Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. IX - Revisjonshistorikk

Carsten på 6. apr. 2023 kl. 05:29

2023-04-06T05:29:52Z

Carsten på 7. des. 2021 kl. 11:19

2021-12-07T11:19:45Z

Jesper på 11. mai 2017 kl. 04:05

2017-05-11T04:05:49Z

Carsten på 2. des. 2014 kl. 20:27

2014-12-02T20:27:21Z

Carsten på 2. des. 2014 kl. 18:59

2014-12-02T18:59:07Z

Carsten: Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. IX

2014-12-02T15:33:31Z

Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. IX

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. IX]] !!
|-
|}

[[Fil:Samisk religion 13.jpg|thumb|300px|<center>Samisk kvinde, 76 år. Nordsverige, 1868</center>]]

<center><big>'''[[Källskrifter till Lapparnas mytologi]]'''</big>
af
 '''[[Edgar Reuterskiöld biografi| Edgar Reuterskiöld]]'''

 <big><big>'''IX. Lennart Sidenius’ bref till Joh. Tornberg och relation om lapparnas afguderi.'''</big></big></center>

Välärwördige og Högwällärde Hr Pastor

Förnäma Gynnare!

[Jag] tachar Hr Pastoren ödmiukast för sit högtärade af [d.] 24 Martii, hwaruthinan Jag seer hvad stor zele og alvar Eder Öwerhet bär för Lappe-ungdommens op[li]usning, hwarföre dän gode Gud wari lowat. Jag kan [icke] nog berömma Hr Pastorens ädla gemyte, oförfalskat Gudfrucktighet, og opartiska rätsindighet, som icke blef utålmodig öfwer min dristiga påminnelse, og at han bewärdigade mig mäd sit swar därpå, af hwilket altsamman Jag försäkras därom, at Jag ännu en gång tör inkomma med min föreställelse om en og annan nödvändig ting. Hr Pastor håller dät för otroligt, at hans Lappar läwer i nogot förbudit og superstitiens wäsen, hwilket war önskwärdigt: Men Jag befruktar at wägarna i Eder Zion liggia öde, og än dok de äro i Jsraels land äro de flesta slagna med så stor blinhet, at de med trons öga iche see til den sanna Gud, men ansee de främmande Gudar för sanna Gudar: men när det talas om Gud, hålles sådant i deras hiertan som en dröm, af ordsak at de äro icke öfwerbewista om hwad rät og wrangt er. Dät är befundit hos os, at de som hafwa både kunnat läsa i bok og anstalt sig utwartes helligt hawa warit de allerstörsta Noider og Afgudspræster: thi de hava meent at sådant som de omginge med war dät enista lycksaligheds meddel. Norjes Lappar hafwa sit ursprung og härkomst af edra Lappar; Hvar ifrån skulle wäl deras afguderij wara fluthen, uthan ex institutione et traditione parentum? Hr Pastor kand ok iche neka mig, at man hos Eder håller Lapparna mistänkta för hwarjehanda [gal]enskap, man räds at giöra en Lap imot, på dät [ma]nd icke skal blifwa förtrullat. Jag kan iche wäl giöra [uppe]nbart, änskiönt Jag wijste något mäd Edra Lappar (hwilket dok borde skie os emellan sub sanctissima fide silentii) både derföre at Jag iche kan sättia mit ärliga namn i wåda, som ok förthenskull, at Jag icke Will spörja, at någon för det han i wankundighet har bedrifwit skulle lijda något wärdsligt straff. Dät är wäl så [at] dät kand gå många swåra laster i svang uthi Christen[heten] alla tijder, dok är dät af en annan beskaffenhet [enär] de, som skola wara sanna Christna äro Samaritiska [Christ]na, som dyrkia både Gud og diäfwulen. En af [Edra] Åhörare kom hit dätta åhr, som bekiänte altsam[mans] effter medföljande förtäknelses innehold: En [nam]nkundig Mands barn, som for rum tid kommo [hijt ne]der äro okså skyldige där uthi, og een af dem [har] bedrifwit stygga enormiteter, og witnat med sit exem[pel huru] de Folk äro, iblant hvilka hand har wijstat. [Det beh]öfves derföre, at man ophöijer rösten og för[kunnar] dem sina synder, så framt deras blod icke [skall krä]fwas af lärarnas händer. När Lapparna åthspör[jas här]om, förehålla de sig, som the alrig hafwa wijst af sådant, mychet mindre, at de siälfwa skol[a practicerat] dät: men när de blifwa alfwarligen angrepne [af Guds] ords öfwerbewijsning, skola de fuller godwilligt [uthösa sit] hiärtas anliggiande i sina lærares skiöd. När edra [Lappar äro] druchna og begynna at siunga og jöiga, då lärer de wäl [icke giöra] det Gud til ära ändok de ståå på knä og blottar huf[wudet.] Jag weet iche om den Man, som Lapperna gifwa dät til[namn] gudne Noide<ref>Ordagrannt: heders-trollkarl.