Källskrifter till Lapparnas mytologi Inledning - Revisjonshistorikk

Carsten på 5. des. 2021 kl. 20:36

2021-12-05T20:36:50Z

Carsten på 5. des. 2021 kl. 16:34

2021-12-05T16:34:14Z

Carsten på 13. okt. 2021 kl. 15:30

2021-10-13T15:30:22Z

Carsten på 2. mai 2021 kl. 12:10

2021-05-02T12:10:45Z

Jesper på 2. mar. 2016 kl. 06:47

2016-03-02T06:47:00Z

JJ.Sandal på 20. feb. 2016 kl. 19:16

2016-02-20T19:16:53Z

Carsten på 7. des. 2014 kl. 09:13

2014-12-07T09:13:31Z

Carsten på 29. nov. 2014 kl. 11:04

2014-11-29T11:04:43Z

Carsten på 25. nov. 2014 kl. 15:27

2014-11-25T15:27:20Z

Carsten på 25. nov. 2014 kl. 12:35

2014-11-25T12:35:33Z

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 5. des. 2021 kl. 20:36
Linje 170:		Linje 170:


−	~~Alfattniugsåret~~ för dessa nummer kan ej afgöras mer än för n:r VI. Ty af de sista raderna där kan man se, att dessa notanda också äro författade år 1727. Måhända ha de åtföljt den till '''Horn''' insända relationen. Om dessa skrifter säger '''Forbus''' själf i sin ansökan till Kungl. Maj:t om Limingo pastorat, dat. Torneå d. 8 mars 1730, att han »genom Gudz nåd i liuset bracht, hwad i wårt kära fädernesland Swerige, om lapparues ännu öfliga högst beklageliga afguderi icke så noga bekant warit, såsom min der om författade relation 1727, den Eders Kongl. Maj:tt uti diupaste underdånighet iag understått at comnmnicera, och derpå gifne tillökning 1729, utwisar.» Den här omnämnda tillökningen är den nedan under n:r XI införda. I de intyg för denna ansökan han erhöll af prästerskapet i Torneå likasom af magistraten därstädes och af prästerskapet i Torneå lappmark talas också om, att han bragt afguderiet i ljuset under åren 1726, 27, 28, 29. Efter sin förflyttning till Limingo fick han annat föremål för sina skrifvelser och sålunda ej tid att syssla med dessa ting, hvartill han ja äfven då saknade direkt anledning.	+	Affattningsåret för dessa nummer kan ej afgöras mer än för n:r VI. Ty af de sista raderna där kan man se, att dessa notanda också äro författade år 1727. Måhända ha de åtföljt den till '''Horn''' insända relationen. Om dessa skrifter säger '''Forbus''' själf i sin ansökan till Kungl. Maj:t om Limingo pastorat, dat. Torneå d. 8 mars 1730, att han »genom Gudz nåd i liuset bracht, hwad i wårt kära fädernesland Swerige, om lapparues ännu öfliga högst beklageliga afguderi icke så noga bekant warit, såsom min der om författade relation 1727, den Eders Kongl. Maj:tt uti diupaste underdånighet iag understått at comnmnicera, och derpå gifne tillökning 1729, utwisar.» Den här omnämnda tillökningen är den nedan under n:r XI införda. I de intyg för denna ansökan han erhöll af prästerskapet i Torneå likasom af magistraten därstädes och af prästerskapet i Torneå lappmark talas också om, att han bragt afguderiet i ljuset under åren 1726, 27, 28, 29. Efter sin förflyttning till Limingo fick han annat föremål för sina skrifvelser och sålunda ej tid att syssla med dessa ting, hvartill han ja äfven då saknade direkt anledning.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 5. des. 2021 kl. 16:34
Linje 132:		Linje 132:


−	Originalet till denna beskrifning af '''Forbus''' finnes i Riksarkivet i samma bunt som föregående. Handskriften utgöres af 9 blad i folio, hvaraf brefvet till ~~konimgeu~~, helt och hållet af '''Forbus'''’ hand, utgör de 2 första och beskrifningen de 7 återstående. Beskrifningen är renskrifven af annan hand, men rättad af '''Forbus'''. Denna beskrifning ingår äfven i handskriften i Trondhjem, hvilken närmare beskrifves här nedan; i denna förekomma likaledes samtliga teckningar, men trumman har här erhållit raka sidor med endast hörnen afrundade; själfva skrifvelsen till konungen ingår ej i densamma.	+	Originalet till denna beskrifning af '''Forbus''' finnes i Riksarkivet i samma bunt som föregående. Handskriften utgöres af 9 blad i folio, hvaraf brefvet till konungen, helt och hållet af '''Forbus'''’ hand, utgör de 2 första och beskrifningen de 7 återstående. Beskrifningen är renskrifven af annan hand, men rättad af '''Forbus'''. Denna beskrifning ingår äfven i handskriften i Trondhjem, hvilken närmare beskrifves här nedan; i denna förekomma likaledes samtliga teckningar, men trumman har här erhållit raka sidor med endast hörnen afrundade; själfva skrifvelsen till konungen ingår ej i densamma.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 13. okt. 2021 kl. 15:30
Linje 400:		Linje 400:


−	Då ofvanstående redan var uppsatt, utkom '''Isaac Olsens''' märkliga manuskript om lapparnas villfarelser och öfvertro, utgifvet af statsrådet '''J. Qvigstad''' som del II af hans »Kildeskrifter til den lappiske Mythologi», Trondhjem 1910. Ännu en värdefull källa för vår kunskap om lapparnas hedendom har därigenom blifvit tillgänglig, och den är så mycket intressantare, som en viktig del af '''Von Westen'''s kännedom om Finmarkslapparnas mytologi, äfven sådan den framträder i den nedan s. 108 f. publicerade fullmakten, tydligen återgår på Isaac Olsens meddelanden	+	Då ofvanstående redan var uppsatt, utkom '''Isaac Olsens''' märkliga manuskript om lapparnas villfarelser och öfvertro, utgifvet af statsrådet '''J. Qvigstad''' som del II af hans »Kildeskrifter til den lappiske Mythologi», Trondhjem 1910. Ännu en värdefull källa för vår kunskap om lapparnas hedendom har därigenom blifvit tillgänglig, och den är så mycket intressantare, som en viktig del af '''Von Westen'''s kännedom om Finmarkslapparnas mytologi, äfven sådan den framträder i den nedan s. 108 f. publicerade fullmakten, tydligen återgår på Isaac Olsens meddelanden.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 2. mai 2021 kl. 12:10
Linje 234:		Linje 234:


−	Denna handskrift har jag ej kunnat återfinna i original. Den tryckes ~~bär~~ efter en kopia i Upsala Universitetsbiblioteks allmänna handskriftsamling (bunt sign. S. 50, konvolutet Norrland), där den finnes bland blad, som äro lösryckta ur en bok i kvart med fortlöpande paginering. Den börjas sid. 266 med frågan n:r 30 (jfr s. 72 nedan). Därefter börjar den här aftryckta handskriften s. 270 och fortgår t. o. m. sid. 278. Sid. 279 förekommer då det ofvan aftryckta oundertecknade instämmandet i '''Forbus'''’ relation; ss. 280 och 281 äro blanka. Sid. 282 innehåller ett transumt af '''Jens Kildal'''s bref till '''Forbus''' af den 21 okt. 1728. Sedan äro sidorna 284 — 86 bortfallna, hvarpå s. 287 börjar med »At Gudarna på jordene» (nedan s. 64 sista stycket), hvarpå ss. 298 och 302 följa nyss omtalade afskrift och transumt. Originalen, efter hvilka dessa afskrifter gjorts, äro bevittnade af '''L. H. Backman'''. Denne var först collega inferior i Uleå skola ifrån 1727. Pastor i Kajana 1738, i Sotkamo 1746, där han blef kontraktsprost, död 1755.	+	Denna handskrift har jag ej kunnat återfinna i original. Den tryckes här efter en kopia i Upsala Universitetsbiblioteks allmänna handskriftsamling (bunt sign. S. 50, konvolutet Norrland), där den finnes bland blad, som äro lösryckta ur en bok i kvart med fortlöpande paginering. Den börjas sid. 266 med frågan n:r 30 (jfr s. 72 nedan). Därefter börjar den här aftryckta handskriften s. 270 och fortgår t. o. m. sid. 278. Sid. 279 förekommer då det ofvan aftryckta oundertecknade instämmandet i '''Forbus'''’ relation; ss. 280 och 281 äro blanka. Sid. 282 innehåller ett transumt af '''Jens Kildal'''s bref till '''Forbus''' af den 21 okt. 1728. Sedan äro sidorna 284 — 86 bortfallna, hvarpå s. 287 börjar med »At Gudarna på jordene» (nedan s. 64 sista stycket), hvarpå ss. 298 och 302 följa nyss omtalade afskrift och transumt. Originalen, efter hvilka dessa afskrifter gjorts, äro bevittnade af '''L. H. Backman'''. Denne var först collega inferior i Uleå skola ifrån 1727. Pastor i Kajana 1738, i Sotkamo 1746, där han blef kontraktsprost, död 1755.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 2. mar. 2016 kl. 06:47
Linje 196:		Linje 196:


−	Öfriga mig bekanta afskrifter äro en i Kungl. Biblioteket, Rålambska Samlingen n:r 134 fol. ss. 149 — 154 och en andra i samma bibliotek i en kapsel med påskrift: »Smärre Skrifter och handlingar rörande Bohuslän, Halland, Skåne, Blekinge, Norrland, Finland», i konvolutet Lappland, 16 sidor i kvart. I Upsala Universitetsbibliotek finnes en tredje i Palmskiöldska Samlingen n:r 104, ss. 515 — 530 (kvart). Slutligen finnes i '''J, Nenséns''' samlingar därsammastädes, del I (sign. R. 649) ss. 653 — 656 en afskrift af förteckningen. Denna afskrift är gjord efter en kopia, å hvilken stått antecknadt: »delineavit '''Carl Renmarck.'''<ref>Carl Renmark, son till prosten i Luleå J. A. Renmark (&~~#134~~; 1755). f. 1723 i Hernösand, stud. i Upsala 1740. mag. i Åbo 1748, Collega Scholæ i Piteå 1756. &~~#134~~; 1773 Biberg III s. 185.</ref> Luleå den 1 sept. 1742». Efter dessa rader har '''Nensén''' tillagt: »Obs. Orig. har varit så otydligt, att man ej kunnat se alla ord». Han anför därefter som exempel alla sammansättningar med saivo, som han skrifver wares. Nensén har ändrat stafningen af de lapska orden till öfverensstämmelse med sin egen. Men däremot har han ej ändrat Kananeida till Rananeida, som ju har sitt intresse, då det visar, att detta namn var fullkomligt okändt för '''Nensén''', som dock var så hemma i lapsk folklore. Detta namn är för öfrigt oriktigt skrifvet hos alla afskrifter, men '''Ganander''' har det riktigt.	+	Öfriga mig bekanta afskrifter äro en i Kungl. Biblioteket, Rålambska Samlingen n:r 134 fol. ss. 149 — 154 och en andra i samma bibliotek i en kapsel med påskrift: »Smärre Skrifter och handlingar rörande Bohuslän, Halland, Skåne, Blekinge, Norrland, Finland», i konvolutet Lappland, 16 sidor i kvart. I Upsala Universitetsbibliotek finnes en tredje i Palmskiöldska Samlingen n:r 104, ss. 515 — 530 (kvart). Slutligen finnes i '''J, Nenséns''' samlingar därsammastädes, del I (sign. R. 649) ss. 653 — 656 en afskrift af förteckningen. Denna afskrift är gjord efter en kopia, å hvilken stått antecknadt: »delineavit '''Carl Renmarck.'''<ref>Carl Renmark, son till prosten i Luleå J. A. Renmark (&dagger; 1755). f. 1723 i Hernösand, stud. i Upsala 1740. mag. i Åbo 1748, Collega Scholæ i Piteå 1756. &dagger; 1773 Biberg III s. 185.</ref> Luleå den 1 sept. 1742». Efter dessa rader har '''Nensén''' tillagt: »Obs. Orig. har varit så otydligt, att man ej kunnat se alla ord». Han anför därefter som exempel alla sammansättningar med saivo, som han skrifver wares. Nensén har ändrat stafningen af de lapska orden till öfverensstämmelse med sin egen. Men däremot har han ej ändrat Kananeida till Rananeida, som ju har sitt intresse, då det visar, att detta namn var fullkomligt okändt för '''Nensén''', som dock var så hemma i lapsk folklore. Detta namn är för öfrigt oriktigt skrifvet hos alla afskrifter, men '''Ganander''' har det riktigt.

