Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-07-26T14:30:26Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 26. jul. 2024 kl. 14:29

2024-07-26T14:29:50Z

Carsten: Fyrationdesjette Sången (Kalevala, Collan)

2024-07-15T05:13:25Z

Fyrationdesjette Sången (Kalevala, Collan)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Fyrationdesjette Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[File:Stamp of Finland - 1989 - Colnect 47267 - Brown Bear Ursus arctos.jpeg|thumb|300px|<center>'''Finsk frimærke, 1989'''</center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Fyrationdesjette Sången'''</big></big></big></center>

-----

 '''Fyrationdesjette Sången.''' Pohjolas värdinna utsänder en björn för att förgöra boskapen i Kalevala: 1—20. — Wäinämöinen fäller björnen, hvarefter enligt öflig plägsed ett rikeligt gästabud firas i Kalevala: 201—606. — Wäinämöinen spelar och sjunger, och önskar att äfven framdeles lika glada fester måtte ega rum i Kalevala: 606—644.
 

-----

<blockquote>
::Kom till Pohjola en sägen,
::Till den kulna byn en tidning,
::Om att Wäinölä sig hemtat,
::Kalevala undansluppit
::Alla dit utsända plågor,
::De förut ej kända krämpor.

::Louhi, Pohjolas värdinna,
::Gumman med de glesa tänder,
::Vredgas svårliga häröfver,
::10. Yttrar dessa ord och säger:
::"Jag ett annat medel känner,
::Vet ännu en annan utväg:
::Björnen jagar jag från sandmon,
::Hetsar ödemarkens kroktass
::Uppå Wäinö-hemmets boskap,
::Hjordarne i Kalevala!"

::Björnen dref hon upp från sandmon,
::Upp från ofruktbara marker
::In på Wäinö-hemmets sveder,
::20. Kalevalas betesplatser.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Smed och broder Ilmarinen!
::Hamra nu åt mig ett jagtspjut,
::Smid en udd med trenne kanter,
::Gör dertill ett skaft af koppar!
::Ty en björn här måste fångas,
::Fällas bör lurfhårig Otso,
::Så att icke mina hästar,
::30. Mina ston han öfverfaller,
::Mina boskapshjordar dödar,
::Mina kor kring fältet skingrar."

::Smeden smidde nu ett jagtspjut,
::Icke kort, och långt ej heller,
::Medelmåttigt gjordes spjutet:
::Uppå kanten af dess jernspets
::Stod en varg, en björn vid udden,
::Och en elg vid bettets fogning,
::Uppå skaftet sprang en fåle,
::40. Och en ren lopp fram vid knoppen.

::Snö sig sänkte nu till jorden,
::Föll i lätta, fina flingor,
::Lik en tackas ull om hösten,
::Lik en hares hår om vintern;
::Sade gamle Wäinämöinen,
::Tog till orda sjelf och talte:

::"Nu mig göres lust i hågen,         ''Björnjägarens Sång:'' v. 47—144.
::Lust att Metsola besöka,
::Träda in hos skogens döttrar,
::50. I de blåa jungfrurs gårdar.

::"Nu jag går ur männers skara
::Ut till yttre värf i skogen:
::Tag mig till din man, du vildmark,
::Tapio, välj mig till din hjelte,
::Hjelp mig nu att lyckan finna
::Och att skogens sköne fälla!

::"Mielikki, du skogsvärdinna,
::Tellervo, du Tapios hustru!
::Lägg nu band på dina hundar,
::60. Håll tillbaka dina valpar
::I det try-omvuxna skjulet,
::I den lilla ekträdskojan!

::"Vackre Otso, skogens äple,
::O min honungstass, du trinde!
::När du hör att jag mig närmar,
::Att jag stolte man dig nalkas,
::Göm då klorna in i ramen,
::Tänderna uti ditt tandkött,
::Att de aldrig mig beröra,
::70. Ej af hast ens vid mig snudda.

