Första kvädet om Hälge Hundingsbane (PAG) - Revisjonshistorikk

Carsten på 7. jul. 2022 kl. 09:06

2022-07-07T09:06:53Z

Carsten på 19. jan. 2019 kl. 17:28

2019-01-19T17:28:32Z

Jesper på 5. feb. 2017 kl. 14:31

2017-02-05T14:31:39Z

Jesper på 12. des. 2015 kl. 16:49

2015-12-12T16:49:14Z

JJ.Sandal på 25. des. 2013 kl. 07:42

2013-12-25T07:42:17Z

Jesper på 22. des. 2013 kl. 15:16

2013-12-22T15:16:01Z

Carsten på 10. sep. 2013 kl. 14:36

2013-09-10T14:36:43Z

Iwan på 1. feb. 2013 kl. 09:02

2013-02-01T09:02:00Z

Jesper: Första kvädet om Hälge Hundingsbane (PAG)

2013-01-13T03:01:30Z

Första kvädet om Hälge Hundingsbane (PAG)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Helgakviða Hundingsbana I]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Fyrste kvædet um Helge Hundingsbane]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Förste Sang om Helge Hundingsbane]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Helge Hundingsbane]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Kvæde om Helge Hundingsbane I. (Helga kviþa Hundingsbana þeirra ok Hǫþbrodds)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Kvadet om Helge Hundingsbane og Hødbrodd (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Helge Hundingsbane (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Kvadene om Helge Hundingsbane (JJA)]] !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Hälge Hundingsbane (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet I. om Helge Hundingsbana (AAA)]] !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda (P.A.Gödecke)| EDDA]]'''</big> <big>'''En isländsk samling''' </big> '''Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar'''

 '''[[Peter August Gödecke biografi| Peter August Gödecke]]'''

<big><big>'''Första kvädet om Hälge Hundingsbane'''</big></big></center>

<center>[[Bilde:Bort.2.(PAG).jpg|600px]]</center>
<blockquote><blockquote><blockquote>1.
 I åldrars urtid,
 då örnar skriade,
 och heliga strömmar flöto
 från himmelsfjällen,
 då vardt Hälge
 den hugstore
 af Borghild boren
 i Brålunda.
 
 2.
 Natt vardt i borgen,
 norner kommo,
 som utlade
 ädlingens lifsmål.
 De bödo honom
 den bäste höfding
 och den mest fräjdade
 bland furstar varda.
 
 3.
 Ödets trådar
 de tvunno med makt,
 medan borgar bräcktes
 i Brålunda;
 gyllne länkarna
 de ledigt redde
 och fäste dem midt-
 under månens sal.
 
 4.
 I öster och väster
 de ändarna dolde,
 lade under fursten
 alt land där emellan.
 Men norr ut slängde
 Näres syster
 en ända, som hon också
 böd evigt hålla.
 
 5.
 Ett var till ångest
 för Ylfvingars son,
 så ock för henne,
 som sin älskling födde.
 Korp till korp
 kraksade hungrig
 högt i trädet:
 “Hör hvad jag vet!
 
 6.
 ”Nu är dagen kommen,
 då dygnsgammal
 i brynja Sigmunds
 son ståndar.
 Väldige hjälten
 har hvassa ögon,
 han är ulfvars vän
 och oss en glädje.”
 
 7.
 En höfding han tyktes
 hirden vara,
 och de sade honom
 sänd från gudar.
 Själf kungen gick
 från kampens brak
 med en ädel ört
 till unge fursten,
 
 8.
 Gaf honom namnet Hälge
 och gårdarna Ringstad,
 Solfjäll, Snöfjäll
 och Sigarsvalla,
 Ringsta, Håtuna
 och Himmelsvanga,
 därtill ett siradt svärd
 till Sinfjötles broder.
 
 9.
 Upp växte
 vid vänners bröst
 högboren yngling
 i ädel glans;
 gull och gåfvor
 gaf han sin svit,
 högsinnad höfding
 ej sina håfvor sparde.
 
 10.
 Kort blott kungen
 på kamp bidade;
 då fursten fylt
 femton år
 drap han hårde
 Hunding strax,
 som land och folk
 länge styrt.
 
 11.
 Af Sigmunds son
 sedan kräfde
 Hundings söner
 smycken och skatt,
 kräfde med kraft
 af kungen böter
 för stora stölden
 och stupad fader.
 
 12.
 Men böter bragte
 den bistre icke,
 gaf ej slägten
 för den slagne gäld,
 kvad endast
 om Odins vrede
 och om stundande storm
 för stålgrå spjuten.
 
 13.
 Till strids de stolte
 stämt hvar andra,
 mötet är lagdt
 till Lågefjällen,
 Frodes frid
 slits fiender emellan,
 Vidres hundar gorma
 och till valen storma.
 
 14.
 Under örnaklippan
 kungen sig satte,
 då han Alf
 och Öjolf dräpt
 samt Hjörvard och Håvard,
 Hundings söner;
 i grund han utödt
 Geirmimes ätt.
 