@@ Linje 20: / Linje 20: @@
 [[File:SIIDA Inari, Suomi Finland 2013-03-10 shaman drum d.jpg|thumb|350px|<center>Symboler på samisk runetromme, Finland.</center>]]
 [[File:Rune drum Sápmi MEK.jpg|thumb|350px|<center>Samisk runetromme, Torne Lappmark.</center>]]
 <center><big>'''[[Källskrifter till Lapparnas mytologi]]'''</big>

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 7. des. 2014 kl. 09:13
Linje 8:		Linje 8:


−	[[Bilde:Samisk runebomme.jpg\|thumb\|350px\|<center>~~Lappisk~~ runebomme med de karakteristiske symboler.</center>]]	+	[[Bilde:Samisk runebomme.jpg\|thumb\|350px\|<center>Samisk runebomme med de karakteristiske symboler.</center>]]
		+	[[File:Sami drum from lule lappmark top.jpg\|thumb\|350px\|<center>Samisk runetromme fra Lule Lappmark.</center>]]
		+	[[File:Sami drum from lule lappmark bottom.jpg\|thumb\|350px\|<center>Samisk runetromme fra Lule Lappmark.</center>]]
		+	[[File:Sami drum from Bindal.jpg\|thumb\|350px\|<center>Samisk runetromme fra Bindal.</center>]]
		+	[[File:Bindalstromma sami shamanic drum photo.JPG\|thumb\|350px\|<center>Samisk runetromme fra Bindal.</center>]]
		+	[[File:Sami shamanic drum.JPG\|thumb\|350px\|<center>Samisk runetromme.</center>]]
		+	[[File:Sami rune drum hammer history museum Oslo.jpg\|thumb\|350px\|<center>Samisk trommehammer, Norge.</center>]]
		+	[[File:SIIDA Inari, Suomi Finland 2013-03-10 shaman drum a.jpg\|thumb\|350px\|<center>Samisk runetromme.</center>]]
		+	[[File:SIIDA Inari, Suomi Finland 2013-03-10 shaman drum b.jpg\|thumb\|350px\|<center>Symboler på samisk runetromme, Finland.</center>]]
		+	[[File:SIIDA Inari, Suomi Finland 2013-03-10 shaman drum c.jpg\|thumb\|350px\|<center>Symboler på samisk runetromme, Finland.</center>]]
		+	[[File:SIIDA Inari, Suomi Finland 2013-03-10 shaman drum d.jpg\|thumb\|350px\|<center>Symboler på samisk runetromme, Finland.</center>]]
		+	[[File:Rune drum Sápmi MEK.jpg\|thumb\|350px\|<center>Samisk runetromme, Torne Lappmark.</center>]]
		+

	<center><big>'''[[Källskrifter till Lapparnas mytologi]]'''</big>		<center><big>'''[[Källskrifter till Lapparnas mytologi]]'''</big>

@@ Linje 12: / Linje 12: @@
 <center><big>'''[[Källskrifter till Lapparnas mytologi]]'''</big>
 af
-<br>'''[[Edgar Reuterskiöld]]'''
+<br>'''[[Edgar Reuterskiöld biografi| Edgar Reuterskiöld]]'''
 <br><big><big>'''Inledning'''</big></big>

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 25. nov. 2014 kl. 15:27
Linje 18:		Linje 18:
	</center>		</center>

−
−	~~<FONT COLOR=darkred><center>'''TEKSTEN ER UNDER UDARBEJDELSE'''</center></FONT COLOR=darkred>~~


Linje 337:		Linje 335:

	Samma uppgifter träffas väl också till stor del i '''Jens Kildal'''s Appendix, men i utförligare och starkare omredigerad form. Endast hos denne återfinner man dock notisen om att ett träd (hos J. K. »en rok og snælle», hvilka ord '''Forbus''' kanske ej fullt förstått), smordt med blod, sattes vid offeraltaret till Rananeides ära (s. 79; J. K. s. 95).		Samma uppgifter träffas väl också till stor del i '''Jens Kildal'''s Appendix, men i utförligare och starkare omredigerad form. Endast hos denne återfinner man dock notisen om att ett träd (hos J. K. »en rok og snælle», hvilka ord '''Forbus''' kanske ej fullt förstått), smordt med blod, sattes vid offeraltaret till Rananeides ära (s. 79; J. K. s. 95).
		+
		+
		+	Vid affattandet af refutationen har således '''Forbus''' haft till sitt förfogande ett mycket vidlyftigare material än hvad som kommer till synes i skrifvelsen till K. M:t. Att åtminstone en del af detta andra material tillkommit först något år efter skrifvelsens afsändande, har nyss påpekats. Huru stor del däraf faller under denna kategori och hvarifrån '''Forbus''' fått det, är svårare eller omöjligt att afgöra. En del härrör väl omedelbart ur hans anteckningar efter '''Von Westen'''s »Missions Anstalter», en annan del härrör kanske från '''Solander''', om hvilkens relation '''Forbus''' synes ha fått någon kännedom, och sålunda äfven på denna väg ytterst från '''Von Westen'''. Då redan i skrifvelsen till K. M:t den påfallande öfverensstämmelsen med Sigvard Kildals relation framträder i en viss detalj, är det väl slutligen icke för djärft att antaga, att äfven de öfriga detaljöfverensstämmelserna med denne kunna ha varit honom bekanta i mars 1727. Men något residuum blir väl ändå kvar, om hvars närmaste källa man ingenting vet; troligt är väl, att äfven andra präster, med hvilka '''Jens Kildal''' sammanträffade på sin icke alltför hastiga resa (han är i Kalix, säkerligen väl hos prästen, den 24 febr., men kommer icke till Torneå förrän den 4 mars), gjorde anteckningar och utdrag ur hans trenne foliotomer och att dessa anteckningar förr eller senare kommo under prosten-visitatorn '''Forbus'''’ ögon. I alla händelser torde man dock böra antaga, att hvilken än denna hans omedelbara källa har varit, den yttersta källan dock äfven här, åtminstone så godt som uteslutande, varit '''von Westen'''. Någon större, själfständig kännedom om den lapska hedendomen har vid denna tid nog ingen af Norrbottens eller de norra lappmarkernas präster ägt — det visas bäst af det uppseende, som '''Von Westen'''s afslöjanden väckte hos dem alla.
		+
		+
		+	Äfven '''Jens Kildal''' är författare till en i vissa afseenden liknande teologisk afhandling, den del af hans stora handskrift »Afguderiets dempelse», som han kallar »predikan (s. XXIX). Om denna kan stå i något orsakssammanhang med '''Forbus'''’ »refutation» och '''Von Westen'''s »Missions Anstalter», låter sig väl numera icke afgöra, men förefaller icke osannolikt. I så fall har säkerligen äfven här initiativet till den för »examinatoren om det vederstyggliga afguderiet» lämpade inledningen till '''Kildals''' arbete utgått från '''Von Westen'''.
		+
		+
		+	På den teologiska afhandlingen eller refutationen följer i Trondhjemshandskriften omedelbart en efter hvad det synes privat promemoria rörande allehanda detaljer, som böra närmare efterforskas (VII, s. 44 f.). Atfattandet af denna promemoria förutsätter kännedom om ännu någon annan framställning af den lapska hedendomen än den som ligger till grund för skrifvelsen till K. M:t.
		+
		+
		+	Den osäkerhet om sols och månes plats i det mytologiska systemet, som röjes af frågan n:o 5, påminner sålunda därom, att Sigvard Kildal placerar dem i stjärnehimmlen (s. 452) i st. for i luften såsom '''Forbus''' (till K. M:t); hos '''Skanke— Jessen''' placeras solen bland de himmelska gudarna (s. 8). Frågan n:o 6 synes framkallad af en uppgift, som återgaf den hos '''Skanke— Jessen''' (s. 8 f.) förekommande meningen, att äfven Maderatja och Maderakka samt på sätt och vis också Sarakka, Uksakka oidi Juksakka hade sin uppehållsort i luften. »Saivo (frågan n:o 8) nämnes ej i skrifvelsen till K. M:t, men väl hos '''Skanke— Jessen''' (ss. 9, 23 ff.) Passevaralodde (frågan n:o 9) nämnes ej i skrifvelsen till K. M:t eller hos '''Skanke— Jessen''', men väl hos '''Solander''' (sid. 24), '''Jens Kildal''' (s. 91) och '''Sigvard Kildal''' (s. 456). »Roffogelen» (samma fråga) är eljest okänd. Nubelolmai (frågan n:o 11) finnes eljest omnämnd blott i n:o 2 af examinationsfrågorna (s. 71), i '''Forbus'''’ rättelser och tillägg (s. 67 ff.), i Närömanuskriptet ('''Qvigstad''', ss. 30, 35) och hos '''Skanke''' (s. 104) i formen Mubben-olmai (äfven hos '''Skanke — Jessen''' ss. 5, 15, men ss. 9, 33 blott Mubben); Nubelolmai måste vara en felläsning af ordet Mubben-olmai. Frågan om Vurneslodde (i n:o 11) synes motiveras däraf, att den å s. 40 förekommande öfversättningen »onde gudar» motsäges af '''Sigvard Kildals''' »Wurnes Lodde, onde Guder, men efter Ordets Bemerkelse, slemme Fugle» (s. 462).
		+
		+
		+	Det förefaller sålunda, som om '''Forbus''' vid affattandet af denna promemoria erhållit kännedom om dels en framställning, liknande den hos '''Sigvard Kildal''' förekommande, och dels en framställning, påminnande om '''Skanke — Jessens'''. Försiktigast torde i alla händelser vara att gifva promemorian en plats något långt fram i raden af hans skrifter; den placeras sålunda här som n:o VII, s. 44 f. Frågan om hvarest och huru han erhållit kännedom om dessa andra framställningar sammanfaller med den ofvan s. XXXVII gjorda frågan.
		+
		+
		+	I Trondhjemshandskriften följa nu sex notanda om '''Jens Kildal'''s resa. Sin naturliga plats ha de icke här, utan snarare omedelbart efter skrifvelsen till K. M:t, hvarför de också i denna edition placerats som n:o VI, s. 42 f.
		+
		+
