Kvädet om Atle (NFS) - Revisjonshistorikk

Carsten på 16. jul. 2022 kl. 07:37

2022-07-16T07:37:39Z

Carsten på 1. jun. 2022 kl. 17:42

2022-06-01T17:42:53Z

Carsten på 20. aug. 2021 kl. 10:48

2021-08-20T10:48:45Z

Carsten på 23. jan. 2019 kl. 16:00

2019-01-23T16:00:25Z

Carsten på 8. sep. 2018 kl. 09:35

2018-09-08T09:35:17Z

JJ.Sandal på 24. des. 2013 kl. 23:09

2013-12-24T23:09:17Z

Jesper på 22. des. 2013 kl. 13:33

2013-12-22T13:33:02Z

Carsten på 18. sep. 2013 kl. 04:45

2013-09-18T04:45:53Z

Jackson Crawford: 18. "Gunnar hvad:" > "Gunnar kvad:", 28. "fången är redan hunden" > "fången är redan bunden."

2013-03-10T22:52:18Z

18. "Gunnar hvad:" > "Gunnar kvad:", 28. "fången är redan hunden" > "fången är redan bunden."

Jesper: Kvädet om Atle (NFS)

2013-01-12T12:21:40Z

Kvädet om Atle (NFS)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Atlakviða]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Atlekvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Atle]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Atlekvæde (Atlakviþa)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Atle (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns hämnd (AAA)]] !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda - Sämund den vises skaldeverk|Edda]]'''</big>

Öfversättning: '''[[Nils Fredrik Sander biografi| Nils Fredrik Sander]]'''

<big><big>'''Kvädet om Atle </big></big>'''</center>

<blockquote>[[Bilde:Atilla.jpg|thumb|300px|<center> '''Hunnerkongen Atle''' ''Ukendt kunstner''</center>]] Gudrun, Gjukes dotter, hämnades sina bröder, såsom vida kändt är vordet. Först dräpte hon Atles söner, men därefter dräpte hon Atle och brände hans boning jämte hela hirden. Härom är detta kväde diktadt.
 
<blockquote>1.
 Atle till Gunnar
 sände en gång
 kloke svennen att rida,
 som Knefröd är nämnd;
 till Gjukes gårdar kom han
 och till Gunnars hall,
 till bänkarna kring elden
 och brygden af smakligt mjöd.
 
 2.
 Där drucko drottmän,
 dolska och tysta,
 vin i valsalen
 och våndades för hunars vrede;
 tog då Knefröd till ordet,
 tämligen kall i rösten,
 sydländske svennen,
 där han satt å högbänk.
 
 3.
 ”Hit mig Atle sände
 sitt ärende att rida
 å betseltuggande fåle
 i fåkänd mörk skog,
 att bjuda eder, Gunnar,
 å hans bänk komma
 i hvardagshattar,
 till Atles hem som gäster.
 
 4.
 Sköldar kunnen där I välja,
 kastvapen af askträ,
 guldhamrade hjälmar
 och hunars manskap,
 silfverprydda schabraker
 pansar i purpurfärg,
 brynjor till skydd mot spjut
 och betseltuggande hästar.
 
 5.
 Vallen vill eder han gifva,
 den vida Gnitahedens,
 med sitt gny af lansar
 och af gyllne stäfvar;
 därtill dråpliga smycken,
 dundrarens egen stad
 och den mycket fagra skog,
 som Mörkveden nämnes.”
 
 6.
 Då vände sitt hufvud Gunnar
 och till Högne talte:
 ”Hvad råder du, ungersven,
 när vi röna slikt?
 Guld visste jag ej
 å Gnitaheden
 annat än sådant,
 som vi ägde själfva.
 
 7.
 Sju salar vi hafva
 af svärd fulla
 och hvart af dessa
 med hjälte af guld;
 min häst är den bästa
 och hvassast mitt svärd,
 bågar min bänk mer passa
 än brynjor af guld;
 min hjälm, min sköld är hvitast,
 hämtad ur Kjars hall,
 en af de mina är bättre
 än mängden af hunar.
 
 8.
 Hvad synes dig makan mena,
 när hon sände en ring,
 med varghår höljd?
 En varning tycks hon bringa;
 ty varghår fann jag
 flätadt i röda ringen,
 ulfvalikast oss vägen är
 Atles ärende att rida.”
 
 9.
 Hvarken fränder eller närskylda
 Gunnar till färd eggade,
 spående eller rådande,
 och ej de, som rika voro;
 då hälsade han dem
 som det höfs en konung,
 härlig i mjödsalen
 och mäkta modig.
 