</ref> är något god. Wed dätta wijsar Jag E[der] fuller en dörr til Labyrinthum og en öpning til hel[fwitis] Troja, men dät will dock wara stor omak til at [finna] ind i staden: Men allikawäl om Gud befinner at i g[ranneligen] står med alfwar äffter de förbudna skiylta wägar, som [de] willfarande Mennisker tråda, skal J wed hans magt [sprin]ga öfwer muren, og hans Anda skal föra Eder ind i staden, til selva afgudstempelet og til des winklar derinne, hwarest de skiula sina wederstyggelser. Dersom J stöter i basunen, skal wäl murarna i det afguda Jericho nedfalla og Sathan kråssas under Edra fötter. Lapparne hafwa p[l]aisir deruthaf at de kunde hålda samtahl med sine geniis og Laribus, som komma til dem antingen i dröm hällar wakande, hvarigienom de får kundskap og oplysning om åthskilligt: De meena, om de forlåtha afgudatiänstan, at de aldrig skola få widare lycha til Reen, skytterij, fiskerij: de hålla og före at deras afgudar äro mäktigare än Himmelens Gud, saasom de straxt kan hämna deras tilfogade orätt<ref>En målande skildring af denna lapparnas uppfattning ger Högström i »Missionsförrätningar i Lapmarken» s. 34 f: » - - Efter något ytterligare samtal i detta ämne [om seitarna vid Gellivare], bad mig en wiss Lapp, wid namn Snadda, jag wille tåla, om han sade sin tanka rent ut efter sin hittils fattade öfwertygelse. Han sade sig af gammalt folk hört berättas, huru lyklige och i hwad wälmåga folket lefde den tiden man fritt brukade desse helgedomar, samt huru många underliga öden och sälsamma händelser hans folk blifwit underkastadt, och huru en almän fattigdom tiltagit sedan för bruket af dessa sedwänjor så många hinder blifwit lagde i wägen. Han åberopade sig den så kallade Nederbyn [skogslapparna], som i forna tider bestått af hundrade skatte-Lappar, rike och förmögne; men sedan de börjat afwika ifrån sina förfäders seder, äro de blefne förströdde, och finnas nu mera i hela denna by ej flere, än några få, och det mäst tiggare. Han berättade om sin far, at han brukade trumma (Kobdas), och mådde wäl: han sielf hade nu aflagt den, men ser sig ej annat föreslå, än snart få gå för andras dörrar. Han trodde at Gud gifwer så wäl, ja så snart, de onda och trolpackor sin föda, som de fromma. Han höll före, at när wargen kommer, lärer han ej hafwa större försyn för mina renar, än hans. Han fruktade, at Kaitom snart lärer blifwa öde, om man fortfar at aflägga de gamla sedwänjorne: hwilket de wäl förrut sedt, som i tid börjat begifwa sig undan och redan flytt bort, o. s. w. Wid alt detta lade de öfrige Lappar sit ord til, hwaraf jag kunde märka, at de woro af samma tanka, som han.»</ref>. Mig synes dät är rådeligt, at Hr Pastor skulle tage i sit huus en eller annan Lap og tala guds ord hwar dag for ham til afguderijets nedbrytelse, så kunde han uthwärka nogon bekiändelse. Lapparna från Juckesjerf hafwa warit dänna sommar mycket skicheliga deruthinnan, at de hafwa tämme[ligen] afhållit sig från drukkenskap, hwilket Hr Pastors [goda] formaning måå tilskrifwas. Jag bär dän son[liga] tilforsikt til Hr Pastor at han iche illa anseer dätta mit u-artade skrifft; Herren er mit wittne, at Jag har giort det udi en god intention. Hr Pastors hälsn[ing] til Hr Lector har Jag anmält, men sedan har her [icke] kommit skrifwelse från honom. Näst ydmyg res[pect] til Hr Pastoren[s] dygdädle kiäresta<ref>= hustru.</ref> og fromma [barn] Vil Jag hafwa honom Guds protection anbefal[lat og] önskar at leva

<center>Velärvordig og Höglærde Hr Pastorens

Tienstberedvilli[gste og]

ödmiukaste Clie[nt og]

Tienare

''Lenart Sid[enius]''</center>

Öfversælsetter

i Astafiorden

som er mit logement

d. 17 Octobris 1726.