::"Du min ende, vackre Otso,
::O min honungstass, du sköne!
::Slå dig ner i ro på tufvan,
::Lägg dig på den sköna klippan,
::Der omkring dig furor buga,
::Granar kring ditt hufvud susa;
::Så du der må röra på dig,
::Så, du honungstass, dig vända,
::Som i boet hjerpen rör sig,
::80. Gåsen liggande sig vänder!"

::Nu den gamle Wäinämöinen.
::Hörde hunden börja skälla,
::Hörde ren sin spårhund gläfsa
::På plir-ögats egna gårdar,
::Vid den tvära nosens koja,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Göken ren jag trodde gala,
::Trodde kärleksfogeln sjunga,
::Men det var dock icke göken,
::90. Icke sjöng en kärleksfogel:
::Ty det är min gode jagthund,
::Är det ypperliga djuret,
::Som vid björnens stugdörr stannat,
::Vid den sköne mannens hemgård."

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Stötte nu på sjelfve björnen,
::Undanvräkte sidenbädden,
::Slog omkull det gyllne lägret,
::Höjde nu sin röst och sade,
::100. Yttrade de ord som följa:
::"Dig, o Jumala, jag prisar,
::Lofvar, skapare, dig ensam,
::Att åt mig du björnen gifvit,
::Skänkt mig skogens guld till byte!"

::Och han såg uppå sin älskling,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Du min Otso, du min ende,
::O du honungstass, du sköne,
::Blif ej ens på skämt förtörnad!
::110. Jag var icke den dig fällde:
::Sjelf du halkade från grenen,
::Snafvade mot barrträdsqvistar,
::Sönderslet din benbeklädnad,
::Ref din gråa rock af granris;
::Halt det ute är om hösten,
::Skum är dagen, himlen mulen!

::"O du gyllne gök i skogen,
::Med det lurfvigt sköna håret!
::Lemna nu ditt hem åt kölden,
::120. Låt din bostad öde ligga,
::Öfvergif din björkriskoja,
::Ditt af qvistar byggda ide;
::Gif dig ut, du vidtberömde,
::Börja färden, skogens stolthet,
::Vandra framåt, lätt på foten,
::Skynda bort i blåa strumpor,
::Bort från dessa trånga gårdar,
::Dessa alltför smala stigar,
::Till en skara utaf kämpar,
::130. Till ett samqväm utaf karlar!
::Illa ej man der blir fägnad,
::Ömkligt icke der man lefver:
::Ty med honung man bespisas,
::Nybrygdt mjöd der bjuds att dricka
::Åt de fremmande som komma,
::Gäster, som besöka stället!

::"Vandra, såsom ock du vandrar,
::Bort från detta trånga näste,
::Träd inunder frejdad takås,
::140. Under takets sköna fogning!
::Skrid på snön med samma lätthet
::Som ett näckrosblad på vågen;
::Sväfva öfver skogens ruskor
::Lätt som ekorrn uppå grenen!"

::Derpå framgår Wäinämöinen,
::Den ovanskelige sångarn,
::Spelande igenom lunder,
::Under högljudd klang på moar,
::Vandrar med den ädle gästen,
::150. Kommer med den hårbeklädde;
::Spelet höres in i stugan,
::Klangen ända under taket.

::Folket yttrade i stugan,
::Så den sköna skaran sade:
::"Hören detta ljud derute,
::Dessa toners klang ur skogen,
::Detta läte af en korsnäbb,
::Af en Tapio-tärnas pipa!"

::Gamle trygge Wäinämöinen
::160. Hann omsider sjelf till gården.
::Folket störtade ur stugan,
::Så den sköna skaran sade:
::"Är vårt guld på vandring redan,
::Har vårt silfver anträdt färden,
::Nalkas nu den dyra skatten,
::Är på väg vår ädla penning?
::Gaf vår skog oss honingätarn,
::Gaf sitt lodjur skogens herre,
::Då med sång j återvänden,
::170. Jublande på skidor kommen?"

