Första kvädet om Gudrun (PAG) - Revisjonshistorikk

Carsten på 11. jul. 2022 kl. 07:47

2022-07-11T07:47:27Z

Jesper på 8. apr. 2020 kl. 14:34

2020-04-08T14:34:11Z

Carsten på 23. jan. 2019 kl. 08:50

2019-01-23T08:50:27Z

Iwan på 4. jan. 2015 kl. 17:19

2015-01-04T17:19:04Z

Jesper på 9. apr. 2014 kl. 14:54

2014-04-09T14:54:04Z

JJ.Sandal på 25. des. 2013 kl. 07:44

2013-12-25T07:44:12Z

Jesper på 22. des. 2013 kl. 15:23

2013-12-22T15:23:19Z

Carsten på 14. sep. 2013 kl. 07:08

2013-09-14T07:08:27Z

Jesper: Första kvädet om Gudrun (PAG)

2013-01-13T03:08:16Z

Första kvädet om Gudrun (PAG)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Guðrúnarkviða in fyrsta]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Den fyrste Gudrunkvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Förste Sang om Gudrun]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Gudrunskvæde I. (Goþrúnarkviþa I)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det første Kvad om Gudrun (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det första Gudrun kvädet]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet I. om Gudrun (AAA)]] !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda (P.A.Gödecke)| EDDA]]'''</big> <big>'''En isländsk samling''' </big> '''Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar'''

 '''[[Peter August Gödecke biografi| Peter August Gödecke]]'''

<big><big>'''Första kvädet om Gudrun'''</big></big></center>

<center>[[Bilde:Bort.3.(PAG).jpg|600px]]</center>
<blockquote><blockquote> Gudrun satt öfver den döde Sigurd. Hon grät icke så som andra kvinnor; men hon var nära att brista af sorg. Både kvinnor och män gingo fram att trösta henne, men detta var icke lätt. Det är en sägen bland folk, att Gudrun hade ätit af Fåfnes hjärta, och att hon däraf kunde tyda fäglalåt. Detta är än kvädet om Gudrun:
 
<blockquote>1.
 Den gången ville
 Gudrun dö,
 när hon satt sorgfull
 öfver Sigurd, maken.
 Hon grät icke,
 hon gaf sig ej,
 slog ej händerna hop,
 som hustrur bruka.
 
 2.
 Allvise jarlar
 gingo fram,
 som hennes stora sorg
 stilla tänkte.
 Fastän Gudrun
 ej gråta kunde,
 var hon djupt kvald,
 hjärtat ville brista.
 
 3.
 Härliga jarla-
 hustrur sutto
 guldprydda
 hos Gudrun då.
 Hvar af dem sade
 sitt kval,
 alt, hvad bittrast
 hon burit hade.
 
 4.
 Då kvad Gjaflög,
 Gjukes syster:
 “Jag har minst ljuft
 på jorden rönt,
 jag har fem mäns
 fall utstått,
 två döttrars,
 tre systrars,
 åtta bröders;
 dock jag, ensamma, lefver.”
 
 5.
 Fastän Gudrun
 ej gråta kunde,
 var hon modkvald
 af makens död,
 i hugen krossad
 af höfdingens fall.
 
 6.
 Då kvad Härborg,
 Hunalands drottning:
 “Jag har svårare
 sorg att tälja;
 sju mina söner
 sunnan i landen
 och min man, åttonde,
 mördats på valplats;
 
 7.
 “Fader och moder,
 fyra bröder,
 dem vinden
 å vågen svek,
 då böljan bröt
 mot bogens plankor.
 
 8.
 “Själf skulle jag utsträcka dem,
 själf skulle jag utstyra dem,
 själf skulle jag handhafva
 hälfärd deras;
 detta alt jag led
 på ett enda halfår,
 och ingen ett tröstens
 ord mig gaf.
 
 9.
 “Sedan som byte
 jag bunden vardt
 samma halfår,
 senare blott.
 Smycka jag skulle
 och skorna binda
 alla morgnar
 på herskarns maka.
 
 10.
 “Hon hotade mig svårt
 i svartsjuka
 och dref mig med hårda
 hugg fram.
 Husbonden
 höll mig ej bättre
 än husets fröja,
 häller ej sämre.”
 
