Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. XI - Revisjonshistorikk

Carsten på 6. des. 2021 kl. 10:10

2021-12-06T10:10:59Z

Carsten på 3. des. 2014 kl. 10:08

2014-12-03T10:08:44Z

Carsten på 3. des. 2014 kl. 09:22

2014-12-03T09:22:31Z

Carsten: Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. XI

2014-12-03T09:22:04Z

Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. XI

Vis endringer

Carsten på 2. des. 2014 kl. 21:22

2014-12-02T21:22:14Z

Carsten: Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. XI

2014-12-02T21:21:29Z

Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. XI

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. IX]] !!
|-
|}

[[Fil:Samisk religion 14.jpg|thumb|280px|<center>Samisk mand, 60 år. Nordsverige, 1868</center>]]

<center><big>'''[[Källskrifter till Lapparnas mytologi]]'''</big>
af
 '''[[Edgar Reuterskiöld biografi| Edgar Reuterskiöld]]'''

 <big><big>'''X. Simon Kildals och Lennart Sidenius’ bestyrkande af Forbus’ relation.'''</big></big></center>

<blockquote><blockquote>Da Forbus under sin vinterresa i Lappmarken 1727-28 icke där träffade någon norsk missionär, ehuru han förut aftalat ett möte med Jens Kildal, afsände han, före den 1 jan. 1728, till tvänne norska missionärer sin relation om lapparnas afguderi med begäran om dess bestyrkande etc. (jfr ofvan s. 46). Dessa missionärer voro '''Simon Kildal''' och '''Lennart Sidenius'''. Möjligen har äfven någon eller några andra missionärer bestyrkt hans framställning, enär man i manuskriptet S 50 i Upsala Universitetsbibliotek finner en afskrift af ett oundertecknadt instämmande i hans relation. Simon Kildals och Sidenius’ uttalanden återgifvas i Jens Kildals dedikation af »Afguderiets Dempelse» till dem och lyda, med Jens Kildals ingress, på följande sätt<ref>Till sina hufvuddelar redan meddelade hos Qvigstad, s. 86f.</ref>:</blockquote></blockquote>

- - - Denne Prædikens Appendix indeholder, blant andet, at lapperne har havt en stor hob guder, og at lapperne, paa alle steder, har været afgudsdyrkere, hvilket er det, som Du, kiære Broder! skriftlig, under haand og segel, statfæstede sant, at være, da en vis u-benævnt [i marginalen: »det var Provesten af Torne i Sværik»] fornemme mand (ikke af sönden) sendte et Skrift til Dig, kiære Broder, hr Simon Kiildahl! og hr Linnert Sidenius, hvilket handlede om, at alle lapper har været afgudsdyrkere, og, at de har havt mange guder: thi denne visse u-benævnte mand begierte i Skriftet, at Du, min Broder! og hr Sidenius, vilde statfæste begge disse ting. Din, min Broders, statfæstelse lyder, saasom den befindes efter originalen, saasom fylger:

Jeg salvâ conscientiâ, et qvidem, in conspectu Dei, bevidner, at, blant mange lappe-guder som ieg ikke er synderlig bekant om, ere disse mig bekante

::Passevare Olmaj.

::Passevare Neyda.

::Passevare Sarva.

::Passevare Guli.

::Vurnes lodde.

::Jabme akka.

::Poskio akka.

::Mader akka.

::Maylmen radien.

::Kiorva radien.

::Rana Neyda.

::Biex olmaj.

::Nemo guli.

::Leyb olmaj.

::Sarakka.

::Passevare lodde.

::Ux akka.

::Kiase olmaj.

Disse vare dyrkede i Folerne<ref>Nord- och Sör-Folden.</ref>, Saltdalen, og Lapmarken, som grænser til nor- og sör-huttene<ref>Kvikkjokk och Silbojokk.</ref>, hvilket ieg oprigtigt har faaet, at vide af lapper, som ieg har havt i hemmelig aandelig behandling, da de vare blevne omvendte.

Dette bevidner ieg

Nor-follen d: 23. Sept.

Aô 1728.

''Simon Kiildahl.''

(L: S:)

[Ur dedikationen till Sidenius efter en liknande ingress som den till Simon Kildal:]

Jeg har befundet, at lapperne har havt efterfylgende guder:

::Passevare olmai.

::Passevare neyda.

::Passevare sarva.

::Passevare guli.

::Vurnes lodde.

::Nemo guli.

::Poskio akka.

