar och uteslutningar<ref>Huru betydligt förkortad den nordiska bearbetningen i själfva verket är, kan inses däraf, att den Bekkerska texten upptager ej mindre än 6894 vers. - För öfrigt kan naturligtvis en afskrifvare emellanåt vara den, som afkortat ett eller annat ställe.</ref>, hvilka dels drabba åtskilliga obetydligare biomständigheter dels (och i synnerhet) de utförliga beskrifningar eller samtal, som visserligen i Chrestiens' prydliga verser kunde ega värde, men icke lämpade sig för prosaiskt återgifvande eller kunde falla den tidens norrmän i smaken. Stundom måste man medgifva, att förkortningarna verkstälts med mycken smak och skicklighet, såsom då de långa talen om Enide's kläder vid resan till Artus' hof (Chrest. 1345-95, 1544-76), utbytas mot det eleganta: «dróttning - sèr; at hennar klæðnaðr hefir beðit hennar örlætis» Kap. V., eller då Erex' båda strider med röfvare (Chrest. 2779-3069) sammanslås till en<ref>Erex saga kommer här (Kap. VII.) att på ett ganska påfallande sätt likna [[Þiðreks saga af Bern - Viðga þáttr Velentssonar|Þiðreks saga kap. 85]].</ref>, hvarigenom berättelsen onekligen vunnit, eller då den andra, till följd af Erex' utmattning osannolika striden med Guivrez (Guimar) vv. 4962 följ. alldeles utelemnas. Erex' sammanträffande (efter Kæi's besegrande) med Valven och Artus torde hafva förefallit bearbetaren mindre intressant, eftersom han ej upptagit detta. Icke blott mycket kortare än hos Chrest. (1083-1164) utan ock i annat tämligen afvikande är framställningen af Malpirants<ref>Detta namn är möjligen ett vanstäldt återgifvande af den franska textens (v. l040) «Ydier li fiz Nut», läst som ett ord; att «[[Fil:Erex saga bokstav1.jpg|13px]]d'l<font face="Old1NordicTimes" size="3">i</font><font face="Old1NordicTimes" size="3">f</font><font face="Old1NordicTimes" size="3">i</font>&#658;nut» kunnat så förvandla sin begynnelsebokstaf ([[Fil:Erex saga bokstav1.jpg|13px]] till [[Fil:Erex saga bokstav2.jpg|13px]]) har ett motstycke i uppkomsten af namnet «Meon» ur «Yvein» (se «Versions nordiques» etc. pag. 84, not. 5); förväxlingen af d och a, <font face="Old1NordicTimes" size="3">f</font> och p, &#658; och r äro lätt förklarliga. - I sammanhang härmed kan nämnas, att namnet «Milon» (Kap. VIII.) torde hafva uppkommit ur det franska «Galoain» (Chrest. 3113); öfverskriften till kap. VII i ''b'' (= VIII; jfr. längre fram) har nämligen namnet i formen «Valún», hvarmed kan jämföras förhållandet mellan det norska «Valve(i)n» och det franske «Gauvains». - Ett annat slags missförstånd med afseende på personnamn i sagan påpekar Kölbing, anf. skrift 408.</ref> ankomst till Kardigan; sagan öfverensstämmer här icke så litet med [[Möttuls saga]] kap. 3-4 (i «Versions nordiques» etc.). - Ytterligare böra vi anmärka ett par ställen, där sagoskrifvaren för att göra berättelsen mera sannolik ändrat Chrestiens' uppgifter: Kap. VII., där han låter Guimar vara en storväxt riddare (i st. f. en dvärg) och hvarest Erex säges hvila ut hos Guimar en half månad efter striderna (i st. f. att genast resa vidare). Af annat slag äro de förändringar, som skett i skildringarna af de med hjortjagten förbundna ceremonierna («kyssen») och af täflingen om sparfhöken; norrmannen har ej förstått, att i båda fallen varit fråga om häfdvunna plägseder, utan tillagt händelserna enskilda initiativ. Ett par smådrag tyckas ega bestämd nordisk karakter: att Erex afslår Malpirants begäran om vapenhvila (Kap. IV.), och att så väl Malpirant som Malbanaring sägas blifva upptagne som hirdmän hos Artus. Dess utom synas de kristliga reflexioner, som på några ställen (12<sup>1-3</sup>, 22<sup>4-8</sup>, 24<sup>2-7</sup>, 28<sup>15,16</sup>, 33<sup>6-8</sup>) tillagts, antyda, att öfversättaren tillhört det andliga ståndet.