<center>'''TEKSTEN ER UNDER UDARBEJDELSE'''</center>

----

==Fodnoter==

<references/>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Edgar Reuterskiöld]]
[[Kategori:Samisk mytologi]]

@@ Linje 6: / Linje 6: @@
 |-
 |}
 [[Fil:Samisk religion 13.jpg|thumb|300px|<center>Inga Amundsdotter, 76 år. Sjokksjokk, 1868</center>]]
+<center><br>'''[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]'''<br><br><big>'''[[Källskrifter till Lapparnas mytologi]]'''</big>
 af
 <br>'''[[Edgar Reuterskiöld biografi| Edgar Reuterskiöld]]'''

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 7. des. 2021 kl. 11:19
Linje 22:		Linje 22:


−	[Jag] tachar Hr Pastoren ödmiukast för sit högtärade af [d.] 24 Martii, hwaruthinan Jag seer hvad stor zele og alvar Eder Öwerhet bär för Lappe-ungdommens op[li]usning, hwarföre dän gode Gud wari lowat. Jag kan [icke] nog berömma Hr Pastorens ädla gemyte, oförfalskat Gudfrucktighet, og opartiska rätsindighet, som icke blef utålmodig öfwer min dristiga påminnelse, og at han bewärdigade mig mäd sit swar därpå, af hwilket altsamman Jag försäkras därom, at Jag ännu en gång tör inkomma med min föreställelse om en og annan nödvändig ting. Hr Pastor håller dät för otroligt, at hans Lappar läwer i nogot förbudit og ~~superstitiens~~ wäsen, hwilket war önskwärdigt: Men Jag befruktar at wägarna i Eder Zion liggia öde, og än dok de äro i Jsraels land äro de flesta slagna med så stor blinhet, at de med trons öga iche see til den sanna Gud, men ansee de främmande Gudar för sanna Gudar: men när det talas om Gud, hålles sådant i deras hiertan som en dröm, af ordsak at de äro icke öfwerbewista om hwad rät og wrangt er. Dät är befundit hos os, at de som hafwa både kunnat läsa i bok og anstalt sig utwartes helligt hawa warit de allerstörsta Noider og Afgudspræster: thi de hava meent at sådant som de omginge med war dät enista lycksaligheds meddel. Norjes Lappar hafwa sit ursprung og härkomst af edra Lappar; Hvar ifrån skulle wäl deras afguderij wara fluthen, uthan ex institutione et traditione parentum? Hr Pastor kand ok iche neka mig, at man hos Eder håller Lapparna mistänkta för hwarjehanda [gal]enskap, man räds at giöra en Lap imot, på dät [ma]nd icke skal blifwa förtrullat. Jag kan iche wäl giöra [uppe]nbart, änskiönt Jag wijste något mäd Edra Lappar (hwilket dok borde skie os emellan sub sanctissima fide silentii) både derföre at Jag iche kan sättia mit ärliga namn i wåda, som ok förthenskull, at Jag icke Will spörja, at någon för det han i wankundighet har bedrifwit skulle lijda något wärdsligt straff. Dät är wäl så [at] dät kand gå många swåra laster i svang uthi Christen[heten] alla tijder, dok är dät af en annan beskaffenhet [enär] de, som skola wara sanna Christna äro Samaritiska [Christ]na, som dyrkia både Gud og diäfwulen. En af [Edra] Åhörare kom hit dätta åhr, som bekiänte altsam[mans] effter medföljande förtäknelses innehold: En [nam]nkundig Mands barn, som for rum tid kommo [hijt ne]der äro okså skyldige där uthi, og een af dem [har] bedrifwit stygga enormiteter, og witnat med sit exem[pel huru] de Folk äro, iblant hvilka hand har wijstat. [Det beh]öfves derföre, at man ophöijer rösten og för[kunnar] dem sina synder, så framt deras blod icke [skall krä]fwas af lärarnas händer. När Lapparna åthspör[jas här]om, förehålla de sig, som the alrig hafwa wijst af sådant, mychet mindre, at de siälfwa skol[a practicerat] dät: men när de blifwa alfwarligen angrepne [af Guds] ords öfwerbewijsning, skola de fuller godwilligt [uthösa sit] hiärtas anliggiande i sina lærares skiöd. När edra [Lappar äro] druchna og begynna at siunga og jöiga, då lärer de wäl [icke giöra] det Gud til ära ändok de ståå på knä og blottar huf[wudet.] Jag weet iche om den Man, som Lapperna gifwa dät til[namn] gudne Noide<ref>Ordagrannt: heders-trollkarl.</ref> är något god. Wed dätta wijsar Jag E[der] fuller en dörr til Labyrinthum og en öpning til hel[fwitis] Troja, men dät will dock wara stor omak til at [finna] ind i staden: Men allikawäl om Gud befinner at i g[ranneligen] står med alfwar äffter de förbudna skiylta wägar, som [de] willfarande Mennisker tråda, skal J wed hans magt [sprin]ga öfwer muren, og hans Anda skal föra Eder ind i staden, til selva afgudstempelet og til des winklar derinne, hwarest de skiula sina wederstyggelser. Dersom J stöter i basunen, skal wäl murarna i det afguda Jericho nedfalla og Sathan kråssas under Edra fötter. Lapparne hafwa p[l]aisir deruthaf at de kunde hålda samtahl med sine geniis og Laribus, som komma til dem antingen i dröm hällar wakande, hvarigienom de får kundskap og oplysning om åthskilligt: De meena, om