Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-07-15T04:57:39Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 15. jul. 2024 kl. 04:57

2024-07-15T04:57:04Z

Carsten: Fyrationde Sången (Kalevala, Collan)

2024-07-08T04:51:35Z

Fyrationde Sången (Kalevala, Collan)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Fyrationde Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[File:Akseli Gallen-Kallela - The Great Pike (1909).jpg|thumb|400px|<center>'''Den stora gädda''' Af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Fyrationde Sången'''</big></big></big></center>

-----

 '''Fyrationde Sången.''' Sampofararne komma till en fors, och nedanom forsen fastnar båten mot ryggen af en stor gädda: 1—94. — Gäddan dödas, dess öfre del medtages, kokas och förtäres: 96—204. — Wäinämöinen förfärdigar af gäddans hufvud en Kantele, på hvilken den ena efter den andra försöker spela, utan att dock förmå det: 205—342.
 

-----

<blockquote>
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Styrde färden genom svallet
::Från den långa uddens ändpunkt,
::Bort ur byns, den uslas, hörvidd,
::Styrde under sång på hafvet,
::Öfver våg med fröjd och jubel.

::Jungfrurna på strandens uddar,
::Tärnorna se på och lyssna:
::"Hvilket jubel hörs på hafvet,
::10. Hvilken glädjesång på vågen,
::Vackrare än härförinnan,
::Skönare än någon hittills!"

::Gamle Wäinämöinen styrde
::Första dagen utmed floder,
::Öfver träsk den andra dagen,
::Tredje dagen utför forsar.

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Drog sig några ord till minnes
::Ofvan fallet af en eldfors,
::20. Vid den helga strömmens hvirfvel,
::Och han höjde då sin stämma,
::Tog till orda här och sade:
::"Upphör nu, o fors, att sjuda,         ''Forsens besvärjelse: v. 23—82.

::Sluta, vilda våg, att häfvas!
::Forsens dotter, svallets jungfru,
::Sätt dig på en skumhöljd klippa,
::På en häll, bestänkt med fradga,
::Fånga bränningar i famnen,
::Hopa böljorna med handen,
::30. Styr med näfven forsens vågsvall,
::Att det ej mitt bröst bestänker,
::Icke yr emot mitt hufvud!

::"Gumma, du inunder vattnet,
::Qvinna, som i skummet dväljes!
::Stig med händerna på vågen,
::Lyfta barmen öfver svallet,
::För att bränningarne samla,
::Skumbetäckta vågor vakta,
::Att de ej en skuldlös stöta,
::40. Mot en felfri man sig vältra!

::"Stenar midt i vattenfallet,
::Hällar i dess högsta brusning
::Må sin panna nedersänka,
::Draga hjessan ner mot djupet,
::Ur det röda skeppets farled,
::Tjärbesmorda båtens stråtväg!

::"Vore detta ej tillräckligt:
::Stenens Kimmo, son af Kammo!
::Borra du ett hål med borren,
::50. Gör en öppning med ditt huggjern
::Midt igenom forsens klipphäll,
::I den onda stenens sida,
::Att på den ej båten fastnar,
::Att vår farkost oskadd framgår!

::"Om ej detta är tillfyllest:
::Strömkarl, vattnets värd i djupet!
::Gör till mossa forsens stenar,
::Båten mjuk som gäddans blåsa,
::Då den framgår genom skummet,
::60. Färdas genom bergshögt vågsvall!

::"Jungfru, som i forsen dväljes,
::Ungmö, du vid strömmens stränder,
::Sno ihop det mjuka snöret,
::Ur en mjuk och yfvig totte,
::Drag ditt snöre öfver vattnet,
::Blåa snodden öfver vågen,
::Att längs den mitt skepp får löpa,
::Tjärubringan fram kan skrida,
::Och att äfven simple karlar,
::70. Oerfarne vägen hitta!

