Carsten: Konungen och herr Peder

2017-07-11T07:25:45Z

Konungen och herr Peder

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Konungen och herr Peder]] !!
|-
|}

[[Fil:Svenska folkvisor vignet.jpg|300px|right]]

<center>'''[[Folkdiktning |Svensk Folkdiktning]]'''

<br><big><big>'''103. Konungen och herr Peder'''</big></big>

'''<big>[[Svenska folkvisor]]</big>'''<br>Erik Gustaf Geijer och [[Arvid August Afzelius biografi|Arvid August Afzelius]]
</center>

::1. Herr Pädar han drömde en dröm om a Natt,
:::Dä war alt om så weener ena Möja;
::Den wille han i sömnen så giärna taga fatt,
:::Han nappa henne hårdt i sin Slöija.
::J hafwen dät wäll hördt, at CARL KUNG bar sårgian för hennar.

::2. Han nappa uthi Slöja; men kan troo ho streeta moot,
:::Så Säng å sparlaka de bruste.
::Hon sparka Herr Pädar på sin ömskinna Foot,
:::At han wackna där weed å swåra pusta.

::3. Herr Pädar han säg utmä sängeståcken wree
:::Alt uthi en oroligan dåwa:
::»Ey wet iag hwa mäg skadt nu i Nätterne tree,
:::At iag alsinte orkade såfwa!»

::4. Herr Pädar han roopte til små-swännar två:
:::»Mäg tyckes tuppa börja nu å gaala;
::J beden mine Spåmänn in före mäg gå,
:::Mäg löstar alt med dem at taala.»

::5. De Spåmänn de träda i Sängeståfwan in
:::På präcktigaste wijs som de kunne.
::Å alle wa de klädde i räf- å sabelskin;
:::Herr Pädar uppå sängen de funne.

::6. De boga för Herr Pädar alt neder te Johl,
:::J sänga där han låg å säg skräckte,
::Å taalte honom till mä ödmiuk-fulle ohl:
::: »Hur kommer dä du oss så bitti wäckte?»

::7. »Å ingen utaf oss weet än af annan lag
:::Å ingen hafwer annat än i Minne,
::Än at Herr Pädar såfwa plä till liusande Dag,
:::Hwij ästu så orolig nu i Sinne?»

::8. »Å är icke Herr Pädar så wällug Herre-Mann,
:::Den yppersta i Gårda-Rijke?
::Ä nåntij någon ting, som honom feelas kan,
:::Som har i Mackt och Ähra ey sin Lijke?»

::9. »Ey feelas däg Land, ey feelas däg Slått,
:::Ey feelas däg Rysse ställts Fruger.
::Du hafwer här i Wähla så låtli mycke gått;
:::Hwad är dä däg i magen då så suger?»

::10. Herr Pädar han swara i wredefullt Moo,
:::Han opsyn som Ellgloa skåller:
::»Å om ehr Signe-Konst är wisser och ä goo,
:::Så sägen i mäg straxt hwa mäg wåller!»

::11. »Å rätt så snart dä dagas, då will ja gå the skalls,
:::Där säg i går de Myre-Biörnar giömde;
::Å hören til i alle: dä kosta skall ehr hals,
:::Om J ey sägen straxt hwa mäg drömde.»

::12. »Å nådige Herr Pädar, i sticknen icke så»,
:::Dä swarade hin digre å hin dålje,
::»Hvad Eder hafwer drömt wij fulle gissa må,
:::Så snart wår hals blijr smorder med Ålja.»

::13. »När ålja smörjer hals, seen är ey ondt at spå,
:::Hwad älskog Herr Pädar månde qwälja.
::De Rysse-Frugers Barm han passar ey meer på;
:::Uthrijkes fager Möö han nu wällier.»

::14. Wed Hålma-gårda strann där dansar ena Möö,
:::Dock fast om hon sin Mödom däg neekar;
::Men hoken kan stå moot din wålltaka-nöö?
:::Den är ju den din Hog uppå leekar?»