de forlåtha afgudatiänstan, at de aldrig skola få widare lycha til Reen, skytterij, fiskerij: de hålla og före at deras afgudar äro mäktigare än Himmelens Gud, saasom de straxt kan hämna deras tilfogade orätt<ref>En målande skildring af denna lapparnas uppfattning ger Högström i »Missionsförrätningar i Lapmarken» s. 34 f: » - - Efter något ytterligare samtal i detta ämne [om seitarna vid Gellivare], bad mig en wiss Lapp, wid namn Snadda, jag wille tåla, om han sade sin tanka rent ut efter sin hittils fattade öfwertygelse. Han sade sig af gammalt folk hört berättas, huru lyklige och i hwad wälmåga folket lefde den tiden man fritt brukade desse helgedomar, samt huru många underliga öden och sälsamma händelser hans folk blifwit underkastadt, och huru en almän fattigdom tiltagit sedan för bruket af dessa sedwänjor så många hinder blifwit lagde i wägen. Han åberopade sig den så kallade Nederbyn [skogslapparna], som i forna tider bestått af hundrade skatte-Lappar, rike och förmögne; men sedan de börjat afwika ifrån sina förfäders seder, äro de blefne förströdde, och finnas nu mera i hela denna by ej flere, än några få, och det mäst tiggare. Han berättade om sin far, at han brukade trumma (Kobdas), och mådde wäl: han sielf hade nu aflagt den, men ser sig ej annat föreslå, än snart få gå för andras dörrar. Han trodde at Gud gifwer så wäl, ja så snart, de onda och trolpackor sin föda, som de fromma. Han höll före, at när wargen kommer, lärer han ej hafwa större försyn för mina renar, än hans. Han fruktade, at Kaitom snart lärer blifwa öde, om man fortfar at aflägga de gamla sedwänjorne: hwilket de wäl förrut sedt, som i tid börjat begifwa sig undan och redan flytt bort, o. s. w. Wid alt detta lade de öfrige Lappar sit ord til, hwaraf jag kunde märka, at de woro af samma tanka, som han.»</ref>. Mig synes dät är rådeligt, at Hr Pastor skulle tage i sit huus en eller annan Lap og tala guds ord hwar dag for ham til afguderijets nedbrytelse, så kunde han uthwärka nogon bekiändelse. Lapparna från Juckesjerf hafwa warit dänna sommar mycket skicheliga deruthinnan, at de hafwa tämme[ligen] afhållit sig från drukkenskap, hwilket Hr Pastors [goda] formaning måå tilskrifwas. Jag bär dän son[liga] tilforsikt til Hr Pastor at han iche illa anseer dätta mit u-artade skrifft; Herren er mit wittne, at Jag har giort det udi en god intention. Hr Pastors hälsn[ing] til Hr Lector har Jag anmält, men sedan har her [icke] kommit skrifwelse från honom. Näst ydmyg res[pect] til Hr Pastoren[s] dygdädle kiäresta<ref>= hustru.</ref> og fromma [barn] Vil Jag hafwa honom Guds protection anbefal[lat og] önskar at leva	+	[Jag] tachar Hr Pastoren ödmiukast för sit högtärade af [d.] 24 Martii, hwaruthinan Jag seer hvad stor zele og alvar Eder Öwerhet bär för Lappe-ungdommens op[li]usning, hwarföre dän gode Gud wari lowat. Jag kan [icke] nog berömma Hr Pastorens ädla gemyte, oförfalskat Gudfrucktighet, og opartiska rätsindighet, som icke blef utålmodig öfwer min dristiga påminnelse, og at han bewärdigade mig mäd sit swar därpå, af hwilket altsamman Jag försäkras därom, at Jag ännu en gång tör inkomma med min föreställelse om en og annan nödvändig ting. Hr Pastor håller dät för otroligt, at hans Lappar läwer i nogot förbudit og superstitieus wäsen, hwilket war önskwärdigt: Men Jag befruktar at wägarna i Eder Zion liggia öde, og än dok de äro i Jsraels land äro de flesta slagna med så stor blinhet, at de med trons öga iche see til den sanna Gud, men ansee de främmande Gudar för sanna Gudar: men när det talas om Gud, hålles sådant i deras hiertan som en dröm, af ordsak at de äro icke öfwerbewista om hwad rät og wrangt er. Dät är befundit hos os, at de som hafwa både kunnat läsa i bok og anstalt sig utwartes helligt hawa warit de allerstörsta Noider og Afgudspræster: thi de hava meent at sådant som de omginge med war dät enista lycksaligheds meddel. Norjes Lappar hafwa sit ursprung og härkomst af edra Lappar; Hvar ifrån skulle wäl deras afguderij wara fluthen, uthan ex institutione et traditione parentum? Hr Pastor kand ok iche neka mig, at man hos Eder håller Lapparna mistänkta för hwarjehanda [gal]enskap, man räds at giöra en Lap imot, på dät [ma]nd icke skal blifwa förtrullat. Jag kan iche wäl giöra [uppe]nbart, änskiönt Jag wijste något mäd Edra Lappar (hwilket dok borde skie os emellan sub sanctissima fide silentii) både derföre at Jag iche kan sättia mit ärliga namn i wåda, som ok förthenskull, at Jag icke Will spörja, at någon för det han i wankundighet har bedrifwit skulle lijda något wärdsligt straff. Dät är wäl så [at] dät kand gå många swåra laster i svang uthi