 10.
 ”Så res dig, Fjörner!
 I furstars lag du låte
 guldskålarna gå omkring
 mellan kämpars händer!
 
 11.
 Ulfven öfver niflungars
 arf skall råda,
 I gamle, grönt land värda,
 om Gunnar tager miste,
 men björnar, I blekpälsade,
 bita vår skörd med tänderna
 till gamman för vargflock,
 om Gunnar ej återkommer.”
 
 12.
 Följde sitt lands furste
 frejdade hirdmän,
 med tårar fejd upphetsarn
 från huna-gården;
 då kvad den unge
 arftagarn af Högne:
 ”Hell eder, och dristigt faren,
 hvart hugen drager eder!”
 
 13.
 Med foten de tappra egga
 öfver fjällen att skynda
 de betseltuggande fålar
 å fåkänd mörk skog;
 allt hunalandet skalf,
 när de hårdröra foro
 och drefvo spörädda fålar
 öfver fagergröna fält.
 
 14.
 Atles land de sågo
 och djupens Lidskälf,
 i borgen den höga
 Bickes sändemän dväljas —
 sydfolkens sal
 af säten full,
 med bonad i räckor sömmad
 och blänkande sköldar.
 
 15.
 Än bålverkens spjutslungare,
 Atle båld, där drack
 vin i vinhallen;
 väktare ute sutto
 att speja å Gunnars män,
 om med gnyende spjut
 de kommo att väcka
 kämpen till stridslek.
 
 16.
 Fann deras syster först,
 att till salen de kommo,
 båda hennes bröder,
 af brygden något hon druckit:
 ”Förrådd är du nu, Gunnar,
 hvad vill du i godo vinna
 mot harmsna hunars svek?
 Från hallen skynda dig genast!
 
 17.
 Bättre dig höfdes, broder,
 att i brynja du fore
 än i hvardagshatten
 Atles hem besöka;
 att i sadel du sutte
 å solheta dagar,
 låtande nornor gråta
 öfver lik, som bleknat,
 och hunars sköldmör
 sköta harfven,
 men Atle själf
 i ormagården komma;
 den ormagården är nu
 för eder bestämd.”
 
 18.
 ''Gunnar hvad:''
 ”För sent är redan, syster,
 att samla niflungar,
 för långt bort att söka
 lydfolk till följe,
 med flodmalmen röda
 frejdade kämpar värfva.”
 
 19.
 Gunnar fången togo
 och i fjättrar satte
 borgherrens vänner
 och bundo med fasta band.
 Högne sju högg ned
 med skarpa svärdet,
 men en åttonde vrok han
 å eldens glöd.
 
 20.
 Så skall en frejdad hjälte
 mot fiender värja sig;
 Högne sökte att hålla
 Gunnar händerna fria.</blockquote>
 (Härefter heter det i Völsungasagan: Konung Atle sade: ”Ett stort under är det, huru mången man här fått sätta lifvet till för honom; skären nu hjärtat ur honom, och må det vara hans bane.” Högne svarade: ”Gör som dig lyster! Frimodigt vill jag afbida, hvad I viljen företaga; och det skall du skönja, att icke rädes mitt hjärta, ty rönt har jag förut hårda skiften och var redo att tåla mandomsprof, då jag var osårad; men nu äro vi mycket sårade, och du kan råda öfver våra öden.” Då mälte konung Atles rådgifvare: ”Jag ser en bättre utväg: låtom oss hellre taga trälen Hjalle, men dölja Högne! Denne träl är till döden lagd, han lefver icke så länge, att han icke förblifver en usling.” Trälen, som hörde detta, skrek högljudt och lopp undan hvarhelst honom tycktes någon vån att kunna gömma sig; sade sig svårt drabbad och utsatt för ofärd i följd af deras ofred, så ock denna dagen vara en olycksdag, då han skulle dö från sin goda kost och sin vård om svinen. Men de gropo och hotade honom med knifven; han skrek då högt, innan han ännu kände udden. Då tog Högne till orda, såsom få skulle gjort, om de blifvit satta på prof, och han bad för trälens lif, sägande sig icke vilja höra hans klagolåt, men väl varna för att främja denna lek. Trälen vardt då skonad till lifvet.
 Nu vordo Gunnar och Högne båda satta i fjättrar. Då sade konung Atle till konung Gunnar, att han skulle yppa, hvar guldet fanns, om han ville behålla sitt lif.)
 
<blockquote>21.
 De frågade den tappre
 göta folkfursten,
 om sitt lif han ville
 lösa med guldet.
 