+Oaktadt dessa svårigheter är det ännu möjligt att i det stora hela bedömma, huru den norske öfversättaren förhållit sig till sitt franska original. I allmänhet har han troget följt Chrestiens, icke sällan nästan ordagrant återgifvit hans framställning. Bland de förändringar, han har tillåtit sig, förtjänar i främsta rummet anföras, att han gjort starka förkortningar och uteslutningar<ref>Huru betydligt förkortad den nordiska bearbetningen i själfva verket är, kan inses däraf, att den Bekkerska texten upptager ej mindre än 6894 vers. - För öfrigt kan naturligtvis en afskrifvare emellanåt vara den, som afkortat ett eller annat ställe.</ref>, hvilka dels drabba åtskilliga obetydligare biomständigheter dels (och i synnerhet) de utförliga beskrifningar eller samtal, som visserligen i Chrestiens' prydliga verser kunde ega värde, men icke lämpade sig för prosaiskt återgifvande eller kunde falla den tidens norrmän i smaken. Stundom måste man medgifva, att förkortningarna verkstälts med mycken smak och skicklighet, såsom då de långa talen om Enide's kläder vid resan till Artus' hof (Chrest. 1345-95, 1544-76), utbytas mot det eleganta: «dróttning - sèr; at hennar klæðnaðr hefir beðit hennar örlætis» Kap. V., eller då Erex' båda strider med röfvare (Chrest. 2779-3069) sammanslås till en<ref>Erex saga kommer här (Kap. VII.) att på ett ganska påfallande sätt likna [[Þiðreks saga af Bern - Viðga þáttr Velentssonar|Þiðreks saga kap. 85]].</ref>, hvarigenom berättelsen onekligen vunnit, eller då den andra, till följd af Erex' utmattning osannolika striden med Guivrez (Guimar) vv. 4962 följ. alldeles utelemnas. Erex' sammanträffande (efter Kæi's besegrande) med Valven och Artus torde hafva förefallit bearbetaren mindre intressant, eftersom han ej upptagit detta. Icke blott mycket kortare än hos Chrest. (1083-1164) utan ock i annat tämligen afvikande är framställningen af Malpirants<ref>Detta namn är möjligen ett vanstäldt återgifvande af den franska textens (v. l040) «Ydier li fiz Nut», läst som ett ord; att «[[Fil:Erex saga bokstav1.jpg|13px]]d'l&#305;&#42876;&#305;&#658;nut» kunnat så förvandla sin begynnelsebokstaf ([[Fil:Erex saga bokstav1.jpg|13px]] till [[Fil:Erex saga bokstav2.jpg|13px]]) har ett motstycke i uppkomsten af namnet «Meon» ur «Yvein» (se «Versions nordiques» etc. pag. 84, not. 5); förväxlingen af d och a, &#42876; och p, &#658; och r äro lätt förklarliga. - I sammanhang härmed kan nämnas, att namnet «Milon» (Kap. VIII.) torde hafva uppkommit ur det franska «Galoain» (Chrest. 3113); öfverskriften till kap. VII i ''b'' (= VIII; jfr. längre fram) har nämligen namnet i formen «Valún», hvarmed kan jämföras förhållandet mellan det norska «Valve(i)n» och det franske «Gauvains». - Ett annat slags missförstånd med afseende på personnamn i sagan påpekar Kölbing, anf. skrift 408.