Oddruns klagan (PAG) - Revisjonshistorikk

Jesper på 9. mai 2023 kl. 17:52

2023-05-09T17:52:52Z

Carsten på 1. jun. 2022 kl. 08:34

2022-06-01T08:34:00Z

Carsten på 23. jan. 2019 kl. 13:36

2019-01-23T13:36:10Z

Carsten på 7. sep. 2018 kl. 05:36

2018-09-07T05:36:36Z

JJ.Sandal på 24. des. 2013 kl. 22:33

2013-12-24T22:33:38Z

Jesper på 22. des. 2013 kl. 15:27

2013-12-22T15:27:53Z

Carsten på 15. sep. 2013 kl. 08:26

2013-09-15T08:26:08Z

Jesper: Oddruns klagan (PAG)

2013-01-13T03:14:21Z

Oddruns klagan (PAG)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Oddrúnarkviða]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Oddrungråten]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddruns Klage]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns gråt]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Oddrunsgraad (Oddrúnargrátr)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddruns Klage (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns klagan (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns klagan (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns gråt (AAA)]] !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda (P.A.Gödecke)| EDDA]]'''</big> <big>'''En isländsk samling''' </big> '''Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar'''

 '''[[Peter August Gödecke biografi| Peter August Gödecke]]'''

<big><big>'''Oddruns klagan'''</big></big></center>

<center>[[Bilde:Bort.2.(PAG).jpg|600px]]</center>
<blockquote><blockquote> Heidrek hette en konung, och hans dotter hette Borgny. Vilmund hette hennes älskare. Hon kunde icke framföda sitt barn, förr än Oddrun, Atles syster, kom till städes, hon, som varit Gunnars, Gjukes sons, käresta. Om denna sägen är detta kvädet:
 
<blockquote>1.
 I forna sagor
 jag sägnen hörde
 om mön, som kom
 till Mornaland.
 Ingen på jorden
 hjälp kunde
 Borgny bära,
 då hon i barnsnöd var.
 
 2.
 Det sporde Oddrun,
 Atles syster,
 att i vånda mycken
 denna mö låg;
 då tog hon ur stallet
 en stolt, betslad.
 svart fåle
 och sadlade upp.
 
 3.
 Hon lät hästen jaga
 på jämna vägen,
 red raskt
 till resliga borgen.
 Sadeln strök hon
 af sin svånga häst
 och gångade in
 i ändlösa salen.
 Se'n tog hon först af alt
 till orda så:
 
 4.
 “Fins här något nytt
 att höra få,
 eller har något händt
 i Hunaland?”
 
 ''En tärna kvad:''
 
 “Här Borgny ligger,
 bruten af värk;
 gif din väninna
 hjälp, Oddrun!”
 
 ''Oddrun kvad:''
 
 5.
 “Hvem har skam skaffat
 och skada öfver henne,
 hvi är Borgny så brådt
 i barnsnöd kommen?”
 
 ''Tärnan kvad:''
 
 “Vilmund heter
 höfdingars vän,
 som hos mön varit
 i varma bädden
 hela vintrar fem
 utan faderns vetskap.”
 
 6.
 Ej mälte de se’n
 mer med hvar andra;
 men mild gick hon att sitta
 vid möns knän.
 Mycket kvad Oddrun,
 mäktigt kvad Oddrun
 trolldomsord
 öfver Borgny.
 
 7.
 Då löstes pilt och mö
 ur moderlifvet,
 blida barn
 af Högnes bane.
 Matt till döden
 modern talte
 och gick så från
 sitt förra ord:
 
 8.
 “Så hjälpe dig, du höga,
 hulda vättar,
 Frigg och Fröja
 och flere gudar,
 som från mig du faran
 nu fjärmat har
 och än mig gifver
 hjälp och tröst!”
 
 ''Oddrun kvad:''
 
 9.
 “Ej jag dig gifvit
 hjälp därför,
 att jämt du varit
 hjälp värd.
 Jag lofvat och hållit
 det löftesordet
 att hjälp gifva,
 hvar hälst hjälp kräfdes.”
 
 ''Borgny kvad:''
 
 10.
 “Du yrar, Oddrun!
 och är utan sans,
 då mig du höljer
 af hat med glåpord.
 Dig jag följde
 fordom på jorden,
 som om af tvänne bröder
 vi barn varit.”
 
