Handskrifter af Eddan (PAG) - Revisjonshistorikk

JJ.Sandal på 25. des. 2013 kl. 07:14

2013-12-25T07:14:20Z

JJ.Sandal på 25. des. 2013 kl. 07:14

2013-12-25T07:14:06Z

Jesper: Handskrifter af Eddan (PAG)

2013-01-13T02:36:11Z

Handskrifter af Eddan (PAG)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Handskrifter af Eddan (PAG)]] !!
|-
|}

[[Bilde:Eddan (P.A.G).jpg|thumb|150px|<center>'''Titelside''' ''P. A. Gödecke: Eddan''</center>]]

<center><big>'''[[Edda (P.A.Gödecke)| EDDA]]'''</big> <big>'''En isländsk samling''' </big> '''Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar'''

 '''[[Peter August Gödecke biografi| Peter August Gödecke]]'''

<big><big>'''Handskrifter af Eddan.'''</big></big></center>

<blockquote>Det yttersta ursprunget till all vår kännedom om dessa nordiska forndikter härflyter, såsom förut är nämdt, från isländska handskrifter. Den yppersta af dessa, den s. k. ''Codex regius'', den kungliga boken, innehåller på 45 tätt skrifna pergamentsblad i 4:0 de flesta men ej alla i denna öfversättning upptagna dikter och förvaras nu, såsom en af de största bokliga kostbarheter i verlden, under N:r 2365 af den äldre handskriftsamlingen i det stora Kungliga biblioteket i Kjøbenhavn. Texten är i denna bok, enligt professor S. Bugges uppgifter, hvilka, delvis ordagrant återgifna, ligga till grund för det allra mesta af här nedan följande redogörelse, skrifven i fortlöpande skrift, utan att det finnes någon skilnad mellan de poetiska och prosaiska styckena. Versraderna äro icke betecknade; icke häller angifves indelningen i visor (strofer) genom något mellanrum, utan endast därmed, att hvarje ny visas första ord har stor begynnelsebokstaf, som, om han är den första bokstafven i raden, gärna är litet framskjuten i randen; därtill är för det mesta en prick satt efter en visas sista ord och ofta äfven vid den första hälmingens (half-visans) slut. Början af hvarje dikt är utmärkt med en stor röd eller grön initial samt med röd öfverskrift (titel), hvilken är alldeles infäld i den öfriga, svarta texten. Denna handskrift är otvifvelaktigt ''isländsk''; hon är skrifven helt igenom af samme skrifvare och rimligtvis från slutet af 13:de århundradet. Denna pergamentsbok gifver oss icke en uppteckning af kväden omedelbart efter muntligt meddelande, utan en afskrift af en ännu äldre handskrift, ty blott på detta sätt kunna många af de däri förekommande felen förklaras. Boken vardt af Brynjölfr Sveinsson, som 1639 var vorden biskop i Skâlaholt, funnen på Island icke många år, sedan han tillträdt ämbetet. Att det just varit år 1643 har man velat sluta däraf, att biskopen själf nederst på första sidan har skrifvit detta årtal med sitt namnmärke '''''LL''''' (det är ”lupus loricatus”, brynj-ulf) framför. Men vi få icke veta, hvarest, hos hvem eller huruledes boken vardt funnen. Brynjólfr lät Jön i Oddgeirshólum göra en afskrift på pergament och tillfogade själf på denna afskrift titeln: ''Edda Sæmundi multiscii'' (det är ”Sämund frodes eller den vises Edda”), hvilken sedan är vorden allmänt brukad. Denna afskrift synes nu vara förlorad. Själfva originalet nedsände biskopen till Kjøbenhavn, sannolikt som gåfva till konung Fredrik den tredje.

 Den näst Codex regius vigtigaste handskriften, ett fragment, som har innehållit samma diktsamling i en något olika form, är den på Island skrifna membranen N:r 748 4:0 i den arnamagnaeanska samlingen på Universitetsbiblioteket i Kjøbenhavn. Arne Magnusson fick denna bok från Bær i Flóa på Söderlandet på Island. Blott de sex första bladen höra till denna diktsamling. Denna handskrift, som i det hela har nyare språkformer än codex regius, anses vara något yngre än denna och torde vara skrifven i början af det 14:de århundradet. Dessa bägge handskrifter anses af Bugge såsom otvifvelaktigt (hvad de dikter beträffar, hvilka finnas i båda,) härstammande från en och samma skriftliga källa, dock icke omedelbart utan genom flera mellanlänkar.