</ref> ankomst till Kardigan; sagan öfverensstämmer här icke så litet med [[Möttuls saga]] kap. 3-4 (i «Versions nordiques» etc.). - Ytterligare böra vi anmärka ett par ställen, där sagoskrifvaren för att göra berättelsen mera sannolik ändrat Chrestiens' uppgifter: Kap. VII., där han låter Guimar vara en storväxt riddare (i st. f. en dvärg) och hvarest Erex säges hvila ut hos Guimar en half månad efter striderna (i st. f. att genast resa vidare). Af annat slag äro de förändringar, som skett i skildringarna af de med hjortjagten förbundna ceremonierna («kyssen») och af täflingen om sparfhöken; norrmannen har ej förstått, att i båda fallen varit fråga om häfdvunna plägseder, utan tillagt händelserna enskilda initiativ. Ett par smådrag tyckas ega bestämd nordisk karakter: att Erex afslår Malpirants begäran om vapenhvila (Kap. IV.), och att så väl Malpirant som Malbanaring sägas blifva upptagne som hirdmän hos Artus. Dess utom synas de kristliga reflexioner, som på några ställen (12<sup>1-3</sup>, 22<sup>4-8</sup>, 24<sup>2-7</sup>, 28<sup>15,16</sup>, 33<sup>6-8</sup>) tillagts, antyda, att öfversättaren tillhört det andliga ståndet.
 Det återstår att nämna, att två hela äfventyr - de, som innehållas i det tionde kapitlet, - äfvensom sagans slut (43<sup>7-16</sup>) sakna motsvarighet så väl hos Chrestiens som Hartmann. Troligast är, att dessa stycken blifvit tilldiktade i Norden, hälst som intet af deras innehåll synes tala emot ett sådant antagande. Detta är äfven Kölbings åsigt (anf. skrift 412-414); utom det, han anför, önska vi påpeka, att äfventyret med draken erinrar om [[Þiðreks saga af Bern - Þáttr af Ekka, Fasold ok Sistram|Þiðreks saga kapp. 105-107.]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 25. sep. 2017 kl. 17:11
Linje 11:		Linje 11:


−	<center>'''[[Riddarasǫgur]]'''	+	<center>'''[[Riddarasǫgur\|Riddarasögur]]'''

@@ Linje 386: / Linje 386: @@
 Ok er jarlinn verðr þessa víss, herklæðiz hann skjótt ok hans [ráðgjafi, er Bolvin hèt, ok hundrað riddara,<ref>''så'' (''dock'' «Bolún») ''b;'' riddarar, hundrað til samans, ásamt hans ráðgjafa, er Bolvin hèt ''a.''</ref> ok ríða hart eptir Erex, ok finna hann við einn skóg á slèttum völlum. [Jarlinn ok ráðgjafinn váru lengst<ref>[þeir váru langt ''b.''</ref> fram undan liðinu. Evida segir Erex eptirreiðina, ok fær hón óþökk af honum þar fyrir. Þó snýr hann aptr móti Bolvin<ref>«Bolún» ''b.''</ref> ok leggr sínu spjóti í gegnum hann ok kastar honum dauðum af hestinum. Í því kemr at Milon jarl ok leggr<ref>af öllu afli ''tillägger b.''</ref> í skjöldinn Erex, svá at [rifnaði hinn ýzti hlutr brynjunnar<ref>[hann rifnaði í tvá hluti ''b.''</ref> í sundr, ok hefði Erex dauða af fengit, ef hrynjan hefði eigi hlíft honum, ok varð hann þó mjok sárr. Hann höggr í sundr spjótskaptit fyrir jarlinum ok annat högg<ref>''saknas i a;'' annat högg hans kom í hjálm jarls, ok þat var svá mikit, at hann ''b.''</ref> í hjálminn, svá at [af sneið hjálminum þat, er nam,<ref>[sneið af allan koparinn af hjálminum ''b.''