		+	En viktig del af '''Forbus'''’ författareskap utgöres af den som n:o XII, s. 71 ff. meddelade långa raden frågor rörande afguderiet, hvilka voro afsedda att »appliceras till folket i orterne» för att erhålla en möjligast vidsträckt kännedom om deras hedniska föreställningar. Det hade visserligen varit allra intressantast att få taga del af lapparnas egna svar på dessa frågor, för så vidt nämligen frågeformuläret någonsin kommit till användning i praktiken, men i brist härpå är det af betydelse att studera själfva formuläret, hvilket äfven i och för sig ger en hop upplysningar om lapparnas hedendom. Det visar sig då, att '''Forbus''' vid affattandet af frågorna haft att tillgå icke blott de notiser, som lågo till grund för skrifvelsen till K. M:t, utan äfven en mängd andra, däribland åtskilliga, som icke torde vara kända från någon annan nu bevarad källa. Bl. a. synes han nu haft kännedom om Solanders manuskript (resp. den del af '''Von Westen'''s tre tomer, som excerperats af denne), hvilket framgår af en jämförelse af frågorna 7, 8, 35-40 med motsvarande partier hos '''Solander'''. Äfven hos '''Skanke — Jessen''' återfinnes en del af det nya materialet, t. ex. frågorna 35-40 hos '''Jessen''' s. 81 f. och frågan 33 på s. 78). Frågan 49 om huldran eller »govetteren» hän tyder på från Norska Finmarken komna underrättelser (finmarkslapska ''gufiter'' = norska ''goveiter''; jfr också '''Qvigstad''' s. 83; '''Leem''' s. 426). Men äfven material, som '''Forbus''' bör ha fått på mera själfständig väg, torde finnas bland dessa frågor; särskildt är detta fallet med frågan 23 om sjustjärnorna, hvilkas ''finska'' namn på samma gång anföres, en omständighet, som tyder på att upptecknande skett i Torne lappmark. Särskildt denna sistnämnda omständighet gör, att man, oafsedt dess plats i Trondhjemskopian, bör placera frågeformuläret ganska långt fram i serien af '''Forbus'''’ mytologiska skrifter och anteckningar.
		+
		+
		+	Långt fram i serien stå också de rättelser och tillägg till den i mars 1727 till K. M:t insända skrifvelsen, hvilka '''Forbus''' år 1729 (jfr s. XX) inskickade. De meddelas här s. 64 ff. som n:o XI. Ur hvilka källor de alla stamma, synes icke kunna fullt afgöras. Själf talar han (s. 69) om de underrättelser han fått »dels genom Lapparnas egen bekännelse i mångt måhl, ändoch de warit få som iag dertill förmått, dels igenom sanfärdiga berättelser så wäl munteligen som skrifteligen giorde». Dessa senare, muntliga och skriftliga berättelser hafva väl varit hans hufvudkällor. Somliga af hans uppgifter påminna om de hos '''Skanke — Jessen''' meddelade, sålunda t. ex. uppgiften om att den ring, genom hvilken månen skall skina in i kåtan, hänges upp i rökhålet (s. 64; Jessen s. 81); likaså uppgiften om julmånens namn Anckaku (s. 64; '''Jessen''' s. 81; äfven hos '''Skanke''' nedan s. 99). Den påfallande notisen om att Juksakka skulle vara Maderakkas andra dotter och Uksakka hennes tredje dotter i stället för tvärtom förekommer annars blott hos '''Leems''' anonyme författare (s. 65; '''Leem''', s, 414 f.). Historien om Horagalles’ födelse (s. 68 f.) återkommer i något annan form hos '''Sigvard Kildal''' (s. 453); äfven solens och månens plats i stjärnehimmeln i st. f. i luften finnes hos denne (s. 452).
		+
		+
		+	Under en visitationsresa erhöll '''Forbus''' af pastor '''Johan Tornberg''' i Jukkasjärvi den 1 jan. 1728 en »förtecknelse på en del omvända lappars afguderi», hvilken sändts till denne af en norsk missionär '''Lennart Sidenius''' och åtföljdes af en skrifvelse, daterad Øvre Selsæter i nuv. Ibbestad den 17 okt. 1726. I följeskrifvelsen förklarar '''Sidenius''', att »en af edra åhörare kom hit detta år, som bekände alltsammans efter medföljande förtecknelses innehåll». Man skulle således kunna ha all anledning att antaga, att denna relation verkligen gäller Tornelapparnas hedniska föreställningar, men en närmare granskning visar dock, att så icke kan vara händelsen. Man finner nämligen, att så godt som hela innehållet i '''Sidenius'''’ relation återfinnes i den berättelse, som '''Forbus''' i mars 1727 extraherade ur '''von Westen'''s »Missions Anstalter». Det återfinnes dessutom i en form, som så nära sammanfaller med ordalagen i relationen, att man omöjligen kan komma till annan slutsats, än att de bägge äro referat af ett och samma original. Den största skillnaden mellan dem är den, att '''Sidenius'''’ relation är betydligt kortare och mindre innehållsrik ; den omnämner sålunda t. ex. icke månen, hvilket emellertid kan bero på onöjaktighet vid referatets affattande. Det nya hos '''Sidenius''' i förhållande till '''Forbus''' är likaledes af mindre vikt; märkligast är den starkare betoningen af Rariet i stället för Radien, hvarvid dock är att märka, att S. på det första ställe, där namnet Rariet förekommer, först skrifvit Radien, men omedelbart strukit det. Äfven här är det således '''von Westen'''s uppgifter man möter, och det blir så en annan sak att undersöka, från hvilka trakter dessa härstamma. Att särskildt de uppgifter '''Sidenius''' medtagit i sin relation ej nödvändigt höra till den nordligare delen af von Vestens material, framgår bl. a. af den sydlapska, ej Tornelapska namnformen Nemo-gvelle och däraf att han uteslutande begagnar det sydligare ordet Saivo i st. f. det nordligare Passevara. Särskildt då man jämför '''Sidenius'''’ relation med '''Leems''' anonyme författares och '''Sigvard Kildals''', kan man, såsom redan ofvan påpekats, ej värja sig för den tanken, att här föreligger en af '''von Westen''' skrifven, kort sammanfattning af de viktigaste punkterna i den lapska mytologien, afsedd för missionärernas behof. Under en dylik förutsättning kan man förstå dess spridning i så många exemplar, och man kan då också förstå, att missionärerna passade på att i densamma inarbeta sina egna observationer (jfr särskildt nedan om '''Sigvard Kildal''').