 11.
 Fastän Gudrun
 ej gråta kunde,
 var hon modkvald
 af makens död,
 i hugen krossad
 af höfdingens fall.
 
 12.
 Då kvad Gullrand,
 Gjukes dotter:
 "Föga, fast vis,
 o fostermoder!
 mäktar du unga
 makan trösta.” —
 Till hinders tykte hon höljet
 på höfdingens lik.
 
 13.
 Täckelset strax
 tog hon af Sigurd,
 lade kinden hans
 mot hustruns knä:
 “Se, maka! din älskling,
 lägg din mun till hans skägg,
 som om lefvande herskarn
 om halsen du fölle!”
 
 14.
 Upp såg Gudrun
 ett ögonblick,
 såg konungapannan
 klibbad af blodet,
 klara blicken
 brusten i döden,
 herskarens hugborg
 huggen af svärdet.
 
 15.
 På knä sjönk Gudrun
 vid kalla bolstret;
 håret lossnade,
 kinden lågade,
 och regnets droppe
 rann ned på knäet.
 
 16.
 Då grät Gudrun,
 Gjukes dotter,
 att tårarna trängde
 öfver ögats tröskel,
 och gässen klagade
 gält på gården,
 de stora foglar,
 den fagra egde.
 
 17
 Då kvad Gullrand,
 Gjukes dotter:
 “Ädlare var
 eder kärlek
 än alla mänskors
 ofvan mullen;
 aldrig du trifdes
 ute eller inne,,
 syster min!
 var hos Sigurd du ej.”
 
 18.
 Då kvad ock Gudrun,
 Gjukes dotter:
 ”Så var min Sigurd
 bland söner af Gjuke,
 som glänsande liljan,
 bland gräset vuxen,
 som klara stenen,
 stungen på pärlband,
 ädelstenen
 öfver furstar.
 
 19.
 “Högre då ock jag
 herskarens kämpar
 tyktes än Odins
 egna valkyrior;
 nu är jag så liten,
 som löfvet är
 på videkvistar,
 då min konung är fallen.
 
 20.
 “Ej ser jag på bänken,
 ej på bädden mer
 min vän, den trogne;
 det vålla Gjukes söner.
 Vålla Gjukes söner
 mig sorgens kval
 och syster sin
 svåra gråten.
 
 21.
 “I läggen för folket
 ert land öde
 så visst, som I svikit
 svurna eder.
 Ej skall du, Gunnar!
 guldet njuta;
 bugtiga ringarna
 din bane varda,
 sedan du svor
 Sigurd eder.
 
 22.
 “Större glädje
 i gården var,
 då Sigurd min
 sadlade Grane
 och for att bedja
 om Brynhilds hand,
 den olycksföddas,
 i en usel stund.”
 
 23.
 Då kvad Brynhild,
 Budles dotter:
 “Må aldrig den mö
 få man eller barn,
 som dig, Gudrun!
 gråta lärde,
 och som bröt din tungas
 band i morgse!”
 
 24.
 Då kvad Gullrand,
 Gjukes dotter:
 “Tig, du leda,
 med det talet nu!
 Städs ädlingars onda
 öde du varit;
 dig, du usling!
 hvar dödlig skyr.
 Sju kungar svår
 sorg du bragt
 och många kvinnors
 män du dräpt.”
 
 25.
 Då kvad Brynhild,
 Budles dotter:
 “Alt ondt ensam
 Atle vållar,
 min egen broder,
 Budles son.
 
 26.
 “Vi två sett i hallen
 hos hunska folket
 ormabäddens brand
 blänka på kungen;
 för den stunden
 se’n stads jag bötat,
 från den synen
 städs se’n jag flytt,”
 
 27
 Vid stolpen stod hon
 med styrka samlad;
 brunno hos Brynhild,
 Budles dotter,
 ögonen af eld,
 och etter fnös hon,
 då hon såren såg
 å Sigurds lik.</blockquote>

 Gudrun gick dädan bort till skogs å ödemarkerna och kom ända till Danmark och var där hos Tora Håkansdotter sju halfår.
 