::Mader akka.

::Ux akka.

::Jabme akka.

::Maylmen radien.

::Kiorva radien.

::Rana neyda.

::Passevare lodde.

::Leyb olmaj.

::Sarakka.

::Biex olmaj.

::Kiase olmaj.

Disse har været de fornemste guder, blant lapperne: men de har ellers havt mangfoldige andre, Umeå, Pita og Jngermand lands<ref>Ångermanlands.</ref> lapper, som skatter baade til Norge, og Sværik, har, sandelig! giort deres bekiendelser, og tilstaaet deres afguderie, hvilket har været forferdelig grovt. J övrigt undertages ingen lap, sör eller nor, fra, at have brugt afgudsdyrkelse; men Maylmenradiens og Sarakkas alterens sacrament har kun været brugt sör i landet: men ikke nor.

Saaledes at være, som sagt er, det bevidner ieg.

''Linnert Sidenius.''

(L: S:)

og beder Jens Siursön, som var med hr Thomas i fiældene, da hand der arbeyde paa lapper til omvendelse, at hand dette med mig vil besegle

''Jens Siurssön.''

(L: S:)

Saa og beder ieg Niels Nielssön, Skolemester i Follerne, at hand og saa dette med mig vil besegle.

''Niels Nielssön.''

(L: S:)

Buxnæs d: 23. Julii

1728.

----

==Fodnoter==

<references/>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Edgar Reuterskiöld]]
[[Kategori:Samisk mytologi]]