 15.
 Då lyste ett sken
 öfver Lågefjällen,
 och ur skenet bröto
 blixtar fram.
 
 16.
 Där såg milde fursten
 möar rida
 hjälmklädda, höga,
 öfver himlens slätter;
 deras brynjor
 blodsprängda voro,
 och stråle vid stråle
 stod af spjuten.
 
 17.
 Ur ulfvars ide
 arla sporde
 kungen dessa
 diser från södern,
 om hem de dristade
 draga den natten
 under bågars brak
 och med bistre kämpar.
 
 18.
 Men högt från hästen
 Högnes dotter,
 tystande sköldgnyt,
 talte till kungen:
 “Nu tycks mig, att vi hafva
 högre sysslor
 än att dricka smycke-
 slösarns öl.
 
 19.
 “Fader min
 fäst har
 sin mö med Granmars
 grymme son,
 fast, Hälge! jag har
 sagt Hödbrodd vara
 kung så dådlös
 som katt i vrån.
 
 20.
 “Och fursten kommer
 om få nätter
 och hemtar med sig hem
 Högnes dotter,
 om ej du till strids
 stämmer honom
 eller mön röfvar
 från mäktige fursten.”
 
 ''Hälge kvad:''
 
 21.
 “Ängslas ej
 för Isungs bane!
 Förr, än jag fallit,
 skall jag fäjda med honom”
 
 22.
 Den mäktige sände
 sändebud dädan
 öfver land, öfver haf
 att till leding kalla
 och att bjuda kämpar
 och kämpars söner
 fullt upp af
 flodernas glans:
 
 23.
 “Bjud dem att skyndsamt
 till skepps stiga
 och i full bonad
 vid Brandö samlas!”
 Där bidade kungen
 på bålde kämpar,
 som hoptals kommo
 från Hädins ö.
 
 24.
 Från stränderna där
 Stamsnäsingars
 skepp skrida,
 skinande af guld.
 Då sporde Hälge
 Hjörleif så:
 “Känner du våra käcke
 kämpars tal?”
 
 25.
 Unge kungen
 till den andre sade:
 “Sent varit att tälja
 från Tranaöre
 långhöfdade skeppen,
 med sjömän fulla,
 som styrde inåt
 Örfvasund.
 
 26.
 “Tolf hundra
 trofaste män
 och hälften därhos
 i Håtuna,
 det är konungahären,
 hugad att strida.”
 
 27.
 Styrmannen tog
 tälten ned
 och väkte de många
 mäktige furstarne,
 så att drottnarne sågo
 dagen bräcka,
 och kungarne vindade
 i Varinsfjärden
 sina sömmade
 segel i topp.
 
 28.
 Nu vardt årknak
 och vapenbrak,
 sköld brast mot sköld,
 där sjöhjältar rodde.
 I skummande fart
 flög med kungar
 furstens flotta
 fjärran från land.
 
 29.
 Så det lät,
 när långa kölarna
 med Kolgas syster
 sammanstötte,
 som när bärg och bränning
 brytas mot hvar andra.
 
 30.
 Högre böd Hälge
 att seglen hissa,
 ingen vek från våg
 till värjande hamn,
 fastän Öges
 falska dotter
 segelhästarna sökte
 i sank draga.
 
 31.
 Men dem själfve
 och deras färd
 halp Sigrun ofvan,
 den segerdjärfva,
 ref med makt
 från Rån kungens
 goda drakar
 vid Gnipalunden.
 
 32.
 Om aftonen in
 i Unaviken
 flöt den fagra
 flottan samlad;
 och Granmars söner
 från Svarinshögen
 med harmse hug
 hären sågo.
 
 33.
 Sporde då Gudmund,
 den gudaborne:
 “Hvilken furste är det,
 som folken styr
 och förer fienders
 flock till landet?”
 
 34.
 Sinfjötle svarade
 och svang till väders
 röda skölden
 med rand af guld,
 en väktare vid sundet,
 som svara kunde
 och med ädlingar
 ord skifta:
 
 35.
 “Säg du i afton,
 när du svinen fodrar
 och tikarnas hunger
 och törst släcker,
 att Ylfvingar äro
 östan komne
 för Gnipalunden,
 längtande att strida.
 
 36.
 “Här skall Hödbrodd
 Hälge finna,
 flykthatarn,
 i flottans midt,
 honom, som ofta
 örnar mättat,
 medan du trälakvinnor
 vid kvarnen kyst”.
 
 ''Gudmund kvad:''
 
 37.
 “Föga mins du, furste!
 af forntidsvisdom,
 när du med lögn lastar
 lysande furstar.
 
 38.
 “Ätit har du
 ulfvars kost
 och dina bröders
 bane vållat,
 ofta sår sugit
 med svala läppar
 och för hvars mans hat
 i hålor flytt.”
 