 Dessa två skinnböcker äro de två enda bevarade handskrifter, äldre än 17:de århundradet, hvilka innehålla en samling af de mytiskt-heroiska kväden, som här i öfversättning meddelas. Enstaka dikter eller enstaka till Eddan hörande visor finnas emellertid äfven i andra samlingar, hvarjämte ett par andra dikter ur andra handskrifter af de fleste utgifvare upptagits bland eddadikterna. Dessa äro ”Kvädet om Rig”, hemtadt ur den af en isländing, sannolikt i midten af 14:de århundradet, skrifna, nu s. k. Codex Wormianus, samt ”Sången om Hyndla”, som är hemtad ur den till största delen af presterne Jón Þórðarson och Magnus Þórhallsson mellan 1387 och 1395 skrifna Flateyjarbók, som af Biskop Brynjólfr förvärfvats från Flatey i Breiðifjörðr. Äfven dessa båda handskrifter förvaras i Kjøbenhavn.

 Förutom det stöd, som tolkningen af denna eller den s. k. Sämunds Edda får af en mängd ställen i den på prosa författade, s. k. Snorre-Eddan, af hvilken äfven en pergamentshandskrift från omkring 1300, ursprungligen sannolikt tillhörig en af Sturlungarne, sedermera af Jón Rugmann förd till vårt land och slutligen af Grefve Magnus Gabriel de la Gardie år 1669 skänkt till Universitetsbiblioteket i Upsala, finnes i Sverige, och hvilken är af så mycket större vigt, som den text af dikterna, hvilken stundom däri citeras, icke har sitt ursprung från samma skriftliga källa som Codex regius, faller, särdeles på hjältesångerna, ett vigtigt ljus, som dock stundom måste med varsamhet mottagas, från ett par på prosa författade sagor, nämligen dels från den sannolikt af en isländing i senare hälften af 13:de århundradet författade Völsungasagan, dels också från den i den vidlyftigaste redaktionen af Olaf Tryggvessons saga inneslutna episoden ”Söguþáttr af Norna-Gesti”, i hvilken Norna-Gäst berättar för Olaf Tryggvesson om Sigurd Fåfnesbane.

 Namnet ''Edda'', ”urmoder”, tillhör ursprungligen endast den prosaiska ”Snorre-Eddan”, men har, sedan biskop Brynjólfr i enlighet med de meningar, som voro rådande bland hans samtida, med detta namn uppkallat den af honom funna hand-skriften (Codex regius), blifvit allmänt antaget om hela samlingen af de i denna handskrift upptagna mytiska och heroiska dikterna. Hvad åter den gissningen beträffar, att Sämund frode skulle antingen hafva författat dessa dikter eller åtminstone tillhopabragt själfva samlingen af dem, så finnes för intet dera ringaste grund, tvärt om många omständigheter, som tala emot både det ena och det andra.

 Såsom slutpunkt uti sin undersökning af handskrifternas ålder och upphof*) nämner S. Bugge, att han anser, att denna samling af folkliga dikter, utan kände författare, öfver ämnen ur de gammalnordiska guda- och hjältesägnerna kommit till stånd ''omkring år 1240'', samt att detta arbete är utfördt af en isländing. Han anser dock icke för omöjligt, att särskilda af samlingens dikter upptecknats långt förr, och att de i den samma inflickats uti en vida äldre skepelse, än de skulle haft, om de först upptecknats vid den tid, då själfva samlingen kom till- stånd.

 
'''Noter:'''

 *) Nämligen i sin textupplaga af år 1867.
</blockquote>

 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Peter August Gödecke]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 25. des. 2013 kl. 07:14
Linje 40:		Linje 40:

	'''Noter:'''		'''Noter:'''
−
	<br>*) Nämligen i sin textupplaga af år 1867.		<br>*) Nämligen i sin textupplaga af år 1867.