::Gamle Wäinämöinen svarar:
::"Uttern har oss blifvit gifven,
::Jumala sitt vildbråd skänkt oss
::Till ett sång- och samtalsämne;
::Derför nu med sång vi nalkas,
::Komma jublande på skidor.

::"Dock, en utter är det icke,
::Ej en utter, ej ett lodjur:
::Den berömde sjelf sig närmar,
::180. Skogens stolthet är på vandring,
::Gamle mannen framåt tågar,
::Nalkas nu i klädesrocken;
::Om vår gäst är efterlängtad,
::Så må alla dörrar uppslås,
::Men är gästen ovälkommen,
::Må man dem med omsorg stänga!"

::Folket svarade och sade,
::Så den sköna skaran talte:
::"Hel dig Otso, du som kommit,
::190. Hel dig honungstass, som vandrat
::Hit till dessa rena gårdar,
::Dessa sköna boningsplatser!

::"Längtat har jag all min lifstid,
::Hoppats all min blomningsålder
::Att få höra Tapio-hornet,
::Höra skogens pipa ljuda,
::Och att skogens guld må komma,
::Ödemarkens silfver nalkas
::Hit till dessa trånga gårdar,
::200. Dessa ganska smala vägar.
::Likt ett bördigt år jag väntat,
::Motsett det likt sommarskörden,
::Liksom skidan väntar ny-snö,
::Eller hoppas uppå halka,
::Liksom mön sin fästman väntar,
::Tärnan, rodnande, en make.

::"Hvarje qväll jag satt vid fönstret,
::Alla morgnar uppå trappan,
::Hela veckor invid grinden,
::210. Månader vid boskapsvägen,
::Långa vintrar under skjulen;
::Qvar jag stod tills snön var hårdnad,
::Tills den hårda snön blef uppsmält,
::Marken bar och gruset synligt,
::Gruset öfverhöljdt af mylla,
::Myllan gräsbetäckt omsider.
::Hvarje morgon så jag tänkte,
::Dagligen mig sjelf jag sporde:
::"Hvar har björnen nu fördröjt sig,
::220. Skogens älskling sig försinkat?
::Månne han till Estland vandrat,
::Lunkat bort från Suomi-landet?"

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Hvart skall jag den komne föra,
::Hvart den gyllne gästen leda?
::Skall han bringas in i ladan,
::I det halmuppfyllda skjulet?"

::Folket svarade och sade:
::230. Så den sköna skaran talte:
::"Dit må nu den komne föras,
::Gyllne gästen beledsagas:
::Under vida frejdad takås,
::Under sparrens sköna resning;
::Der är maten i beredskap,
::Och på dryckesvaror tillgång,
::Stugans golf är skuradt redan,
::Sopad är hvarenda tilja,
::Alla qvinnor äro klädda
::240. Uti rena heldagsdrägter,
::Bära sköna hufvudsmycken,
::Dukar af den största hvithet."

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Otso, du min lille fogel,
::Du min honungstass, mitt knyte,
::Allt ännu du måste vandra,
::Öfver mark och moar tåga!

::"Börja nu, mitt guld, din vandring,
::250. Gif dig ut på väg, min älskling,
::Tåga stolt i svarta strumpor,
::Skrid, du klädesbyxa, framåt,
::Närma dig på mesens vägar,
::Träd på sparfvens vandringsstigar
::Under fem släthuggna sparrar,
::Under bjelkar sex i stugan!

::"Sen nu till, j arma qvinnor,
::Att ej fänaden förskräckes,
::Ej den klena hjorden rädes,
::260. Ej värdinnans boskap skadas,
::När i stugan Otso kommer,
::Sticker in den ludna nosen.

::"Gossar, gifven rum i förstu’n,
::Flickor, stån ej framför dörren,
::När i stugan hjelten träder,
::När den stolte hit sig närmar.

::"Du min Otso, skogens äple,
::Skogens skönhet, o du trinde!
::Var ej skygg för våra flickor,
::270. Räds ej för de lockomhöljda,
::Bry dig ej om våra qvinnor,
::Frukta ej de strumpbeklädda!
::Allt hvad qvinna är i stugan,
::Skall sig draga längst i ugnsvrån,
::När i stugan mannen träder,
::När den raske gossen kommer."

