Kvädet om Rig (PAG) - Revisjonshistorikk

Carsten på 9. feb. 2021 kl. 17:52

2021-02-09T17:52:55Z

Carsten på 14. jan. 2019 kl. 18:10

2019-01-14T18:10:01Z

Carsten på 5. okt. 2014 kl. 08:00

2014-10-05T08:00:34Z

JJ.Sandal på 24. des. 2013 kl. 22:58

2013-12-24T22:58:47Z

Jesper på 16. jan. 2013 kl. 08:13

2013-01-16T08:13:08Z

Jesper: Kvädet om Rig (PAG)

2013-01-13T02:48:43Z

Kvädet om Rig (PAG)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Rígsþula]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Rigstula]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Rig]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Rigstula (Erik Brate)]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Rigs-tula]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Rig (Karl Gjellerup)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Rig (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Rigssagn (Rígsþula)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Rig-Sagnet]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Rig (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Rigsmál (JJA)]]!! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Beretningen om Rig]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet om Rig (AAA)]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Rig (F.W.Horn)]] !! !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda (P.A.Gödecke)| EDDA]]'''</big> <big>'''En isländsk samling''' </big> '''Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar'''

 '''[[Peter August Gödecke biografi| Peter August Gödecke]]'''

<big><big>'''Kvädet om Rig'''</big></big></center>

<center>[[Bilde:Bort.2.(PAG).jpg|600px]]</center>
<blockquote><blockquote><blockquote>Så säges det i fornsägner, att en af Åsarne, som hette Heimdall, for sin led fram utmed en sjöastrand, kom till en gård och kallade sig där Rig. Efter denna sägen är detta kväde diktadt:
 
 1.
 Gängade fordom
 på gröna stigar,
 mäktig, vördig,
 välkände Åsen,
 väldige, raske,
 vandrande Rig.
 
 2.
 Han gick längre och längre
 sin led framåt,
 drog till ett hus
 med dörr’n på glänt.
 In gick han,
 eld var å golfvet,
 och gråhåriga makar
 vid härden sutto,
 Åe och Edda
 med åldrigt huckle.
 
 3.
 Rig gaf dem
 goda råd,
 satte sig makligt
 midt i huset,
 och på hvar dera sidan
 sajens hjon.
 
 4.
 Gaf honom Edda
 grof lef,
 tung och tjock
 af trängda sådor,
 bar så mera
 på bordet fram,
 soppa i skålen,
 som hon å skifvan satte,
 samt stekt kalf,
 kräsligaste sofvel.
 
 5.
 Rig gaf dem
 goda råd,
 reste sig däden,
 redde sig att sofva,
 lade sig makligt
 midt i sängen,
 och på hvar dera sidan
 salens hjon.
 
 6.
 Där njöt han sedan
 tre nätter hos dem,
 gick så längre och längre
 sin led framåt.
 Månader nio
 se’n makligt skredo.
 
 7.
 Barn fick Edda,
 och det östes med vatten,
 var gråsvart i hyn
 och fick heta Träl.
 
 8.
 Han hade skrynkligt skinn
 å skrumpna näfvar,
 krökta knogar
 och kartnaglar,
 knöliga fingrar,
 knotigt anlet,
 lutande rygg
 och långa hälar.
 
 9.
 Han växte till
 och trifdes väl,
 kom sig för,
 krafterna spände,
 bastrep band,
 bördor redde,
 drog ris hem
 dagen i ända.
 
 10.
 Gångande slinka
 till gården kom
 med ärriga sålor,
 solbrända armar
 och nedböjd näsa:
 hennes namn var Tir.
 
 11.
 Midt på golfvet
 sig mön satte,
 och hos henne
 husets son;
 de tisslade och tasslade
 tidigt och sent,
 Träl och Tir,
 på sin trånga bädd.
 
 12.
 Barn de födde,
 bodde nöjde
 och fingo dem namn:
 Fjosne och Reim,
 Klur och Klägge,
 Käfse och Fulne,
 Drumb och Digeralde,
 Drött och Hösve,
 Lut och Läggjalde;
 de lade gårdar,
 gödde åkrar,
 drefvo getter i vall,
 hade svinafvel
 och sankade torf.
 
 13.
 Döttrar deras
 voro Drumba och Kumba,
 Öckvinkålfva
 och Arinnäfja,
 Ysja och Ambått
 Eikintjasna,
 Tötrughypja
 och Tranbena.
 Trälaätterna
 ha sitt ursprung dädan.
 