@@ Linje 33: / Linje 33: @@
-At Gudarna på jordene Saracca eller Saredni ock Leibolmai sker thet Afgudiska Sakramentet ante Sacram Coenam, är orsaken, at Gudarna icke må förtörnas och wredgas deröfwer, at Herrans Heliga Nattward begås, som förnimmes antingen genom joikningen eller Spådoms lustrumenter, eller ock igenom drömmen genom Passevaraolmai om det är Gudomen emot eller eij. Är dett [eij] emot så begås Herrans Heliga Nattward, utan föregångit Afgudiskt Sacramente: men om dett är emot them, måste the blidkas ock försonas medelst bemälte Sacramentz begående ante Sacram Coenam.
+At Gudarna på jordene Saracca eller Saredni ock Leibolmai sker thet Afgudiska Sakramentet ante Sacram Coenam, är orsaken, at Gudarna icke må förtörnas och wredgas deröfwer, at Herrans Heliga Nattward begås, som förnimmes antingen genom joikningen eller Spådoms Instrumenter, eller ock igenom drömmen genom Passevaraolmai om det är Gudomen emot eller eij. Är dett [eij] emot så begås Herrans Heliga Nattward, utan föregångit Afgudiskt Sacramente: men om dett är emot them, måste the blidkas ock försonas medelst bemälte Sacramentz begående ante Sacram Coenam.
@@ Linje 48: / Linje 48: @@
-Orsaken hwarföre på få trummor finnas den stoore ock altsmächtige Guden afsat ock afmålat, är denne at Lapparne dock till en dehi hafwa dock försyn till att föra honom ibland de andra Gudarna ansende honom så som en Konung, emot hwilkens förbod i första budordet, de understa sig icke at införa hans namn, som derigenom så mycket mehra skulle bewekas till straf ock hämd öfwer dem, men de andre Afgudar blifwa afsatte med theras wällbehag.
+Orsaken hwarföre på få trummor finnas den stoore ock altsmächtige Guden afsat ock afmålat, är denne at Lapparne dock till en dehl hafwa dock försyn till att föra honom ibland de andra Gudarna ansende honom så som en Konung, emot hwilkens förbod i första budordet, de understa sig icke at införa hans namn, som derigenom så mycket mehra skulle bewekas till straf ock hämd öfwer dem, men de andre Afgudar blifwa afsatte med theras wällbehag.
@@ Linje 57: / Linje 57: @@
-Vurnes lodde är eij någon Gud, utan en ond fogel som Lappen ställer på sin owän eller när han skall i strid emot en annan Noid, ock Trulkarl, förnemligast för den orsak at denne hålles för större Noid ock Trullkarl än han, hwilket honom förtryter, ock tå brukas på båda sidor all macht ock konst, ock ställes på hwarandra alt thet de äga, neml: Passevara Serva ock honom de äga flere än en; Vurneslodde om de hafa honom: Passevara lödde ock gvelle, men Passevara olmai sättes intet i denna strid, utan brukas at underwisa Noiden, så at denna eij altid [skall] hafwa af nöden at betiena sig af Trumman, eller annat instrument, i ringare saker utan allenast af joickningar på Passevaraolmai som gifwer honom kundskap om det som joickningen begiär: E: gr: När en Lappe tar en hafwande qwinna i handen, ok säija henne hwad hon går med antingen pigo eller piltebarn, tå joickar han effter Passevaraolmai; hwilken kommer ock gifwer till känna at qwinnan är hafwande med pige barn: men om qwinnan drager Twifwel måhl derom ock begiär at lappen wille se det på Trumman, tå tager han sin trumma som wisar honom det samma, ock behåller qwinnan det för wist ock fast. Lappen kan offta sittia i en mans huus ock joicka, ock då får han weta åtskilligt, men på det de enfaldiga eij må förstå hans sång, så förwänder han orden och kallar en qwinna wed annat namn, Reen wid annat namn också widare, eller ock låter sången gå fort utan ord, hållandes sig allenast wed tohn ock melodie, täncker på orden som han för fruchtan intet tör framkomma med. Joikningen förnimmes mäst allestädes hoos Swenska Lapparne, hälst tå de äro druckne, ock fylleriet föröfwas af dem utan sky ock fruchtan så wäl Helge ock Högtidz dagarna, samt marcknadz tiden, så som annan tid ock tå nånten tillfälle är, at få bränwijn, hwilken i myckenheet föres till Lappmark ock swagt nog försäljes till 4 eller 5 Dr kannan såsom i denna winteren skedt är, derigenom Lapparna ingen