Jesper på 7. nov. 2020 kl. 15:49

2020-11-07T15:49:56Z

August på 2. feb. 2019 kl. 06:57

2019-02-02T06:57:02Z

JJ.Sandal på 29. okt. 2014 kl. 20:54

2014-10-29T20:54:11Z

Jesper: Om Uppländernas Konungar

2013-01-12T13:08:01Z

Om Uppländernas Konungar

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Af Upplendinga konungum]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Om Opplandskongene]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Om Oplændingernes Konger]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Uppländernas Konungar]] !!
|-
|}

<center>'''[[Nordiskt Sago-Bibliothek]]'''

eller

'''[[Fornnordiska sagor|Mythiska och romantiska forntids-sagor]]'''

utgifne af

[[Carl Gustaf Kröningssvärd biografi|C. G. Kröningssvärd]]

''Häradshöfding, Bergs-Fiskal och Ledamot af det'' 
''Kongl. Nordiska Fornskrifts-Sällskapet'' 
''i Köpenhamn.''

Fahlun 
Carl Richard Roselli 
1834

'''N:o II''' 
<big>'''Om Uppländernas Konungar'''</big> </center>

----
''Utgifvaren har för sin öfversättning af denna Berättelse laggt till grund Pergaments-Boken N:o 544 i 4:o uti den äldre Kongl. Handskrifts-samlingen i Köpenhamn, hvars text är införd i'' Rafns ''Fornäldar Sögur Nordrlanda, Kaupmannahöfn 1829, sid. 101-108; och är densamma äfven af'' Langebek ''i dess Scriptores Rer. Dan. T. II, pag. 266-270 serskildt utgifven.''
----

[[Bilde:Olav Tretelgja (Munthe).jpg|thumb|right|200px|<center>'''Gerhard Munthe:''' '''''Olof Trätelga'''''</center>]]'''1.''' ''Olof'', en son af Svea-Konungen ''Ingiald Illråda'' ([[#Note1|1]]) uppröjde Wärmeland; han blef kallad ''Olof Trätelga''. Han var uppfödd i Westergötland hös en man som hette ''Bove'', hvilken hade en sön vid namn ''Saxe'', äfven kallad ''Flettir'' (den ''Ostadige?). Olofs'' moder var ''Gauthild (Göthild)'' den ''Vettige'', en dotter af Konung ''Algaute (Algöte'' [[#Note2|2]]), hvars fader var Konung ''Gautrek (Götrik)'' den ''Milde'', son af ''Gaut (Göt)'', efter hvilken Gautland eller Götland är uppkalladt ([[#Note3|3]]). ''Gauthilds'' moder var ''Alöf'', en dotter af Nerikes-Konungen ''Olof Skygne'' eller den ''Skarpsynte''. Men då ''Ivar Vidfadme'' hade underlaggt sig hela Dannmark och Sverige, flydde ''Olof'' tillika med en stor skara sådane män, som voro gjorde landsflyktige af Konung ''Ivar''. De drogo nordan om Venern, uppröjde skogarne derstädes och bebyggde stora härader, hvilka kallades Wermaland (Wärmeland [[#Note4|4]]). Derföre kallade Svearne ''Olof, Trätelga'', och var han der Konung till sin ålderdom ([[#Note5|5]]). Hans Gemål hette ''Sölva'', varande hon en syster till ''Sölve'' den ''Gamle'', som först uppröjde Solöer ([[#Note6|6]]). ''Olof'' och ''Sölva'' hade två söner; den ena hette ''Ingiald'' och den andra ''Halfdan. Ingiald'' var Konung i Wärmeland efter fadren; men ''Halfdan'' blef uppfödd i Solöer hos sin morbroder ''Sölve''. Han blef kallad ''Halfdan Hvitben'' och Konung öfver Solöer efter ''Sölve'' ([[#Note7|7]]). Han ägtade ''Asa'', dotter af ''Eysten Illråda'', Konungen öfver Hedemarken ([[#Note8|8]]). Denne ''Eysten'' underlade sig Eynefylke i Trondhiem, och satte deröfver till Konung sin hund, som hette ''Saur'' eller ''Sör'', efter hvilken ''Sörs'' hög är uppkallad. ''Halfdan'' och ''Asa'' hade två söner ''Eysten'' och ''Gudröd. Halfdan Hvitben'' bemägtigade sig Romerike och en stor del af Hedemarken; han dödde af sjukdom i Thotten (Thoten), samt blef förd till Hedemarken och der lagd i hög ([[#Note9|9]]).