 14.
 Dädan gick Rig
 raka vägen,
 drog till ett hus
 med dörr’n på glänt.
 In steg han,
 eld var å golfvet,
 och hjon där sutto
 sysslande flitigt,
 Afve och Amma,
 som huset egde.
 
 15.
 Mannen täljde
 trä till väfbom,
 hade klipt skägg,
 väl sittande skjorta
 och i vrån en kista.
 
 16.
 Satt där ock hustrun,
 svang sin rock,
 bredde famnen,
 bygde väf;
 klut var å håret,
 krage för barmen,
 duk på halsen,
 och dvärgar på axlarna.
 
 17.
 Rig gaf dem
 goda råd,
 satte sig makligt
 midt i huset,
 och på hvar dera sidan
 salens hjon.
 
 18.
 Gaf honom Amma <big>*</big>)
 . . . . . . . . . . . . . . . .
 
 19.
 Rig gaf dem
 goda råd,
 reste sig från bordet,
 redde sig att sofva;
 lade sig makligt
 midt i sängen,
 och på hvar dera sidan
 salens hjon.
 
 20.
 Där njöt han sedan
 tre nätter hos dem,
 gick så längre och längre
 sin led framåt.
 Månader nio
 se’n makligt skredo.
 
 21.
 Barn fick Amma,
 och det östes med vatten,
 kallades Karl,
 vardt klädt och lindadt,
 var rödlätt och takt,
 hade tindrande ögon.
 
 22.
 Han växte till
 och trifdes väl,
 oxar tamde,
 årder gjorde,
 timrade hus
 och höga lador,
 gjorde kärra
 och körde plog.
 
 23.
 De hemskjutsade mö
 med hängande nycklar
 och get skinskjortel
 och gifte med Karl.
 Snar hon hette,
 höljdes i brudlin.
 De bygde som makar,
 blandade håfvor,
 bäddade säng
 och bo satte.
 
 24.
 Barn de födde,
 och bodde nöjde:
 Hal och Dräng,
 Höld, Tägn, Smed,
 Breid, Bonde,
 Bundinskägge,
 Bue och Bodde,
 Brattskägg och Sägg.
 
 25.
 Och döttrarna sedan
 med sina namn:
 Snot, Brud, Svanne,
 Svarre, Spracke,
 Fljod, Sprund och Vif,
 Feima, Ristil.
 Frie mäns ätter
 ha sitt ursprung dädan.
 
 26.
 Dädan gick Rig
 raka vägen
 och kom till en sal;
 åt söder vette dörren.
 Öppen stod hon,
 och i stolpen satt ring.
 
 27.
 In steg han
 på strödda golfvet;
 med lekande fingrar
 Fader och Moder
 där sutto och hvar andra
 sågo i ögonen.
 
 28.
 Husfadern satt
 och snodde sträng,
 krökte båge
 och klöf ut pilar;
 men husmodern,
 att sina armar hölja,
 linne strök
 och ärmar stärkte.
 
 29.
 Hon bar hög slöja,
 smycke på armen,
 blåsirad särk
 och släpande kjortel,
 bryn bjärtare,
 bröst ljusare,
 hals skärare
 än skimrande snö.
 
 30.
 Rig gaf dem
 goda råd,
 satte sig makligt
 midt i huset,
 och på hvar dera sidan
 salens hjon.
 
 31.
 Då tog Moder
 märkt duk,
 hvit af lin,
 och lade på bordet;
 se’n lade hon
 lefvar tunna,
 hvita af hvete,
 vänt på duken.
 
 32.
 Fulla fat
 fram hon satte,
 silfverslagna,
 med sofvel på bordet,
 fett fläsk
 och fogelstek,
 vin i kanna,
 kalkar med beslag;
 där vardt drucket och glammadt,
 tills dag flydde.
 
 33.
 Rig gaf dem
 goda råd,
 reste sig upp,
 och redd vardt bädd;
 han lade sig makligt
 midt i sängen,
 och på hvar dera sidan
 salens hjon.
 
 34.
 Där njöt han sedan
 tre nätter hos dem,
 gick så längre och längre
 sin led framåt.
 Nio månader
 se’n makligt skredo.
 
 35.
 Moder fick son,
 som i silke lindades,
 vattenöstes
 och Jarl nämdes;
 han hade gyllne hår,
 ljusa kinder
 och ögon, eldiga
 som ormaungars.
 
