Carsten: Klosterrofvet

2017-06-23T12:05:39Z

Klosterrofvet

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Klosterrofvet]] !!
|-
|}

[[Fil:Svenska folkvisor vignet.jpg|300px|right]]

<center>'''[[Folkdiktning |Svensk Folkdiktning]]'''

<br><big><big>'''92. Klosterrofvet'''</big></big>

'''<big>[[Svenska folkvisor]]</big>'''<br>Erik Gustaf Geijer och [[Arvid August Afzelius biografi|Arvid August Afzelius]]
</center>

::1. Konung Magnus han bodde i Upsala,
::Han åtte de döttrarna fäm,
::De tre de äro döde.
::De två de lefva än.
::Der ligga de hjeltar slagne.

::2. Konung Magnus han lät en härredag skrifva,
::På den de slutade så:
::»Fröken Elin skole vi i Wreta kloster gifva,
::Fröken Karin skall riket förestå.»

::3. Och det var Herr Sune Folckunge,
::Han talte till sin broder, Herr Knut:
::»Wi vilje nu rida til Wreta kloster,
::Och ta Fröken Elin der ut.»

::4 Och det var den ädle Herre,
::Han svarade sin broder så:
::»Vi vilje rida till Upsala.
::Och se huru Kung Magnus han mår.»

::5. Så redo de sig til Upsala,
::Konungen der ville de gästa,
::Och det vill jag eder för sanning säga,
::Det var ej för Fröken Elins bästa.

::6. Utkom der en liten smådräng,
::Var klädd i skarlakan röd:
::I riden bort, Herrar af Folckunge slägt!
::Konung Magnus han är nu död.»

::7. »Och är det sant, du säger för mig,
::Konung Magnus ligger på bår;
::Så är det då ingen i verldene til,
::Som oss nu kan emotstå.»

::8. Och det var nu Fröken Elin,
::Hon drömde i sängen der hon låg,
::När hon om morgonen vaknade,
::Hon sade sin mormor deråf.

::9. »Jag drömde om min Faders falckar,
::De voro intet mer än tre,
::De såto uppå vår klåster mur,
::Så ynkelig låto de.»

::10. »Jag tyckte ock, om den flygande örn
::Och så den villande gam,
::De begynte sig allt up en träta,
::Och flögo så i min famn.»

::11. »Drömde du om din Faders falckar,
::De voro ej mer än tre,
::Det bodar din Far, Kong Magnus,
::Är änten sjuk eller död.»

::12. »Och tyckte dig om den flygande örn
::Och så den villande gam;
::Det betyder, de Herrar af Folkunge slägt
::De göra dig sorg och harm.»

::13. Och det var Herr Sune Folckunge,
::Han talte till brödren sin:
::»Vinne vi nu Fröken Elin,
::Så skall hon vist blifva min.»

::14. När som de kommo till Wreta Kloster,
::Så redo de det tre gånger omkring,
::Och mitt uppå den klostermur
::Begynte de bryta sig in.

::15. Utkom der en liten smådräng,
::Var klädd i kjortelen röd:
::»Hvilken bryter på vår klåstermur,
::Och gör fröken Elin stor nöd?»

::16. »Herr Knut han bryter din klåstermur,
::Herr Sune han vil der in;
::Och hörer du, liten smådreng, nu:
::Hvar sofver väl fröken Elin?»

::17. Hennes säng hon är af röda guld
::Och silke der rundt omkring,
::Och det vill jag eder för sanning säga,
::Där slipjjer ingen riddare in.»

::18. »Dören är af Elphenben,
::Så väl står hon på sin hakar,
::Det vill jag eder i sanning säga,
::Tolf riddare för fröken Elin här vaka.»

::19. Och det var nu fröken Elin
::Hon gjorde sina kinder så blek :
::»Gud nåde mig i denna dag,
::Här blir en ynkelig lek!»

::20. »Hörer i, Fröken Elin,
::I görer eder ingen nöd,
::Förn de sku ta er ur klåstret i dag.
::Förr sku vi alla ligga död.»

::21. De Herrar både af Folckunga slägt,
::De gjorde Fröken Elin emot,
::De slogo ihjäl hennes riddare tolf,
::Så de lågo döde för fot.

::22. Fröken Elin hon fördes barfota
::Och barhufd utaf Wreta gård,
::Aldrig hörde man at Konunga barn
::Så ynckelig färd månde få.

::23. Och det var Herr Sone Folckunge,
::Han förde henne till Ymsaborg,
::Hon fick der tåla både ondt och godt
::Och hafde qvido och sorg.

::24. Och det var Fröken Elin,
::Hon klagade all sin nöd:
::»Viste min Fader, Kong Magnus, det,
::Vist hämna' han riddarnas död.»

::25. Och det var då Herr Sune,
::Han fruktade ingen nöd:
::»För sanning vil jag er, Fröken, säga,
::Kong Magnus är redan död.»

::26. Och är det sant, j sägen för mig,
::Kong Magnus är redan död,
::Så är det då ingen i verldene till,
::Som mig kan hjelpa af nöd.»

::27. Tillhopa voro de i 15 år,
::Ja 15 år och dag,
::Och alldrig de sig emellan talte
::Ett godt nej eller ja.

::28. Och det var en gång, den ädla Fru
::Hon talte till smädrengen sin:
::»Du skal gå i stenstugan fram,
::Och beda min Herre koma in.»

::29. Det kom då in Herr Sune,
::Han stante vid hennes sängfötter:
::»Kära, hvad han i för brådt att säga,
::Att i ropen mig från mina gäster?»

::30. »Jag har nu fått så hårdt ett sting
::Uti min vänstra sida,
::Jag hoppas til Gud Fader i himmelrik
::Min tid lärer nu snart lida.»

::31. »Vi ha varit ihop i 15 år,
::Ja 15 är och tid,
::Med eder har jag ock tre döttrar fått,
::Jag fick dem än aldrig si.»

::32. Så snart breddes ut det silke röd
::Och sammet der runt omkring,
::Så leddes derpå de Fröknar tre
::Allt för sin Frumoder in.

::33. »Hörer du, Fröken Karin,
::Du äldsta dottren min,
::Dig bjudes Kongen af Frankerik,
::Den äran har du för mig.»

::34. »Hörer Du, Fröken Maria,
::Du medlersta dottren min,
::Dig bjudes Kongen af Engeland,
::Och honom gifver jag dig.»

::35. »Och hörer du, fröken Elin,
::Du yngsta dotteren min,
::Du skal gifva dig i Wreta Kloster,
::Och ärfva kär Modren din.»

::36. Och det var Fröken Elin,
::Hon svarade sin Moder i harm:
::»Intet har jag något nunnekött,
::J ärnen mig ock en man.»

::37. Och det var den ädla Fru,
::Hon vred sina händer i harm:
::»Och skall jag icke vara hörd en bön
::Af mina egna barn?»

::38. Och det var då Fröken Elin,
::Hon svarade med tuckt och fagert sinn:
::»Jag skall gifva mig i Wreta Kloster,
::Och ärfva kär Modren min.»

::39. »Och hörer, Herr Sone, kära Herre min.
::Och kläden er i sammetet blä,
::Det vil jag eder för sanning säga,
::En kongsdotter i alldrig mer få.»

::40. Och det var då den ädla Fru,
::Hon vände sig åt väggen dervid,
::Och det vill jag eder för sanning säga,
::Hon talte alldrig ordena fler',
::Der ligga de hjeltar slagne.

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Folklore]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]
[[Kategori:Erik Gustaf Geijer]]

Klosterrofvet - Revisjonshistorikk

Carsten: Klosterrofvet