 ''Oddrun kvad:''
 
 11.
 “Än jag minnes,
 hvad du en afton sade,
 en gång, då jag gaf
 Gunnar hornet,
 att ingen mö
 utom jag
 sedan våga torde
 slik gärning.”
 
 12.
 [Mön såg i sitt sinne
 den sorgens dag,]
 då man ädlingars
 arf skiftade.
 Hon satte sig ned,
 sörjande kvinna,
 att stamma fram
 sitt stora kval:
 
 13.
 “Jag fostrats upp
 i furstars sal —
 de fleste till fägnad —
 efter folkets råd;
 af min ungdomsfröjd
 och mitt fädernegods
 blott fem vintrar njöt jag,
 blott under min faders lifstid.
 
 14.
 “Så han sade
 för sista gången,
 trötte kungen,
 förren han af döden kvaldes;
 mig böd han dem reda
 röda guldet
 och gifta mig i söder
 med sonen af Grimhild.
 
 15.
 “Hjälm böd han Brynhild
 pä lockarna bära,
 och valkyria henne
 han varda bjöd.
 Han kvad, att ingen
 ädlare mö,
 så länge hon lefde,
 i all land skulle finnas.
 
 16.
 “Brynhild i buren
 bonad väfde
 samt land och folk
 i lydnad höll.
 Jorden och höga
 himlen sofvo,
 när Fåfnes bane
 till borgen kom.
 
 17.
 “Hugget då vardt
 med välska svärd,
 borg vardt bruten,
 som Brynhild egde.
 Det dröjde ej länge,
 blott liten tid,
 tills klart hon såg
 hvad svek, som gjorts.
 
 18.
 “Hård vardt
 den hämd, hon tog,
 så att vi alle rikligt
 det rönt hafva;
 det ryktet fare
 fjärran kring all land,
 att hon steg vid Sigurds
 sida i döden.
 
 19
 “Men rike Gunnars,
 ringslösarns,
 brud vardt jag
 i Brynhilds ställe;
 då bjödo de Atle,
 broder min,
 ringar röda
 och rika böter.
 
 20.
 “Femton gårdar
 böd än Gunnar för mig
 och Granes börda,
 om hon min broder lyste.
 Men Atle sade,
 att han icke ville
 syster sin sälja
 till en son af Gjuke.
 
 21.
 “Men vi två mot vår kärlek
 ej kämpa kunde,
 utan jag gömde mitt hufvud
 vid hjältens bröst.
 Bland fränder mina
 då månge sade,
 att oss två de sett
 samman i älskog.
 
 22.
 “Men Atle sig sade
 säker på mig,
 att jag ej lastbart left
 eller i lustar råkat;
 men i slik sak
 svare, aldrig
 en för en annan,
 där älskog råder.
 
 23.
 “Atle sände
 svenner ut
 att på mig i skogens
 skuggor späja;
 och de kommo dit,
 de ej komma bort,
 där ''ett'' täcke vi bredde
 för oss båda ut.
 
 24.
 “Männen vi röda
 ringar bjödo,
 att de icke skulle
 till Atle det säga;
 men de med hast
 hem lupo
 och ifrigt alt
 för Atle sade.
 
 25.
 “Blott Gudrun de läto
 det lönligt vara,
 fast hon var närmst
 att slik nyhet veta. —
 Dån vardt att höra
 af dundrande gullhofvar,
 när Gjukes söner
 in i gården redo.
 
 26.
 “Ur Högnes sida
 sleto de hjärtat,
 och i ormagård
 de Gunnar satte.
 Kungen den vise
 slog klingande harpan;
 ättstore hjälten
 till hjälp då,
 om jag komma kunde,
 mig kalla ville.
 
 27.
 “Jag var åter faren,
 än en gång,
 att gästabud
 hos Gunnar reda.
 Till Läsö hunnen
 jag höra fick,
 hur af stormande kval
 strängarna klungo.
 
 28.
 “Då böd jag mina tärnor
 att brådt sig rusta,
 furstens lif
 jag frälsa ville;
 draken vi bjödo
 öfver böljan simma,
 tills alla Atles gårdar
 jag återsåg.
 