 36.
 Jarl där växte
 vän på tilja,
 svang sin sköld,
 snodde sträng,
 krökte båge,
 klöf ut pilar,
 slungade spjut,
 svang lansar,
 hetsade hundar,
 hästar red,
 slog med svärd
 och sam på vågen.
 
 37.
 Ur grönskande lund
 kom gångande Rig,
 kom gångande Rig
 och runor honom lärde,
 gaf honom ''sitt'' namn
 och son honom nämde;
 gaf honom att ega
 odalmarker,
 odalmarker
 och urgamla bygder.
 
 38.
 Jarl red modig
 genom mörka skogar,
 öfver frostiga fjäll
 till fjärran högsal;
 slungade spjut,
 svang sköld,
 sprängde till häst
 med huggande svärd,
 väkte stridens brand,
 blodade fält,
 fälde val
 och vann sig land;
 
 39.
 Rådde ensam öfver
 aderton gårdar,
 skiftade gods,
 gaf åt alla
 smycken, klenoder
 och smidiga hästar,
 klöf rödaste guld
 och högg ringar sönder.
 
 40.
 Sändebud på våta
 vägar åkte,
 kommo till hallen,
 där Härse bodde;
 mö han hade,
 mjukfingrad,
 hvithylt och vis,
 väna Ärna.
 
 41.
 Henne de vunno,
 hemförde
 och i brudlin höljde
 till husfru åt Jarl.
 De bygde samman,
 sälla af kärlek,
 ökade sin ätt
 och ålderdom hunno.
 
 42.
 Bur var älst,
 Barn där näst,
 Jod och Adal,
 Arfve och Mög;
 Nid och Nidjung
 nyttjade glade
 med Son och Sven
 simning och tafvel.
 Kund hette en,
 och Kon var den yngste.
 
 43.
 Upp vuxo ljufligt
 Jarls söner,
 hästar tamde,
 holkade sköldar,
 skrapade spjutskaft
 och skakade lansar.
 
 44.
 Kon den unge
 kunde runor,
 evighetsrunor
 och åldersrunor;
 mäktig var han
 att män bärga,
 svärdsägg döfva
 och svallande haf.
 
 45.
 Foglalåt han lärde,
 lågor kväfde,
 smärtor söfde,
 sorger läkte,
 hade åtta mans
 mod och styrka.
 
 46.
 Jarl med Rig
 om runor stred,
 slugast var
 och seger tog.
 Så vann sig
 väldige sonen
 namnet Rig
 och runovisdom.
 
 47.
 Red Kon den unge
 i kärr och skogar
 att med flygande pil
 foglar hinna.
 
 48.
 Kvad så kråka
 på kvist en gång:
 ”Hvad vill du, Kon unge,
 med värnlösa foglar?
 Bättre dig höfves
 att till häst sitta,
 hugga med svärd
 och här fälla. —
 
 49.
 Dan och Danp
 ega dyrbara salar
 och yppare odal,
 än I hafven.
 De käcke äro
 på köl att rida,
 svärd att svinga
 och sår rista."
 

<center>[[Bilde:Deko.5.(PAG).jpg|600px]]</center>
</blockquote></blockquote></blockquote>

 
<blockquote><blockquote><big>'''Noter till Kvädet om Rig'''</big>
 

 Jordens alla slägten kallas i Valans Visdom, visan 4, söner af Heimdall. Sammanhanget med denna deras härkomst från en af gudarne skildras i denna sång, hvilken tillhör en tid, då samhällsdaningen framskridit så långt, att skilda stånd redan uppkommit. Heimdall vandrar nämligen omkring i verlden under det antagna namnet Rig och gästar boning efter boning; först det torftiga hybble, hvari Åe och Edda bo, sedan det bättre utrustade hus, hvari Afve och Amma lefva, därefter den ståtliga sal, hvarest Fader och Moder i gamman njuta lifvet. På hvart dera stället mottages han med en gästfrihet, så utsträkt, att Nordens öfriga fornliteratur näppeligen därtill känner något motstycke, men väl stamfrändernes i Indien. Nio månader efter hans besök födes på hvart dera stället en son; hos Åe och Edda (»stamfader» och »stammoder») födes Träl, och från honom härstamma trälarnes ätter, hos Afve och Amma (»farfar» och »farmor») födes Karl, och från honom härstamma de frie odalbönderne, och hos Fader och Moder födes slutligen Jarl, och från honom särstamma ädlingarne samt (genom Kon den unge) konungarne, med hvilka sistnämdes uppfostran guden särskildt sysselsätter sig, medan han åter lemnar sina förre ättlingars afkomma vind för våg. Denna starkt aristokratiska sång, hvars sena tillkomst ytterligare bestyrkes däraf, att han icke finnes i någon af handskrifterna till den äldre Eddan utan först i den från midten af 14:de århundradet härstammande Codex Wormianus, som för öfrigt innehåller den prosaiska Snorre-eddan, och hvilken sång dessutom är stympad både inuti och i slutet, har detta oaktadt ett stort etnografiskt intresse genom de med skarpt utpräglade drag utförda skildringarna af de olika ståndens seder och lefnadssätt. Påpekas bör äfven, att utvecklingen går från lägre till högre stånd, ej tvärt om.
 