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Frid, o Gud, jemväl härinne
::Under vida frejdad takås,
::280. Under sparrens sköna resning!
::Hvart skall nu min skatt jag lemna,
::Hvar skall nu den ludne läggas?"

::Folket svarade och sade:
::"Hel dig, hel dig, du som kommit!
::Dit må du din fogel föra.
::Dit den gyllne beledsaga:
::Fram till furuplankans ända,
::Upp till hörnet af vår jernbänk,
::Att hans pels kan undersökas,
::290. Att vi få hans hår beskåda!

::"Bry dig ej derom, min Otso,
::Tag det icke alltför illa,
::Att din pels man undersöker,
::Att ditt hår man vill beskåda;
::Icke skall din pels förderfvas,
::Ej ditt ludna skinn skall tagas
::Till en drägt för usle männer,
::Till eländigt folks beklädnad."

::Derpå gamle Wäinämöinen
::300. Drager pelsen af från björnen,
::Hänger den på visthus-skullen,
::Lägger köttet ner i kitteln,
::Det förgyllda kopparkärlet,
::Grytan med dess koppar-botten.

::Grytorna på elden stodo,
::Kopparkärlen öfver lågan,
::Packade och öfverfulla
::Af det rikeliga köttet;
::Salt var äfven strödt deröfver,
::310. Som från fjerran hemtadt blifvit;
::Saltet hemtadt var från Tyskland,
::Bortom vattnen ofvan Dvina,
::Rodt igenom Suolasalmi,
::Lossadt slutligen ur skeppet.

::Sedan köttet kokadt blifvit,
::Kittlarne från elden tagits,
::Bragtes nu det sköna bytet,
::Fördes skogens vackre korsnäbb
::Till det långa bordets ända,
::320. Lades upp i gyllne koppar,
::För att här på mjödet smutta,
::På det goda ölet smaka.

::Stugans bord var gjordt af furu,
::Alla fat af koppar gjutna,
::Alla skedar utaf silfver,
::Alla knifskaft guldbeslagna;
::Råga täckte alla käril,
::Fatens bräddar höjda blifvit
::För att rymma skogens gåfva,
::330. Ödemarkens gyllne byte.

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Kullens gubbe, du med guldbröst,
::Värd i Tapiolas gårdar!
::Metsolas honungsrika moder,
::Skogens vänliga värdinna!
::Son af Tapio, du rene,
::Snygge man i röda mössan!
::Tellervo, du Tapios tärna,
::340. Och du Tapios hela skara:
::Kommen till er oxes bröllop,
::Till den ludnes högtidsmåltid!
::Nog här finnes till att äta,
::Till att äta, till att dricka,
::Att för egen del sig pläga
::Och att ut i byn fördela!"

::Folket svarar då och säger,
::Så den sköna skaran talar:
::"Hvar är Otso född och boren,
::350. I sin dyra pels uppvuxen?
::Månne han på halmen föddes,
::Vexte upp på badstu-golfvet?

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Otso föddes ej på halmen,         ''Björnens ursprung:'' v. 355—458.
::Ej på agnar i en ria;
::Der är Otso född och boren,
::Der är honungstassen fostrad:
::Nära månen, invid solen,
::360. Uppå Karlavagnens skuldror,
::Uti luftens jungfrurs närhet,
::Hos naturens sköna döttrar.

::"Gick vid luftens rand en jungfru,
::Vandrade vid himlens nafle,
::Utmed kanten af en molnsky,
::Längsmed himlafästets gränsor,
::Klädd i himmelsblåa strumpor,
::Uti brokig fotbeklädnad,
::Bar en korg med ull i handen,
::370. Höll en hår-ask under armen.
::Ullen fällde hon i vattnet,
::Släppte håret ner i vågen;
::Detta sqvalpades af vinden,
::Gungades af vädrets fläktar,
::Vaggades af vattnets ångor,
::Drefs af vågor upp mot stranden
::Af den saftuppfyllda skogen,
::Af den honungsrika udden.