 29.
 “Då kom Atles
 usla moder
 krälande ut —
 Må hon krympa och vissna!
 och in hon grof sig
 till Gunnars hjärta,
 så att fräjdade fursten
 jag ej frälsa kunde.
 
 30.
 “Ofta jag undrat,
 hur efter slikt,
 o lysande kvinna!
 jag lefva kunnat,
 jag, som älskat
 som mitt eget lif
 svärdens konung,
 kamplystne hjälten.
 
 31.
 “Lyssnande du suttit,
 medan jag sagt dig
 mina och de andres
 mörka öden.
 En hvar får ej lefva
 så, som hans lust varit.”
 Nu är ändad
 Oddruns klagan.</blockquote>

 
<center>[[Bilde:Deko.6.(PAG).jpg|500px]]</center>
</blockquote></blockquote>

 
<blockquote><big>'''Noter till Oddruns klagan'''</big>
 
 Detta kväde sammanknyter hufvudhändelsema i Atlekvädena med det föregående af de handlande personernas öden. Borgny, som endast förekommer i denna dikt, och som eljest icke ingriper i händelsernas gång, är vorden förförd af sin älskare, men kan ej framföda sitt barn, förr än Brynhilds och Atles syster, Oddrun, bevekt af hennes nöd, med trolldom förlöser henne. I det samtal, som sedan uppstår dem emellan, gripes Oddrun af likheten mellan Borgnys och sina egna öden och utbryter i den klagosång, i hvilken hon vid sidan af Brynhilds historia skildrar sin egen förnedring och sina vemodiga öden. Efter Brynhilds död hade nämligen Gunnar och Oddrun dragits af en oemotståndlig kärlek till hvar andra. Men Atle hade vägrat deras förening. Då de detta oaktadt ej kunnat motstå sin böjelse, utkräfver Atle både på Gunnar och dennes broder Högne den förfärliga hämd, som sedan frammanar Gudruns, Gunnars och Högnes systers, än hemskare återhämd, hvilken skildras i slutet af båda Atlekvädena.
 
 '''''Prosan till visan 1, sid. 237, raden 1 uppifrån.'''''
 '''Heidrek''' förekommer endast på detta ställe i hjältesångerna; likaså '''Vilmund'''.
 
 '''''Visan 6.'''''
 '''Trolldomsord''', naturligtvis runobesvärjelse. Jämför härom inledningen framför noterna till Sången om Segerdrifva!
 
 '''''Visan 7.'''''
 '''Högnes bane''' måste vara Vilmund, hvilken sålunda synes hafva fält en man med detta namn, naturligtvis icke Gudruns broder.
 '''Modern''' är Borgny.
 
 '''''Visan 7.'''''
 (Borgny) '''gick sä från sitt förra ord'''. En psykologisk finhet. Det är nämligen tydligt, att Borgny fordom, i känslan af sin jungfrulighet, fält en hård dom öfver Oddruns fall. Nu, då hon, själf förnedrad, frälsts af Oddrun, bryter hon ut i den välsignelse öfver henne, som innehålles i nästa visa.
 
 '''''Visan 19.'''''
 Det kunde af denna visa tyckas, att Gunnar och Oddrun älskat hvar andra redan under Brynhilds lifstid. Detta är dock en orimlighet. Oddrun måste komma efter Brynhild i Gunnars ömhet.
 
 '''''Visan 20.'''''
 '''Granes börda''' är guldet.
 
 '''''Visan 29.'''''
 '''Då kom Atles moder krälande ut, och in hon grof sig till Gunnars hjärta'''. Det är tydligt, att Atles moder förvandlat sig själf till orm för att med egen gadd utkräfva hämd på Gunnar. Sådana förvandlingar förekomma i hednatiden många, såsom då konung Siggeirs moder förvandlade sig till en älg, eller då häxan Geirhild på Island påtog sig hamnen af en ko, för att icke nämna de många män, som förvandlat sig till tjurar, björnar eller andra stridbara djur. Denna tro på möjligheten af förvandlingar fortlefver i hela medeltiden och möter oss i en mängd af folksagor och visor. Somlige förvandla sig själfva, andre förvandlas af andra. Bland de senare finnes en hel grupp af sådane, som göra det i ond afsigt, stjufmödrar, som förtrollat sina stjufbarn o. s. v.
 