		+
		+
		+	'''Sidenius'''’ ord om en af prästens i Jukkasjärvi åhörare, som för honom bekant sin hedendom enligt relationens utsagor, få alltså tagas cum grano salis. Om en Jukkasjärvilapp verkligen gjort en dylik bekännelse, har det säkerligen skett af tvång eller för att så fort som möjligt bli den nitälskande missionären kvitt. Mot Sidenius’ ord strider för öfrigt hans den 23 juli 1728 afgifna förklaring (nedan s. 63), att »Maylmenradiens og Sarakkas alterens sacrament», som han ju också medtagit i sin relation,» har kun været brugt sör i landet; men ikke nor».
		+
		+
		+	I sin bekanta beskrifning öfver Finmarken, tryckt 1767, aftrycker '''Leem''' SS. 409 — 419 en »Relation om Lappernes Afguder, hvis Auctor jeg ikke vist veed», men som vid närmare undersökning visar sig synnerligen nära öfverensstämma med '''Sidenius'''’ relation. I somliga punkter öfverensstämmer den emellertid mera med '''Forbus''', nämligen i fråga om Radien, Jabmiaibmo och Rotaaibmo. Om Leibolmai har '''Leems''' anonyma källa mera än de båda andra, på några andra ställen mindre än den ena eller andra af dem. Rananeida kallas Ruona-Nieid och fiskeriets gud, säkerligen genom skriffel, Kiöse-Olmai.
		+
		+
		+	Den mellanställning denna relation således intager mellan '''Forbus''' och '''Sidenius''' och den esomoftast ordagranna öfverensstämmelsen med den ene eller andre af dem visar tydligen hän på, att de alla tre ha en gemensam källa, och bevisar ytterligare, att Sidenius icke kan vara författare till den berättelse han sände öfver till prästen i Jukkasjärvi.
		+
		+
		+	Äfven i den relation, som missionären i Ofoten och Tysfjorden '''Sigvard Kildal''' år 1730 insände till kanslirådet '''Thomas Bredal''' (se ofvan s. XIX), kan och måste man spåra samma källa. Redan '''Abrahamson''', utgifvaren af denna relation, fann, att '''Leem''', d. v. s. den anonyme författaren hos honom, »bruger paa adskillige Steder, hele Perioder igjonnem de selv samme Udtryk, som '''Kildal''', og har da rimelig ogsaa kjendt dennes Indberetninger» (s. 447, noten). Emellertid är '''Sigvard Kildal''' mycket mera själfständig gent emot sin källa än '''Forbus, Sidenius''' och '''Leems''' anonyma relation. Anordningen af det hela företer åtskilliga olikheter, och han meddelar dessutom en hel del nytt material, på sina ställen t. o. m. med angifvande af den trakt, från hvilken uppgiften härstammar, hvilket betydligt förhöjer dess värde. Med hans relation böra äfven notiserna hos '''Hammond''', s. 255 noten, jämföras.
		+
		+
		+	En något annan ställning intager det manuskript, som härrör från '''Jens Kildal''' (jfr ofvan s. XXIX). Med kännedom om hans långvariga och intensiva verksamhet som missionär bland lapparna skulle man vänta att i hans manuskript finna en mängd nya upplysningar om deras hedendom. Så är dock knappast fallet. Icke utan skäl framhåller han själf i inledningen till sin framställning (nedan s. 88), att han »baade selv hördte lappers bekiendelser om det, saa og leste flittig i hr '''Thomasis''' Confessious böger om det samme» — han hade i själfva verket kunnat säga, att alltsammans härrörde från '''Von Westen''' och att han endast kom med en parafras af dennes uppgifter med uteslutande af den horisontella indelningen af gudarna. En indirekt (direkt?) antydan om detta sakförhållande kan man väl också läsa ut ur själfva titeln till hans verk: »Afguderiets dempelse Samt dens Appendix, handlende om Lector h:r '''Thomas von Vestens''' arbeyde paa de aar 1722 og 1723 til Norlandernes og Trondhiems Amtes afgudiske lappers omvendelse, og om den store omvendelse, som der paa fulgte».
		+
		+
		+	Vida viktigare än denna källa är det mytologiska lexikon, som '''Hans Skanke''' meddelar i sin vidlyftiga »Epitome» (nedan u:o XV, s. 99 if.). Något själfständigt material träffar man väl icke häller här, utan författaren bygger helt och hållet på '''Von Westen'''s uppteckningar, men det är af vikt, att mångt och mycket däraf icke återfinnes hos '''Forbus''', '''Sidenius''' eller de andra på '''Von Westen''' beroende skribenterna, utan endast genom '''Skanke''' blifvit räddadt från förstörelsen ('''Qvigstad''' s. 89).
		+
		+
		+	Bakom dessa många manuskript och relationer om lapparnas hedniska villfarelser finner man således ständigt och öfverallt namnet '''THOMAS VON WESTEN'''. Från honom härrör, direkt eller indirekt, nästan hela det material, hvarpå dessa handskrifter blifvit byggda. De bära ett kraftigt vittnesbörd om den märklige mannens outtröttliga verksamhet och utgöra ett äreminne öfver honom, bättre än månget annat. Såsom nedan s. 111 påpekats, är det dock ofta svårt att draga full nytta af hans meddelanden. Särskildt besvärligt är det att bestämma uppgifternas geografiska proveniens. Om den från år 1716 stammande fullmakten och instruktionen kan man visserligen med full säkerhet säga, att dess tyvärr alltför knappa notiser härstamma från ''Östfinmarken'' (jfr s. XXXI) men svårare och ofta omöjligt är det att lokalisera de hos '''Forbus''' och '''Sidenius''' m. fl. förekommande uppgifterna. Sannolikast är det väl dock, att de i hufvudsak härstamma från ''Helgeland, Lycksele och Åsele lappmarker samt de nordligaste delarna af Jämtland och nuv. Nordre Trondhjems amt.''
		+
		+
		+
		+	<center>__________</center>
		+
		+
		+	Då ofvanstående redan var uppsatt, utkom '''Isaac Olsens''' märkliga manuskript om lapparnas villfarelser och öfvertro, utgifvet af statsrådet '''J. Qvigstad''' som del II af hans »Kildeskrifter til den lappiske Mythologi», Trondhjem 1910. Ännu en värdefull källa för vår kunskap om lapparnas hedendom har därigenom blifvit tillgänglig, och den är så mycket intressantare, som en viktig del af '''Von Westen'''s kännedom om Finmarkslapparnas mytologi, äfven sådan den framträder i den nedan s. 108 f. publicerade fullmakten, tydligen återgår på Isaac Olsens meddelanden

