Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:25

2024-06-22T13:25:00Z

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:12

2024-03-17T16:12:27Z

Carsten: Castrén : Femte Runan (Kalevala)

2024-02-12T07:08:19Z

Castrén : Femte Runan (Kalevala)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Femte Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
|-
|}

[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg|thumb|300px|right|<center>'''Väinämöinen''' Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

<center> '''[[Kalevala (Castrén)| Kalevala]]''' <big><big>'''Femte Runan'''</big></big> Öfversatt af
'''[[Matthias Alexander Castrén biografi |Matthias Alexander Castrén]]'''
</center>

<blockquote>
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Straxt sin hemfärd nu begynner;
::Spände fålen uti redet,
::Bruna trafvaren för släden.
::Sjelf i den sig satte sedan,
::Höjde sig i granna korgen.
::Slog sin snabba häst med spöet.
::Smällde till med perle-snerten;
::Hästen sprang, det led med färden,
::Släden skrann och vägen aftog,
::Men björkmeden hördes knaka,
::Knarra slädens gyllne sittkorg.
::Så han åker fram med buller,
::Öfver Wäinö-gårdens lundar,
::Öfver Kalevalas moar,
::Yttrar då ett ord och säger:
::"Ulf, du drömmaren må sluka,
::Sjukdom, vrånga Lappen döda!
::Hvilken sade mig ej hemmet
::Mer med dessa ögon skåda,
::Sad' att jag i lifvet aldrig,
::Aldrig i min lefnads dagar,
::Skulle Wäinö-gårdens lundar,
::Kalevalas moar hinna."

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Sjunger och sin vishet öfvar;
::Sjöng en gran med blommig krona
::Och med sköna gyllne grenar,
::Styrde toppen upp mot himlen,
::Höjde tvärs igenom molnen,
::Spridde grenarna i luften,
::Öfver himmelen dem bredde.

::Sjunger och sin vishet öfvar,
::Sjöng så månen upp att lysa,
::Uti granens gyllne krona,
::På dess qvistar karlavagnen.

::Och han far åstad med buller
::Vägen fram åt gyllne hemmet,
::Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
::Att han smeden Ilmarinen,
::Den evärdelige hamrarn,
::Lofvat bort för sig till lösen,
::För att eget lif befria,
::Bort till Pohjola det mörka,
::Till det mulna Sariola.

::Men till möte kommer smeden:
::"O du gamle Wäinämöinen,
::Hvarför är du så bedröfvad,
::Låter snedt din mössa hänga?"

::Härvid gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"O du broder Ilmarinen,
::Frände, barn af samma moder!
::Far att dig en flicka taga,
::Välja mö med sköna lockar
::Ifrån Pohjola det mörka,
::Från det mulna Sariola;
::Vet, i Pohja finns en jungfru,
::I den kalla byn en flicka,
::Som för svenner icke ömmar,
::Ej de bäste män ens aktar;
::Halfva Pohjola dock henne
::Prisar som sin skönsta tärna;
::Genom hullet skimrar benet,
::Genom benet lyser märgen.
::Om du Sampo smida mäktar,
::Kan det granna locket sira,
::Får du jungfrun för din möda,
::För ditt arbet' sköna flickan."

::Sjelf nu smeden Ilmarinen
::Yttrade ett ord och sade:
::"Du då lofvat har och offrat
::Mig till Pohjola det mörka
::För att så ditt lif befria,
::Att dig sjelf ur döden frälsa!
::Vet dock, jag i lifvet aldrig,
::Aldrig i min lefnads dagar
::Pohjas stugor vill besöka,
::Sariolas knutar nalkas,
::Orten se, der männer dräpas,
::Hjeltar uti hafvet dränkas."

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade,
::"Hör du smed o Ilmarinen!
::Gå dock ätt beskåda granen.
::Hvilken himmelshögt har stigit,
::Höjt sig tvärs igenom molnen,
::Grenarna i luften utbredt,
::Öfver himmelen sig spridit.
::Underting du der skall finna,
::Se hur nya månen lyser
::Upp i granens gyllne krona,
::På dess qvistar karlavagnen."

::Begge så att granen skåda
::Sig till Wäinös sved begåfvo,
::Ut till Kalevalas skogsmark.
::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Nu du smed, min gode broder,
::Klättra upp att hemta månen
::Och att karlavagnen taga
::Ifrån granens gyllne krona."

::Derpå smeden Ilmarinen
::Klättrade i höga trädet,
::Upp emot den höga himlen;
::Klef att månen hemta neder,
::Och att karlavagnen taga
::Ifrån granens gyllne krona.