</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Peter August Gödecke]]

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Oddrúnarkviða]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Oddrungråten]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddruns Klage]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns gråt]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Oddrunsgraad (Oddrúnargrátr)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddruns Klage (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns klagan (NFS)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link= Oddrúnargrátr]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Oddrunsgraad (Oddrúnargrátr)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddruns Klage (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns klagan (NFS)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddruns Klagesang (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns klagan (PAG)]] !!

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddruns Klagesang (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns klagan (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns gråt (AAA)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddrunes Klage (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns gråt (AAA)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 22: / Linje 22: @@
 <center>[[Bilde:Bort.2.(PAG).jpg|600px]]</center>
-<blockquote><blockquote><br>Heidrek hette en konung, och hans dotter hette Borgny. Vilmund hette hennes älskare. Hon kunde icke framföda sitt barn, förr än Oddrun, Atles syster, kom till städes, hon, som varit Gunnars, Gjukes sons, käresta. Om denna sägen är detta kvädet:
-<br>
 <blockquote>
 .
@@ Linje 357: / Linje 360: @@
-<br><br>
+<big>'''Noter till Oddruns klagan'''</big>
-<br>
+Detta kväde sammanknyter hufvudhändelsema i Atlekvädena med det föregående af de handlande personernas öden. Borgny, som endast förekommer i denna dikt, och som eljest icke ingriper i händelsernas gång, är vorden förförd af sin älskare, men kan ej framföda sitt barn, förr än Brynhilds och Atles syster, Oddrun, bevekt af hennes nöd, med trolldom förlöser henne. I det samtal, som sedan uppstår dem emellan, gripes Oddrun af likheten mellan Borgnys och sina egna öden och utbryter i den klagosång, i hvilken hon vid sidan af Brynhilds historia skildrar sin egen förnedring och sina vemodiga öden. Efter Brynhilds död hade nämligen Gunnar och Oddrun dragits af en oemotståndlig kärlek till hvar andra. Men Atle hade vägrat deras förening. Då de detta oaktadt ej kunnat motstå sin böjelse, utkräfver Atle både på Gunnar och dennes broder Högne den förfärliga hämd, som sedan frammanar Gudruns, Gunnars och Högnes systers, än hemskare återhämd, hvilken skildras i slutet af båda Atlekvädena.
 <br>
 <br>'''''Prosan till visan 1, sid. 237, raden 1 uppifrån.'''''
@@ Linje 390: / Linje 388: @@
 <br>'''''Visan 29.'''''
 <br>'''Då kom Atles moder krälande ut, och in hon grof sig till Gunnars hjärta'''. Det är tydligt, att Atles moder förvandlat sig själf till orm för att med egen gadd utkräfva hämd på Gunnar. Sådana förvandlingar förekomma i hednatiden många, såsom då konung Siggeirs moder förvandlade sig till en älg, eller då häxan Geirhild på Island påtog sig hamnen af en ko, för att icke nämna de många män, som förvandlat sig till tjurar, björnar eller andra stridbara djur. Denna tro på möjligheten af förvandlingar fortlefver i hela medeltiden och möter oss i en mängd af folksagor och visor. Somlige förvandla sig själfva, andre förvandlas af andra. Bland de senare finnes en hel grupp af sådane, som göra det i ond afsigt, stjufmödrar, som förtrollat sina stjufbarn o. s. v.
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]

@@ Linje 24: / Linje 24: @@
 <blockquote><blockquote><br>Heidrek hette en konung, och hans dotter hette Borgny. Vilmund hette hennes älskare. Hon kunde icke framföda sitt barn, förr än Oddrun, Atles syster, kom till städes, hon, som varit Gunnars, Gjukes sons, käresta. Om denna sägen är detta kvädet:
 <br>
-<blockquote>1.
+<blockquote>
 <br>I forna sagor
 <br>jag sägnen hörde
@@ Linje 352: / Linje 353: @@
 <br>så, som hans lust varit.”
 <br>Nu är ändad
-<br>Oddruns klagan.</blockquote>
+<br>Oddruns klagan.

@@ Linje 12: / Linje 12: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddruns Klage (V.B.Hjort)]] !!  !!
 |-
 |}