 22.
 ''Gunnar kvad:''
 ”Förr skall Högnes hjärta
 i min hand ligga,
 blodigt, skuret
 ur den bålde ryttarens,
 furstesonens bröst
 med skarpt ett bitande svärd.”
 
 23.
 Då skuro de hjärtat
 ur Hjalles bröst,
 lade det blodigt å fat
 och buro det för Gunnar.
 
 24.
 Kvad då Gunnar,
 kämpadrotten:
 ”Här hafver jag Hjalles
 hjärta, den feges,
 olikt Högnes
 hjärta, den hugfulles;
 det bäfvar mycket,
 där å bordet det ligger,
 det bäfvade hälften mer,
 när i bröstet det låg.”
 
 25.
 Då log Högne,
 när till hjärtat de skuro
 å lefvande kummelsmeden,
 klaga han minst tänkte;
 de lade det blodigt å fat
 och buro det för Gunnar.
 
 26.
 Men stolt kvad Gunnar,
 spjutens niflung:
 ”Här hafver jag Högnes
 hjärta, den hugfulles,
 olikt Hjalles
 hjärta, den feges;
 litet det bäfvar,
 där å bordet det ligger,
 bäfvade mycket mindre,
 när i bröstet det låg.
 
 27.
 Så skall du, Atle,
 från ögonen fjärran vara
 som fjärran du skall
 från smyckena varda;
 ensam mig förunnad
 är all den dolda
 niflungaskatten,
 nu, när Högne ej lefver.
 
 28.
 Städse var mig tvifvel,
 medan vi tvenne lefde,
 nu är mig intet tvifvel,
 när jag ensam lefver.
 Floden, den visa, råde
 öfver furstars tvistemalm,
 det af asarna kända
 niflunga-arfvet;
 i vällande bölja blänke
 valens ringar
 hellre än att guldet skall
 å hunars händer glänsa!”
 ''(Till sina egna män:)''
 ”Vänden de rullande vagnar,
 fången är redan hunden!”
 
 29.
 Atle den rike
 red sin Glamman,
 omhvärfd af stridstörnen
 var de sviknes svåger;
 men segerhjältarnes
 syster, Gudrun,
 tvang sina tårar
 och trädde i larmsalen in.
 
 30.
 ''Hon kvad:''
 ”Så gånge dig, Atle,
 som du med Gunnar åt dig
 i eder ofta svurit
 och tidigt aflagt löften,
 än vid sol i södersalen,
 än vid Sigtyrs klippa,
 den äkta bäddens lifhäst,
 och än vid Ulls ring!”
 
 31.
 Och dock allt längre dädan
 drog till döds
 betselskakaren
 den barske smyckevårdarn ;
 mängden af furstar lade
 kämpen lefvande
 i den tränga gården,
 som tillredd var.
 
 32.
 Där inne för ormarna
 Gunnar, ensam vorden,
 harmfull slog
 sin harpa med handen:
 strängarna klungo;
 så skall en käck
 ringbrytare mäkta
 mot män sitt guld värna.
 
 33.
 Atle lät å besök
 i eget land
 sin dammhöljda häst
 hasta från mördandet;
 dån var i gården,
 dragares trängsel,
 vapenklang af stridsmän,
 de voro från heden komna.
 
 34.
 Ut gick Gudrun
 Atle till mötes
 med gyllene bägarn
 att bringa fursten en hälsning:
 ”Taga kan du nu,
 konung, i dina salar
 gladt med din Gudrun
 de hädangångnas piltebarn!”
 
 35.
 Klang där var af Atles
 vinfyllda bägare,
 när i hallen samman
 de hunar kommo;
 in trädde skäggprydda män,
 de ena som de andra.
 
 36.
 Skred då omkring
 skirletta mön
 i dråpliga valhallen
 att dryck dem bjuda;
 och tilltugg valde
 vidunderlig dis
 af nödtvång åt bleknande kämpar
 men nidord till Atle kvad:
 
 37.
 ”Dina söners hjärtan,
 svärdutdelare,
 blodiga hafver du
 med honung tuggat;
 jag mente, du modig kunde
 val varmt mänskokött
 äta som tilltugg
 och ärad gäst bjuda.
 
 38
 Ej kallar du mera
 till dina knän
 Erp och Eitil, de två,
 att vid ölgillet smeka;
 ej ser du dem mera
 från ditt säte midt i salen
 skifta ut guld,
 skäfta spjut,
 manar hvfsa
 eller hästar tämja.”
 