</ref> ok [fylgði þar með hárit ok hausfillan<ref>[''så b, saknas i a.''</ref> ok þar með eyrat, ok [sverðit kom<ref>[''så b, saknas i a.''</ref> niðr á öxlina [ok sneið<ref>[''så b,'' sneið ''a.''</ref> af þat, er tók, svá at jarlinn misti höndina,<ref>«hendina» ''a.''</ref> ok fèll hann við þetta í óvit af hestinum til jarðar. Erex forðar sèr á skóginn, enn jarlsmenn koma þar at, er hann liggr, ok styrma [nú sumir<ref>[''så b, saknas i a.''</ref> yfir honum, enn sumir ríða eptir Erex. Í því raknar jarlinn við ok kallar hári röddu, bíðr öngvan svá djarfan vera,<ref>''så b, saknas i a.''</ref> at eptir honum ríði eða mein göri, ok talar svá: «Guð hefir [rèttum dómi yfir oss komit<ref>[dæmt rèttan dóm í millum vár ''b.''</ref>: ek vilda<ref>kunna ok vilda ''b.''</ref> honum dauða fá, enn hans hinni vitru konu skömm ok skaða [ofan á,<ref>[''saknas i b.''</ref> enn þat er nú á mèr niðr komit, er minn hinn æzti<ref>bezti vin ok ''b.''</ref> ráðgjafi er dauðr, enn [ek sárr.<ref>[mín sár fara, sem verða má ''b.''</ref> [Fari, sem guð vill! ok ráði (hann), hvárt ek lifi lengr eða skemmr!<ref>[Nú ráði guð, hvárt ek hefi lífit eða eigi ''b.''</ref> enn at vísu<ref>sönnu ''b.''</ref> skal þessa óhefnt af mèr, ok skulu þau í fríði fara [fyrir mèr.<ref>[f. oss ''b.''</ref>»
-Snýr jarlinn aptr við þetta;<ref>svá búít ''b.''</ref> enn Erex riðr nú sinn veg þann dag um skóginn, ok taka þau náttstað í einu rjóðri um kveldit, ok bindr (Erex) sár sitt. Enn at morni riðu þau af skóginum fram hjá einum kastala. Af þeim kastala ríðr út einn riddari svá stórr ok þrekligr,<ref>sterkligr ''b.''</ref> at Erex þóttiz öngvan annan þvílíkan sèt hafa. Hann hafði öll vápn gulli búin [(ok þar) með vænt ess;<ref>[ok hinn vænasta hest ''b.''</ref> hans söðulreiði<ref>söðulklæði ''b.''</ref> var af purpura ok hans bliat,<ref>«blijar» ''b.''</ref> enn hans merki af baldrkinn,<ref>«balldurkyni» ''b.''</ref> alt gullskotit. Hann ríðr hart at Erex ok talar til hans: «Þú, riddari!» segir hann, «fá mèr þína hina fríðu unnustu! því at [þat sómir vel, (at) hón skuli mín vera, ok<ref>[hón litz mèr svá, at ''b.''</ref> hana vil ek gjarna fá ok þar lífit leggja á.» Erex segir: «Ek em<ref>em nú mjök sárr ok ''b.''</ref> lítt til einvígis færr, enn fyrr vil<ref>vilda ''b.''</ref> ek berjaz<ref>b. við þik ''b.''</ref> enn láta mína unnustu; því at ek hefi [rèttara at mæla.<ref>[betra at miðla ''b.''</ref>» Hefz hèr upp hin snarpasta orrusta ok svá sterklig atreið, at þeir fara báðir aptr af hestunum ok koma standandi á jörð, ok bregða sínum sverðum; ok höggr hvárr til annars í ákafa, [þar til<reftekst</ref> er þeir eru svá móðir [ok sárir,<ref>[''så b, saknas i a.''</ref> at þeir [geta varla reitt sverðin; ok um síðír standa þeir á knjánum. Ok gengr svá, at<ref>[falla nú báðir á sín knè ok gangaz svá at ''b.''</ref> Evida græt [sárliga, er hón sèr farar<ref>[harðliga sárligar viðfarar ''b.''</ref> síns bónda, svá at hón liggr stundum í óviti af harmi.