 Brynhild ville icke öfverlefva Sigurd; hon lät dräpa åtta af sina trälar och fem af sina tärnor och stack sig därefter själf till döds med svärd, så som det säges i det korta Sigurdskvädet.

 
<center>[[Bilde:Deko.2.(PAG).jpg|500px]]</center>
</blockquote></blockquote>

 
<blockquote><big>'''Noter till Första kvädet om Gudrun'''</big>
 
 Denna, den mest rörande af alla Eddans sånger, står i poetisk skönhet och psykologisk sanning såsom ett mönster för alla tider. Ämnet är lika enkelt som gripande. Gudrun, en äkta nordisk kvinna i bedröfvelse, sitter sörjande öfver den döde Sigurd. Men hennes sorg är stum. Hon finner icke tårarnas lindring. Män och kvinnor, jarlar och konungadöttrar, gå fram att trösta henne, men utan påföljd. Kvinnorna tälja, för att dela hennes tankar, sina egna sorger, alt hvad de själfva svårast lidit. Men intet hjälper, förr än Gullrand, Gjukes dotter, lyfter täckelset från den döde Sigurd. Åsynen af den bleknade bryter då hos den kvalda på en gång tårarnas dam och tungans band, så att hon får gråta ut och i en strålande lofsång öfver den döde kan gifva sitt hjärta luft.
 
 Efter denna lofsång träder emellertid Gudrun å nyo in i lifvet, varder en annans maka och genomgår nya slitningar, såsom synes af de två senare kvädena om Gudrun och af kvädena om Atle.
 
 Såsom motsats mot Gudruns känslosamma men öfvergående sorg, framträder i slutet af denna dikt Brynhild, söndersliten, mörk och hemsk. För hennes sorg finnes ingen lindring, på hennes kval intet slut. Hennes ännu mer gripande sätt att sörja och dö skildras i sista hälften af Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane.
 
 Ett och annat uttryck i Gudruns klagan påminner om ställen i Sigruns sköna klagan öfver Hälge i Andra kvädet om Hälge Hundingsbane, visorna 36-38.
 
 '''''Visan 4.'''''
 '''Gjaflög''' förekommer endast i detta kväde.
 
 '''''Visan 6.'''''
 '''Härborg''' förekommer endast i detta kväde.
 
 '''''Visan 8.'''''
 '''Hälfärd''', likbegängelse.
 
 '''''Visan 12.'''''
 '''Gulrand''' förekommer endast i detta kväde.
 
 '''''Visan 14.'''''
 '''Hugborg''', bröst.
 
 '''''Visan 16.'''''
 '''Gässen klagade'''. Jämför härmed Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane, visan 29!
 
 '''''Visan 24.'''''
 '''Sju kungar'''. »Sju» står här blott såsom ett obestämdt, stort tal.
 
 '''''Visan 25.'''''
 '''Alt ondt Atle vållar.''' Dessa ord syfta därpå, att det varit Atle, som förmått henne till det löfte, hvarigenom hon nödgats äkta den, som ridit genom lågorna. Däraf har nämligen sedan följt allas ofärd. Detta varder tydligt genom jämförelse med Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane, visorna 36-39
 
 '''''Visan 26.'''''
 Meningen tyckes vara, att Brynhild ursprungligen hos sin broder Atle lärt känna och älska den guldsmyckade Sigurd.
 '''Ormabäddens brand''', guldet.

</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Peter August Gödecke]]

@@ Linje 13: / Linje 13: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Gudrunskvad (V.B.Hjort)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet I. om Gudrun (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det første Gudrunskvad]] !!  !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det første Gudrunskvad]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun (KL)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=1. Qvad om Gudrune (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet I. om Gudrun (AAA)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Gudrunskvad (V.B.Hjort)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet I. om Gudrun (AAA)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Kvad om Gudrun (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun (NFS)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun (PAG)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=1. Qvad om Gudrune (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun (PAG)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet I. om Gudrun (AAA)]] !!

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Guðrúnarkviða in fyrsta]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Den fyrste Gudrunkvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Förste Sang om Gudrun]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Gudrunskvæde I. (Goþrúnarkviþa I)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det første Kvad om Gudrun (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det första Gudrun kvädet]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Goðrúnarkviða (I)]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Gudrunskvæde I. (Goþrúnarkviþa I)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det første Kvad om Gudrun (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det första Gudrun kvädet]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Kvad om Gudrun (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun (NFS)]] !!