::15. » Så hör ännu, Herr Pädar, hwa jag däg säger meer,
:::För däg iag ännu aldri plä skarwa:
::Å hennes Namn kan jag däg säga, om du beer,
:::Den Möja hon heeter stålts Narwa.»

::16. »Hon hafwer och een Söster, som mindre är än hon,
:::Lijtan Iwangroo månde hon säg kalla.
::Den wille wij först narra te däg uth baak om Loon;
:::Seen om Mijdnat den stålta öfwerfalla.»

::17. Herr Pädar språng up gladlynnt, han klädde säg i skinn,
:::Han tacka dem med nådeligo tale,
::För det de råka på den Dröm, som i hans sinn
:::Den heela Nätta giordt honom qwale.

::18. »Å när iag den skiön-Jungfru får taga i famn,
:::Hwar effter mitt Hiärta så längtar,
::Så skoni all i hopa få Förstlige Namn;
:::Där effter iag weet hwar en trängtar!»

::19. Där stod en gammal Kiäring, hon lydde där uppå,
:::Hon runka sitt skynkiota Tryne:
::»Förstinna blijr iag och, när i blij Sann-spå»,
:::Sade hon dä, ty hon war i syne.

::20. »Ty aldrig har iag sett makan Fänta we Ström,
:::Hon kan ey luckta rysslädra-Remma;
::Hon är om alt sitt Lijf så kettoll å så öm —
:::Å wälluge Herr Pädar, blij hemma!»

::21. »Å aldri har iag sett makan Fänta på Gräs,
:::När Manfolcka giöra henne ähra;
::Hon spåttar å hon slår, hon fnyser å hon fräs —
:::Komm aldrig, Herr Pädar, henne nära!»

::22. »Å aldrig än kom nåhn mä den Möja innom båås,
:::Som bor i så håll-faste burar;
::Å döra hennas stängia så styfwe hängelåås,
:::Å Nastun har jamntiocke Murar.»

::23. »Den Jungfru hon hafwer och så underligan seed,
:::När utländska belare de komma:
::Hon släpper ingen in, förän han giordt beskeed
:::A fät ruus i knijs-knas å Momma.»

::24. »Å alt dä där tappas, dä skiänkes in hett
:::Tå källar Drängar, Swänsk eller Finne;
::Ty alti pröfwar hon så sin Frijares wett.
:::Om han och hafwer kiärliga ölsinne.»

::25. »Hon hafwer och ett Drycke-Horn af rödaste Gull
:::Som dwärjar i Gripsdala smidde;
::Af glödga Wijn-luckta fast man kan blij full;
:::Dock dricka skall hwar een, som där bidde.»

::26. »Dä fraasar utur den glödröde Drick,
:::Som blandas med Etter-heet nättel;
::Ey belare mä nöije där nåntij frågick;
:::Han wärre är än Wijborga-Kättel!»

::27. Herr Pädar han stickna we Spåqwinnans ohl,
:::Som winnögd och wräng-syynt hon sade;
::Han slo henne på Munn, så hon tumla under bohl;
:::»Jag wille», saan, »att Wargia däg hade!»

::28. »Ty aldrig har iag råkat för makan ett Tråll,
:::Som hemma är i Hålskoga-Klöffter.
::Den Jungfru, som ey will, den kan iag taa mä wåll,
:::Å porta’ tåf järna iag löfter!»

::29. »Sij hundra Tusen Ryssar mä Sablar i hand,
:::Som Marker å Stränder betäcker,
::Will iag för hennes Dörar snart läggia til land,
:::Å nije Tiog stålte Murebräcker.»

::30. Straxt sändes bodkaflar i Månader tree
:::Kring heela wijda Gårda-rijke;
::Där drefs i hoop Folck, som man plä drifwa Fee,
:::Wed Lijfsstraff at ingen skulle wijka.

::31. De ginge deras gång ät Hålme-Gården uth,
:::Uti månge förfaselige hoopar.
::Man kunde ey se Solan för Glafwar å för Spiut;
:::De stanna först we Jowalla-Groopar.