+Snýr jarlinn aptr við þetta;<ref>svá búít ''b.''</ref> enn Erex riðr nú sinn veg þann dag um skóginn, ok taka þau náttstað í einu rjóðri um kveldit, ok bindr (Erex) sár sitt. Enn at morni riðu þau af skóginum fram hjá einum kastala. Af þeim kastala ríðr út einn riddari svá stórr ok þrekligr,<ref>sterkligr ''b.''</ref> at Erex þóttiz öngvan annan þvílíkan sèt hafa. Hann hafði öll vápn gulli búin [(ok þar) með vænt ess;<ref>[ok hinn vænasta hest ''b.''</ref> hans söðulreiði<ref>söðulklæði ''b.''</ref> var af purpura ok hans bliat,<ref>«blijar» ''b.''</ref> enn hans merki af baldrkinn,<ref>«balldurkyni» ''b.''</ref> alt gullskotit. Hann ríðr hart at Erex ok talar til hans: «Þú, riddari!» segir hann, «fá mèr þína hina fríðu unnustu! því at [þat sómir vel, (at) hón skuli mín vera, ok<ref>[hón litz mèr svá, at ''b.''</ref> hana vil ek gjarna fá ok þar lífit leggja á.» Erex segir: «Ek em<ref>em nú mjök sárr ok ''b.''</ref> lítt til einvígis færr, enn fyrr vil<ref>vilda ''b.''</ref> ek berjaz<ref>b. við þik ''b.''</ref> enn láta mína unnustu; því at ek hefi [rèttara at mæla.<ref>[betra at miðla ''b.''</ref>» Hefz hèr upp hin snarpasta orrusta ok svá sterklig atreið, at þeir fara báðir aptr af hestunum ok koma standandi á jörð, ok bregða sínum sverðum; ok höggr hvárr til annars í ákafa, [þar til<ref>[''så b,'' til þess ''a.''</ref> er þeir eru svá móðir [ok sárir,<ref>[''så b, saknas i a.''</ref> at þeir [geta varla reitt sverðin; ok um síðír standa þeir á knjánum. Ok gengr svá, at<ref>[falla nú báðir á sín knè ok gangaz svá at ''b.''</ref> Evida græt [sárliga, er hón sèr farar<ref>[harðliga sárligar viðfarar ''b.''</ref> síns bónda, svá at hón liggr stundum í óviti af harmi.
 Nú biðr kastalamaðrinn hvíldar, [ok fær hann þat<ref>[''så b, saknas i a.''</ref> ok spyrr Erex at nafni. Enn hann segir, at hann skal fyrri segja sitt nafn; ok svá görir hann ok mælti: «Ek em<ref>em ríkr ''b.''</ref> konungr at löndum ok auðæfum, svá at mèr þjóna fjórir jarlar ok sjau greifar ok mart<ref>''så b,'' mikit ''a.''</ref> annat stórmenni; enn nafn mitt er Guimar,<ref>Gunnerus ''b.''</ref> ok em ek systurson Ilax konungs. Enn nú segið mèr yðvart nafn! [Enn aldri<ref>[því at aldri ''b.''</ref> fann ek betra riddara enn þik.» Erex segir nú sitt nafn, [föður ok ætt.<ref>[þar með ok einninn föður, ætt ok ríki ''b.''</ref> Ok nú kastar riddari Guimar sverðinu ok rennr á háls Erex ok fagnar honum blíðliga ok biðr af sèr reiði ok býðr honum [með sèr<ref>[''så b, saknas i a.''</ref> alla kosti. Erex gefr honum upp sína reiði fyrir frændsemis sakir, ok ríða heim til kastalans, ok dvalðiz þar hálfan mánuð. Græðir Erex sár sin, ok [gróa þau snart;<ref>[''så b, saknas i a.''</ref> ok þegar er honum er aptrbata,<ref>í a. ''b.''</ref> býz hann á brott, ok vill eigi föruneyti með sèr hafa; enn Guimar,<ref>«E.» ''a,'' Gunnver konung ''b.''</ref> frænda sinn, biðr hann veita sèr lið,<ref>liðveizlu ''b.''</ref> ef<ref>ef hann ''b.''</ref> þarf. Hann játar því gjarna, ok skiljaz með vináttu; [harmar hann<ref>[h. konungrinn ''b.''</ref> þat mjök, er hann vill öngva menn með sèr hafa ór [sínu ríki, þar er hann eigi þó margar torfærur um at fara.<ref>[hans ríki til brottferðar ''b.''</ref>