@@ Linje 26: / Linje 26: @@
 <blockquote><blockquote><br>Gudrun satt öfver den döde Sigurd. Hon grät icke så som andra kvinnor; men hon var nära att brista af sorg. Både kvinnor och män gingo fram att trösta henne, men detta var icke lätt. Det är en sägen bland folk, att Gudrun hade ätit af Fåfnes hjärta, och att hon däraf kunde tyda fäglalåt. Detta är än kvädet om Gudrun:
 <br>
-<blockquote>1.
+<blockquote>
 <br>Den gången ville
 <br>Gudrun dö,
@@ Linje 296: / Linje 297: @@
 <br>och etter fnös hon,
 <br>då hon såren såg
-<br>å Sigurds lik.</blockquote>
+<br>å Sigurds lik.
 <br>Gudrun gick dädan bort till skogs å ödemarkerna och kom ända till Danmark och var där hos Tora Håkansdotter sju halfår.

@@ Linje 24: / Linje 24: @@
 <center>[[Bilde:Bort.3.(PAG).jpg|600px]]</center>
-<blockquote><blockquote><br>Gudrun satt öfver den döde Sigurd. Hon grät icke så som andra kvinnor; men hon var nära att brista af sorg. Både kvinnor och män gingo fram att trösta henne, men detta var icke lätt. Det är en sägen bland folk, att Gudrun hade ätit af Fåfnes hjärta, och att hon däraf kunde tyda fäglalåt. Detta är än kvädet om Gudrun:
-<br>
 <blockquote>
 .
@@ Linje 300: / Linje 302: @@
 </blockquote>
-<br>Gudrun gick dädan bort till skogs å ödemarkerna och kom ända till Danmark och var där hos Tora Håkansdotter sju halfår.
+Gudrun gick dädan bort till skogs å ödemarkerna och kom ända till Danmark och var där hos Tora Håkansdotter sju halfår.
-<br>
-<br>Brynhild ville icke öfverlefva Sigurd; hon lät dräpa åtta af sina trälar och fem af sina tärnor och stack sig därefter själf till döds med svärd, så som det säges i det korta Sigurdskvädet.
+Brynhild ville icke öfverlefva Sigurd; hon lät dräpa åtta af sina trälar och fem af sina tärnor och stack sig därefter själf till döds med svärd, så som det säges i det korta Sigurdskvädet.
 <center>[[Bilde:Deko.2.(PAG).jpg|500px]]</center>
-<br>
+<big>'''Noter till Första kvädet om Gudrun'''</big>
-<blockquote><big>'''Noter till Första kvädet om Gudrun'''</big>
-<br>
+Denna, den mest rörande af alla Eddans sånger, står i poetisk skönhet och psykologisk sanning såsom ett mönster för alla tider. Ämnet är lika enkelt som gripande. Gudrun, en äkta nordisk kvinna i bedröfvelse, sitter sörjande öfver den döde Sigurd. Men hennes sorg är stum. Hon finner icke tårarnas lindring. Män och kvinnor, jarlar och konungadöttrar, gå fram att trösta henne, men utan påföljd. Kvinnorna tälja, för att dela hennes tankar, sina egna sorger, alt hvad de själfva svårast lidit. Men intet hjälper, förr än Gullrand, Gjukes dotter, lyfter täckelset från den döde Sigurd. Åsynen af den bleknade bryter då hos den kvalda på en gång tårarnas dam och tungans band, så att hon får gråta ut och i en strålande lofsång öfver den döde kan gifva sitt hjärta luft.
 <br>
 <br>Efter denna lofsång träder emellertid Gudrun å nyo in i lifvet, varder en annans maka och genomgår nya slitningar, såsom synes af de två senare kvädena om Gudrun och af kvädena om Atle.
@@ Linje 348: / Linje 347: @@
 <br>Meningen tyckes vara, att Brynhild ursprungligen hos sin broder Atle lärt känna och älska den guldsmyckade Sigurd.
 <br>'''Ormabäddens brand''', guldet.
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]