::32. We Portdeyas Qwarn de sloge säg ee broo,
:::Alt öfwer de snäll-flugne Floder:
::»Här wille wij nu alle både byggia å boo
:::Å grafwa oss i Johla som groder.»

::33. De twå weene Söstrar i höga-låfts Swaal
:::De dansa å de giole säg glade;
::En Wäcktare på Muren först warse blef dä sinaal
:::Af Ryttare å Footfolck i rade.

::34. »Mäg tyckes som säg samlar», saa han, »een stor hoop
:::Där borte på Wäpssekylä giähle.»
::Straxt geer han til ett liudande wäcktare-roop:
:::»Wist nog ä här Frijare på fähle!»

::35. Stålts Narwa lilla säg genom winnelögat såg,
:::Rätt i dä hon den Wäcktaren hörde;
::Straxt kunde hon och see hwar den store Hoopen låg:
:::»Twij däg, som wår Leek nu förstörde!»

::36. Hon stängde sina Portar mä Bommar utå Ståhl,
:::Och til sine fulltroo-go-Drängiar
::Saa hon: »sij Ehwem, som will in i min Gåhl,
:::Den skiänken i bra feeta slängiar!»

::37. Herr Pädar, i dät han nu fick see hennas Buur,
:::Som han så förgiärna will' äga;
::Då sade han: »mig tyckes som hon låge smått på luur,
:::Dock will iag henne först låta fräga.»

::38. Straxt talade Herr Pädar til Håmmänner tree:
:::I skole gå ståltz Narwa berätta,
::At hon ska taa reen Särk på, å sängen laga te,
:::Å säg wackert twåla å twätta.»

::39. »Ty, sägen I, en Herre, den wällugaste Man
:::I wähla, til henne will komma:
::I Affton willn haa ja, Czar Peter heeter han;
:::Der emot må hon ey töras komma.»

::40. »Si hundra tusend Bruumän de stå nu här på språng,
:::Om hon ey straxt. will gee säg mä goda,
::At alle hennas Drängiar slä i hiäl på en gång
:::Och henne taa mä wåldsamma mode!

::41. »I sägen och hur iag will i fulle gått Maak,
:::Om hon mäg nåntij reeter eller äggiar,
::Eldkulor slunga in i hennes Natstugu taak
:::Och bryta neder alle hennes wäggiar.»

::42. »Men will hon blij min Fänta, min weena, min Bruu,
:::Oräckneli gått will iag henne gefwa:
::Ty been’a lät up Porten i qwäll klockan siu;
:::Utom henne iag ey längere kan lefwa.»

::43. De Giljare framrede; de klappa på Port,
:::Deras Stoor-Furstes ärne de förtälja;
::Men finge dä til swars: I packen Eder fort,
:::Min Mödom iag för Hoot ey plä sälja.»

::44. »A hwem såg nånsin Ungerswänn för skiöna Jungfrurs dör,
:::Som första gången snorkar och puckar?
::Den Frijare, som ey weet säg skicka som säg bör,
:::Han wijsas åf mäd harmfulle suckar.»

::45. »De månge Ryssepällsar iag rädes icke för
:::Och är iag ey så moofällt en Pijga;
::Men draar Herr Pädar älskog til Swänske weene Mör,
:::Så måsten taa åf mössan å nijga.»

::46. »Herr Pädars Trug och Hoot iag acktar som strå,
:::Och iag är ey så skuggraddan Flicka;
::Men är dä så at han nu te mäg frija må,
:::Glygga Brännewijns-Ruus måste han först dricka.»

::47. »I ogiordt Wäär Herr Pädar nu kommer hijt til giäst,
:::Som aldrig än haar reede te Tuna;
::Han weet så wåll som Jag, hwem iag mäg hafwer fäst;
:::Hans Odygd finner här ingen Sluna.»

::48. »En segersäll ung Hiälte jag låfwat haar min troo;
:::Den wil iag och til dödzdaga hålla;
::Men om Herr Pädar kommer någe nära we mitt boo,
:::Heeta Ekeluta månde honom skålla.»