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 25. nov. 2014 kl. 12:35
Linje 301:		Linje 301:

	Det har redan s. XVI framhållits, att '''Solanders''' relation grundar sig på den synnerligen vidlyftiga »instruktion» för de norska lappmissionärerna, som '''Jens Kildal''' medhade på sin resa. Af en jämförelse med framställningen hos '''Hammond''', s. 533 ff., framgår, att denna instruktion är identisk med '''Von Westen'''s stora arbete »Missions Anstalter for Nordlandene», hvilket närmare beskrifves hos '''Hammond''', ett arbete, som aldrig blef färdigt och aldrig tryckt och som numera af allt att döma tyvärr synes hafva förkommit ('''Qvigstad''' »Kildeskrifter», s. 89). Det ser dock ut, som om Hammond själf vid utarbetandet af sin missionshistoria (tryckt 1787) haft detsamma framför sig (jfr t. ex. hans s. 587, noten).		Det har redan s. XVI framhållits, att '''Solanders''' relation grundar sig på den synnerligen vidlyftiga »instruktion» för de norska lappmissionärerna, som '''Jens Kildal''' medhade på sin resa. Af en jämförelse med framställningen hos '''Hammond''', s. 533 ff., framgår, att denna instruktion är identisk med '''Von Westen'''s stora arbete »Missions Anstalter for Nordlandene», hvilket närmare beskrifves hos '''Hammond''', ett arbete, som aldrig blef färdigt och aldrig tryckt och som numera af allt att döma tyvärr synes hafva förkommit ('''Qvigstad''' »Kildeskrifter», s. 89). Det ser dock ut, som om Hammond själf vid utarbetandet af sin missionshistoria (tryckt 1787) haft detsamma framför sig (jfr t. ex. hans s. 587, noten).
		+
		+
		+	Landshöfding '''Grundels''' uppgift i sitt bref till K. M:t den 26 april 1727, att instruktionens tre tomer skulle vara »underskrefne af sielfwe Vicario Missionis '''Thomas Westen''' och de andre Missionariis», måste till sin senare del tydligen bero på missförstånd. Af '''Hammonds''' skildring af verkets tillkomst framgår oförtydbart, att ingen mera än '''Von Westen''' själf lagt verklig hand vid det. För att få ro och lugn till dess författande drog han sig tillbaka till gården Belbuen vid Trondhjem, och allteftersom de tre tomerna blefvo färdiga, synas de ha omedelbart sändts ned till Köpenhamn; i alla händelser skedde det så med den tredje tomen ('''Hammond''', s. 534). Det är således otänkbart, att »de andra missionärerna» uppe i lapparnas trakter kunnat få tillfälle att studera och med sina underskrifter stadfästa arbetet, hvilket skulle ha erfordrat månader och år. '''Grundel''' har säkerligen förblandat missionärerna och missionens ämbetsmän i Trondhjem med hvarandra. De naturligtvis mindre vidlyftiga instruktioner, som missionärerna ärligen skulle erhålla, skulle nämligen underskrifvas af '''Von Westen, Skanke''' och '''Hans Hagerup''' (jfr nedan s. 20). Troligen voro äfven dessa instruktioner inbegripna i '''Von Westen'''s trenne tomer. Själfva missionärerna hade icke haft något annat att skaffa med detta verk än att de väl i sina till Trondhjem insända berättelser lemnat ett eller annat litet material till detsamma. Dess ende författare var '''Thomas von Westen'''.
		+
		+
		+	I en viktig detalj är '''Solanders''' redogörelse för '''Von Westen'''s »Missions Anstalter» fullständigare än '''Hammonds'''. Han säger nämligen (nedan s. 20), att i detsamma finnes mycket infördt ''»i synnerhet om det afguderi, som han [von Westen] ibland de danske Lappar och finnar funnit»''. I titeln till sin relation förklarar '''Solander''' vidare, att densamma är extraherad dels ur missionsbetjänternas instruktion, d. v. s. '''Von Westen'''s verk, dels af '''Jens Kildal'''s muntligen gjorda berättelse. À priori är det kanske troligast, att '''Kildals''' muntliga berättelse närmast rörde detaljerna i det norska missionsverkets organisation, hvilka det icke kan ha varit så lätt att leta fram ur de tre vidlyftiga tomerna och sammanföra till ett helt. Man måste ju dock anse för möjligt, att också någon del af '''Solanders''' redogörelse för lapparnas afguderi kan härstamma från eller vara influerad af '''Kildals''' muntliga uppgifter, men det är då att observera, att denne fått sitt förnämsta vetande om lapparnas hedendom af '''von Westen''' och under sitt deltagande i '''Von Westen'''s tredje missionsresa; under åren 1725 och 1726 hade han dock själfständigt undersökt afguderiet i Vesteraalen och norra delen af Salten, jfr '''Hammond''', s. 838 ff., '''Qvigstad''', s. 86. i alla händelser är således '''Von Westen''' själf hufvudkällan för '''Solanders''' »Förtekning jemte uttydning, på de afgudar och Offer, som de danska Missions betiänte, ibland sina i Finnmarcken och Nordlanden [alltså icke blott i Vesteraalen och Salten] warande inbyggare, befunnit giängse och öflige wara.»
		+
		+
		+	I Torneå sammanträffade '''Jens Kildal''' den 4 — 13 mars 1727 med den initiativrike och bråkige '''Henric Forbus''', prost och kyrkoherde i Neder-Torneå, och den 29 i samma månad insänder denne till K. M:t en kort beskrifning öfver missionsverket i Norge och lapparnas afguderi (n:o V nedan). Den källa, ur hvilken han har sina uppgifter, namnes ingenstädes i skrifvelsen, hvilken synes vara dikterad af förskräckelse öfver »det fasliga afguderiet, som i lappmarckerne ännu högst beklageligen öfwas skall», en förskräckelse, som tydligen väckts hos honom af '''Jens Kildal'''s skildringar. Såsom kanske redan antydes af orden »öfwas skall», har han förut säkerligen föga eller intet vetat om det afguderi, som lefde kvar i de svenska lappmarkerna — afguderiet har, säger han, »alt til denne tiden warit så dolt och lönt hållit, at ingen annan, än lapparne sielfwe afwetat, men nu genom Gudz nåd börjar komma i huset». Om han under de visitationer i lappmarken han allaredan företagit både erfarit något nämnvärdt om lapparnas hedendom, hade han säkerligen icke dröjt att inberätta det. Intresset för den lapska missionen hade ju vid denna tid åter vaknat och bl. a. redan medfört den viktiga förordningen af den 3 okt. 1723 om lappländarnes flitigare undervisning i kristendomen och skolors inrättande där i orten. Med sin skrifvelse till K. M:t afsåg nu '''Forbus''' säkerligen närmast att vända vederbörandes uppmärksamhet på den organisation, som missionsarbetet erhållit väster om Kölen, och på de utmärkta och eftersträfvansvärda frukter denna organisation medfört. Af hans följande författarskap i samma ämne skulle man nästan vilja draga den slutsatsen, att han drömde sig själf som en svensk '''Von Westen''', utfärdande vältaliga instruktioner till sina underlydande missionärer och med hjälp af ett vidlyftigt frågeformulär utfrågande lapparna om deras hedniska föreställningar och plägseder.
		+
		+
		+	Den »korta berättelse om lapparnas afgudar och deras dyrkan», som '''Forbus''' insände till K. M:t, är af en helt annan art än '''Solanders''' relation. Denna senare var uppställd i alfabetisk ordning, '''Forbus'''’ berättelse åter delade upp gudarna i fem horisontella grupper, från ofvan till nedan, från stjärnehimmelen till den djupaste underjorden. Såsom redan ofvan anförts, lider det emellertid intet tvifvel, att icke också denna senare härstammar från den vidlyftiga »instruktion», som '''Jens Kildal''' medförde, d. v. s. från '''Von Westen'''s »Missions Anstalter». Dels hade nämligen '''Forbus''', såsom nyss nämnts, ingen före '''Kildals''' besök förvärfvad, själfständig kunskap om lapparnas hedendom, dels säger han själf i en följande afdelning (s. 42), att »alt hwad här infört är om Lapparnas afgudar, afgudadyrkan, missionen, scholarne med mehra, är till sielfwe meningarne och sammanhanget föreläsit missionarien Hr '''Jöns Kihldal''', wid dess wistande här i Torneå, och af honom besannat så wärkeligen wara i Hr Bärgmästaren '''Seger Svanbergs''' närwaro», dels säger också slutligen Tornberg i sin följeskrifvelse till '''Sidenius'''’ helt analoga relation (s. 60), att '''Kildal''' »wid genomläsandet af denne relationen, approberade den samma, och med sine medhafda 2:ne [sic!] böcker in Folio, som woro skrefne och af Missionen i Trundheim författade, bestyrckte».