 ''Sinfjötle kvad:''
 
 39.
 “Du var völfva
 på Varins ö
 och samkade lögn
 som listig kvinna!
 Ingen man
 du ega ville,
 ingen i brynja sluten,
 utom Sinfjötle.
 
 40.
 “Du skadeskarn!
 en skräckingifvande
 valkyria var du
 hos Valfader;
 vållade, att alle
 enhärjar stredo,
 dolska kvinna!
 för din skull.
 
 41.
 “På Sågas näs
 nio barn,
 nio ulfvar, vi aflat,
 och jag är allas fader.”
 
 ''Gudmund kvad:''
 
 42.
 “Ej var du fader
 till fänresulfvar,
 fast du är äldre än alla
 ulfvar jag minnes;
 ty gallskuren vardt du
 vid Gnipalunden
 af tursamöar
 å Torsnäset.
 
 43.
 “Du vardt Siggeirs stjufson:
 en stackare i hemmet,
 vande du dig vid
 vargatjutet ute.
 All slags ofärd
 öfver dig kom,
 se'n din broders bröst
 du genomborrat;
 namnkunnig är du
 af nidingsverk.”
 
 ''Sinfjötle kvad:''
 
 44.
 “Du vardt Granes brud
 å Bråvalla,
 vardt gullbetslad
 och bråd att springa.
 På mången resa
 jag ridit dig trött,
 att du under sadeln stönat
 i stalpen, häxa!”
 
 ''Gudmund kvad:''
 
 45.
 “Föga karlavulen
 visade ock du dig,
 då du Gyllnes
 getter mjölkade,
 så ock, då du gick,
 en jättinnedotter,
 i trasmantel;
 vill mer du höra?”
 
 ''Sinfjötle kvad:''
 
 46.
 “Förr jag ville
 vid Fräkasten
 kasta din kropp
 för korpar ut,
 än edra tikars hunger
 och törst släcka
 eller galtar fodra;
 gräle med dig trollen!”
 
 ''Hälge kvad:''
 
 47.
 “Bättre dig höfdes,
 bålde Sinfjötle!
 att krig föra
 och örnar fröjda,
 än att öfva usla
 ordaträtor,
 om ock herskarne hyste
 hat inbördes.
 
 48.
 “Ej godt jag hoppas
 af Granmars söner;
 men sanning höfves
 herskarn dock:
 I Moinsheim
 härligt de visat
 sig mod hafva
 med svärd att hugga.” —
 
 49.
 Ur riket de redo
 på raska hästar,
 på Svipud och Sväggjud,
 till Solheim bort
 genom daggiga dalar
 och disiga liar;
 skalf misthöljda marken
 för männens ridt.
 
 50.
 Ute stod Hödbrodd,
 i hjälm höljd,
 såg sina fränders
 färd till häst:
 “Hvad vållar Niflingars
 vreda uppsyn?”
 
 51.
 Så mötte de kungen
 midt i porten
 och sade fiendens
 färd för honom.
 
 ''Gudmund kvad:''
 
 52.
 “Här gunga snabba
 snäckor vid stranden,
 raska hjortar
 med rår långa,
 otaliga sköldar,
 skinande åror,
 kunglig krigshär,
 karske Ylfvingar.
 
 53.
 “Nu gånga femton
 flockar i land,
 men sju tusen
 på sjön dröja.
 
 54.
 “Här vid Gnipalunden
 ligga i hamn
 blåsvarte, gullbodde
 bränningshästar;
 på dem stannat
 största hären.
 Nu stämme Hälge
 till stormande svärdsting!'
 
 ''Hödbrodd kvad:''
 
 55.
 “Ränne betslade kampar
 till kungliga tinget,
 Spårvitne
 till Sparinshed,
 Mälne och Mylne
 till Mörkveden bort!
 
 56.
 “Kvarlemnen ingen
 enda man,
 som lågande svärd
 svinga mäktar!
 
 57.
 “Bjuden Högne
 och Rings söner,
 Atle och Yngve,
 samt Alf hin gamle !
 De längta alle
 efter kampen;
 väldigt vi tage
 Völsungar mot!”
 
 58.
 Brak det vardt,
 när bleka lansar
 flögo mot hvar andra
 vid Fräkasten.
 
 59.
 Stads var Hälge
 Hundingsbane
 främst i flocken,
 där fiender stredo,
 hetast i kampen
 och hatade flygt;
 det var kung, som hade
 kraft i barmen.
 
 60.
 Från himlen kommo
 kampvittra möar —
 då växte vapenbraket —
 till värn för kungen;
 då sade Sigrun
 bland susande pilar,
 mens ulf af korpens
 kost åt:
 
 61.
 “Hell dig, höfding!
 herska öfver män,
 du gudaborne!
 och gläds åt lifvet,
 då fält du har
 flygthatarn,
 drottnen, som kämpens
 död vållat!
 
