JJ.Sandal på 23. des. 2013 kl. 17:57

2013-12-23T17:57:38Z

Jesper: Konungavalet (Frithiofs saga)

2013-01-13T10:06:23Z

Konungavalet (Frithiofs saga)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Konungavalet (Frithiofs saga)]] !!
|-
|}

<center><big>'''[[Frithiofs saga]]'''</big> af Esaias Tegnér (1782-1846)

<big>'''Konungavalet'''</big></center>

<blockquote>Till tings! Till tings! Budkaflen går
 kring berg och dal.
 Kung Ring är död: nu förestår
 ett kungaval.

 Då tager bonden svärd från vägg,
 det stål är blått.
 Med fingret pröfvar han dess egg,
 den biter godt.

 De piltar se med glädje på
 det stålblå sken;
 de lyfta svärden två och två,
 för tungt för en.

 Men dottern skurar hjelmen ren -
 blank skall han bli -
 och rodnar, när hon skådar se'n
 sin bild deri.

 Sist tar han sköldens runda värn,
 en sol i blod.
 Hell dig, du frie man af jern,
 du bonde god!

 All landets ära växer ur
 ditt fria bröst.
 I striden är du landets mur,
 i frid dess röst.

 Så samlas de med sköldegny
 och vapenbrak
 på öppet ting, ty himlens sky
 är deras tak.

 Men Frithiof står på tingets sten,
 hos honom står
 den kungason, en liten en
 med guldgult hår.

 Då går ett sorl kring bondelag:
 "För liten är
 den kungsson, kan ej skipa lag,
 ej leda här." -

 Men Frithiof lyfte pilten ung
 på skölden opp:
 "I nordmän, här är eder kung
 och landets hopp.

 Sen här den gamle Odens ätt
 i bild så skön.
 På sköld han känner sig så lätt,
 som fisk i sjön.

 Jag svär att skydda rike hans
 med svärd och stång
 och sätta faderns gyllne krans
 på son en gång.

 Forsete, Balders höge son,
 har hört min ed;
 och om jag viker derifrån,
 slå han mig ned!" -

 Men pilten satt på skölden lyft,
 lik kung å stol,
 lik unga örnen, som från klyft
 ser opp mot sol.

 Den väntan blef det unga blod
 till slut för lång,
 och med ett hopp i mark han stod,
 ett kungligt språng!

 Då ropte böndren högt på ting:
 "Vi Nordens män,
 vi kore dig, blif lik kung Ring,
 sköldburne sven!

 Och Frithiof före dina bud,
 tills du blir stor.
 Jarl Frithiof, dig ge vi till brud
 hans sköna mor." -

 Då blickar Frithiof mörk: "I dag
 är kungaval,
 men bröllop ej; min brud tar jag
 af eget val.

 Till Balders hage vill jag gå,
 har möte stämt
 med mina nornor der: de stå
 och vänta jämt.

 Ett ord jag måste tala med
 de sköldemör.
 De bygga under tidens träd,
 och ofvanför.

 Ljuslockig Balder vredgas än,
 den bleke gud.
 Han tog, blott han kan ge igen
 mitt hjertas brud." -

 Då helsade han nyvald kung,
 på pannan kysst,
 och långsamt öfver hedens ljung
 försvann han tyst.</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Naturlyrikk og romantikk]]
[[Kategori:Esaias Tegnér]]

Konungavalet (Frithiofs saga) - Revisjonshistorikk

JJ.Sandal på 23. des. 2013 kl. 17:57

Jesper: Konungavalet (Frithiofs saga)