::"Mielikki, den väna skogsfrun,
::380. Tapiolas trägna qvinna,
::Ryckte håret upp ur vattnet,
::Tog ur sjön den fina ullen,
::Sammanvecklade med snabbhet,
::Lindade helt vackert ullen
::I en liten korg af lönnträd,
::I en prydlig, vacker vagga,
::Lyfte sedan lindebanden,
::Fäste vaggans gyllne kedjor
::Vid den största qvist af trädet,
::390. Vid den lummigaste grenen.

::"Nu hon vaggade den käre,
::Gungade sin lille älskling
::Under granens blomsterkrona,
::Under tallens vida grenar:
::Der hon fostrade sin Otso,
::Födde upp den hårtofsrike
::Vid den honungsrika lunden,
::I den saftuppfyllda skogen.

::"Otso frodades och vexte,
::400. Sköt i höjden, skön och ståtlig,
::Kort om benen, krum i knäna,
::Platt om mulen, trind och knubbig,
::Bred om pannan, tvär om nosen
::Och med håret skönt och lurfvigt;
::Men han hade inga tänder,
::Var ej än försedd med naglar.

::"Mielikki, den väna skogsfrun,
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Klor jag ville honom gifva,
::410. Skulle honom tänder skaffa,
::Om han icke skada gjorde,
::Onda dåd med dem bedrefve."

::"Otso nu med ed försäkrar,
::Uppå skogsfruns knän han svärjer,
::Inför Gud, den uppenbare,
::Under allbeherrskarns anlet',
::Att ej någon skada göra,
::Att ej onda dåd föröfva.

::"Mielikki, den goda skogsfrun,
::420. Tapiolas trägna qvinna,
::Vandrade att tänder hemta,
::Gick att söka klor åt björnen,
::Letade bland fasta rönnar,
::Sökte dem bland sega enar,
::Torra, rotuppryckta stammar,
::Kådiga och hårda stubbar:
::Inga klor af dem hon erhöll,
::Fann ej heller några tänder.

::"Vexte uppå mon en fura,
::430. Reste sig en gran på kullen,
::Fanns en silfverqvist i furan,
::Satt en gyllne gren i granen:
::Dem hon tog i sina händer,
::Gjorde klor deraf åt Otso,
::Fäste dem uti hans käftar,
::Satte dem i björnens tandkött.

::"Nu hon lät den ludne vandra,
::Sände ut på väg sin älskling,
::För att kärren genomvandra,
::440. För att skogar genomströfva,
::Tåga fram vid svedjebranter,
::Irra kring de öde moar;
::Vackert bjöd hon björnen vandra,
::Sedigt sig på färden skicka,
::Och förnöta fröjdetiden,
::Glädjens dagar genomlefva
::Uppå kärr och uppå höjder,
::Fjerran hedars tummelplatser,
::Utan skor om sommarn vandra,
::450. Utan strumpor under hösten,
::Men den sämre tiden vistas,
::Under vinterkylan dväljas
::I en stuga, byggd af häggar,
::Vid en rand af skogens barrslott,
::Vid den sköna granens fötter,
::Uti enrissnårets gömma,
::Under täcken fem af ylle,
::Under åtta mjuka mantlar: —
::Det är der jag fått mitt byte,
::460. Der jag detta vildbråd hemtat."

::Så det unga folket sade,
::Så det gamla folket talte:
::"Hur var skogen nu så gifmild,
::Skogen gifmild, öknen gynnsam,
::Hur bevektes skogens herre,
::Blidkades den gode Tapio,
::Att han gaf sin egen älskling,
::Att sin honungsskatt han afstod;
::Fälldes Otso med ett jagtspjut,
::470. Eller blef med pil han träffad?"

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Mycket gifmild var oss skogen,
::Gifmild skogen, gynnsam öknen,
::Lätt bevektes skogens herre,
::Blidkades den gode Tapio.