 62.
 “Du, höge herre!
 hafva skall
 både ringar röda
 och rådande mö.
 
 63.
 “Hell dig, du höge!
 herre du varde
 öfver Högnes dotter
 och Ringstad gård,
 öfver seger och land!
 Då lyktar kampen.”

<center>[[Bilde:Deko.2.(PAG).jpg|400px]]</center>
</blockquote></blockquote></blockquote>

 
<blockquote><blockquote><big>'''Noter till Första kvädet om Hälge Hundingsbane'''</big>
 
 I detta kväde möter oss den första i Eddan bevarade länken af den stora kedja sånger, hvari den yppersta af Nordens hjälteätter, Völsungaslägten, är besjungen. Denna ätts anor ledas på äkta sagovis upp till Odin, hvilken, enligt den på Island upptecknade Völsungasagan, skulle hafva egt en son, Sige, som, vorden konung i Hunaland, födde en son, som hette Räre. Efter Räres död födde dennes drottning en son, som hette Völsung, hvilken också vardt konung i Hunaland, och efter hvilken slägten fick sitt fräjdade ättnamn. Völsung fick elfva barn, bland hvilka sonen Sigmund och dottern Signy, tvillingar, voro älst. Dessa voro, liksom alla Völsungs barn, i folksägnerna framför andra fräjdade för visdom, idrotter och dådlust. Konung Völsung lät bygga sig en härlig sal, i hvars midt stod en apel, hvars grenar med sina fagra blomster öfverskuggade salens tak, medan stammen stod nere i salen. Detta träd kallade man »barnastocken». En konung i Götland vid namn Siggeir, friade till Signy, och under deras bröllop kom en gammal, enögd man i sid hatt till Völsungs sal. Denne man, som var Odin själf, stötte in ett svärd ända till hjaltet i apelns stam och sade, att den, som kunde utdraga detta svärd, också skulle ega det. Sedan alle fåfängt frestat att draga ut svärdet, trädde Völsungs son, Sigmund, fram och drog ut svärdet, som var det yppersta af vapen. Sigmunds svåger, Siggeir, bjöd nu Sigmund tre gånger svärdets vigt i guld för att få det, men då Sigmund vägrade, sägande, att Siggeir själf kunde hafva vunnit det, om han mäktat draga ut det, vardt Siggeir vred och vände med sin drottning, Signy, och sitt följe hem till sitt land igen, sedan han dock först inbjudit sin svärfader att med hela sin slägt komma på återbesök om tre månader. Vid detta återbesök öfverföll Siggeir Völsung och drap honom med alt hans folk. Men Völsungs tio söner miste ej då lifvet, utan togos lefvande och dråpos, en efter den andre, på det grymmaste af Siggeirs moder, som i ulfhamn öfverföll dem, där de lågo i skogen, slagne i stock. Blott den siste, Sigmund, vardt genom sin systers list frälst och bodde sedan länge i en jordhydda i skogen. Nu grubblade Signy på intet annat än hämd på sin faders och sina bröders bane, det vill säga på sin man och hans slägt. Först ämnade hon fostra sina och sin mans söner till detta storverk, men då de, pröfvade af Sigmund i jordhyddan och funna alt för vekhjärtade, förkastats och undanrödts, gick Signy själf i lånad hamn till sin broder, som, icke anande hvem hon var, mottog henne och behöll henne hos sig i tre nätter. Någon tid därefter födde Signy en son, som vardt kallad Sinfjötle. Han vardt stor och stark, kunde uthärda de svåraste plågor och hade ett mod, som vek för intet. Han var sålunda en äkta völsung; men så var han också både på faders och moders sida barnbarn af konung Völsung själf. Då Sigmund en gång med Sinfjötle vandrade i skogen, funno de på ett hus, däri de funno två män sofvande med guldringar om armen. De voro konungasöner, som voro förhäxade; det såg man af ulfhamnarna, som hängde öfver deras läger. Blott hvar tionde dag kunde de komma ur sina hamnar. Sigmund och Sinfjötle togo nu dessa hamnar på sig, men vordo därigenom offer för samma förtrollning, så att de tjöto som ulfvar och förstodo ulfvalåt. Först efter lång tid och med stor svårighet vordo de frie från dessa ulfhamnar. Härpå syftar Gudmund i sitt tal till Sinfjötle i visan 38. Då Sigmund, dock ännu utan att veta, att Sinfjötle var hans egen son, pröfvat dennes mod och styrka på många sätt och funnit honom vara en fullkommen hjälte, beslöt han, att de skulle fresta på att utföra den farliga frändehämden på Siggeir. De vordo därvid dock ertappade och af Siggeir lefvande begrafne i en grafhög, som genom en uppstående häll var delad i två kamrar, en för hvar dera af männen. Innan högen igenkastades, hade dock Signy vältrat ned till Sinfjötle en knippa med halm. Inuti denna knippa fann Sinfjötle ett stycke fläsk, och inuti fläsket var ett svärd instucket. Detta svärd var Sigmunds eget, Odins gåfva, och med det samma klöfvo Sigmund och Sinfjötle först stenhällen, som var rest mellan dem båda, och bröto sig sedan ut ur grafhögen samt gingo till konung Siggeirs sal, hvilken de påtände om natten, medan alle männen sofvo. Endast sin syster, Signy, lät Sigmund komma ut, men hon ville ej lefva efter detta dåd, utan gick åter in i elden och omkom, sedan hon för Sigmund uppenbarat, att det var hon, som i lånad hamn gästat hans jordkula i skogen, och att det var hennes och sin egen son, som Sigmund fostrat till detta hämdeverk. Sedan hon nu fått hämden utförd, hade lifvet för henne ej längre något värde, utan ville hon nu lika gärna dö med konung Siggeir, som hon förut ogärna lefvat med honom. Härefter drogo Sigmund och Sinfjötle hem till sina fäders rike och jagade ur landet den konung, som kommit till makten där efter Völsung.
 