::49. »Här lagas och te Gästebo på alle mine Torn,
:::Herr Pädar i och dät låten weta.
::Jag tror han kiänner redan här oosar bränt Horn,
:::Och drycke-kaara giöres honom heeta.»

::50. »Men hoo, som biur te Bryta min rööfärgia knuut,
:::Och slängeldar kasta i sparrar,
::Snart kommer den, som honom lärer fullt weeta huut:
:::Mig tyckes, at Herr Pädar reeda darrar.»

::51. »På wägen är min Wänn, min Herre å min Kung,
:::Med honom iag mäg långeseen mån para;
::Herr Pädar blijr wist fählin, när han min Hiälte ung
:::Får see komma mig at förswara.»

::52. »Gud signe däg, Kung CARL, där du såfwer i natt,
:::Wist haar du dine Möjar i minne!
::Mäg drömde, at Herr Pädar lop bort frå sin Hatt
:::Å stöfwel kraga faasna i Grinne.»

::53. De Giljare droo åf, å Huflfwu hang på snee;
:::Herr Pädar detta Kalfskin de bore,
::Och sade: »du ska tro, den Piga är ey gree,
:::Hon leer åth dine Krigzhärar store!»

::54. Herr Pädar tog sin Mössa, han trampana med Foot,
:::Och swoor uthi ilsko å wreede:
::»Sko unge-swage Flicker töras duka mäg emoot.
:::Så är deras Undergång dem reede.»

::55. Straxt stängde han dem bägge, te watten å te land,
:::I tijo wekors ångstfulle dagar,
::Och plåga derars boning med Eld å med Brand;
:::Dock hörde han än ingen, som klagar.

::56. Men hocken Ryss, som tordes wåga säg fram,
:::Ja, alle dee, som lust hade noosa,
::De tumla på snee; de finge alle skam,
:::Och ingen kunde Marcknaden roosa.

::57. Sij lijtan Iwangroo, som, efter ho wa minst,
:::Skulle derför’ och först blij wålltagen;
::Men hocken, som böd til gå där fram å taa Winst,
:::Blef swedd bå i Kraga å Magen.

::58. Twå gånger komme Gäster in under hennes Wägg,
:::Som wille up i Wins-Glugga klifwa:
::Twå gånger tijnte hon deras rimfrusne Siägg,
:::Och öste glygga Brännewijn för lifwe.

::59. Hon tappa i Kannor, hon tappa i Kruus,
:::Hennes Swännar uhr Koppar Ämmar gute.
::Fast många wore de, som då finge ruus;
:::De somna alla just där de sute.

::60. Nu öfwersåg Kung CARL i Skåne sine Männ,
:::Å synte huru alt före weter,
::Å saa: »du falska Saxe, däg klöpper iag wäl än,
:::Men min Edsworne Wänn är Czar Peter!»

::61. Just dä kom Ryckte flygande öster öfwer Siö
:::Och saa: »Kung CARL, du Segersälle Hiälte,
::Herr Pädar röfwa will stoltz Narwa, din Möö;
:::Men ännu så spänner hon bälte.»

::62. »Hon är wäl lijtan Jumfru, men strijder som en Man;
:::Och alle hennes raske små-Swänniar,
::De fäckta som Kiämpar; hwart öga skiönia Kan
:::Huru illa Gårda-hoopen där we gränniar.»

::63. Å Kung CARL han satt på förgyllande Stool,
:::Han månde där we lijte säg besinna,
::Och saa: »är dä den Wänskap, du swoor oss i fiool?
:::Du troolösa! Gud ska däg finna.»

::64. Just lijka som ett Leijon, som hinsidon Öön
:::Får höra sine späde Ungar skrijka,
::Full ifwer å full harm dä lägger säg i Siön
:::Och hinner, förrn man troor, öfwer wijka.

::65. Sä modder, we Carls hamn, steeg Kung CARL ombord,
:::Straxt hyssades Trossar och Ankar:
::»Å Herren ware mä däg, i Gerningar och Ord,
:::Och främje dine Anslag å tanckar!»