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 19. mai 2017 kl. 17:55
Linje 42:		Linje 42:
	Oaktadt dessa svårigheter är det ännu möjligt att i det stora hela bedömma, huru den norske öfversättaren förhållit sig till sitt franska original. I allmänhet har han troget följt Chrestiens, icke sällan nästan ordagrant återgifvit hans framställning. Bland de förändringar, han har tillåtit sig, förtjänar i främsta rummet anföras, att han gjort starka förkortningar och uteslutningar<ref>Huru betydligt förkortad den nordiska bearbetningen i själfva verket är, kan inses däraf, att den Bekkerska texten upptager ej mindre än 6894 vers. - För öfrigt kan naturligtvis en afskrifvare emellanåt vara den, som afkortat ett eller annat ställe.</ref>, hvilka dels drabba åtskilliga obetydligare biomständigheter dels (och i synnerhet) de utförliga beskrifningar eller samtal, som visserligen i Chrestiens' prydliga verser kunde ega värde, men icke lämpade sig för prosaiskt återgifvande eller kunde falla den tidens norrmän i smaken. Stundom måste man medgifva, att förkortningarna verkstälts med mycken smak och skicklighet, såsom då de långa talen om Enide's kläder vid resan till Artus' hof (Chrest. 1345-95, 1544-76), utbytas mot det eleganta: «dróttning - sèr; at hennar klæðnaðr hefir beðit hennar örlætis» Kap. V., eller då Erex' båda strider med röfvare (Chrest. 2779-3069) sammanslås till en<ref>Erex saga kommer här (Kap. VII.) att på ett ganska påfallande sätt likna [[Þiðreks saga af Bern - Viðga þáttr Velentssonar\|Þiðreks saga kap. 85]].</ref>, hvarigenom berättelsen onekligen vunnit, eller då den andra, till följd af Erex' utmattning osannolika striden med Guivrez (Guimar) vv. 4962 följ. alldeles utelemnas. Erex' sammanträffande (efter Kæi's besegrande) med Valven och Artus torde hafva förefallit bearbetaren mindre intressant, eftersom han ej upptagit detta. Icke blott mycket kortare än hos Chrest. (1083-1164) utan ock i annat tämligen afvikande är framställningen af Malpirants<ref>Detta namn är möjligen ett vanstäldt återgifvande af den franska textens (v. l040) «Ydier li fiz Nut», läst som ett ord; att «[[Fil:Erex saga bokstav1.jpg\|13px]]d'l<font face="Old1NordicTimes" size="3">i</font><font face="Old1NordicTimes" size="3">f</font><font face="Old1NordicTimes" size="3">i</font>ʒnut» kunnat så förvandla sin begynnelsebokstaf ([[Fil:Erex saga bokstav1.jpg\|13px]] till [[Fil:Erex saga bokstav2.jpg\|13px]]) har ett motstycke i uppkomsten af namnet «Meon» ur «Yvein» (se «Versions nordiques» etc. pag. 84, not. 5); förväxlingen af d och a, <font face="Old1NordicTimes" size="3">f</font> och p, ʒ och r äro lätt förklarliga. - I sammanhang härmed kan nämnas, att namnet «Milon» (Kap. VIII.) torde hafva uppkommit ur det franska «Galoain» (Chrest. 3113); öfverskriften till kap. VII i ''b'' (= VIII; jfr. längre fram) har nämligen namnet i formen «Valún», hvarmed kan jämföras förhållandet mellan det norska «Valve(i)n» och det franske «Gauvains». - Ett annat slags missförstånd med afseende på personnamn i sagan påpekar Kölbing, anf. skrift 408.