 Om denne Sinfjötle, Sigmunds och Signys, de två tvillingssyskonens, son hafva tvifvels utan särskilda hjältesånger handlat. Några sådana finnas emellertid ej bevarade. Sinfjötle förekommer endast som biperson i de båda Kvädena om Hälge Hundingsbane, hvarjämte det femte stycket i denna afdelning af Eddan, hvilket stycke dock nu endast innehåller prosa och ingen vers, bär till öfverskrift »Sinfjötles död».
 
 Sedan Sigmund återkommit till sin faders rike, vardt han en mäktig och namnkunnig konung, vis och dådfull. Han äktade en kvinna vid namn Borghild och fick med henne söneme Hälge och Håmund. Det är om denne Hälge, en af Völsungastammens ypperste hjältar, som detta kväde handlar. Det omfattar dock ej Hälges hela lefnad utan endast hans ungdom och hans första hjältedåd och motsvarar alldeles det nionde kapitlet af den här ofvan omtalade Völsungasagan. Kvädet börjar med Hälges födelse och hans furstliga egenskaper, hvilka framträdde redan i ynglingaåren. Vid femton års ålder dräp han konung Hunding af Geirmimes ätt och fick däraf sitt tillnamn, Hundingsbane. Hundings söner, som sökt hämnas sin faders död, fallas också af Hälge; men just då han hvilar ut efter denna bedrift, uppkallas han till en ny. I rymden hörer han sköldgny och ser ett sken öfver Lågefjällen. Ur skenet bryta blixtar fram, och snart ser han en skara valkyrior, klädda i hjälmar och blodsprängda brynjor, rida öfver himlens slätter. Sigrun, konung Högnes dotter, den främsta af dessa valkyrior, uppenbarar sig för Hälge och säger, att hennes fader mot hennes vilja trolofvat henne med en grym och dådlös man, konung Granmars son, Hödbrodd. Hon manar vidare Hälge att frälsa henne från detta vanärande gifte, och den senare afdelningen af kvädet upptages af förberedelserna samt själfva kampen, ända tills Hälge segrat öfver Hödbrodd och vunnit Sigrun.
 
 Ännu längre fram i tiden äktade Sigmund konung Öilimes dotter, Hjördis, och aflade med henne i sin ålderdom en son, som dock ej föddes förr än efter Sigmunds död. Denne son vardt Völsungaättens och hela den heroiska tidsålderns ypperste hjälte, Sigurd Fåfnesbane. Sigmund egde sålunda söner med tre olika hustrur. I dessa tre hustrurs söner påvisar S. Grundtvig en omisskännelig stegring hän emot den fulländade uppenbarelsen af det för ätten gifna hjälteidealet.
 
 Den älste, Sinfjötle, på hvars födsel det hvilar den fläcken, att hans moder är hans faders syster, uppträder aldrig själfständigt eller styrande, utan går först i följe med sin fader både vid hämden på Siggeir och därefter i en rad af strider mot jättar, hvilka jättestrider vi nu blott finna antydda i Bjovulfsdikten och i Völsungasagan; sedan följer han sin broder, Hälge, och är honom underordnad, och han göres då, som den mer vilde, råe och grymme kämpen, till en motsats mot denne ädlare och mer upphöjde hjälte. Märk i afseende härpå hans plumpa träta med Gudmund, Granmars son, i visorna 18-21 af det Andra kvädet om Hälge Hundingsbane! Äfven Sinfjödes död genom gift och hans underliga begrafning och hälfard, hvilka skildras i stycket om Sinfjötles död samt i tionde kapitlet af Völsungasagan, ställa honom på en lägre ståndpunkt än hans yngre bröder och stå i full harmoni med hans onaturliga börd. Men ännu högre än Hälge står den yngste sonen, Sigurd, hvilken öfver alt gör sina största bedrifter allena, till en motsats mot fadern, Sigmund, hvilken utförde sina märkligaste dåd till sammans med Sinfjötle, och hvilken, såsom S. Grundtvig uttrycker sig, så att säga måste vänta på honom för att komma till att öfva dem.
 