Christen[heten] alla tijder, dok är dät af en annan beskaffenhet [enär] de, som skola wara sanna Christna äro Samaritiska [Christ]na, som dyrkia både Gud og diäfwulen. En af [Edra] Åhörare kom hit dätta åhr, som bekiänte altsam[mans] effter medföljande förtäknelses innehold: En [nam]nkundig Mands barn, som for rum tid kommo [hijt ne]der äro okså skyldige där uthi, og een af dem [har] bedrifwit stygga enormiteter, og witnat med sit exem[pel huru] de Folk äro, iblant hvilka hand har wijstat. [Det beh]öfves derföre, at man ophöijer rösten og för[kunnar] dem sina synder, så framt deras blod icke [skall krä]fwas af lärarnas händer. När Lapparna åthspör[jas här]om, förehålla de sig, som the alrig hafwa wijst af sådant, mychet mindre, at de siälfwa skol[a practicerat] dät: men när de blifwa alfwarligen angrepne [af Guds] ords öfwerbewijsning, skola de fuller godwilligt [uthösa sit] hiärtas anliggiande i sina lærares skiöd. När edra [Lappar äro] druchna og begynna at siunga og jöiga, då lärer de wäl [icke giöra] det Gud til ära ändok de ståå på knä og blottar huf[wudet.] Jag weet iche om den Man, som Lapperna gifwa dät til[namn] gudne Noide<ref>Ordagrannt: heders-trollkarl.</ref> är något god. Wed dätta wijsar Jag E[der] fuller en dörr til Labyrinthum og en öpning til hel[fwitis] Troja, men dät will dock wara stor omak til at [finna] ind i staden: Men allikawäl om Gud befinner at i g[ranneligen] står med alfwar äffter de förbudna skiylta wägar, som [de] willfarande Mennisker tråda, skal J wed hans magt [sprin]ga öfwer muren, og hans Anda skal föra Eder ind i staden, til selva afgudstempelet og til des winklar derinne, hwarest de skiula sina wederstyggelser. Dersom J stöter i basunen, skal wäl murarna i det afguda Jericho nedfalla og Sathan kråssas under Edra fötter. Lapparne hafwa p[l]aisir deruthaf at de kunde hålda samtahl med sine geniis og Laribus, som komma til dem antingen i dröm hällar wakande, hvarigienom de får kundskap og oplysning om åthskilligt: De meena, om de forlåtha afgudatiänstan, at de aldrig skola få widare lycha til Reen, skytterij, fiskerij: de hålla og före at deras afgudar äro mäktigare än Himmelens Gud, saasom de straxt kan hämna deras tilfogade orätt<ref>En målande skildring af denna lapparnas uppfattning ger Högström i »Missionsförrätningar i Lapmarken» s. 34 f: » - - Efter något ytterligare samtal i detta ämne [om seitarna vid Gellivare], bad mig en wiss Lapp, wid namn Snadda, jag wille tåla, om han sade sin tanka rent ut efter sin hittils fattade öfwertygelse. Han sade sig af gammalt folk hört berättas, huru lyklige och i hwad wälmåga folket lefde den tiden man fritt brukade desse helgedomar, samt huru många underliga öden och sälsamma händelser hans folk blifwit underkastadt, och huru en almän fattigdom tiltagit sedan för bruket af dessa sedwänjor så många hinder blifwit lagde i wägen. Han åberopade sig den så kallade Nederbyn [skogslapparna], som i forna tider bestått af hundrade skatte-Lappar, rike och förmögne; men sedan de börjat afwika ifrån sina förfäders seder, äro de blefne förströdde, och finnas nu mera i hela denna by ej flere, än några få, och det mäst tiggare. Han berättade om sin far, at han brukade trumma (Kobdas), och mådde wäl: han sielf hade nu aflagt den, men ser sig ej annat föreslå, än snart få gå för andras dörrar. Han trodde at Gud gifwer så wäl, ja så snart, de onda och trolpackor sin föda, som de fromma. Han höll före, at när wargen kommer, lärer han ej hafwa större försyn för mina renar, än hans. Han fruktade, at Kaitom snart lärer blifwa öde, om man fortfar at aflägga de gamla sedwänjorne: hwilket de wäl förrut sedt, som i tid börjat begifwa sig undan och redan flytt bort, o. s. w. Wid alt detta lade de öfrige Lappar sit ord til, hwaraf jag kunde märka, at de woro af samma tanka, som han.»</ref>. Mig synes dät är rådeligt, at Hr Pastor skulle tage i sit huus en eller annan Lap og tala guds ord hwar dag for ham til afguderijets nedbrytelse, så kunde han uthwärka nogon bekiändelse. Lapparna från Juckesjerf hafwa warit dänna sommar mycket skicheliga deruthinnan, at de hafwa tämme[ligen] afhållit sig från drukkenskap, hwilket Hr Pastors [goda] formaning måå tilskrifwas. Jag bär dän son[liga] tilforsikt til Hr Pastor at han iche illa anseer dätta mit u-artade skrifft; Herren er mit wittne, at Jag har giort det udi en god intention. Hr Pastors hälsn[ing] til Hr Lector har Jag anmält, men sedan har her [icke] kommit skrifwelse från honom. Näst ydmyg res[pect] til Hr Pastoren[s] dygdädle kiäresta<ref>= hustru.</ref> og fromma [barn] Vil Jag hafwa honom Guds protection anbefal[lat og] önskar at leva