::"Melatar, du kloka qvinna!
::Fatta ynnestfullt din åra,
::Hvarmed du en båt kan styra,
::Bana väg i trollska forsar,
::Undan afundsmannens boning,
::Nedanom förtrollarns fönster.

::"Vore detta ej tillfyllest:
::Ukko, Jumala i himlen!
::Länka med ditt svärd min farkost,
::80. Styr dess väg med blottad klinga,
::Så att lätt min trädbåt löper,
::Furuskeppet framåt ilar!"

::Sjelf den gamle Wäinämöinen
::Styr sin färd igenom svallet,
::Styr emellan höga klippor,
::Genom bränningar som brusa,
::Och ej fastnar siarns farkost,
::Skeppet stannar ej i farten.

::Först då ut han hade kommit
::90. På de vida, öppna vattnen,
::Stannade hans skepp i farten,
::Hejdades hans båt i loppet;
::Hårdt stod furuskeppet fästadt,
::Båten rördes ej ur stället.

::Derpå smeden Ilmarinen
::Och den muntre Lemminkäinen
::Stucko ner i sjön sitt styrblad,
::Åran, gjord af gran, i vattnet,
::Sköto på och sökte lossa
::100. Skeppet, der det fastnat hade;
::Båten börjar ej att löpa,
::Furuskeppet lossnar icke.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Yttrar då ett ord och säger:
::"O du muntre son af Lempi,
::Böj dig ner att undersöka,
::Uppå hvad vårt fartyg fastnat,
::Hvad det är, som skeppet stött på,
::Här på dessa vida vatten,
::110. Ute på det lugna djupet:
::Om det är en sten, en ruska,
::Eller något annat hinder?

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Lutade sig ner att skåda,
::Blickade inunder båten,
::Fällde dessa ord och sade:
::"Ej på någon sten är båten,
::Icke på en vattenruska,
::Utan på en gäddas skuldror,
::120. Uppå vattenhundens ryggben."

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Yttrade ett ord och sade:
::"Ett och annat finns i floder,
::Gäddor finnas der och ruskor!
::Stå vi på en gäddas skuldror,
::Uppå vattenhundens ryggben,
::Slå då med ditt svärd i vattnet,
::Sönderhugg den stora fisken!"

::Det var muntre Lemminkäinen,
::130. Ungdomsfriske, raske sällen:
::Svärdet drog han fram ur bältet,
::Benförkrossarn från sin sida,
::Slog med klingan ner i vattnet,
::Högg med svärdet under båten,
::Nedföll der vid sjelf i vattnet,
::Damp i sjön på sina händer.

::Derpå smeden Ilmarinen
::Griper hjelten uti håret,
::Lyfter mannen upp ur hafvet,
::140. Yttrar sjelf ett ord och säger:
::"Karl är hvar och en nu vorden,
::Gjord att skägg på hakan bära,
::För att hundra jemnt må finnas,
::För att fylla tusentalet!"

::Och sitt svärd han drog ur bältet
::Skarpa stålet ur sin slida,
::Sökte dermed fisken träffa,
::Högg inunder skeppets sida;
::Blanka svärdet brast i stycken,
::150. Fisken sporde deraf intet.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Tog till orda då och sade:
::"Icke hälften af en hjelte
::Finns i er, knappt tredjedelen;
::När det någon gång behöfves,
::När det tarfvas manna-insigt,
::Då är klent bestäldt med vettet,
::Då är all besinning borta!"

::Sjelf han grep sin goda klinga,
::160. Fattade det skarpa stålet,
::Stötte svärdet ner i hafvet,
::Högg inunder skeppets sida
::I den stora gäddans skuldror,
::Uti vattenhundens ryggben.

::Hårdt var nu hans klinga fastnad,
::Stannade i gäddans gälar;
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Sökte draga fisken uppåt,
::Lyfte gäddan öfver vattnet:
::170. Gäddan bröts i tvenne stycken,
::Stjerten sjönk och gick till botten,
::Främre delen föll i båten.

