Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-07-31T05:47:43Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 31. jul. 2024 kl. 05:47

2024-07-31T05:47:05Z

Carsten: Fyrationdeåttonde Sången (Kalevala, Collan)

2024-07-17T07:57:43Z

Fyrationdeåttonde Sången (Kalevala, Collan)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Fyrationdeåttonde Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[Fil:Ildfloden.jpg|thumb|400px|<center>'''Lemminkäinen ved Ildfloden''' Maleri af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Fyrationdeåttonde Sången'''</big></big></big></center>

-----

 '''Fyrationdeåttonde Sången.''' En not af lingarn förfärdigas; efter flere fruktlösa försök fångas fisken; elden anträffas i dennes mage, men flyr åter plötsligt bort och bränner dervid svårt Ilmarinens kinder och händer: 193—248. — Elden uppnår skogen, bränner vida landsträckor och skrider allt längre framåt, tills han omsider fångas och föres till de mörka stugorna i Kalevala: 249—290. — Ilmarinens brännskador botas med besvärjelser: 291—372.
 

-----

<blockquote>
::Gamle trygge Wäinämöinen,         Trollord om elden:'' v. 1—372.
::Den evärdelige siarn,
::Började att eftersinna,
::Öfverlade och beslöt sig
::Att ett nät af lin bereda,
::Hundraögd en not sig knyta.

::Och han yttrade och sade:
::Fällde sjelf ett ord och talte:
::"Finns här den som lin kan utså,
::10. Utså lin och plöja marken?
::Ty ett nät jag önskar göra,
::Hundraögd en not bereda,
::Att den arme fisken döda,
::Den eländige förgöra."

::Fanns en obetydlig jordlapp,
::Ett osvedjadt, litet ställe
::Uppå kärrets längsta sträcka,
::Midt emellan tvenne stubbar.

::Stubbens rötter upp man gräfde,
::20. Linfrö hittades derunder
::Uti Tuoni-larfvens gömma,
::Maskarnes förvaringsställe.

::Fanns en hop af falnad aska,
::Hittades en liten stofthög
::Af ett skepp som blifvit uppbrändt.
::Af en båt, förstörd af lågor;
::Linet såddes der i jorden,
::Ströddes ut bland denna aska
::På en strand af Aluejärvi,
::30. På ett åkerfält med lergrund.

::Häraf vexte upp en planta,
::Uppsköt lin oändligt yfvigt:
::Utan leder vexte linet,
::På en enda natt om sommarn.

::Linet såddes under natten,
::Plöjdes ner vid månens skimmer:
::Rensadt linet blef och plockadt,
::Drogs ur marken, refs ur jorden,
::Rycktes upp med allsköns styrka,
::40. Repades derefter hurtigt.

::Derpå lades det i vatten:
::Innankort var linet uppblött,
::Upptogs sedan ganska skyndsamt,
::Torkades med största snabbhet,
::Bragtes hastigt in i stugan,
::Blef förutan dröjsmål bråkadt,
::Bearbetades med raskhet,
::Skäktades så flinkt som möjligt,
::Blef med mycken styrka häckladt,
::50. Borstades i morgonstunden,
::Lades innankort i totte.
::Fästes ganska fort vid sländan
::På en enda natt om sommarn,
::Midt emellan tvenne dagar.

::Systrarna, de spunno linet,
::Svägerskor påträdde bindnåln,
::Bröderna, de knöto noten,
::Fädren fäste den vid telnar.
::Jemnt gick bindnåln fram och åter,
::60. Flitigt upp och ner gick knytträ’t,
::Innan noten blifvit färdig,
::Innan garnredskapet knutits
::På en enda natt om sommarn
::Och en half ännu derjemte.

::Färdig noten blef omsider,
::Knutet var nu garnredskapet:
::Hundra famnar lång var ändan,
::Hvarje arm sjuhundra famnar:
::Noten blef försedd med sänken,
::70. Med behörigt antal flöten.

::Ut med noten gå de unga,
::Hemma tänka då de gamla:
::Månne nu den fisk skall fångas,
::Som man önskat sig så ifrigt?