Linje 127:		Linje 127:


−	J dätta fölge räknas oksaa '''Saivo-lodde''' (Bergsfugel) som wijsar wäg, hwarest Noiden agtar at reesa, og Noiden brugar Saivolodde til at antasta andra Menniskior og Noider när de äro wrede; såå og '''Saivogvelle''', (bergfisk) som bevarer Noidens liv, när han skal begifwa sig til Jabmiaimo, antingen til at hämta någon af sin släkt, fader og moder op igiän, som skal wara Reenwagtare 1, 2, 3, 4, åår og længere om sonnen kand giva honom mychet offer, som skal skie årligen: häller til at hämta et siukt Menniskes siäl op igiän. Thi Lapperna meenar at siälen er faren til Jabmiaimo när Mand er bleven siuk, hvarföre Lapperna sluttar at kroppen wil komma efter og döe. Men när Noiden er kommen ind i Jabmiaimo begiärer hans slägt, som är siuk, offer, hwilket og efterkommes, på dät siälen maa viga tilbakas ind i lekamen igiän, at ~~Meuniskian~~ maa framdels lefwa.	+	J dätta fölge räknas oksaa '''Saivo-lodde''' (Bergsfugel) som wijsar wäg, hwarest Noiden agtar at reesa, og Noiden brugar Saivolodde til at antasta andra Menniskior og Noider när de äro wrede; såå og '''Saivogvelle''', (bergfisk) som bevarer Noidens liv, när han skal begifwa sig til Jabmiaimo, antingen til at hämta någon af sin släkt, fader og moder op igiän, som skal wara Reenwagtare 1, 2, 3, 4, åår og længere om sonnen kand giva honom mychet offer, som skal skie årligen: häller til at hämta et siukt Menniskes siäl op igiän. Thi Lapperna meenar at siälen er faren til Jabmiaimo när Mand er bleven siuk, hvarföre Lapperna sluttar at kroppen wil komma efter og döe. Men när Noiden er kommen ind i Jabmiaimo begiärer hans slägt, som är siuk, offer, hwilket og efterkommes, på dät siälen maa viga tilbakas ind i lekamen igiän, at Menniskian maa framdels lefwa.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 11. mai 2017 kl. 04:05
Linje 8:		Linje 8:


−	[[Fil:Samisk religion 13.jpg\|thumb\|300px\|<center>~~Samisk kvinde~~, 76 år. ~~Nordsverige~~, 1868</center>]]	+	[[Fil:Samisk religion 13.jpg\|thumb\|300px\|<center>Inga Amundsdotter, 76 år. Sjokksjokk, 1868</center>]]

	<center><big>'''[[Källskrifter till Lapparnas mytologi]]'''</big>		<center><big>'''[[Källskrifter till Lapparnas mytologi]]'''</big>