@@ Linje 18: / Linje 18: @@
-<blockquote>Det yttersta ursprunget till all vår kännedom om dessa nordiska forndikter härflyter, såsom förut är nämdt, från isländska handskrifter. Den yppersta af dessa, den s. k. ''Codex regius'', den kungliga boken, innehåller på 45 tätt skrifna pergamentsblad i 4:0 de flesta men ej alla i denna öfversättning upptagna dikter och förvaras nu, såsom en af de största bokliga kostbarheter i verlden, under N:r 2365 af den äldre handskriftsamlingen i det stora Kungliga biblioteket i Kjøbenhavn. Texten är i denna bok, enligt professor S. Bugges uppgifter, hvilka, delvis ordagrant återgifna, ligga till grund för det allra mesta af här nedan följande redogörelse, skrifven i fortlöpande skrift, utan att det finnes någon skilnad mellan de poetiska och prosaiska styckena. Versraderna äro icke betecknade; icke häller angifves indelningen i visor (strofer) genom något mellanrum, utan endast därmed, att hvarje ny visas första ord har stor begynnelsebokstaf, som, om han är den första bokstafven i raden, gärna är litet framskjuten i randen; därtill är för det mesta en prick satt efter en visas sista ord och ofta äfven vid den första hälmingens (half-visans) slut. Början af hvarje dikt är utmärkt med en stor röd eller grön initial samt med röd öfverskrift (titel), hvilken är alldeles infäld i den öfriga, svarta texten. Denna handskrift är otvifvelaktigt ''isländsk''; hon är skrifven helt igenom af samme skrifvare och rimligtvis från slutet af 13:de århundradet. Denna pergamentsbok gifver oss icke en uppteckning af kväden omedelbart efter muntligt meddelande, utan en afskrift af en ännu äldre handskrift, ty blott på detta sätt kunna många af de däri förekommande felen förklaras. Boken vardt af Brynjölfr Sveinsson, som 1639 var vorden biskop i Skâlaholt, funnen på Island icke många år, sedan han tillträdt ämbetet. Att det just varit år 1643 har man velat sluta däraf, att biskopen själf nederst på första sidan har skrifvit detta årtal med sitt namnmärke '''''LL''''' (det är ”lupus loricatus”, brynj-ulf) framför. Men vi få icke veta, hvarest, hos hvem eller huruledes boken vardt funnen. Brynjólfr lät Jön i Oddgeirshólum göra en afskrift på pergament och tillfogade själf på denna afskrift titeln: ''Edda Sæmundi multiscii'' (det är ”Sämund frodes eller den vises Edda”), hvilken sedan är vorden allmänt brukad. Denna afskrift synes nu vara förlorad. Själfva originalet nedsände biskopen till Kjøbenhavn, sannolikt som gåfva till konung Fredrik den tredje.
+Det yttersta ursprunget till all vår kännedom om dessa nordiska forndikter härflyter, såsom förut är nämdt, från isländska handskrifter. Den yppersta af dessa, den s. k. ''Codex regius'', den kungliga boken, innehåller på 45 tätt skrifna pergamentsblad i 4:0 de flesta men ej alla i denna öfversättning upptagna dikter och förvaras nu, såsom en af de största bokliga kostbarheter i verlden, under N:r 2365 af den äldre handskriftsamlingen i det stora Kungliga biblioteket i Kjøbenhavn. Texten är i denna bok, enligt professor S. Bugges uppgifter, hvilka, delvis ordagrant återgifna, ligga till grund för det allra mesta af här nedan följande redogörelse, skrifven i fortlöpande skrift, utan att det finnes någon skilnad mellan de poetiska och prosaiska styckena. Versraderna äro icke betecknade; icke häller angifves indelningen i visor (strofer) genom något mellanrum, utan endast därmed, att hvarje ny visas första ord har stor begynnelsebokstaf, som, om han är den första bokstafven i raden, gärna är litet framskjuten i randen; därtill är för det mesta en prick satt efter en visas sista ord och ofta äfven vid den första hälmingens (half-visans) slut. Början af hvarje dikt är utmärkt med en stor röd eller grön initial samt med röd öfverskrift (titel), hvilken är alldeles infäld i den öfriga, svarta texten. Denna handskrift är otvifvelaktigt ''isländsk''; hon är skrifven helt igenom af samme skrifvare och rimligtvis från slutet af 13:de århundradet. Denna pergamentsbok gifver oss icke en uppteckning af kväden omedelbart efter muntligt meddelande, utan en afskrift af en ännu äldre handskrift, ty blott på detta sätt kunna många af de däri förekommande felen förklaras. Boken vardt af Brynjölfr Sveinsson, som 1639 var vorden biskop i Skâlaholt, funnen på Island icke många år, sedan han tillträdt ämbetet. Att det just varit år 1643 har man velat sluta däraf, att biskopen själf nederst på första sidan har skrifvit detta årtal med sitt namnmärke '''''LL''''' (det är ”lupus loricatus”, brynj-ulf) framför. Men vi få icke veta, hvarest, hos hvem eller huruledes boken vardt funnen. Brynjólfr lät Jön i Oddgeirshólum göra en afskrift på pergament och tillfogade själf på denna afskrift titeln: ''Edda Sæmundi multiscii'' (det är ”Sämund frodes eller den vises Edda”), hvilken sedan är vorden allmänt brukad. Denna afskrift synes nu vara förlorad. Själfva originalet nedsände biskopen till Kjøbenhavn, sannolikt som gåfva till konung Fredrik den tredje.