ringa afsaknad i deras förråd ock egendom taga ock Sochnarna temmeligen förswagas, som i detta åhr alt för stor känning deraf hafwa, medan bränwijnet mäst af Sochn Spanmåhlen brändt och tillwärkat är, ock folket af thessa begge Torneå Sochnar skockewijs nödsakade warit begifwa sig till Österbotn till at uphandla födan, Borgerskapet ingen farkost ad nästledne Höst fåth till hemorten, warandes det eftertänkeligit, ock ändock Herren Gud af sin högt bepriseliga nåd ock godheet har welat wälsigna uti 9 åhr detta landet med en tämmelig god ock ymnig åhrswäxt, skall likwäl hoos folken på Spanmåhlen finnas en så stoor brist, at mästedehlen eij äger et Sädes korn till at i åhr så sin åker, hwilket iag förnemligast ock endast det stoora missbruket af bränwijn i Lappmarken ock hela landet tillskrifwa kan, ty om 4. eller 500. T:r åhrligen blifwit besparde, som richtigt ock än derföre till öfwerflöd af bränwijn i Lappmarckerne Consummerade äro, skulle sannerligen Almogen intet utsäde tryta.
+Vurnes lodde är eij någon Gud, utan en ond fogel som Lappen ställer på sin owän eller när han skall i strid emot en annan Noid, ock Trulkarl, förnemligast för den orsak at denne hålles för större Noid ock Trullkarl än han, hwilket honom förtryter, ock tå brukas på båda sidor all macht ock konst, ock ställes på hwarandra alt thet de äga, neml: Passevara Serva ock honom de äga flere än en; Vurneslodde om de hafa honom: Passevara lodde ock gvelle, men Passevara olmai sättes intet i denna strid, utan brukas at underwisa Noiden, så at denna eij altid [skall] hafwa af nöden at betiena sig af Trumman, eller annat instrument, i ringare saker utan allenast af joickningar på Passevaraolmai som gifwer honom kundskap om det som joickningen begiär: E: gr: När en Lappe tar en hafwande qwinna i handen, ok säija henne hwad hon går med antingen pigo eller piltebarn, tå joickar han effter Passevaraolmai; hwilken kommer ock gifwer till känna at qwinnan är hafwande med pige barn: men om qwinnan drager Twifwel måhl derom ock begiär at lappen wille se det på Trumman, tå tager han sin trumma som wisar honom det samma, ock behåller qwinnan det för wist ock fast. Lappen kan offta sittia i en mans huus ock joicka, ock då får han weta åtskilligt, men på det de enfaldiga eij må förstå hans sång, så förwänder han orden och kallar en qwinna wed annat namn, Reen wid annat namn också widare, eller ock låter sången gå fort utan ord, hållandes sig allenast wed tohn ock melodie, täncker på orden som han för fruchtan intet tör framkomma med. Joikningen förnimmes mäst allestädes hoos Swenska Lapparne, hälst tå de äro druckne, ock fylleriet föröfwas af dem utan sky ock fruchtan så wäl Helge ock Högtidz dagarna, samt marcknadz tiden, så som annan tid ock tå nånten tillfälle är, at få bränwijn, hwilken i myckenheet föres till Lappmark ock swagt nog försäljes till 4 eller 5 Dr kannan såsom i denna winteren skedt är, derigenom Lapparna ingen ringa afsaknad i deras förråd ock egendom taga ock Sochnarna temmeligen förswagas, som i detta åhr alt för stor känning deraf hafwa, medan bränwijnet mäst af Sochn Spanmåhlen brändt och tillwärkat är, ock folket af thessa begge Torneå Sochnar skockewijs nödsakade warit begifwa sig till Österbotn till at uphandla födan, Borgerskapet ingen farkost ad nästledne Höst fåth till hemorten, warandes det eftertänkeligit, ock ändock Herren Gud af sin högt bepriseliga nåd ock godheet har welat wälsigna uti 9 åhr detta landet med en tämmelig god ock ymnig åhrswäxt, skall likwäl hoos folken på Spanmåhlen finnas en så stoor brist, at mästedehlen eij äger et Sädes korn till at i åhr så sin åker, hwilket iag förnemligast ock endast det stoora missbruket af bränwijn i Lappmarken ock hela landet tillskrifwa kan, ty om 4. eller 500. T:r åhrligen blifwit besparde, som richtigt ock än derföre till öfwerflöd af bränwijn i Lappmarckerne Consummerade äro, skulle sannerligen Almogen intet utsäde tryta.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 3. des. 2014 kl. 10:08
Linje 55:		Linje 55:

	Om Passevara olmai är at berätta dett de inga wissa namn hafwa, utan kännes igen af deras Passevara (heliga berg) som [de] wistas uti såsom till exempel när en lappe hafwer Svappevara<ref>I Jukkasjärvi socken.</ref> eller Suckenara<ref>Tydligen korrumperadt; skall möjligen föreställa Sekkuvaara, ett berg ett par mil NO om Jukkasjärvi.</ref> till sin Passevara ock joikar eller täncker i sången nemner endera af desse Passevarar, tå kommer Passevara olmai af den åtänckte ock nemde Passevara till honom, hwilken lappen igenkänner, af hwad ock hwilken Passevara han är, ock kan den ena Passevara wara offta lyckosammer, till hielp än den andra, ock dess Olmai lydigare at komma ock snabbare än den andre Passevaras. Helige berg ock fiel kallas af Jukasjerf lappar Passevara, men af Sörhyttans<ref>Silbojokks.</ref> ock Arioplogs Lappar Saivo, hvar af det heter Saivolmai, Saivoneide, Saivolodde, Saivogvelle, Saivoserva. Saivogvelle hörer intet till de under jordiska Gudar, änskiönt hans tienst och förrätning brukas till Iamaimo. Nubelo[l]mai är den andra Rota, ock värre än Rota äfwen Perkel kallad som är finskt ord så mycket som en diefwul på Swenska. Rota är brukeligit namn, Söder uppå, men Norrpå någre orter Rulu, hwilko beggestädes offras på gement sätt ock äfwen på ett besynnerligit maner, tå en död mär upreses på marcken at Rota eller Rula skall rida dermed sin koos, men således söker man Söder uppå ingen hielp af honom utan allenast at han wille wika af ock fara sin wäg med sina plågor, på det den siuka må blifwa frisk ock helbregda igen.		Om Passevara olmai är at berätta dett de inga wissa namn hafwa, utan kännes igen af deras Passevara (heliga berg) som [de] wistas uti såsom till exempel när en lappe hafwer Svappevara<ref>I Jukkasjärvi socken.</ref> eller Suckenara<ref>Tydligen korrumperadt; skall möjligen föreställa Sekkuvaara, ett berg ett par mil NO om Jukkasjärvi.</ref> till sin Passevara ock joikar eller täncker i sången nemner endera af desse Passevarar, tå kommer Passevara olmai af den åtänckte ock nemde Passevara till honom, hwilken lappen igenkänner, af hwad ock hwilken Passevara han är, ock kan den ena Passevara wara offta lyckosammer, till hielp än den andra, ock dess Olmai lydigare at komma ock snabbare än den andre Passevaras. Helige berg ock fiel kallas af Jukasjerf lappar Passevara, men af Sörhyttans<ref>Silbojokks.</ref> ock Arioplogs Lappar Saivo, hvar af det heter Saivolmai, Saivoneide, Saivolodde, Saivogvelle, Saivoserva. Saivogvelle hörer intet till de under jordiska Gudar, änskiönt hans tienst och förrätning brukas till Iamaimo. Nubelo[l]mai är den andra Rota, ock värre än Rota äfwen Perkel kallad som är finskt ord så mycket som en diefwul på Swenska. Rota är brukeligit namn, Söder uppå, men Norrpå någre orter Rulu, hwilko beggestädes offras på gement sätt ock äfwen på ett besynnerligit maner, tå en död mär upreses på marcken at Rota eller Rula skall rida dermed sin koos, men således söker man Söder uppå ingen hielp af honom utan allenast at han wille wika af ock fara sin wäg med sina plågor, på det den siuka må blifwa frisk ock helbregda igen.
−