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Sjunger höjande sin stämma,
::Sjunger vinden upp att hvirfla,
::Luften att förbittrad rasa.
::Derpå tager han till orda,
::Brister ut och säger detta:
::"Vind, du honom tag i båten,
::Vårens flägt uti din farkost,
::För att bära skyndsamt hädan
::Bort till Pohjola det mörka."
::Honom vinden tog i båten,
::Vårens flägt uti sin farkost
::För att bära skyndsamt hädan,
::Bort till Pohjola det mörka.

::Så nu smeden Ilmarinen
::Färdades och kom med snabbhet
::Bort till Pohjola det mörka,
::Till det mulna Sariola.
::Samma väg han for som vinden,
::Samma stråt som vårens flägtar,
::Ofvan månen, nedom solen,
::Utmed karlavagnens skuldror;
::Först på Pohjas gård han stadnar,
::Uppå Sariolas badväg,
::Att ej hundarne ens höra,
::Valparne ej honom varsna.

::Louhi Pohjolas värdinna,
::Pohja-gårds tandglesa gumma,
::Sjelf nu ut på gården träder,
::Så tilltalande den komne:
::"Hvem kan du bland männer vara,
::Hvilken utur hjeltars skara;
::Hit du kom på vindens vägar,
::På den stråt som vårens flägtar,
::Och på dig ej hundar skälla,
::Ingen ullsvans mot dig gläffsar."

::Sade smeden Ilmarinen:
::"Icke har jag kommit heller,
::Att af byens hundar slitas,
::Af ullsvansarne förföljas
::Vid ej förr besökta dörrar,
::Portar, dem jag icke känner."

::Derpå Pohjolas värdinna
::Spörjer så den komne gästen:
::"Monne du har lärt att känna,
::Eller på din väg fått träffa
::Den der smeden Ilmarinen,
::Honom konsterfarna hamrarn?"

::Det var smeden Ilmarinen,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Jag är smeden Ilmarinen,
::Den evärdelige hamrarn."

::Louhi Pohjolas värdinna,
::Pohja gårds tandglesa gumma
::Skyndsamt in i stugan trädde,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Du min egen yngsta dotter,
::Du af mina barn mig kärast,
::Kläd uppå dig allt det bästa,
::Tag det vackraste om halsen,
::På ditt bröst det prydligaste,
::Det mest lysande om kroppen;
::Nu har smeden Ilmarinen,
::Den evärdelige hamrarn,
::Kommit hit att Sampo smida,
::Sira ut det granna locket."

::Det var Pohjas mö den sköna,
::Landets ära, vattnets prydnad,
::Gick i boden uppå backen;
::Bodar tre på backen stodo,
::En tillhörde hennes moder,
::Och den boden var den bästa.
::Der fanns kista uppå kista,
::Ena skrinet vid det andra,
::Öppnade den bästa kistan,
::Granna locket klang och uppfor,
::Fann deri sex gyllne gördlar,
::Fann fem yllne kjortlar äfven;
::Klädde på sig allt det bästa
::Tog det grannaste om halsen,
::På sitt bröst det prydligaste,
::Det mest lysande om kroppen.

::Derpå Pohjolas värdinna
::Förde smeden Ilmarinen
::In i Pohjas boningsstuga,
::Sariolas bygda timring;
::Här med mat hon mannen fägnar,
::Fägnar ock med goda drycker,
::Tills af dryckerna förplägad
::Han sig tung och sömnig kände;
::Ledde vandrarn så att sofva
::Vid den sköna jungfruns sida.

::Pohjolas värdinna sedan
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Hör du smed, o Ilmarinen,
::Du en hamrare evärdlig!
::Kan åt mig du Sampo smida
::Sira ut det granna locket,
::Bilda af en svanes fjäder,
::Göra af ett litet ullstrå,
::Af ett enda litet kornfrö
::Och en söndrig sländas stycken,
::Får du jungfrun för din möda,
::För ditt arbet' sköna flickan."

::Då tog smeden Ilmarinen
::Sjelf till orda så och sade:
::"Väl jag kan dig Sampo smida,
::Sira ut det granna locket,
::Bilda af en svanes fjäder,
::Göra af ett litet ullstrå;
::Af ett enda litet kornfrö
::Och en söndrig sländas stycken;
::Smidt jag äfven har på himmel,
::Jag på luftens lock har hamrat,
::Då ej fanns den minsta början,
::Ej ett band var färdiglagadt."

::Derpå smeden Ilmarinen,
::Den evärdelige hamrarn;
::Sig beger att Sampo foga,
::Sira ut det granna locket.
::Först han hör dock efter smedja,
::Frågar efter smedje-redskap;
::Men ej smedja finns i Pohja,
::Ej en tång i Pimentola,
::Icke smedja, icke blåsbälg,
::Ässja ej och städ ej heller,
::Icke hammare, ej skaft ens.

::Åter smeden Ilmarinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Qvinnor må deröfver ängslas,
::Uslingar må halfgjordt lemna.
::Ej en man, om ock en sämre,
::Om en svagare det vore."