::Skeppet började att löpa,
::Slapp från stället, der det fastnat;
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Styrde båten till en holme,
::Vände skeppet upp mot stranden
::Och besåg på alla sidor
::Främre hälften utaf gäddan,
::180. Tog till orda sjelf och sade:
::"Den som här är äldst bland svenner,
::Han må sönderklyfva fisken,
::Skära gäddan uti stycken,
::Hugga hufvudet i bitar!"

::Männerna i båten svara,
::Qvinnorna i skeppet yttra:
::"Renast äro fiskarns fingrar,
::Heligast hans egna händer!"

::Gamle trygge Wäinämöinen
::190. Drog då knifven ut ur slidan,
::Tog ur bältet kalla stålet,
::Dermed sönderklöf han gäddan,
::Styckade den fångna fisken,
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Den som här är yngst bland jungfrur,
::Hon må koka denna gädda,
::Reda oss en frukostmunsbit,
::Ställa till ett mål af fiskmat."

::Jungfrurna de gå att koka,
::200. Tio tärnor derom kappas;
::Och så blef då gäddan kokad
::Att som frukostbit förtäras,
::Men på klippan lågo benen,
::Blefvo lemnade på hällen.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Började beskåda benen,
::Vände dem och såg uppå dem,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Hvad månn' kunde deraf blifva,
::210. Fås af dessa gäddans tänder,
::Dessa fiskens breda käftar,
::Om de bragtes i en smedja,
::Om en skicklig smed dem hade,
::Om till kunnig man de fördes?"

::Sade smeden Ilmarinen:
::"Intet göras kan af skräpet,
::Fiskens ben till intet duga,
::Om de ock i smedjan bragtes,
::Om en skicklig smed dem hade,
::220. Om till kunnig man de fördes."

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Deraf kunde dock förvisso
::Bli en Kantele af fiskben,
::Om här blott en konstnär funnes,
::Som en harpa kunde göra."

::Men der kom ej någon annan,
::Fanns ej någon kunnig konstnär,
::Som förstod att harpan bilda.
::230. Gamle trygge Wäinämöinen
::Blef den konstnär som behöfdes,
::Lade sjelf sin hand vid verket,
::Bildade en gäddbensharpa,
::Ett ovanskligt glädjeverktyg.

::Hvaraf gjordes harpans kupa?
::Af den stora gäddans käkben;
::Hvaraf fingos harpans skrufvar?
::Dertill togos gäddans tänder;
::Hvaraf gjordes harpans strängar?
::240. Utaf Hiisi-hästens tagel.

::Nu var Kantele fulländad,
::Nu var strängaspelet färdigt,
::Stora gäddbens-instrumentet,
::Harpan, gjord af fiskens fenor.

::Ynglingar till stället kommo,
::Kommo äfven gifte männer,
::Halfuppvuxne gossar kommo,
::Smärre flickebarn derjemte,
::Unga tärnor, gamla gummor,
::250. Medelålders-qvinnor kommo,
::För att strängaspelet skåda,
::För att Kantele betrakta.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Bjöd de unga, bjöd de gamla,
::Medelålders-män och qvinnor
::Att med sina fingrar spela
::Uppå gäddbens-instrumentet,
::Uppå harpan, gjord af fiskben.

::Unga spelte, gamla spelte,
::260. Medelåldrige, de spelte;
::Och de ungas fingrar böjdes,
::Och de gamlas hufvu'n skälfde;
::Glädjen blef dock ingen glädje,
::Spelet ej till spel sig höjde.

::Sade muntre Lemminkäinen:
::"Gossar, j, med halft förstånd blott,
::Och j dumma flickor alla,
::Och j andra arma menskor!
::Ej bland er en spelman finnes,
::270. En som rätta konsten eger;
::Hemten till mig gäddbensharpan,
::Låten mig få strängaspelet,
::Att på begge knäna läggas,
::Under mina fingerspetsar!"