@@ Linje 76: / Linje 76: @@
-Gudarna, som äro längre ned i luften, äro:
+Gudarna, som äro längre ned i luften, äro:  </center>
@@ Linje 96: / Linje 97: @@
-Gudarna, som bo på jorden, äro:
+Gudarna, som bo på jorden, äro:  </center>
@@ Linje 131: / Linje 133: @@
-<FONT COLOR=darkred><center>'''TEKSTEN ER UNDER UDARBEJDELSE'''</center></FONT COLOR=darkred>
+Eet stycke neder i jorden er </center>

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 2. des. 2014 kl. 18:59
Linje 44:		Linje 44:

	d. 17 Octobris 1726.		d. 17 Octobris 1726.
		+
		+
		+
		+
		+
		+	<center>'''Fortäknelse på een deel oomvendta Lapp[ars Afguderij.]'''</center>
		+
		+
		+	Lapparna har optäkt sig åthskilliga Gudar på äthskilliga [ohrter.]
		+
		+
		+	1. Skole een del hålla til högst oppe i Stiernehimmelen.
		+
		+	2. [Een del] längre neder i lufften.
		+
		+	3. En deel neder paa Jorden.
		+
		+	4. En [del] et stycke neder uthi jorden.
		+
		+	5. En deel myche diupt ned i jor[den.]
		+
		+
		+
		+	Jblant de Gudar, som äro allerhögst oppe i stiernehimmelen äro '''Rariet'''<ref>Förf. har först skrifvit »Radien», men strukit det och omedelbart fortsatt med »Rariet den förnemsta - - - .»</ref> den förnemsta, somliga säijer at hand er allestäds närvarandes, somlige iche, dog förstaar de icke dän sanna guden wid Rariet.
		+
		+
		+	'''Radien''' er nogot ringare än Rariet, som skal nedsända andan til Menniskians undfångelse i Moders livet, og överleverar dän '''Maderakkæ'''<ref>Förf. har först skrifvit »Sarak», men strukit det och omedelbart fortsatt med »Maderakkæ i händer - - - .»</ref> i händer, som åther igiän straxt åt dåtteren '''Sarakka''' antvarder samma anda, som låther växa kiöt på Andan, intils dät blifwer til et fullkomligt foster. Radien optager de döda til sig, når de effter döden en tid lång hafwa warit i dödningernes land.
		+
		+
		+	'''Rana Neida''' boer og mycket högt oppe i stiernehimmelen, som råder öfwer de fiäll, som först om wåren grönskas, og hon gifwer nyt gräs til renens föda. Om wåren giöra Finnarna offer til hänne, på det Reenen måtte komma i tijd til gräsgång.
		+
		+
		+
		+
		+	Gudarna, som äro längre ned i luften, äro:
		+
		+
		+	1. '''Beive''' solen, hvilken Lapperna offra til, på det den skal skina wäl, og giöra at gräset wäxer til Reens föda, og derföre offrar Lappen til hänne hvita creatur og om Midsommaren äter de grödt til hännes ära: de offra og til solen för åthskilliga siukdommar, besynnerligen för mangell på förstånd.
		+
		+
		+	2. '''Torden''', som lapperna har kallat een Gud, som offtast blifwer wreed, og slaar stora stychen af bergena, nedfäller trärna og slaar fää og Menniskier ihiäl. När han i sin wreede har låtit sig höra i lufften, har de låfwat honom offer, hwilket de okså hafwa hållit.
		+
		+
		+	3. '''Biegs Olmai''' råder för wäder og win, för hafwet og watnet, og har fååt offer, på det han skulle nedlägga hafsens stårm.
		+
		+
		+	4. '''Gissen Olmai''' er og en gud för vind og väder, snö og ijs, Lapperna har givet honom offer at snö og ijs skulle uphöra og icke wara däm til skadas.
		+
		+
		+	5. 6 og 7. de tre '''Ailikes Olmai''', til hvilkas ära lördagens og söndagens hellighållande har skiet. De flesta Lappar har helighållit fredagen Sarakka til ära, Rariet til ära lördagen og de 3 Ailikes Olmai til ära söndagen: derföre när Lapperna hafwa förseet sig med fredags, lördags og söndags arbete, hafwa de gifwit offer i förlikning.
		+
		+
		+
		+
		+	Gudarna, som bo på jorden, äro:
		+
		+
		+	1. '''Leib Olmai''' en gud för skyttere, diurs og foglars fångst, og Lapperna giver honom offer, at de må wara lychelige i deras skytteri og fuglefängeri.
		+
		+
		+	2. '''Kiase Olmai''' fiskeriets gud, som sänder fisken til kroken og nätet eller garnet.
		+
		+
		+	3. Qvinnan '''Maderakka''', som med sina 3 döttrer är qvinnor til hiälp. Lapperna offra til hänne, at hon skal tillåtha sina döttrar at tiäna qvinnorna: Nogra säija, at denna Maderakka siälf hiälper qvinnorna, i dät hon bemänger sig i en hwar af sina döttrars giärning.