::66. A Kung CARL drog öfwer det salte Haaf,
:::Hans Segel stodde alle heelt stinna:
::Hans Skepp lupo alle för Winn i fult traaf,
:::Å lyckelig Hamn alla de finna.

::67. Den Swänska Flåte lade wed Päronä til Strands;
:::CARLS Hiarta af Ifwer mon brinna;
::Han fråga sine Swännar: »hwad giör nij nu til lands?»
:::De roopte alle: Döö eller Winna!»

::68. Straxt taga Konung CARL med ottatusen Man
:::Alt in under de Gårda-härars Bårgiar:
::Men då ska troo Herr Pädars öga da raan
:::Af Skräck, Angst å tusende sårgiar!

::69. Ty Sermethof mä sex gånger tusen til häst,
:::Som skulle Silla-Mäcki förswaara,
::Han tyckte Swänskas Upsyn waan wärre än en Päst;
:::Ty tänckte han: »längst frå haar minst faara».

::70. Han rijder til Herr Pädar i Borgen igän
:::Och säijer: »stora Czar, denna Timma
::Är CARL Kung i Swärige mä alle sine Man
:::Öfwer oss: ty måste iag simma.»

::71. Han gaf säg i Strömmen mä Häst å mä Kar,
:::Han wille säg åth hinsidon laga;
::Men många, som då törsta, de somna där qwar;
:::Starkt Strömme-ruus de kunde ey fördraga.

::72. Herr Pädar han ropte med Sårgbundan röst:
::: »O, Sermethåf, du west wäll at leefwa;
::Kom, tag mäg mäd åt Musko i dänna här höst,
:::De Swänske kulor flyga så skeewa.»

::73. »Men, efter Jag drar bort, kiära Cröije, iag ehr beer,
:::Ty Swenskt Kruut i förr kunnat luckta,
::En Fällt-Herres Namn i tagen uppå Ehr;
:::Nu rijr iag; de komma där i buckta!»

::74. Å detta war en Tisdag, i Wintermånan kall,
:::Då tiugundagen syntes half mogen,
::På samma dag i fiool, som Herr Pädar uppå Pall
:::Swoor wara Konung CARL hull å trogen.

::75. Å da drog Kung CARL uth sin gullsmidde Brann,
:::Han skijner alt som Sohlen den röda:
::Mäd Gudz Hiälp sko wij i dag haa öfwerhann
:::Å alle Gårda-Männ liggia döde!»

::76. Där we sköts Swänsk Lösen mä fyra skått i raa,
:::At stålts Narwas Tilstånd förfara.
::Hwem kunde meer än hon då blij glättug å blij glaa?
:::Ty månde hon på ögnablecke swara.

::77. Då hwijfva Kung CARL mä Tirfingen röd,
:::Som aldrig drogs uth uthan baane,
::Där mä föll och af Himmelen en Tyckna och een Snöö,
:::Den Ryssa kalla bloodrödan Haane.

::78. Där under brööt Kung CARL i Rysseborgen inn
:::Med alla sina fulltrogne drängiar.
::Men då ska tro de Gårda-Män de börgia speta skinn
:::Å kläda så bloodiga slängiar.

::79. Å fijra tiog hundra de swore där uppå,
:::Med Gudz Hiälp, å brynorna blåtta,
::De skulle åttj tusende Wågehalsar slå;
:::Sij nu Bardas een emoot åtta!

::80. Det Gårda-Lägre war af een tweedubbel Borg,
:::Mä Wallar å stört-diupe Grafwar,
::Å spanskt Rytterij kring alt deras Torg,
:::Som späcktes mä spettsige Stafwar.

::81. De Murabräcker låge så högt uppä Wall,
:::De dundra dä mästa de kunna;
::Men lijkwäl gick Kung CARL emot dunder å moot knall
:::Öfwer alt uti den samma stunna.

::82. Jag troor at ingen åf dem, som först lupe an,
:::Weet sielf hur han kom öfwer Lijden;
::Men fromme Häärars Gud, som alt giöra kan,
:::Han hialp å waa mä dem i Strijden.