::Noten drages, noten släpas,
::Och man stretar och arbetar;
::Längsmed strömmen föres noten.
::Drages äfven tvärs deröfver;
::Fisk man får till ringa antal,
::80. Några små fördömda girsar,
::Aborrar, af ben uppfyllda,
::Mörter med en ymnig galla,
::Men den fisken får man icke,
::För hvars skull man noten tillredt.

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Smed och broder Ilmarinen,
::Låtom nu oss sjelfve vandra
::Att i vattnet noten föra!"

::Hjeltarne sig ut begifva,
::90. Sänka noten ner i vattnet;
::Notens ena arm de kasta
::Vid en holme uppå fjärden,
::Och den andra armen kastas
::Invid udden af en ängskant,
::Notens kil de sedan sänka
::Vid den gamle Wäinös båtplats.

::Och de streta och de stöta,
::Och de draga och de hala,
::Fisk i ymnighet de fånga,
::100. Aborrar af alla arter
::Och en talrik mängd af taimen,
::Braxnar likaså, och laxar,
::All slags fisk som finns i vattnet,
::Men den fisken få de icke,
::För hvars skull man nätet bundit,
::Garnredskapet sammanknutit.

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Gjorde noten ännu större,
::Skarfvade dess tvenne armar,
::110. Begge med femhundra famnar,
::Ökte linan med sjuhundra,
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Må vi ro vår not på djupet,
::Längre utåt näten föra
::Och på nytt en dragning göra,
::Med ett annat varp försöka!"

::Näten roddes ut på djupet,
::Fördes längre ut på fjärden,
::Och en dragning gjordes åter,
::120. Andra varpet här försöktes.

::Härvid gamle Wäinämöinen
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Wellamo, du vattnets husfru         ''Ord vid notdrägt:'' v. 123—150.
::Med den vassbetäckta barmen!
::Kom att byta ut din skjorta,
::Kom att afstå dina kläder!
::Du af säf en skjorta eger,
::Har en mantel, gjord af hafs-skum,
::Som är sydd af stormens dotter,
::130. Utaf Aallotar dig gifven,
::Jag dig ger af lärft en skjorta,
::Gjord af fint, oblandadt linne,
::Som har blifvit väfdt af Kuutar,
::Som af Päivätär är spunnet.

::"Ahto, som på vågen råder,
::Du som hundra djup beherrskar!
::Tag, fem famnar lång, en stake,
::Grip en stång, i längd sju famnar,
::För den genom alla fjärdar,
::140. Upprör dermed hafvets botten,
::Drif den ben-uppfyllda skaran,
::Jaga fram ett stim af fiskar
::Der vi denna dragnot lyfta,
::Der vi lagt dess hundra flöten,
::Från på fiskar rika bugter,
::Hålor, som af laxar hvimla,
::Från den vida fjärdens hvirflar,
::Från de dystra djup i hafvet,
::Dit ej solens strålar tränga
::150. Och der sanden aldrig rubbas!"

::Steg en lilen man ur hafvet,
::Hof en hjelte sig ur vågen,
::Upp på hafvets rygg han trädde,
::Fällde der ett ord och sade:
::"Tarfvas det en karl som pulsar,
::Som med stång i vattnet stöter?"

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Någon tarfvas det, som pulsar,
::160. Som med stång i vattnet stöter."

::Hafvets man, den lille hjelten,
::Ryckte upp en tall på stranden,
::Tog ett träd ur furuskogen,
::Fästade dervid ett klippblock,
::Frågade och sporde sedan:
::"Skall med all min kraft jag pulsa.
::Så som mina skuldror gitta,
::Eller så som jemnt behöfves?"

::Gamle vise Wäinämöinen
::170. Yttrar då ett ord och säger;
::"Pulsar du som det behöfves,
::Får du redan nog att göra."

::Hafvets man, den lille hjelten,
::Företog sig då att pulsa
::Med den kraft som jemnt behöfdes,
::Sammandref en mängd af fiskar
::Der man noten skulle lyfta,
::Der man lagt dess hundra flöten.