		+
		+
		+	4. den förste Maderakkæ dåtter '''Sarakka''', som gifwer barnet kråpp i moders lif, när Radien hafwer nedsänt andan. Sarrakka har og smärta af barne-börden, likasom qvinnan, hvilken är frucktsamlig og hafwandes: Lapparna giöra undertiden offer til hänne föör de gaar til Guds bord seu sacram coenam, Og de dricher Sarrackæ blod för de kommer til Alterens sacramente og somliga ätha Leibolmai lekamen, somliga Radiens lekamen. Denna är flittigt tilbeden af hafwandes qwinnor, og de dricha hännes skåhl i bränwijn og ätha [Sarakkæ grö]d för en god barne-födelse.
		+
		+
		+	[5. Madera]kka annan dåtter '''Uxakka''', hvilken skal förändra dåtter til [son i mo]ders liv. Lapparna hafwa offta offrat til hänne, thy Lapparna [synes] at vara bättre tiänta med Pilte-barn än pigobarn [som] iche kan hållas til fiskerij eller skytterij. Lapparna haver ok [offr]at til Uxakka til at faa förlov at hålla dän eller dän [lil]la pilt til Leibolmai exercitium, som er skytterij, äfftersom [U]xakka er altijd i ueenighet med Leibolmai og imod ham.
		+
		+
		+	6. Maderakkæ 3:die dååtter '''Juxakka''', hvars bestälning är, at hon tager imot barnen när de äro födda til at bewara them frå stöth og fall. Hon hiälper og qvinnorna i deras sædvanliga maanads siuka, og de offra til hänne at hon kan wara flittig deruthinnan.
		+
		+
		+	Där til hörer og '''Saivo-Olmai''' (bergsmænd) hvilka iche tiena alla Lappar i gemeen, men allenaste Een eller annan i särdelishet, som haver ärwet däm, häller kiöbt dem af andra Noidar, häller gienom nogon flittighed uthi Noideskap siälf förskaffat sig them. Thessa Saivo-Olmai gifwa rååd uthi åtskilliga swårigheter, bååde uthi sömn, så väl som giönom myrande<ref>Om detta ord se s. 2, not 2.</ref> på bössa, Runbomma, yxa, steen häller hästbeen.
		+
		+
		+	'''Saivo Neide''' Bergsqwinnor, som med deras '''Saivo-kiatse''' (bergsvatn) indwiar Noiden, när han i begynnelsen skal annamma Saivo-olmai i sin tiäniste, og sädan en og annan tijd gifwer honom samma Saivo-kiatze dricka, när han skal begiwa sig i strid mot andra Noidar til at pröfwa sin styrkia, og de sätta sina '''Saivo-serva''' imot andra Noidars saivoserva, hvilka hårdeligen stångas mäd hwar andra: Den Lap, som äger dän Reen, som mistar hornet eller hufwudet, bliver siuk, og untertijden dör.
		+
		+
		+	J dätta fölge räknas oksaa '''Saivo-lodde''' (Bergsfugel) som wijsar wäg, hwarest Noiden agtar at reesa, og Noiden brugar Saivolodde til at antasta andra Menniskior og Noider när de äro wrede; såå og '''Saivogvelle''', (bergfisk) som bevarer Noidens liv, när han skal begifwa sig til Jabmiaimo, antingen til at hämta någon af sin släkt, fader og moder op igiän, som skal wara Reenwagtare 1, 2, 3, 4, åår og længere om sonnen kand giva honom mychet offer, som skal skie årligen: häller til at hämta et siukt Menniskes siäl op igiän. Thi Lapperna meenar at siälen er faren til Jabmiaimo när Mand er bleven siuk, hvarföre Lapperna sluttar at kroppen wil komma efter og döe. Men när Noiden er kommen ind i Jabmiaimo begiärer hans slägt, som är siuk, offer, hwilket og efterkommes, på dät siälen maa viga tilbakas ind i lekamen igiän, at Meuniskian maa framdels lefwa.
		+
		+
		+	'''Nemo-gvelle''' (namnfisk) hvars hiälp, ganska faa [medde]las, thy iche alla har viist af honom. Dennas hiälp [hafva] de den första gång [de] omdöpas; thy Lapperna omdöpas med trolddöpelse meera än een gång, hwilket skier sååleds, at när Menniskian blir siuk, gifwer mand hänne et annat namn, og öser vatn på hänne med dessa ord: Jag döper dig i detta Namn N: N: og du skal leva i detta namn N: N: De, som är saaledz trållnämnat, får äga tillika med namnet Nemogvelle. Som denna Lap offte seer Nemogvelle at gaa for sig över bekkar og moras; saa ser han honom og när han skal gå til kiörkian og när han går til skrifft dricher hand Sarrackas blod i samma bäck hvar Nemogvelle ståår.
		+