−	~~<FONT COLOR=darkred><center>'''TEKSTEN ER UNDER UDARBEJDELSE'''</center></FONT COLOR=darkred>~~	+	Vurnes lodde är eij någon Gud, utan en ond fogel som Lappen ställer på sin owän eller när han skall i strid emot en annan Noid, ock Trulkarl, förnemligast för den orsak at denne hålles för större Noid ock Trullkarl än han, hwilket honom förtryter, ock tå brukas på båda sidor all macht ock konst, ock ställes på hwarandra alt thet de äga, neml: Passevara Serva ock honom de äga flere än en; Vurneslodde om de hafa honom: Passevara lödde ock gvelle, men Passevara olmai sättes intet i denna strid, utan brukas at underwisa Noiden, så at denna eij altid [skall] hafwa af nöden at betiena sig af Trumman, eller annat instrument, i ringare saker utan allenast af joickningar på Passevaraolmai som gifwer honom kundskap om det som joickningen begiär: E: gr: När en Lappe tar en hafwande qwinna i handen, ok säija henne hwad hon går med antingen pigo eller piltebarn, tå joickar han effter Passevaraolmai; hwilken kommer ock gifwer till känna at qwinnan är hafwande med pige barn: men om qwinnan drager Twifwel måhl derom ock begiär at lappen wille se det på Trumman, tå tager han sin trumma som wisar honom det samma, ock behåller qwinnan det för wist ock fast. Lappen kan offta sittia i en mans huus ock joicka, ock då får han weta åtskilligt, men på det de enfaldiga eij må förstå hans sång, så förwänder han orden och kallar en qwinna wed annat namn, Reen wid annat namn också widare, eller ock låter sången gå fort utan ord, hållandes sig allenast wed tohn ock melodie, täncker på orden som han för fruchtan intet tör framkomma med. Joikningen förnimmes mäst allestädes hoos Swenska Lapparne, hälst tå de äro druckne, ock fylleriet föröfwas af dem utan sky ock fruchtan så wäl Helge ock Högtidz dagarna, samt marcknadz tiden, så som annan tid ock tå nånten tillfälle är, at få bränwijn, hwilken i myckenheet föres till Lappmark ock swagt nog försäljes till 4 eller 5 Dr kannan såsom i denna winteren skedt är, derigenom Lapparna ingen ringa afsaknad i deras förråd ock egendom taga ock Sochnarna temmeligen förswagas, som i detta åhr alt för stor känning deraf hafwa, medan bränwijnet mäst af Sochn Spanmåhlen brändt och tillwärkat är, ock folket af thessa begge Torneå Sochnar skockewijs nödsakade warit begifwa sig till Österbotn till at uphandla födan, Borgerskapet ingen farkost ad nästledne Höst fåth till hemorten, warandes det eftertänkeligit, ock ändock Herren Gud af sin högt bepriseliga nåd ock godheet har welat wälsigna uti 9 åhr detta landet med en tämmelig god ock ymnig åhrswäxt, skall likwäl hoos folken på Spanmåhlen finnas en så stoor brist, at mästedehlen eij äger et Sädes korn till at i åhr så sin åker, hwilket iag förnemligast ock endast det stoora missbruket af bränwijn i Lappmarken ock hela landet tillskrifwa kan, ty om 4. eller 500. T:r åhrligen blifwit besparde, som richtigt ock än derföre till öfwerflöd af bränwijn i Lappmarckerne Consummerade äro, skulle sannerligen Almogen intet utsäde tryta.
		+
		+
		+	Till Passevara eller helige fiel gifwes denne Raisonen at tå Syndafloden gåt öfwer hela werlden skola de fiel ock Passevara flutit ofwan på watnet ock Salverat många menniskior som sedan blifwit Passevaraolmai, de der sedermera betiena menniskiorna med kundgiörande af åtskilligit etc.
		+
		+
		+	Om Horagalles eller Thordön föres af somliga en sådan berättelse, at Thordön är den öfwersta ock högsta Gudz Son ock skall således fått sin uprinnelse, at en qwinsperson som blifwit förwillad i skogen är worden hafwande af Nebulolmai, eller parkal, ock det som skulle wara foster i hennes lif, warit en steen, waröf:r qwinnan förskrekt, med gråt ock tårar förmåt den Högsta Guden, at komma henne till hielp ock undsättning, så at hon både blifwit förlöst if:n stenen, jemwähl at Samma steen blifwit den Högstas Son, ock fått macht at regera i luften ock slå efter Perckel, eller Nebulolmai a[n]tingen denne far i trä el:r steen, som Thordön sönder slår ock i stycken at träffa Perkel. Offres alt så denne Gudenom Thordön at han icke må slå folket eller Creaturen ihiäl.
		+
		+
		+	Thetta alt med mehra som beskrifningen innehåller kan förefalla någon otroligt, at et så fasligit Afguderie skall föröfwas i Lappmarckerne, ock ett så uppenbart Spel drifwas med Satan men iag håller thet förwist ock fast försäkrad derigenom dels genom Lapparnas egen bekännelse i mångt måhl, ändoch de warit få som iag dertill förmått, dels igenom sanfärdiga berättelser sä wäl munteligen som skrifteligen giorde. Ock kan iag här eij för bij gå ett ting som mehrbemält beskrifning synes giöra i des sanning Suspect, nemligen den döda hästen, som Rota eller Rulu skall rida uppå sin koos, medan lapparne inga hästar äga, eller andra Creatur utan endast Reenar. Men saken är richtig, ock hästen kan fås antingen död wid Norr siökanten, eller lefwandes af de der boende Danska Siömän, så som äfwen lefwandes kattor ock hanor wåra Swenska lappar, af de danska icke länge sedan afhandlat hafwa. Hwilka Creatur slag Gudomen i offer skola ganska wähl behaga. Och ehuru wähl alt sådant af den stoore Gudens försyn underliga är i liuset kommit, så är doch ingen ting för Lappen gemenare, än neka dertill, wiljandes på det högsta frikalla sig för en sådan beskyldning, ock påstå sin oskyldighet, så at man stoorligen måste förundra sig öfwer, dett han så illfundigt kan skyla sitt Afguderi, ock föregifwer så som han ingen Afgud wiste utaf, mindre honom ährade ock dyrckade, hwarom iag äfwen den berättelsen hafwer, att en skiönt än 10 a 20 witnen wore till hans föröfwade Afguderij skulle han doch eij förmås med endaste ord bekänna dett, så förhärdat, ock bunden af mörcksens Första ock denna werldenes Gud är beklageligen mången i bland den förblindade Lappehopen.
		+
		+
		+	Himmelens Gud, som den rätta Guden är ock ingen annan uplöse Satans band ock uplyse det arma i mörckret, ock sådana willfarelser grufweligen swäfwande folket genom then Helige Anda, medelst ordetz kraft ock Predikoembetetz tienst, ock omwände sig till den sanna lefwande Guden med en oförfalskad boot ock bättring, stygges wed sitt fördömmeliga wäsende, ehrkiänne sin synd ock bekiänne honom för Gud ock menniskiom på dett deras Siälar måge bewarade warda till de heligas arfslott, som Herren Iesus med sin dyraste pino ock död oss förwärfwat ock i himmelen till sagt hafwer, hwilko samt med Fadrenom ock den Heliga Anda then enda och allena odödeliga och alswåldige Gudi wari ähra lof, ock prijs i allan ewigheet.
		+
		+
		+	Amen.
		+

← Eldre revisjon	Revisjonen fra 3. des. 2014 kl. 09:22
Linje 57:	Linje 57:


	+
	+	<FONT COLOR=darkred><center>'''TEKSTEN ER UNDER UDARBEJDELSE'''</center></FONT COLOR=darkred>

@@ Linje 3: / Linje 3: @@
 !align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
 |-
-! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. IX]] !!
+! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. X]] !!
 |-
 |}