::83. Nu börgia badda hett för Rysse-ryggars päls,
:::Medan twee-äggia Klingor de slackta:
::»Å den, som wore nu längst Noohl åth te Fiäls,
:::De hwite Biörnas Ungar at ackta!»

::84. De Swänske sammskått ginge som Liungelden snäll
:::Å tiuge tusen Ryssar de fälte.
::Så leekte de mä dem in te mörkaste qwäll;
:::Kung CARL war Gudz segersamma Hiälte.

::85. Men de, som wille römma, de rede uppå broo,
:::Å Broa braaka sönder i stycken;
::De andra wille simma, å somli wille roo,
:::Men mästedelen drunkna i dricken.

::86. De öfrige om Natten de kröpe in i hool
:::Och ingen toole meera upduka:
::»Å ingen utåf oss fåår nåntij meer see Sool!»
:::Sade de te sin första Dolgeruka.

::87. »Doch wille wij först hämnas på desse Tyske Männ,
:::Som oss bräckt i denna Olycka.»
::De roopte: »äre wij icke hwar och een ehr Wänn?»
:::Doch högge de dem sönder i stycke.

::88. Straxt, när de tyske Riddare dä Specktakel såg,
:::Twå dödar såge de med ett öga:
::i Å aldri wore wij uppå makan et Tåg;
:::At fäckta meer oss hiälpa will föga.»

::89. »Den unga Konung CARL är Herre så Båll,
:::Hoo weet, han tör skiänkia oss Lijfwe,
::Det Ryssa ändå lära oss ifrån taa mä wåll;
:::Til krigs-Fångar alle wij oss gifwe.»

::90. Då gofwe sig til fånga så månge som de waa,
:::Croije, Felt-Herren, han waa den första.
::»Å Stora Kåning CARL, war nådelig!», de saa,
:::»Wij alle effter din Nåde törstar.»

::91. Snart kom och Dåligruka å tiggde sitt Lijf
:::För säg å sine Mädbröder alle.
::Då taalte de Swänske til tijdfördrijf :
:::»Å desse tiääna bättre te gå walle.»

::92. Mä bara hufwun föllo för CARL Kånung need
:::Mång tusend på nåder och Onåde:
::»Herr Pädar, å Herr Pädar, som bort ifrån oss reed,
:::Du saaker äst til all denna Wåde!»

::93. Nu taalte Kung CARL: »heela Wärlden skal see
:::At Jag als ingen Lust haar i Blode;
::Ty stijgen up, i alle, som liggen här å bee,
:::Ehrt Footfall skall lända ehr til gode.»

::94. »I Ryssar, Gewär läggen ned, å gån hem
:::Hwar å een til hwar sine Orter;
::Men om wij någon wäpnad mehr råka utå dem,
:::De kläda Sko blodiga Siorter.»

::95. Å tiuge tusen Ryssar mäd Eene Kiäpp i hann
:::De ginge där mä sina färde:
::»Å skam taa den nånsin meer Sabel rörer an»,
:::Sade de, där de löpe öfwer gärde.

::96. Men nije store Jarlar å fäm tiog Håmmän,
:::De yppeste qwarlefwor af slage,
::Dem tog man wara på; de sitta alla än:
:::D’ää de, som sko betala lage.

::97. Å hundra Mura-Bräcker å try tiog å fem
:::Å tije te, när man nooga räcknar.
::Å fast så många Faner, som där kiördes hem,
:::Men Krookswääl å Haakar ingen täcknar.

::98. Å hwem kan tälja punnwaror, pänningar å tällt
:::Å alt dä, som fans där i Lägre?
::Dä nyttiar Konung CARL å hans Män nu i fällt:
:::Ingen Rysse kan dä mera wägra.

::99. Dä säges at Kong CARL i dät hijskeliga Slag,
:::Sedan Rinnaren snuppla moot Låge,
::Haar reede mäd een Stöfwel den uthlängste dag
:::Å fäcktat med Kiämpa förmåge.

::100. Å nu ree Konung CARL te stolts Narwa lilla in:
:::»Hur stååre te», saa han, »mä min weena?
::I Natt wil iag såfwa på hwijta Armen din,
:::Du har nu länge nog bodt alleena!»