::Smeden skötte båtens åror,
::180. Gamle trygge Wäinämöinen
::Var den man som noten lyfte,
::Den som upptog garnredskapet.
::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Samlats har en svärm af fiskar
::Der vår dragnot upp vi lyfta,
::Der vi lagt dess hundra flöten."

::Upp ur vattnet lyftes noten,
::Upptogs, skakades och tömdes
::Uti Wäinämöinens farkost;
::190. Så man fångade den fisksvärm,
::För hvars skull man knutit näten,
::Sammanbundit denna dragnot.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Styr sin farkost upp mot stranden
::Till den blåa bryggans sida,
::Till den röda spångens ända,
::Ordnar der sin fångna fiskhop.
::Lastar ut en benfull skara,
::Finner nu den gråa gäddan
::200. Som var eftersökt så länge.

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Tänkte så uti sitt sinne:
::"Skall jag våga honom gripa
::Utan skydd af jern på handen,
::Utan handskar utaf stenar,
::Utan vantar utaf koppar?"

::Solens son förnimmer detta,
::Yttrar dessa ord och säger:
::"Gäddan skulle jag väl klyfva,
::210. Toge henne nog i handen,
::Om min faders knif jag hade,
::Om den gamles bett jag egde."

::Föll då ner en knif från himlen,
::Kom från skyn en knif med guldskaft,
::Med en klinga utaf silfver,
::Ner till solens son, i bältet.

::Solens son, den starke mannen,
::Tager denna knif i handen,
::Och med den han klyfver gäddan,
::220. Vidgar dermed munnens öppning;
::I den gråa gäddans mage
::Finnes nu den blanke laxen;
::I den blanke laxens mage
::Fanns till slut den hala siken.

::Och han klöf den hala siken,
::Fann ett nystan, blått till färgen,
::I en bugt af sikens tarmar,
::Ini deras tredje slingring,
::Öppnade det blåa nystan,
::230. Och ur nystanet, det blåa,
::Föll ett nystan, rödt till färgen.
::Upp han knöt det röda nystan,
::Midt i nystanet, det röda,
::Fann han slutligt eldens gnista,
::Som från himlen kommit hade,
::Som igenom molnen fallit,
::Genom åtta himlafästen,
::Genom luftens nio rymder.

::Wäinämöinen öfverlägger
::240. Huru gnistan skulle föras
::Till hans hem, der eld ej lyste,
::Hans i mörker höljda stugor,
::Men då spritter gnistan plötsligt,
::Flyger ur sol-sonens händer,
::Wäinämöinens skägg hon sveder,
::Och på smeden ännu värre
::Bränner hon hans begge kinder,
::Sveder likaså hans händer.

::Fram gick gnistan på sin vandring
::250. Långsmed Aluejärvis vågor,
::Flyktade till enrissnåret,
::Tände eld i hedens enar
::Och steg upp uti en granskog,
::Brände skogens sköna granar,
::Vandrade allt längre framåt,
::Brände halfva Pohja-landet
::Och en del af Savos gränsor,
::Karjala på begge sidor.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::260. Börjar sjelf att utåt vandra,
::Styr sin väg till ödemarken,
::Der den vilda elden framgått,
::Fångar der omsider elden
::Under tvenne stubbars rötter,
::Inuti ett murket alträd,
::I en rutten trädstams krökning.

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Eld, som Jumala har danat,
::270. Låga, du som skaparn frambrag!
::Fåfängt steg du ner i djupet,
::Flög förgäfves långt i fjerran:
::Bättre gör du, om du kommer
::Till din gråstensugn tillbaka,
::Innesluter dig i askan,
::In i dina kol dig gömmer,
::För att blott om dagen brukas
::Till en björkveds-eld på härden,
::Men om natten undangömmas
::280. I den gyllne askens rundel!"

::Eldens gnista upp han fångar
::Uti lätt antändligt tunder,
::In uti en hårdnad björksvamp,
::I en kittel utaf koppar;
::Elden bar han uti kitteln,
::Bragte honom, höljd i näfver,
::Till den dimbetäckta udden,
::Till den skuggomhöljda holmen;
::Eld i hemmen nu man hade,
::290. Ljus i alla stugor rådde.