 39.
 Dar vardt å bänkarna sorl,
 sällsamt buller bland männen
 och gny under purpurmantler,
 de gräto öfver huna-barnen;
 blott Gudrun ensam
 aldrig grätt
 öfver björnhårda bröderna
 eller blomstrande sönerna,
 de unga och oerfarna,
 dem hon med Atle fostrat.
 
 40.
 Guld strödde hon ut,
 den svanhvitglänsande,
 husfolket med röda
 ringar hon gladde;
 fullbordas lät hon sitt öde
 men ädla malmen fara,
 den vreda kvinnan ej skonade
 skattgömmehusen.
 
 41.
 Oförberedd var Atle,
 rusig hade han sig druckit,
 vapen både han icke,
 var ej på vakt mot Gudrun;
 den leken var städse blidare,
 när lent de hvarandra
 som oftast smekte
 i ödlingars åsyn.
 
 42.
 Hon bädden med svärdsudd
 gaf blod att dricka
 och med dråplysten hand
 hundarna löste;
 huskarlarne hustrun väckte,
 när framför hallens dörr
 hon brinnande fackla lade,
 slik brödrahämnd hon tog.
 
 43.
 Åt lågorna gaf hon alla,
 som inne voro
 och från mordet på Gunnars män
 ur mörka skrymslet kommit;
 där ramlade gammal timring,
 i rök uppgingo visthus,
 de budlungars salar
 brändes ned, och sköldmör
 hejdas i lefnadsloppet,
 segna i hetan eld.
 
 44.
 Fullkvädet är nu om detta.
 Så far ej mera fram
 en kvinna i brynja
 att bröder hämnas;
 först då, när den fagra trenne
 folkkonungars banebud
 fått bära, skulle hon själf
 få slockna i döden!
</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Nils Fredrik Sander]]

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Atla-Qvida (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns hämnd (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Atlekvadet eller Gudruns Hævn (V.B.Hjort)]] !!  !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Atlekvadet eller Gudruns Hævn (V.B.Hjort)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (KL)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Atlakviða]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Atlekvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Atle]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Atlekvæde (Atlakviþa)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Atle (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (NFS)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Atlakviða (FJ)]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Atlekvæde (Atlakviþa)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Atle (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (NFS)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Kvad om Atle (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (PAG)]] !!

@@ Linje 92: / Linje 92: @@
 <br>af svärd fulla
 <br>och hvart af dessa
-<br>med hjälte af guld;
+<br>med hjalte af guld;
 <br>min häst är den bästa
 <br>och hvassast mitt svärd,
@@ Linje 154: / Linje 154: @@
 <br>å fåkänd mörk skog;
 <br>allt hunalandet skalf,
-<br>när de hårdröra foro
+<br>när de hårdföra foro
 <br>och drefvo spörädda fålar
 <br>öfver fagergröna fält.
@@ Linje 342: / Linje 342: @@
 <br>mängden af furstar lade
 <br>kämpen lefvande
-<br>i den tränga gården,
+<br>i den trånga gården,
 <br>som tillredd var.
 <br>
@@ Linje 412: / Linje 412: @@
 <br>skifta ut guld,
 <br>skäfta spjut,
-<br>manar hvfsa
+<br>manar hyfsa
 <br>eller hästar tämja.”
 <br>