 '''''Visan 2.'''''
 '''Norner kommo, som utlade ädlingens lifsmål.''' Häri ligger tydligen en förebild till de många spådomar och horoskop om den nyfödde, hvilka i alla tider stälts.
 
 '''''Visan 3.'''''
 '''Medan borgar bräcktes i Brålunda.''' S. Grundtvig framställer den gissningen, att dessa rader i stället bort lyda:
 »För honom, som Borghild födde
 i Brålunda».
 
 '''''Visan 4.'''''
 '''Men norr ut slängde'''. Denna tråd mot norr anses af Simrock och S. Grundtvig såsom en olyckstråd, med hvilken den tredje af nornerna korsade sina två systrars goda trådar. Bugge delar ej denna mening, utan anser, att tråden mot norr liksom trådarna mot öster och väster blott beteckna de väderstreck, i hvilka Hälges välde skulle utsträckas.
 '''Näres syster.''' Denne Näre är eljest okänd.
 
 '''''Visan 5.'''''
 '''Ylfvingars son''' är här Sigmund. Som emellertid Sigmund tillhör Völsungaätten, innebär detta patronym här intet annat, än att han var konungsboren. I visan 52 kallas på samma sätt Hälge och hans följe för Ylfvingar; i Andra kvädet om Hälge Hundingsbane namnes Hälge med ännu andra dylika patronym, såsom i visorna 18 och 28 för Sköldung, och i visan 50 åter för son af Ylfving. Äfven andre hjältar, såsom Sigurd Fåfnesbane, kallas på samma sätt med olika patronym.
 
 '''''Visan 6.'''''
 '''Ulfvars vän''' kallas hjälten därför, att han genom sin seger på valplatsen skaffar ulfven föda. För korpen är han en glädje af samma orsak.
 
 '''''Visan 7.'''''
 '''En ädel ört.''' I originalet står: »en ansenlig lök». Tvifvels utan låg det en religiös betydelse i denna faderns handling.
 
 '''''Visan 10.'''''
 '''Kungen''' och '''fursten''' äro Hälge.
 
 '''''Visan 11.'''''
 '''Hundings söner.''' Dessas namn synas af visan 14.
 
 ''''''Visan 12.'''''
 '''Odin.''' En egendomlig sak är, att ingen af gudame uppträder i Eddans hjältesånger utom Odin, och äfven han förekommer ytterst sällan.
 
 '''''Visan 13.'''''
 '''Frode''' är en mytisk konung i Danmark, under hvars regering den djupaste fred rådde i landet.
 '''Vidre''' är Odin. Med '''Vidres hundar''' menas Gäre och Fräke, Odins ulfvar.
 
 '''''Visan 17.'''''
 '''Ulfvars ide''', ulfvars hem, d. v. s. slagfältet.
 
 '''''Visan 18.'''''
 '''Högnes dotter''' är valkyrian Sigrun.
 
 '''''Visan 19.'''''
 S. Grundtvig påpekar i sin »Udsigt över den nordiske Oldtids heroiske Digtning» beröringspunkterna mellan Skjoldungasägnerna och Kvädena om Hälge Hundingsbane. Sigruns afsky för Hödbrodd påminner alldeles om Groas för hennes friare. Grams dråp på Groas fader, Sigtrygg, motsvarar sammalunda Hälges seger öfver Sigruns fader, Högne.
 
 '''''Visan 21.'''''
 '''Isungs bane''' är tydligen Hödbrodd, ehuru man intet vet om denne Isung.
 
 Det samtal mellan Hälge och Sigrun, som innehålles i visorna 18-21, synes, ehuru i detaljerna mycket afvikande, motsvara samtalet i Andra kvädet om Hälge Hundingsbane, visorna, 14-17. Dessa två kväden tyckas sålunda tillhöra två olika diktkretsar öfver samma sagostoff.
 
 '''''Visan 23.'''''
 '''Brandö''' och '''Hädins ö''' anses af Lüning tillhöra de danska öarna, en likgiltig sak.
 
 '''''Visan 29.'''''
 '''Kolga''' liksom '''Kolgas systrar''' äro Öges döttrar, d. v. s. böljor.
 
 '''''Visan 31.'''''
 Om '''Rån''', se Kvädet om Hälge Hjörvardsson, visan 18!
 
 '''''Visan 32.'''''
 '''Granmars söner''' äro Hödbrodd och hans bröder.
 
 '''''Visan 33.'''''
 '''Gudmund''' är en af Granmars söner.
 
 '''''Visan 34.'''''
 '''Den röda skölden''' är ett krigstecken.
 Det samtal, som här innehålles i visorna 33-46, återfinnes i en annan version i Andra kvädet om Hälge Hundingsbane, visorna 18-21.
 