::Söker ställe för sin ässja
::Och en plats för bälgen lämplig,
::Uppå Pohja-gårdens backe,
::Klippan som af jern är danad,
::På det höga fasta stålberg.
::Fann också ett litet ställe,
::Fann en liten plats till grundlag,
::Hvarest nu sin bälg han nedslog,
::Der sin smedje-pust han bredde
::Och sitt städ i ordning ställde.

::Satte trälar sen att pusta,
::Lönta drängar till att trycka;
::Trälar pusta oförtrutet,
::Raskt de lönta drängar trycka;
::Pusta en dag; pusta tvenne,
::Pusta än på tredje dagen,
::Låg så famnshögt dam på skuldran,
::Alnshögt aska uppå hufvet,
::Och på kroppens andra delar
::Hela spannet tjockt af kolstoft.

::Redan på den tredje dagen
::Skådar smeden Ilmarinen
::Sjelf uti sin ässjas botten,
::Synar långsåt bälgens bräddar:
::"Blir ej Sampo redan färdig,
::Ej det granna locket lagadt?"
::Ännu blir ej Sampo färdig,
::Ej det granna locket lagadt.

::Derpå smeden Ilmarinen
::Tager vindarne att pusta;
::Vindarne de väldigt pusta,
::Östan pustar, pustar vestan,
::Sunnan ännu mera pustar,
::Nordanvinden mäktigt blåser.
::Pusta en dag, pusta tvenne,
::Pusta än uppå den tredje;
::Men på tredje dagen redan
::Skådar smeden Ilmarinen
::Sjelf uti sin ässjas botten,
::Synar långsåt bälgens bräddar:
::Sampo sig ur lågan tränger,
::Träder fram ur ässjans botten.

::Derpå smeden Ilmarinen,
::Den evärdelige hamrarn
::Smider raska tag med släggan,
::Hamrar hurtigt uppå städet,
::Hamrar i en dörrlös smedja,
::I ett rum, som gluggar saknar.
::Dagen all han Sampo smider,
::Hamrar på det granna locket,
::Hvilar natten om hos jungfrun,
::För att hennes kärlek vinna.
::Fick omsider Sampo färdig,
::Granna locket prydligt lagadt;
::Vinnas kan dock icke flickan,
::Unga jungfrun ej bevekas.
::Börjar Sampo så att mala,
::Granna locket flitigt svänga,
::Mol en lår i dagens gryning,
::Mol en lår att ätas hemma,
::Mol en annan för att säljas,
::Än en tredje att förvaras.

::Detta Pohjas qvinna gläder,
::Och hon bringar dit sin Sampo,
::In i koppar-bergets gömmor,
::Uti Pohja-gårdens stenberg,
::Bakom lås och reglar nio.
::Der hon ock dess rötter fäster
::På ett djup af nio famnar:
::Ena roten ned i jorden,
::Invid vattnets gräns den andra
::Och i hemmets berg den tredje.

::Sjelf nu smeden Ilmarinen,
::Den evärdelige hamrarn,
::Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
::Med åt sidan lutad mössa,
::Eftertänker och begrundar,
::I sitt sinne öfverlägger,
::Hur han stode ut att lefva
::Uti Pohjola det mörka.

::Sade Pohjolas värdinna:
::"Skulle du väl Ilmarinen,
::Redan längta i ditt sinne
::Att till eget hemland komma?"

::Sade smeden Ilmarinen:
::"Dit, ack dit jag längtar endast,
::Bort till fordna fosterjorden,
::För att dö i egen hembygd."

::Louhi Pohjolas värdinna
::Rundligt mannen då förplägar,
::Sätter så i båtens bakstam,
::Väcker vinden upp att blåsa.
::Härmed smeden Ilmarinen
::Åter till sitt hemland vände,
::Färdades åt gyllne hemmet,
::Bort till fordna fosterjorden.

::Frågar gamle Wäinämöinen
::Då af smeden Ilmarinen:
::"O du broder Ilmarinen,
::Frände, barn af samma moder!
::Har du nya Sampo fogat,
::Sirat ut det granna locket?"

::Sade smeden Ilmarinen
::Sjelfva mästarn tog till orda:
::"Redan mol der nya Sampo,
::Granna locket flitigt svängde,
::Mol en lår i dagens gryning,
::Mol en lår att ätas hemma,
::Mol en annan för att säljas,
::Ån en tredje att förvaras."

</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på dansk]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]
[[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
[[Kategori:Elias Lönnrot]]

@@ Linje 444: / Linje 444: @@
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]
 [[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
 [[Kategori:Elias Lönnrot]]

Femte Runan (Kalevala, Castrén) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:25

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:12

Carsten: Castrén : Femte Runan (Kalevala)