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Fick i handen strängaspelet,
::Glädjens verktyg närmast till sig,
::Harpan under sina fingrar,
::Jemkade på strängaspelet,
::280. Vände harpan uti handen,
::Men han fick den ej att ljuda,
::Glädjens verktyg ej att klinga.

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Icke finns bland denna ungdom,
::Bland det slägte, som nu vexer,
::Och bland gammalt folk ej heller
::Den som kan på harpan spela,
::Fröjd ur strängaspelet locka;
::Månne Pohjola då bättre
::290. Finge Kantele att klinga,
::Fröjden att ur harpan stiga,
::Om till Pohjola hon sändes?"

::Harpan sände han till Pohja,
::Kantele till Sariola;
::Gossar spelte nu i Pohja,
::Gossar spelte, flickor spelte,
::Gifte männer spelte äfven,
::Gifta qvinnor likaledes,
::Sjelfva gårdsvärdinnan spelte,
::300. Vred och vände gäddbensharpan,
::Tog den mellan sina händer,
::Höll i den med tio fingrar.

::Gossarne i Pohja spelte,
::Allt slags folk försökte spela;
::Glädjen ljöd dock ej som glädje,
::Klang var ej i strängaspelet;
::Strängarne i oskick bragtes,
::Taglen gnisslade erbarmligt,
::Sträf och skärande var tonen,
::310. Harpan skorrade förfärligt.

::Låg en blind i stuguhörnet,
::Sof en gammal man på ugnen;
::Gubben vaknade på ugnen,
::Upp från muren spratt den gamle,
::Mumlade ifrån sin sofplats,
::Brummade i vrån och sade:
::"Hören upp och lemnen spelet,
::Sluten detta larm och tystuen!
::Ljudet spränger mina öron,
::320. Ristar svårt uti mitt hufvud,
::Väcker hos mig verklig rysning,
::Stör min sömn för hela veckan!

::"Om ej Suomi-folkets harpa
::Kallar fram en verklig glädje,
::Eller uti sömn försänker,
::Vaggar in i ljuflig slummer,
::Vräken harpan då i vattnet,
::Sänken den i hafvets vågor,
::Eller fören den tillbaka,
::330. Återställen strängaspelet
::Uti mästarns egna händer,
::Uti sjelfva konstnärns fingrar!"

::Plötsligt nu från harpans strängar
::Dessa ord till gensvar ljuda:
::"Ej jag bör i vattnet vräkas,
::Vill ej än i vågen sänkas;
::Ljuda vill jag än hos mästarn,
::Klinga uti konstnärns händer!"

::Och då fördes varsamt harpan,
::340. Bragtes Kantele försigtigt
::I den hand som henne skapat,
::På dens knän, som henne danat.
</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 15. jul. 2024 kl. 04:57
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse~~:~~collapse"~~	+	[[File:Akseli Gallen-Kallela - The Great Pike (1909).jpg\|thumb\|400px\|<center>'''Den stora gädda'''<br>Af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]
−	\|- ~~style="background~~-~~color:#e9e9e9"~~
−	~~!align="~~center~~" valign="top" width="40%" \|~~ '''~~Velg språk~~''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center~~" valign="top" width="10%"\| Færøysk~~
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)]] !!~~
−	\|-
−	~~! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Fyrationde Sången (Kalevala, Collan)~~]] !!
−	\|-
−	\|}
−

	[[File:Akseli Gallen-Kallela - The Great Pike (1909).jpg\|thumb\|400px\|<center>'''Den stora gädda'''<br>Af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]		[[File:Akseli Gallen-Kallela - The Great Pike (1909).jpg\|thumb\|400px\|<center>'''Den stora gädda'''<br>Af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]

Fyrationde Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 15. jul. 2024 kl. 04:57

Carsten: Fyrationde Sången (Kalevala, Collan)