-<br><br>Dessa två skinnböcker äro de två enda bevarade handskrifter, äldre än 17:de århundradet, hvilka innehålla en samling af de mytiskt-heroiska kväden, som här i öfversättning meddelas. Enstaka dikter eller enstaka till Eddan hörande visor finnas emellertid äfven i andra samlingar, hvarjämte ett par andra dikter ur andra handskrifter af de fleste utgifvare upptagits bland eddadikterna. Dessa äro ”Kvädet om Rig”, hemtadt ur den af en isländing, sannolikt i midten af 14:de århundradet, skrifna, nu s. k. Codex Wormianus, samt ”Sången om Hyndla”, som är hemtad ur den till största delen af presterne Jón Þórðarson och Magnus Þórhallsson mellan 1387 och 1395 skrifna Flateyjarbók, som af Biskop Brynjólfr förvärfvats från Flatey i Breiðifjörðr. Äfven dessa båda handskrifter förvaras i Kjøbenhavn.
+Den näst Codex regius vigtigaste handskriften, ett fragment, som har innehållit samma diktsamling i en något olika form, är den på Island skrifna membranen N:r 748 4:0 i den arnamagnaeanska samlingen på Universitetsbiblioteket i Kjøbenhavn. Arne Magnusson fick denna bok från Bær i Flóa på Söderlandet på Island. Blott de sex första bladen höra till denna diktsamling. Denna handskrift, som i det hela har nyare språkformer än codex regius, anses vara något yngre än denna och torde vara skrifven i början af det 14:de århundradet. Dessa bägge handskrifter anses af Bugge såsom otvifvelaktigt (hvad de dikter beträffar, hvilka finnas i båda,) härstammande från en och samma skriftliga källa, dock icke omedelbart utan genom flera mellanlänkar.
-<br><br>Namnet ''Edda'', ”urmoder”, tillhör ursprungligen endast den prosaiska ”Snorre-Eddan”, men har, sedan biskop Brynjólfr i enlighet med de meningar, som voro rådande bland hans samtida, med detta namn uppkallat den af honom funna hand-skriften (Codex regius), blifvit allmänt antaget om hela samlingen af de i denna handskrift upptagna mytiska och heroiska dikterna. Hvad åter den gissningen beträffar, att Sämund frode skulle antingen hafva författat dessa dikter eller åtminstone tillhopabragt själfva samlingen af dem, så finnes för intet dera ringaste grund, tvärt om många omständigheter, som tala emot både det ena och det andra.
+Dessa två skinnböcker äro de två enda bevarade handskrifter, äldre än 17:de århundradet, hvilka innehålla en samling af de mytiskt-heroiska kväden, som här i öfversättning meddelas. Enstaka dikter eller enstaka till Eddan hörande visor finnas emellertid äfven i andra samlingar, hvarjämte ett par andra dikter ur andra handskrifter af de fleste utgifvare upptagits bland eddadikterna. Dessa äro ”Kvädet om Rig”, hemtadt ur den af en isländing, sannolikt i midten af 14:de århundradet, skrifna, nu s. k. Codex Wormianus, samt ”Sången om Hyndla”, som är hemtad ur den till största delen af presterne Jón Þórðarson och Magnus Þórhallsson mellan 1387 och 1395 skrifna Flateyjarbók, som af Biskop Brynjólfr förvärfvats från Flatey i Breiðifjörðr. Äfven dessa båda handskrifter förvaras i Kjøbenhavn.
-<br><br><br>
+Förutom det stöd, som tolkningen af denna eller den s. k. Sämunds Edda får af en mängd ställen i den på prosa författade, s. k. Snorre-Eddan, af hvilken äfven en pergamentshandskrift från omkring 1300, ursprungligen sannolikt tillhörig en af Sturlungarne, sedermera af Jón Rugmann förd till vårt land och slutligen af Grefve Magnus Gabriel de la Gardie år 1669 skänkt till Universitetsbiblioteket i Upsala, finnes i Sverige, och hvilken är af så mycket större vigt, som den text af dikterna, hvilken stundom däri citeras, icke har sitt ursprung från samma skriftliga källa som Codex regius, faller, särdeles på hjältesångerna, ett vigtigt ljus, som dock stundom måste med varsamhet mottagas, från ett par på prosa författade sagor, nämligen dels från den sannolikt af en isländing i senare hälften af 13:de århundradet författade Völsungasagan, dels också från den i den vidlyftigaste redaktionen af Olaf Tryggvessons saga inneslutna episoden ”Söguþáttr af Norna-Gesti”, i hvilken Norna-Gäst berättar för Olaf Tryggvesson om Sigurd Fåfnesbane.
-'''Noter:'''
-<br>*) Nämligen i sin textupplaga af år 1867.
+----
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]