::Sjelfve smeden Ilmarinen
::Störtar sig i hafvets vågor,
::Sträfvar till en sten i vattnet,
::Sätter sig på strandens klipphäll,
::Ansatt svårt af eld och lågor,
::Qvald af flammans vilda framfart,
::Söker der att elden släcka,
::Att den ljusa lågan hämma;
::Höjande sin röst han säger,
::300. Fäller dessa ord och yttrar:
::"Eld, som Jumala har danat,         ''Ord mot brännskada:'' v. 301—366.
::Panu, som är son af solen!
::Säg mig hvem dig så förtörnat,
::Att du ansatt mina kinder,
::Brännt mig invid veka lifvet,
::Svedt mig så på begge sidor?

::"Hvarmed skall jag elden dämpa,
::Hur den ljusa lågan släcka,
::Huru flammans kraft förtaga,
::310. Hur dess verkningar försvaga,
::Att den mig ej mer må skada,
::Ej för länge här mig plågar?

::"Skynda, jungfru, hit från Turja,
::Kom från Lappland, mö med isskor,
::Kom med strumpor utaf rimfrost
::Och med frusna klädningsfållar,
::Du som bär en rimfrost-kittel,
::Med en slef af is i kitteln:
::Sänd en skur af kyligt vatten,
::320. Stänk ett regn, med is uppblandadt,
::Öfver alla brända ställen,
::De af elden gjorda skador!

::"Om ej detta är tillräckligt:
::Kom från Pohjola, du gosse.
::Kom du barn från sjelfva Lappland,
::Långe man från Pimentola,
::Hög som ödemarkens granar,
::Stor som tallen uppå kärret,
::Du som handskar har af rimfrost,
::330. Som är klädd i rimfrost-stöflar,
::Du som bär en rimfrost-mössa,
::Och af frusen dagg en gördel!
::Hemta rimfrost ifrån Pohja,
::Bringa is från byn, den kalla!
::Riklig rimfrost finns i Pohja,
::Ymnig is i byn, den kalla,
::Rim i floder, is i sjöar,
::Och i luften frusna dimmor;
::Rimfrostklädda harar hoppa,
::340. Isomhöljda björnar springa
::På den snöbetäckta höjden,
::Det i drifvor svepta berget,
::Rimbeströdda svanor gunga,
::Isomhöljda änder simma
::På den snöuppfyllda strömmen,
::Vid den isbelagda forsen.

::"Hemta rimfrost i en kälke,
::Släpa is uti en släde
::Från det vilda fjellets hjessa,
::350. Från det fasta bergets kanter!
::Kyl med denna rimfrost sedan,
::Svalka med den kalla isen
::Dessa sår, dem elden vållat,
::Som af Panu åstadkommits!

::"Om ej detta är tillräckligt:
::Ukko, du o gud i höjden,
::Du som skyarne beherrskar,
::Du som öfver strömoln råder!
::Låt en sky gro upp i öster,
::360. Höj från vester upp en molnvägg,
::Stöt tillsamman deras kanter,
::Hopslå rand mot rand med tordön,
::Sänd ett regn af is och rimfrost,
::Kylande och goda salvor
::Öfver alla brända ställen,
::På de skador elden frambragt!"

::Dermed smeden Ilmarinen
::Lyckades att lågan hämma,
::Att omsider elden dämpa;
::370. Frisk och sund som förr blef smeden,
::Kände sig fullkomligt botad
::För allt ondt han rönt af elden.
</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 31. jul. 2024 kl. 05:47
Linje 1:		Linje 1:
−	{\| ~~class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+	[[Fil:Ildfloden.jpg\|thumb\|400px\|<center>'''Lemminkäinen ved Ildfloden''' <br> Maleri af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]
−	\|~~- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	~~!align="~~center~~" valign="top" width="40%" \|~~ '''~~Velg språk~~''' ~~!!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="~~center~~" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk~~
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)~~]] !!
−	\|-
−	~~! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Fyrationdeåttonde Sången (Kalevala, Collan)]] !!~~
−	\|-
−	\|}

Fyrationdeåttonde Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 31. jul. 2024 kl. 05:47

Carsten: Fyrationdeåttonde Sången (Kalevala, Collan)