::"Mielikki, den väna skogsfrun,
::Tellervo, en Tapios jungfru,
::Skogens mö med fagert anlet’,
::480. Skogens lilla tjensteflicka
::Hastade att vägen visa,
::Gick att hugga vägamärken,
::Att vid vägen stakar ställa,
::Att beteckna rätta kosan,
::Gjorde skåror uti träden,
::Reste märken uppå bergen
::Till den ädle björnens bostad,
::Ända fram till pels-öns stränder.

::"När till slut jag hunnit stället,
::490. När till gränsen fram jag kommit,
::Fälldes Otso ej med spjutet,
::Blef ej träffad utaf skottet:
::Sjelf han halkade från grenen,
::Snafvade mot barrträdsqvistar;
::Bröstet refs af granrisruskor,
::Buken blef af qvistar uppfläkt."

::Detta talte han derjemte,
::Fällde dessa ord och sade:
::"O min Otso, du min älskling,
::500. Du min fogel, du min kärlek!
::Gif oss nu din hufvudbonad,
::Låt nu dina betar fara,
::Lemna dina glesa tänder,
::Gif oss dina breda käftar!
::Blif ej heller alltför ledsen
::Om du kanske nu får höra
::Benen i ditt hufvud braka,
::Dina tänder häftigt skallra!

::"Näsan tar jag nu af björnen
::510. Till min förra näsas fromma,
::Tar den icke hel och hållen,
::Icke heller till min enda.

::"Örat tager jag af björnen
::Till mitt förra öras båtnad,
::Tar det icke helt och hållet,
::Icke heller till mitt enda.

::"Ögat tager jag af björnen
::Till mitt förra ögas bistånd,
::Tar det icke helt och hållet,
::520. Icke heller till mitt enda.

::"Pannan tager jag af björnen
::Till min förra pannas tillhjelp,
::Tar den icke hel och hållen,
::Icke heller till min enda.

::"Munnen tager jag af björnen
::Till min förra muns förstärkning,
::Tar den icke hel och hållen,
::Icke heller till min enda.

::"Tungan tager jag af björnen
::530. Till min förra tungas fyllnad,
::Tar den icke hel och hållen,
::Icke heller till min enda.

::"Den en karl jag ville kalla,
::Den jag hölle för en hjelle,
::Som vår Otsos betar löste,
::Droge ut hans tänders rader,
::Ryckte dem utur hans stålkäk,
::Toge ut dem med sin jernhand!"

::Icke kom der någon annan,
::540. Icke fanns en sådan hjelte:
::Sjelf han borttog björnens betar,
::Ryckte ut hans tänders rader-;
::Stödd med knät emot hans skalle,
::Drog han ut dem med sin jernhand.

::Så han uttog björnens tänder,"
::Fällde dessa ord och sade:
::"O min Otso, skogens äple,
::Skogens skönhet, o du trinde!
::Nu du måste gå ett stycke,
::550. Har ännu en väg att vandra,
::Ut ur denna ringa boning,
::Denna ganska låga hydda
::Till ett mera högrest hemvist,
::Till en rymligare bostad.

::"Kom mitt guld, begynn din vandring,
::Ludne älskling, börja färden,
::Gå förbi vår svinhjords vägar,
::Öfver gårdens grisars stigar,
::Till den skogbevuxna kullen,
::560. Upp emot det höga berget,
::Till en tall med yfvig krona,
::Till en fura, hundragrenig!
::Godt det är dig der att vara,
::Ljufligt att din tid förnöta:
::Boskapshjordens klockor klinga,
::Skällor ljuda i din närhet."

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Återvände nu till hemmet,
::Och det unga folket sade,
::570. Så den sköna skaran talte:
::"Säg oss, hvart du bragt ditt byte,
::Hvart du förde villebrådet:
::Har du det på isen lemnat,
::Har du dränkt det uti stöpet,
::Kastat det i kärrets gyttja,
::Eller gräft det ner i sandmon?"