 '''''Visan 35.'''''
 '''Svinaherdens syssla''' var i hög grad vanärande.
 
 '''''Visan 38.'''''
 '''Ätit har du ulfvars kost.''' Detta syftar på den episod af Sinfjötles lif med Sigmund i skogen, när de råkade ut för att komma i ulfhamnar. Se härom inledningen öfver notema till denna sång!
 '''Och dina bröders bane vållat.''' Detta syftar därpå, att vid hämden på Siggeir äfven Siggeirs och Sigruns små söner, d. v. s. Sinfjötles halfbröder, dråpos af Sinfjötle. Det var till följd af detta dåd, som Sigmund och Sinfjötle, såsom i inledningen till dessa noter namnes, ertappades af Siggeir och till straff lefvande insattes i grafhögen.
 
 '''''Visan 40.'''''
 '''Valfader''' är Odin. Åtskilliga af de båda trätobrödernes beskyllningar mot hvar andra hvila på eljest okända sägner.
 
 '''''Visan 44.'''''
 Med '''Grane''' menas här häst i allmänhet.
 
 '''''Visan 47.'''''
 Af dessa Hälges förebrående ord till Sinfjötle framlyser Hälges högre och ädlare sinnelag. Denna Hälges förebråelse återfinnes också i Andra kvädet om Hälge Hundingsbane, visorna 22 och 23.
 
 '''''Visan 49.'''''
 '''De''' äro Granmars söner.
 
 '''''Visan 50.'''''
 '''Niflingar''' är här en omskrifning för Granmars söner.
 
 '''''Visan 52.'''''
 Om '''Ylfvingar''', se noten till visan 5!

</blockquote></blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Peter August Gödecke]]

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Kvad om Helge Hundingsbane (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet I. om Helge Hundingsbana (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det første kvad om Helge Hundingsbane]] !!   !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det første kvad om Helge Hundingsbane]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Helge Hundingsbane (KL)]]  !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Helge Hundingsbane, første Kvad (V.B.Hjort)]] !!   !!

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Helgakviða Hundingsbana I]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Fyrste kvædet um Helge Hundingsbane]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Förste Sang om Helge Hundingsbane]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Helge Hundingsbane]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Kvæde om Helge Hundingsbane I. (Helga kviþa Hundingsbana þeirra ok Hǫþbrodds)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Kvadet om Helge Hundingsbane og Hødbrodd (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Helge Hundingsbane (NFS)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Vǫlsungakviða]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Kvæde om Helge Hundingsbane I. (Helga kviþa Hundingsbana þeirra ok Hǫþbrodds)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link= Kvadet om Helge Hundingsbane og Hødbrodd (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Helge Hundingsbane (NFS)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Kvadene om Helge Hundingsbane (JJA)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Helge Hundingsbane I (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Hälge Hundingsbane (PAG)]] !!