 Det gifves en motsvarande indisk myt om guden Sandragoupeti Narájas gifte med fyra hustrur, en af hvarje kast, och om dessas fyra söner, som föreställa de fyra kasternas verkningssätt.
 
 '''''Visan 2.'''''
 '''Eld var å golfvet.''' Se noten till Valans Visdom, visan 40!
 
 '''''Visan 7.'''''
 '''Östes med vatten.''' Se noten till Den Höges Sång, visan 157!
 
 '''''Visan 8.'''''
 Man har påpekat, att denna skildring passar in på lapparne. Tydligt är dock af visan 12, att Träl och hans efterkommande ej voro nomader utan idkade åkerbruk.
 
 '''''Visan 10.'''''
 '''Tir''' betyder »tjänstekvinna».
 
 '''''Visan 12.'''''
 '''De lade gårdar.''' Märkas bör, att Träl och hans ättlingar egentligen tyckas hafva brutit bygd och idkat ett tungt, primitivt åkerbruk.
 
 '''''Visan 16.'''''
 '''Bredde famnen, bygde väf.''' Den fornnordiska väfstolen hade hängande, ej horisontalt utspänd varp, och den väfvande stod upprätt med utsträkta armar under arbetet.
 '''Dvärgar på axlarna''', ett slags spännen eller agraffer, kanske med någon liten metallbit på.
 
 '''''Visan 22.'''''
 Märkas bör, att Karl och hans ättlingar här skildras såsom de fredliga idrotternas män, synnerligast såsom jordbrukare.
 
 '''''Visan 36.'''''
 Jarl och hans ättlingar syssla mest med krigets och jagtens dåd samt få därtill, genom Rig, runovisdom.
 
 '''''Visan 40.'''''
 Öfversättaren tviflar på att verbet '''åka''' här får fattas i den betydelse, som man i våra dagar fäster vid detta ord.

 *) Skildringen af måltiden är här utfallen.
 
 

 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Peter August Gödecke]]

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Rígsþula]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Rigstula]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Rig]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Rigstula (Erik Brate)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Rigssagn (Rígsþula)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Rig (Karl Gjellerup)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Rig (NFS)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Rígsþula (FJ)]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Rigssagn (Rígsþula)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Rig (Karl Gjellerup)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Rig (NFS)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Rigsmál (JJA)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Rig-Sagnet]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Rig (PAG)]] !!