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Yttrar dessa ord och säger:
::"Ej jag det på isen lemnat,
::580. Icke dränkt det uti stöpet:
::Hundar hade då det bortfört,
::Luftens foglar det besudlat;
::Ej jag kastat det i kärret,
::Eller gräft det ner i sandmon:
::Maskar hade der förstört det,
::Svarta myror ätit upp det.

::"Dit jag bragte villebrådet,
::Dit jag fört mitt ringa byte:
::På den gyllne kullens hympel,
::590. Upp på koppar-åsens skuldror,
::I det rena trädets krona,
::I en fura, hundragrenig,
::På den största bland dess qvistar,
::På den yfvigaste grenen,
::Till en fröjd för alla menskor,
::Till förnöjelse för vandrarn.

::"Tänderna jag vändt mot öster,
::Riktat ögonen mot vester,
::Men ej alltför högt i toppen —
::600. Vore de för nära toppen,
::Kunde de af stormen skadas,
::Genom vårens vind föjrderfvas —
::Men ej heller tätt vid marken;
::Om de ställdes tätt vid marken,
::Skulle svinen bort dem släpa,
::Undanvräka dem med trynet."

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Företog sig nu att sjunga,
::Denna sköna qväll till ära,
::610. Till ett glädtigt slut på dagen.

::Sade gamle Wäinämöinen,
::Fällde sjelf ett ord och talte:
::"Håll nu eld, du pertbloss-klyka,
::Att jag här må se att sjunga:
::Sången följer nu i turen
::Och min röst har lust att ljuda."

::Derpå spelade och sjöng han,
::Väckte glädje qvälln igenom,
::Sade, då han slöt sitt qväde,
::620. Yttrade till sist i sången:
::"Gif, o Gud, ock hädanefter,
::Sanne skapare, förunna,
::Att på samma vis man fröjdas
::Och på lika sätt sig skickar
::Vid den starke gossens bröllop,
::Vid den ludnes glada högtid!

::"Gif, o Jumala, beständigt,
::Sanne skapare förunna,
::Att i skogen vägar stakas,
::630. Att i träden märken huggas
::För vårt goda jägarfölje,
::För vår stora mannaskara!

::"Gif, o Jumala, beständigt,
::Sanne skapare, förunna,
::Att här Tapios horn må ljuda,
::Skogens pipa må förnimmas
::Uppå dessa ringa gårdar,
::Dessa trånga boningsplatser!

::"Dagen om man så må sjunga,
::640. Qvällarne igenom jubla
::Här på detta stora fastland,
::Här i Suomis vida bygder,
::Bland den skara som nu vexer,
::Bland den ungdom som nu uppgår
</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 26. jul. 2024 kl. 14:29
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border~~-~~collapse:collapse"~~	+	[[File:Stamp of Finland - 1989 - Colnect 47267 - Brown Bear Ursus arctos.jpeg\|thumb\|300px\|<center>'''Finsk frimærke, 1989'''</center>]]
−	\|- ~~style="background~~-~~color:#e9e9e9"~~
−	~~!align="~~center~~" valign="top" width="40%" \|~~ '''~~Velg språk~~''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center~~" valign="top" width="10%"\| Færøysk~~
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)~~]] !!
−	\|-
−	~~! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Fyrationdesjette Sången (Kalevala, Collan)]] !!~~
−	\|-
−	\|}

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 26. jul. 2024 kl. 14:30
Linje 1:		Linje 1:
−	~~[[File~~:~~Stamp of Finland~~ - ~~1989~~ - ~~Colnect 47267 - Brown Bear Ursus arctos.jpeg\|thumb~~\|~~300px\|<center>~~'''~~Finsk frimærke, 1989~~'''</center>]]	+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
		+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
		+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
		+	\|-
		+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)]] !!
		+	\|-
		+	! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Fyrationdesjette Sången (Kalevala, Collan)]] !!
		+	\|-
		+	\|}

Fyrationdesjette Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 26. jul. 2024 kl. 14:29

Carsten: Fyrationdesjette Sången (Kalevala, Collan)