</ref> ankomst till Kardigan; sagan öfverensstämmer här icke så litet med [[Möttuls saga]] kap. 3-4 (i «Versions nordiques» etc.). - Ytterligare böra vi anmärka ett par ställen, där sagoskrifvaren för att göra berättelsen mera sannolik ändrat Chrestiens' uppgifter: Kap. VII., där han låter Guimar vara en storväxt riddare (i st. f. en dvärg) och hvarest Erex säges hvila ut hos Guimar en half månad efter striderna (i st. f. att genast resa vidare). Af annat slag äro de förändringar, som skett i skildringarna af de med hjortjagten förbundna ceremonierna («kyssen») och af täflingen om sparfhöken; norrmannen har ej förstått, att i båda fallen varit fråga om häfdvunna plägseder, utan tillagt händelserna enskilda initiativ. Ett par smådrag tyckas ega bestämd nordisk karakter: att Erex afslår Malpirants begäran om vapenhvila (Kap. IV.), och att så väl Malpirant som Malbanaring sägas blifva upptagne som hirdmän hos Artus. Dess utom synas de kristliga reflexioner, som på några ställen (12<sup>1-3</sup>, 22<sup>4-8</sup>, 24<sup>2-7</sup>, 28<sup>15,16</sup>, 33<sup>6-8</sup>) tillagts, antyda, att öfversättaren tillhört det andliga ståndet.		Oaktadt dessa svårigheter är det ännu möjligt att i det stora hela bedömma, huru den norske öfversättaren förhållit sig till sitt franska original. I allmänhet har han troget följt Chrestiens, icke sällan nästan ordagrant återgifvit hans framställning. Bland de förändringar, han har tillåtit sig, förtjänar i främsta rummet anföras, att han gjort starka förkortningar och uteslutningar<ref>Huru betydligt förkortad den nordiska bearbetningen i själfva verket är, kan inses däraf, att den Bekkerska texten upptager ej mindre än 6894 vers. - För öfrigt kan naturligtvis en afskrifvare emellanåt vara den, som afkortat ett eller annat ställe.</ref>, hvilka dels drabba åtskilliga obetydligare biomständigheter dels (och i synnerhet) de utförliga beskrifningar eller samtal, som visserligen i Chrestiens' prydliga verser kunde ega värde, men icke lämpade sig för prosaiskt återgifvande eller kunde falla den tidens norrmän i smaken. Stundom måste man medgifva, att förkortningarna verkstälts med mycken smak och skicklighet, såsom då de långa talen om Enide's kläder vid resan till Artus' hof (Chrest. 1345-95, 1544-76), utbytas mot det eleganta: «dróttning - sèr; at hennar klæðnaðr hefir beðit hennar örlætis» Kap. V., eller då Erex' båda strider med röfvare (Chrest. 2779-3069) sammanslås till en<ref>Erex saga kommer här (Kap. VII.) att på ett ganska påfallande sätt likna [[Þiðreks saga af Bern - Viðga þáttr Velentssonar\|Þiðreks saga kap. 85]].</ref>, hvarigenom berättelsen onekligen vunnit, eller då den andra, till följd af Erex' utmattning osannolika striden med Guivrez (Guimar) vv. 4962 följ. alldeles utelemnas. Erex' sammanträffande (efter Kæi's besegrande) med Valven och Artus torde hafva förefallit bearbetaren mindre intressant, eftersom han ej upptagit detta. Icke blott mycket kortare än hos Chrest. (1083-1164) utan ock i annat tämligen afvikande är framställningen af Malpirants<ref>Detta namn är möjligen ett vanstäldt återgifvande af den franska textens (v. l040) «Ydier li fiz Nut», läst som ett ord; att «[[Fil:Erex saga