@@ Linje 24: / Linje 24: @@
 <center>[[Bilde:Bort.2.(PAG).jpg|600px]]</center>
-<blockquote><blockquote><blockquote>Så säges det i fornsägner, att en af Åsarne, som hette Heimdall, for sin led fram utmed en sjöastrand, kom till en gård och kallade sig där Rig. Efter denna sägen är detta kväde diktadt:
-<br>
-<br>1.
+Så säges det i fornsägner, att en af Åsarne, som hette Heimdall, for sin led fram utmed en sjöastrand, kom till en gård och kallade sig där Rig. Efter denna sägen är detta kväde diktadt:
 <br>Gängade fordom
 <br>på gröna stigar,
@@ Linje 502: / Linje 506: @@
 <br>svärd att svinga
 <br>och sår rista."
-<br>
+</blockquote>
 <center>[[Bilde:Deko.5.(PAG).jpg|600px]]</center>
-<br>
+<big>'''Noter till Kvädet om Rig'''</big>
-<br>Jordens alla slägten kallas i Valans Visdom, visan 4, söner af Heimdall. Sammanhanget med denna deras härkomst från en af gudarne skildras i denna sång, hvilken tillhör en tid, då samhällsdaningen framskridit så långt, att skilda stånd redan uppkommit. Heimdall vandrar nämligen omkring i verlden under det antagna namnet Rig och gästar boning efter boning; först det torftiga hybble, hvari Åe och Edda bo, sedan det bättre utrustade hus, hvari Afve och Amma lefva, därefter den ståtliga sal, hvarest Fader och Moder i gamman njuta lifvet. På hvart dera stället mottages han med en gästfrihet, så utsträkt, att Nordens öfriga fornliteratur näppeligen därtill känner något motstycke, men väl stamfrändernes i Indien. Nio månader efter hans besök födes på hvart dera stället en son; hos Åe och Edda (»stamfader» och »stammoder») födes Träl, och från honom härstamma trälarnes ätter, hos Afve och Amma (»farfar» och »farmor») födes Karl, och från honom härstamma de frie odalbönderne, och hos Fader och Moder födes slutligen Jarl, och från honom särstamma ädlingarne samt (genom Kon den unge) konungarne, med hvilka sistnämdes uppfostran guden särskildt sysselsätter sig, medan han åter lemnar sina förre ättlingars afkomma vind för våg. Denna starkt aristokratiska sång, hvars sena tillkomst ytterligare bestyrkes däraf, att han icke finnes i någon af handskrifterna till den äldre Eddan utan först i den från midten af 14:de århundradet härstammande Codex Wormianus, som för öfrigt innehåller den prosaiska Snorre-eddan, och hvilken sång dessutom är stympad både inuti och i slutet, har detta oaktadt ett stort etnografiskt intresse genom de med skarpt utpräglade drag utförda skildringarna af de olika ståndens seder och lefnadssätt. Påpekas bör äfven, att utvecklingen går från lägre till högre stånd, ej tvärt om.
+Jordens alla slägten kallas i Valans Visdom, visan 4, söner af Heimdall. Sammanhanget med denna deras härkomst från en af gudarne skildras i denna sång, hvilken tillhör en tid, då samhällsdaningen framskridit så långt, att skilda stånd redan uppkommit. Heimdall vandrar nämligen omkring i verlden under det antagna namnet Rig och gästar boning efter boning; först det torftiga hybble, hvari Åe och Edda bo, sedan det bättre utrustade hus, hvari Afve och Amma lefva, därefter den ståtliga sal, hvarest Fader och Moder i gamman njuta lifvet. På hvart dera stället mottages han med en gästfrihet, så utsträkt, att Nordens öfriga fornliteratur näppeligen därtill känner något motstycke, men väl stamfrändernes i Indien. Nio månader efter hans besök födes på hvart dera stället en son; hos Åe och Edda (»stamfader» och »stammoder») födes Träl, och från honom härstamma trälarnes ätter, hos Afve och Amma (»farfar» och »farmor») födes Karl, och från honom härstamma de frie odalbönderne, och hos Fader och Moder födes slutligen Jarl, och från honom särstamma ädlingarne samt (genom Kon den unge) konungarne, med hvilka sistnämdes uppfostran guden särskildt sysselsätter sig, medan han åter lemnar sina förre ättlingars afkomma vind för våg. Denna starkt aristokratiska sång, hvars sena tillkomst ytterligare bestyrkes däraf, att han icke finnes i någon af handskrifterna till den äldre Eddan utan först i den från midten af 14:de århundradet härstammande Codex Wormianus, som för öfrigt innehåller den prosaiska Snorre-eddan, och hvilken sång dessutom är stympad både inuti och i slutet, har detta oaktadt ett stort etnografiskt intresse genom de med skarpt utpräglade drag utförda skildringarna af de olika ståndens seder och lefnadssätt. Påpekas bör äfven, att utvecklingen går från lägre till högre stånd, ej tvärt om.
 <br>
 <br>Det gifves en motsvarande indisk myt om guden Sandragoupeti Narájas gifte med fyra hustrur, en af hvarje kast, och om dessas fyra söner, som föreställa de fyra kasternas verkningssätt.
@@ Linje 546: / Linje 546: @@
 <br>Öfversättaren tviflar på att verbet '''åka''' här får fattas i den betydelse, som man i våra dagar fäster vid detta ord.
 <br>*) Skildringen af måltiden är här utfallen.
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]

@@ Linje 14: / Linje 14: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Fortælling om Rigr (B.C.Sandvig)]] !!  !!
 |-
 |}

@@ Linje 12: / Linje 12: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Rig (F.W.Horn)]] !!  !!
 |-
 |}