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Kvad om Atle (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns hämnd (AAA)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Atla-Qvida (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns hämnd (AAA)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 22: / Linje 22: @@
-<blockquote>[[Bilde:Atilla.jpg|thumb|300px|<center><br>'''Hunnerkongen Atle''' ''Ukendt kunstner''</center>]]<br>Gudrun, Gjukes dotter, hämnades sina bröder, såsom vida kändt är vordet. Först dräpte hon Atles söner, men därefter dräpte hon Atle och brände hans boning jämte hela hirden. Härom är detta kväde diktadt.
+[[Bilde:Atilla.jpg|thumb|300px|<center><br>'''Hunnerkongen Atle''' ''Ukendt kunstner''</center>]]<br>Gudrun, Gjukes dotter, hämnades sina bröder, såsom vida kändt är vordet. Först dräpte hon Atles söner, men därefter dräpte hon Atle och brände hans boning jämte hela hirden. Härom är detta kväde diktadt.
-<br>
 <blockquote>
 .
@@ Linje 226: / Linje 227: @@
 <br>Gunnar händerna fria.
 </blockquote>
-<br>(Härefter heter det i Völsungasagan: Konung Atle sade: ”Ett stort under är det, huru mången man här fått sätta lifvet till för honom; skären nu hjärtat ur honom, och må det vara hans bane.” Högne svarade: ”Gör som dig lyster! Frimodigt vill jag afbida, hvad I viljen företaga; och det skall du skönja, att icke rädes mitt hjärta, ty rönt har jag förut hårda skiften och var redo att tåla mandomsprof, då jag var osårad; men nu äro vi mycket sårade, och du kan råda öfver våra öden.” Då mälte konung Atles rådgifvare: ”Jag ser en bättre utväg: låtom oss hellre taga trälen Hjalle, men dölja Högne! Denne träl är till döden lagd, han lefver icke så länge, att han icke förblifver en usling.” Trälen, som hörde detta, skrek högljudt och lopp undan hvarhelst honom tycktes någon vån att kunna gömma sig; sade sig svårt drabbad och utsatt för ofärd i följd af deras ofred, så ock denna dagen vara en olycksdag, då han skulle dö från sin goda kost och sin vård om svinen. Men de gropo och hotade honom med knifven; han skrek då högt, innan han ännu kände udden. Då tog Högne till orda, såsom få skulle gjort, om de blifvit satta på prof, och han bad för trälens lif, sägande sig icke vilja höra hans klagolåt, men väl varna för att främja denna lek. Trälen vardt då skonad till lifvet.
 <br>Nu vordo Gunnar och Högne båda satta i fjättrar. Då sade konung Atle till konung Gunnar, att han skulle yppa, hvar guldet fanns, om han ville behålla sitt lif.)
-<br><br>
 <blockquote>
 .
@@ Linje 475: / Linje 477: @@
 <br>få slockna i döden!
 </blockquote>
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]

@@ Linje 24: / Linje 24: @@
 <blockquote>[[Bilde:Atilla.jpg|thumb|300px|<center><br>'''Hunnerkongen Atle''' ''Ukendt kunstner''</center>]]<br>Gudrun, Gjukes dotter, hämnades sina bröder, såsom vida kändt är vordet. Först dräpte hon Atles söner, men därefter dräpte hon Atle och brände hans boning jämte hela hirden. Härom är detta kväde diktadt.
 <br>
-<blockquote>1.
+<blockquote>
 <br>Atle till Gunnar
 <br>sände en gång
@@ Linje 223: / Linje 224: @@
 <br>mot fiender värja sig;
 <br>Högne sökte att hålla
-<br>Gunnar händerna fria.</blockquote>
+<br>Gunnar händerna fria.
 <br>(Härefter heter det i Völsungasagan: Konung Atle sade: ”Ett stort under är det, huru mången man här fått sätta lifvet till för honom; skären nu hjärtat ur honom, och må det vara hans bane.” Högne svarade: ”Gör som dig lyster! Frimodigt vill jag afbida, hvad I viljen företaga; och det skall du skönja, att icke rädes mitt hjärta, ty rönt har jag förut hårda skiften och var redo att tåla mandomsprof, då jag var osårad; men nu äro vi mycket sårade, och du kan råda öfver våra öden.” Då mälte konung Atles rådgifvare: ”Jag ser en bättre utväg: låtom oss hellre taga trälen Hjalle, men dölja Högne! Denne träl är till döden lagd, han lefver icke så länge, att han icke förblifver en usling.” Trälen, som hörde detta, skrek högljudt och lopp undan hvarhelst honom tycktes någon vån att kunna gömma sig; sade sig svårt drabbad och utsatt för ofärd i följd af deras ofred, så ock denna dagen vara en olycksdag, då han skulle dö från sin goda kost och sin vård om svinen. Men de gropo och hotade honom med knifven; han skrek då högt, innan han ännu kände udden. Då tog Högne till orda, såsom få skulle gjort, om de blifvit satta på prof, och han bad för trälens lif, sägande sig icke vilja höra hans klagolåt, men väl varna för att främja denna lek. Trälen vardt då skonad till lifvet.
 <br>Nu vordo Gunnar och Högne båda satta i fjättrar. Då sade konung Atle till konung Gunnar, att han skulle yppa, hvar guldet fanns, om han ville behålla sitt lif.)
 <br><br>
-<blockquote>21.
+<blockquote>
 <br>De frågade den tappre
 <br>göta folkfursten,

@@ Linje 201: / Linje 201: @@
 <br>
 <br>18.
-<br>''Gunnar hvad:''
+<br>''Gunnar kvad:''
 <br>”För sent är redan, syster,
 <br>att samla niflungar,
@@ Linje 305: / Linje 305: @@
 <br>''(Till sina egna män:)''
 <br>”Vänden de rullande vagnar,
-<br>fången är redan hunden!”
+<br>fången är redan bunden!”
 <br>
 <br>29.