bokstav1.jpg\|13px]]d'l<font face="Old1NordicTimes" size="3">i</font><font face="Old1NordicTimes" size="3">f</font><font face="Old1NordicTimes" size="3">i</font>ʒnut» kunnat så förvandla sin begynnelsebokstaf ([[Fil:Erex saga bokstav1.jpg\|13px]] till [[Fil:Erex saga bokstav2.jpg\|13px]]) har ett motstycke i uppkomsten af namnet «Meon» ur «Yvein» (se «Versions nordiques» etc. pag. 84, not. 5); förväxlingen af d och a, <font face="Old1NordicTimes" size="3">f</font> och p, ʒ och r äro lätt förklarliga. - I sammanhang härmed kan nämnas, att namnet «Milon» (Kap. VIII.) torde hafva uppkommit ur det franska «Galoain» (Chrest. 3113); öfverskriften till kap. VII i ''b'' (= VIII; jfr. längre fram) har nämligen namnet i formen «Valún», hvarmed kan jämföras förhållandet mellan det norska «Valve(i)n» och det franske «Gauvains». - Ett annat slags missförstånd med afseende på personnamn i sagan påpekar Kölbing, anf. skrift 408.</ref> ankomst till Kardigan; sagan öfverensstämmer här icke så litet med [[Möttuls saga]] kap. 3-4 (i «Versions nordiques» etc.). - Ytterligare böra vi anmärka ett par ställen, där sagoskrifvaren för att göra berättelsen mera sannolik ändrat Chrestiens' uppgifter: Kap. VII., där han låter Guimar vara en storväxt riddare (i st. f. en dvärg) och hvarest Erex säges hvila ut hos Guimar en half månad efter striderna (i st. f. att genast resa vidare). Af annat slag äro de förändringar, som skett i skildringarna af de med hjortjagten förbundna ceremonierna («kyssen») och af täflingen om sparfhöken; norrmannen har ej förstått, att i båda fallen varit fråga om häfdvunna plägseder, utan tillagt händelserna enskilda initiativ. Ett par smådrag tyckas ega bestämd nordisk karakter: att Erex afslår Malpirants begäran om vapenhvila (Kap. IV.), och att så väl Malpirant som Malbanaring sägas blifva upptagne som hirdmän hos Artus. Dess utom synas de kristliga reflexioner, som på några ställen (12<sup>1-3</sup>, 22<sup>4-8</sup>, 24<sup>2-7</sup>, 28<sup>15,16</sup>, 33<sup>6-8</sup>) tillagts, antyda, att öfversättaren tillhört det andliga ståndet.

−	Det återstår att nämna, att två hela äfventyr - de, som innehållas i det tionde kapitlet, - äfvensom sagans slut (43<sup>7-16</sup>) sakna motsvarighet så väl hos Chrestiens som Hartmann. Troligast är, att dessa stycken blifvit tilldiktade i Norden, hälst som intet af deras innehåll synes tala emot ett sådant antagande. Detta är äfven Kölbings åsigt (anf. skrift 412-414); utom det, han anför, önska vi påpeka, att äfventyret med draken erinrar om [[Þiðreks saga af Bern - Þáttr af Ekka, Fasold ok Sistram\|Þiðreks saga kapp. 105-~~l07~~.]]	+	Det återstår att nämna, att två hela äfventyr - de, som innehållas i det tionde kapitlet, - äfvensom sagans slut (43<sup>7-16</sup>) sakna motsvarighet så väl hos Chrestiens som Hartmann. Troligast är, att dessa stycken blifvit tilldiktade i Norden, hälst som intet af deras innehåll synes tala emot ett sådant antagande. Detta är äfven Kölbings åsigt (anf. skrift 412-414); utom det, han anför, önska vi påpeka, att äfventyret med draken erinrar om [[Þiðreks saga af Bern - Þáttr af Ekka, Fasold ok Sistram\|Þiðreks saga kapp. 105-107.]]