@@ Linje 22: / Linje 22: @@
 <center>[[Bilde:Bort.2.(PAG).jpg|600px]]</center>
-<blockquote><blockquote><blockquote>
 .
 <br>I åldrars urtid,
@@ Linje 628: / Linje 630: @@
 <br>öfver seger och land!
 <br>Då lyktar kampen.”
 <center>[[Bilde:Deko.2.(PAG).jpg|400px]]</center>
-<br>
+<big>'''Noter till Första kvädet om Hälge Hundingsbane'''</big>
-<blockquote><blockquote><big>'''Noter till Första kvädet om Hälge Hundingsbane'''</big>
-<br>
+I detta kväde möter oss den första i Eddan bevarade länken af den stora kedja sånger, hvari den yppersta af Nordens hjälteätter, Völsungaslägten, är besjungen. Denna ätts anor ledas på äkta sagovis upp till Odin, hvilken, enligt den på Island upptecknade Völsungasagan, skulle hafva egt en son, Sige, som, vorden konung i Hunaland, födde en son, som hette Räre. Efter Räres död födde dennes drottning en son, som hette Völsung, hvilken också vardt konung i Hunaland, och efter hvilken slägten fick sitt fräjdade ättnamn. Völsung fick elfva barn, bland hvilka sonen Sigmund och dottern Signy, tvillingar, voro älst. Dessa voro, liksom alla Völsungs barn, i folksägnerna framför andra fräjdade för visdom, idrotter och dådlust. Konung Völsung lät bygga sig en härlig sal, i hvars midt stod en apel, hvars grenar med sina fagra blomster öfverskuggade salens tak, medan stammen stod nere i salen. Detta träd kallade man »barnastocken». En konung i Götland vid namn Siggeir, friade till Signy, och under deras bröllop kom en gammal, enögd man i sid hatt till Völsungs sal. Denne man, som var Odin själf, stötte in ett svärd ända till hjaltet i apelns stam och sade, att den, som kunde utdraga detta svärd, också skulle ega det. Sedan alle fåfängt frestat att draga ut svärdet, trädde Völsungs son, Sigmund, fram och drog ut svärdet, som var det yppersta af vapen. Sigmunds svåger, Siggeir, bjöd nu Sigmund tre gånger svärdets vigt i guld för att få det, men då Sigmund vägrade, sägande, att Siggeir själf kunde hafva vunnit det, om han mäktat draga ut det, vardt Siggeir vred och vände med sin drottning, Signy, och sitt följe hem till sitt land igen, sedan han dock först inbjudit sin svärfader att med hela sin slägt komma på återbesök om tre månader. Vid detta återbesök öfverföll Siggeir Völsung och drap honom med alt hans folk. Men Völsungs tio söner miste ej då lifvet, utan togos lefvande och dråpos, en efter den andre, på det grymmaste af Siggeirs moder, som i ulfhamn öfverföll dem, där de lågo i skogen, slagne i stock. Blott den siste, Sigmund, vardt genom sin systers list frälst och bodde sedan länge i en jordhydda i skogen. Nu grubblade Signy på intet annat än hämd på sin faders och sina bröders bane, det vill säga på sin man och hans slägt. Först ämnade hon fostra sina och sin mans söner till detta storverk, men då de, pröfvade af Sigmund i jordhyddan och funna alt för vekhjärtade, förkastats och undanrödts, gick Signy själf i lånad hamn till sin broder, som, icke anande hvem hon var, mottog henne och behöll henne hos sig i tre nätter. Någon tid därefter födde Signy en son, som vardt kallad Sinfjötle. Han vardt stor och stark, kunde uthärda de svåraste plågor och hade ett mod, som vek för intet. Han var sålunda en äkta völsung; men så var han också både på faders och moders sida barnbarn af konung Völsung själf. Då Sigmund en gång med Sinfjötle vandrade i skogen, funno de på ett hus, däri de funno två män sofvande med guldringar om armen. De voro konungasöner, som voro förhäxade; det såg man af ulfhamnarna, som hängde öfver deras läger. Blott hvar tionde dag kunde de komma ur sina hamnar. Sigmund och Sinfjötle togo nu dessa hamnar på sig, men vordo därigenom offer för samma förtrollning, så att de tjöto som ulfvar och förstodo ulfvalåt. Först efter lång tid och med stor svårighet vordo de frie från dessa ulfhamnar. Härpå syftar Gudmund i sitt tal till Sinfjötle i visan 38. Då Sigmund, dock ännu utan att veta, att Sinfjötle var hans egen son, pröfvat dennes mod och styrka på många sätt och funnit honom vara en fullkommen hjälte, beslöt han, att de skulle fresta på att utföra den farliga frändehämden på Siggeir. De vordo därvid dock ertappade och af Siggeir lefvande begrafne i en grafhög, som genom en uppstående häll var delad i två kamrar, en för hvar dera af männen. Innan högen igenkastades, hade dock Signy vältrat ned till Sinfjötle en knippa med halm. Inuti denna knippa fann Sinfjötle ett stycke fläsk, och inuti fläsket var ett svärd instucket. Detta svärd var Sigmunds eget, Odins gåfva, och med det samma klöfvo Sigmund och Sinfjötle först stenhällen, som var rest mellan dem båda, och bröto sig sedan ut ur grafhögen samt gingo till konung Siggeirs sal, hvilken de påtände om natten, medan alle männen sofvo. Endast sin syster, Signy, lät Sigmund komma ut, men hon ville ej lefva efter detta dåd, utan gick åter in i elden och omkom, sedan hon för Sigmund uppenbarat, att det var hon, som i lånad hamn gästat hans jordkula i skogen, och att det var hennes och sin egen son, som Sigmund fostrat till detta hämdeverk. Sedan hon nu fått hämden utförd, hade lifvet för henne ej längre något värde, utan ville hon nu lika gärna dö med konung Siggeir, som hon förut ogärna lefvat med honom. Härefter drogo Sigmund och Sinfjötle hem till sina fäders rike och jagade ur landet den konung, som kommit till makten där efter Völsung.
 <br>
 <br>Om denne Sinfjötle, Sigmunds och Signys, de två tvillingssyskonens, son hafva tvifvels utan särskilda hjältesånger handlat. Några sådana finnas emellertid ej bevarade. Sinfjötle förekommer endast som biperson i de båda Kvädena om Hälge Hundingsbane, hvarjämte det femte stycket i denna afdelning af Eddan, hvilket stycke dock nu endast innehåller prosa och ingen vers, bär till öfverskrift »Sinfjötles död».
@@ Linje 738: / Linje 739: @@
 <br>'''''Visan 52.'''''
 <br>Om '''Ylfvingar''', se noten till visan 5!
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 !  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Kvadene om Helge Hundingsbane (JJA)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Helge Hundingsbane I (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Hälge Hundingsbane (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet I. om Helge Hundingsbana (AAA)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Kvad om Helge Hundingsbane (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet I. om Helge Hundingsbana (AAA)]] !!
 |-
 |}