::101. Hon fällte i glädie så mången modig Tåår:
:::»Wällkommen! swara hon, »du, som stälte
::Ditt dyra Lijf up för Sällheeten wår;
:::Sinne Gud däg, du Stridsamma Hiälte!»

::102. Hon tagde, men kiyste på Konungens hann;
:::Ty Räddhoga, häpnad å Glädie
::De lop’ i hennes Bröst lijka som hwar om ann;
:::Doch, Glädien blef främst nu på Wädie.

::103. Men sij Herr Pädar håller än öster ut mäd Åå,
:::Han illfijnas heelt uti Hoge;
::Han lyder å han lyssnar hur' alt skulle gåå,
:::Men sammskåtta räcknar han noga.

::104. I det kom een fram, som summet öfwer Flod,
:::Å wååt war han än baak om öra;
::Han lopp, å lopp fort; Herr Pädar, där han stod,
:::Saa: »hwij löper du så, lä mäg höra?»

::105. »See där; see där ä de! nu siuta de igiän;
:::O, wore iag nu baak om de Kullar!
::Ja, rätt nu ä de här, de willsinnte Männ;
:::Hör på Trommpeta deras, hur' ho lullar!»

::106. »Där komma de Swänske i hamn å i häl;
:::Där hialp hwarken Sabel eller Öxa,
::Alt hwa de råkte på, dä sloge de ihiäl»,
:::Sade han, å han siällfde i Böxa!

::107. »De giorde öfwer Wallen så mäcktuge språng;
:::Ho kan deras Lång-Swääl fördraga?
::Dä wärsta war, de skute alla på en gång
:::Å skoonte hwarken Hals eller Kraga.»

::108. »De slogo i hiäl fyra, de sloge i hiäl fem,
:::De slogo 'hiäl hwar man, kan iag meena;
::Å aldri knådes bröö meer i wärdane för dem;
:::Men iag slapp där undan allena.»

::109. »De toge dina stycke å alt dit gewär,
:::Å alla dina Faaner så nyia.
::Mäg tyckes Träa ruska; rätt nu så ä de här,
:::Här är intet Råd längre bija.»

::110. Då ree Herr Pädar åf, men swara ingen raa;
:::Han månde säg swårliga förfära.
::Han stanna 'ke förn hemma i Moskowa staa,
:::De Tiender han siälf månde bära.

::111. De Gårda-Jungfrur dansa i wijde höge Låfft,
:::De koxa så tijdt under Lijda:
::»Å hwem troo där flänger i footsijdan Kåfft?
:::Snält öster uth så månde han säg rijda.»

::112. De Ryske-Fruger stånda we store Nogåhls lee,
:::De wänta sina Herra hemkomma:
::Å hemkomma Hästa, å blodiga waa dee,
:::Å Sahlana de wore tomma.

::113. Straxt hördes ett Skrään långt öster under skog:
:::Wee oss! wåre Männ ligga slagne;
::Hwem kiörer nu wår Harf, hoo styrer nu wår Plog?
:::Å alle wåre Herrar ä tagne!»

::114. Men där groor en Fägnad i Swearjkes Lann,
:::De Wall-Barn de lalla å de qwäda.
::I Giöta där frögdas bå Qwinna å Man,
:::De låfwa Gud, som dem welat gläda.

::115. Å ähra wari Gud, som hin troolösa slåår,
:::Som säg ey wil råda eller rätta!
::Herr Pädar, dine slagne, som liggia där i skåår,
:::Å du sielf, äst Wittne te dätta.

::116. Du Stoore å du Starcke, i Högdenne boor,
:::Som ögna-ste’en ackta din Smorde!
::Bewara Konung CARL, som säg dig förtroor:
:::Hans Fijender din Krigs-Ängel Morde!
::J hafwen dät wäl hördt, at CARL Kung baar sårgian för hennar.

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Folklore]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]
[[Kategori:Erik Gustaf Geijer]]

Konungen och herr Peder - Revisjonshistorikk

Carsten: Konungen och herr Peder