		+
		+
		+	'''Von Westen'''s stora och att döma af beskrifningarna mycket heterogena sammelverk bör således bl. a. ha innehållit dels en i alfabetisk följd ordnad beskrifning öfver lapparnas hedendom, alltså ett mytologiskt lexikon, dels också en mera systematisk skildring af deras afguderi, författad af den enligt '''Hammonds''' uppgifter (s. 580 if.) mycket beläste '''von Westen''' med användande af en indelning af gudarna, som han förmodligen funnit i en liknande gestalt i någon handbok i den klassiska mytologin<ref>En dylik handbok var t. ex. Franciscus Pomey Pantheum mythicum, seu fabulosa deorum historia 1659, sedermera omtryckt i många upplagor. Den är indelad i sex afdelningar: ''De Diis Cælestibus; De Diis Terrestribus; De Diis Marinis; De Diis Inferis; De Diis Minoribus ac Miscellaneis; De Diis Adscriptitiis, seu Indigetibus'', och i dess Ingressus påpekas särskildt, att i densamma användes en annan indelning af gudarna än tredelningen i Dii majorum gentium, Dii minorum gentium och en tredje klass, omfattande importerade gudar m. m. »Alia hîc, commodiorque, Deorum divisio facta est, quam sequemur & nos» (cit. efter en upplaga, tryckt i Frankfurt 1701). Hvarifrån Pomey närmast tagit denna väsentligen horisontella indelning har af brist på bibliografiskt material ej kunnat afgöras.</ref>. Från lapparna själfva kan ett dylikt system icke härstamma; det förutsätter ett mera utveckladt teologiskt intresse och i allmänhet ett högre kulturstadium än hvad man kunde anträffa hos dem.
		+
		+
		+	Äfven framställningen hos '''Skanke''' bestyrker i viss mån, att '''von Westens''' »Missions Anstalter» innehållit tvänne olika framställningar af den lapska mytologin. Också han har en, om också mycket vidlyftigare, systematisk framställning af liknande art som '''Forbus''' m. fl. (tryckt af '''Jessen''' hos '''Leem''', jfr '''Qvigstad''', s. 88), men dessutom äfven ett utförligt mytologiskt lexikon (n:o XV nedan, s. 99 ff.), och han hade väl kanske icke kommit på tanken att på detta sätt ge tvänne framställningar af samma ämne i stället för en enhetlig sådan, om icke ett uppslag härtill gifvits af '''Von Westen'''s eget förfaringssätt i de anteckningar, som voro '''Skankes''' förnämsta eller enda källa vid utarbetandet af hans »Epitome historiæ missionis lapponicæ».
		+
		+
		+	Den systematiska framställningen af den lapska mytologin har väl varit afsedd till ett slags kompendium för missionärerna. Härför talar äfven dess stora popularitet; den föreligger för närvarande i (förutom '''Skanke — Jessens''' nyssnämnda, mycket utvidgade skildring) icke mindre än fyra mer eller mindre afvikande redaktioner, som tydligen utgå från samma källa.
		+
		+
		+	Den skrifvelse, som '''Forbus''' insände till K. M:t, innehåller förutom den systematiska relationen om afguderiet äfven en serie därpå följande anmärkningar (nedan s. 36 ff.). Af dessa har '''Forbus''' erhållit n:o 12 af bergmästaren '''Seger Svanberg''' i Torneå. Äfven af de öfriga torde han väl ha kunnat erhålla en och annan (t. ex. de som röra björnjakten) på ort och ställe, men otvifvelaktigt är väl, att många och kanske de flesta af dem härröra från andra partier af '''Von Westen'''s stora handskrift; de anträffas också till en god del i andra härmed sammanhängande manuskript. Äfven spåtrummebeskrifningen torde vara hämtad därifrån, detta enär dess uppgifter också gå igen hos de andra af '''Von Westen'''s framställning beroende författarne; af särskildt intresse är att återfinna den oriktiga öfversättningen »Vurneslodde, onde gudar» hos '''Sigvard Kildal''', s. 462.
		+
		+
		+	I '''Forbus'''’ manuskript, sådant det i kopia föreligger i Trondhjemshandskriften, följer omedelbart på detta en vidlyftig afdelning, innehållande »några forna tiders hedniska afgudars uprepande och lapparnes afgudars jämförelse med dem samt en kort refutation af deras dyrkan med skriftenes språk — — — examinatoren om det wederstyggeliga afguderiet, till någon hielpredo wid tillfälle att betiena sig af». Till affattningstiden kan denna »refutation» likväl icke föregå det närmast därpå följande partiet, i hvilket bland »Notanda» säges, att allt hvad här infördt är, blifvit föreläst '''Jens Kildal''' under hans vistelse i Torneå och bestyrkt af honom. Detta framgår särskildt däraf, att det i densamma säges (s. 80), att man för att stilla julmånens vrede hänger upp en ring i kåtan, »som han af rökehål i taket skall skina igenom». I skrifvelsen till K. M:t säges (s. 33), att denna ring hänges på väggen, »theri et hol är gjordt, at Månen skal skina gjenom det holet och ringen»; men i de år 1729 skrifna rättelserna och tillläggen, som grundade sig på underrättelser, som han erhållit efter affattandet af den i mars 1727 författade beskrifningen, anmärkes det särskildt (s. 64), att »det hål som föregifwit är Sub num. 4. wara giordt i wäggen, at Månen therigenom ock den hängiande ringen skall skina, är rökhål hwarigenom röken uhr lappketan upstiger ock utgår». Då '''Forbus''' icke kan misstänkas hafva legat länge på dessa senare erhållna underrättelser, innan han sände in dem till någon högre vederbörande, måste man antaga, att refutationen skrifvits år 1729 eller (troligen då snart) därefter. Af denna anledning har den i föreliggande edition placerats sist bland de från '''Forbus''' härrörande manuskripten.
		+
		+
		+	Refutationen innehåller äfven eljest åtskilligt nytt i förhållande till skrifvelsen till K. M:t. Särskildt intressant är det, att man bland detta nya återfinner ganska mycket af det som '''Sigvard Kildal''' har att meddela i sin relation. Där återfinner man sålunda öfversättningarna »Radien eller werldenes man» (s. 77; '''S. Kildal''', s. 451) och »Rananeide eller den gröna jungfrun» (s. 78, S. K. s. 452). Likaledes bl. a. uppgiften, att »fjällmän» och »fjällkvinnor» (= Passevaraolmai och -neide) ärades med ofter, »att man må lära trollkonsten, spå och fråga de döde» (s. 83: tS. K. s. 456), samt uppgiften, att »Passevaraguulli» skulle föra tillbaka den sjukes själ till den sjuke från Jamaimo (s. 85; S. K. s. 456). Att uppgifter, som återfinnas hos '''Sigvard Kildal''', stått '''Forbus''' till buds redan vid insändandet af skrifvelsen till K. M:t, har nyss påpekats.
		+
		+
		+	Åtskilligt af detta nya träffar man också i '''Solanders''' ofvan omtalade skrifvelse i en formulering, som ganska nära öfverensstämmer med '''Forbus'''’. Sålunda satsen, att Rananeide »om wåren skall giöra marken grön till renarnas födo» (s. 79; Solander s. 24). Vidare uppgifterna om »solgröten» och om hvita (i skrifvelsen till K. M:t felaktigt »kvicka») kreatur och en »solring», som offras till soljungfruns ära (s. 80; S. s. 23): om att man före julen på aftonen icke vågade hugga ved eller spinna för månens skull och att i rökhålet en ring upphängdes, genom hvilken månen skulle skina (s. 80; S. s. 24), samt uppgifterna om Passevaraolmai och Passevaralodde (ss. 83, 84; S. s. 24).
		+
		+
		+	Samma uppgifter träffas väl också till stor del i '''Jens Kildal'''s Appendix, men i utförligare och starkare omredigerad form. Endast hos denne återfinner man dock notisen om att ett träd (hos J. K. »en rok og snælle», hvilka ord '''Forbus''' kanske ej fullt förstått), smordt med blod, sattes vid offeraltaret till Rananeides ära (s. 79; J. K. s. 95).
		+