Carsten: Herr Apelbrand och Lena lilla

2017-06-13T07:29:34Z

Herr Apelbrand och Lena lilla

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Herr Apelbrand och Lena lilla]] !!
|-
|}

[[Fil:Svenska folkvisor vignet.jpg|300px|right]]

<center>'''[[Folkdiktning |Svensk Folkdiktning]]'''

<br><big><big>'''62. Herr Apelbrand och Lena lilla'''</big></big>

'''<big>[[Svenska folkvisor]]</big>'''<br>Erik Gustaf Geijer och [[Arvid August Afzelius biografi|Arvid August Afzelius]]
</center>

::1. Hertig Apelbrand rider på Lena lillas gård —
:::Vore jag sjelf ung som en lilja! —
::Lena lilla ute för honom månde stå.
:::Nog minnes du det, jungfru Lena.

::2. »Och hör du, lilla Lena, hvad jag dig säga må:
::Dig vill jag lofva min ära och min tro.»

::3. »Din ära och din tro jag passar inte på,
::Dem aktar jag som dammet under mina skor.»

::4. Hertig Apelbrand han svängde sin gångare grå,
::Så vred rider han ifrån Lena lillas gård.

::5. Och Lena satt hemma i årena sju:
::»Och månne herr Apelbrand är vreder ännu?»

::6. Så hände det sig en söndagsmorgon,
::Lena lilla skulle sig till kyrkan gånga.

::7. Och när som hon kom i rosende lund,
::Der mötte hon herr Apelbrands snöhvita hund.

::8. »Så mycket jag ser af herr Apelbrands hund,
::Att Apelbrand månd' hvila i rosende lund.»

::9. Och när som hon kom litet längre fram,
::Der möter henne sjelfver herr Apelbrand.

::10. »Och hör du, liten Lena, hvad jag dig säga må:
::Vill du lofva mig din ära och din tro?»

::11. »Jag passar inte på din ära och din tro,
::Jag aktar dem ej mer än dam under sko.»

::12. Så tog han liten Lena i fagergulan lock,
::Så binder han henne vid sadelknapp.

::13. Hertig Apelbrand red, liten Lena hon lopp,
::Så illa hon stötte sin fagra kropp.

::14. Inte var det en så liten en sten,
::Han tog ju ett stycke ur Lena lillas ben.

::15. »Och kära herr Apelbrand, du låt mig litet töfva,
::Till dess att jag får mitt testamente göra.»

::16. »Min moder gifver jag min silkessydda särk,
::Hon lider för mig stor smärta och värk.»

::17. »Min fader gifver jag min gångare grå,
::Den skall han rida i sorgställe på.»

::18. »Och gullskrinen hafver jag fagra två,
::Och dem vill jag gifva mina systrar små.»

::19. De orden de voro ej förr sagda fram —
:::Vore jag sjelf ung som en lilja! —
::Så sände hon sin själ uti himmelens famn.
:::Nog minnes du det, jungfru Lena.

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Folklore]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]
[[Kategori:Erik Gustaf Geijer]]

Herr Apelbrand och Lena lilla - Revisjonshistorikk

Carsten: Herr Apelbrand och Lena lilla