'''2.''' ''Gudröd, Halfdans'' son, var Konung på Hedemarken efter sin fader. Hans son var ''Helge'', hvars son ''Ingiald'' var fader till ''Olof Hvite'', som var gift med ''Auda'' den ''Djupsinniga'', dotter till ''Ketil Flatnäsa''. Deras son var ''Thorsten Raud'' (den ''Röde''), som var Jarl i Skottland och föll der. ''Halfdan Hvitbens'' son ''Eysten'' var Konung i Romerike; han ägtade en dotter af ''Erik Agnarson'', som var Konung i Westfold. ''Erik'' hade inga söner, varande hans fader ''Agnar'' en son af Konung ''Sigtrygg'' i Vindel (n. v. Vendsyssel). Konung ''Eysten'' föll öfver bord, träffad af ett rå (segel-rå) i ett smalt sund ([[#Note10|10]]). ''Halfdan'' hette hans son, hvilken emottog regeringen efter honom, och blef han en mägtig man och en stor krigare. Han gäf sina hofmän ([[#Note11|11]]) i sold lika så mycket guld, som andra gåfvo silfver, men nändes icke att gifva sina män någon mat, hvarför han blef kallad ''Halfdan'' den ''Milde'' och ''Matsnåle''. Han var gift med ''Lif'', en dotter af Konung ''Dag'' i Vestmöre; han dödde af sjukdom i Vestfold och blef der lagd i hög ([[#Note12|12]]). Deras son hette ''Gudröd'', han emottog regeringen efter sin fader, och blef kallad ''Gudröd'' den ''Högmodige'', varande han gift med ''Asa'', en dotter af Konung ''Harald Rödskägg'' på Agder. De hade två söner, den ena hette ''Halfdan'', den andra ''Olof. Gudröd'' den ''Högmodige'' blef dräpt på Geirstad i Vestfold; han blef genomstungen med en lans, då han sent på aftonen gick ut af sitt skepp i Stiflasund. Hans gemål ''Asa'' hade äggat en man till att dräpa honom, förty Konung ''Gudröd'' hade tillförene låtit bringa hennes fader, Konung ''Harald'' och hans son ''Gyrd'', om lifvet ([[#Note13|13]]). Konung ''Gudröd'' hade förut haft till ägta ''Alfarins'' dotter i Alfheim; och hade fått halfva Vingulmarken i hemgift med henne ([[#Note14|14]]). Deras son var ''Olof''. Han var fullväxt, då hans fader föll, och emottog regeringen efter honom; han var störst och starkast af alla och af det skönaste utseende, och blef han kallad ''Olof Geirstada-Alf. Asa'' den ''Storrådiga'' for nordan till Agder med sin son ''Halfdan'', som då var ett år gammal, och styrde då det Rike, som hennes fader hade beherrskat. ''Halfdan'' växte upp hos sin moder ''Asa'', och blef snart en stor stark man och svarthårig, hvarför han blef kallad ''Halfdan Svarte''. Efter Konung ''Gudröds'' död underlade, Konung ''Rolfgeir'' sig Vingulmarken, och satte deröfver sin son, som blef kallad ''Gandalf''. Fader och son bemägtigade sig ock största delen af Romerike. Konung ''Eysten'', en son af ''Högne, Eysten'' den ''Mägtiges'' son, underlade sig hela Hedemarken och Solöer; men ''Olof Geirstada-Alf'' hade Gränland (Grönland [[#Note15|15]]) och Vestfold. Denne ''Olof'' dödde af fotvärk på Geirstad och ligger der i hög ([[#Note16|16]]). Hans son var ''Rögnvald'', som blef kallad ''Högre än Berget''; han var Konung öfver Gränland efter sin fader. Om honom gjorde ''Thjodolf Hvinverske'' det såkallade ''Ynglinga''-talet, och förtäljer deruti om de Konungar, hvilka härstammade frän ''Yngve Frey'' i Sverige, och efter hans namn äro kallade ''Ynglingar'' ([[#Note17|17]]).

'''Upplysningar och Anmärkningar''' (▲ = tillbaka till texten):

<ol start="1">
<li>''Ingiald Illråda'', med hvilken Ynglinga-ättens regering öfver Upsala-välde upphörde, fattade jemte sin dotter ''Åsa'', äfven kallad ''Illråda'', hvilken gift med Konung ''Gudröd'' i Skåne, lät honom af dags taga, sedan hon först tillstält att ''Gudröd'' slagit ihjäl sin broder ''Halfdan'', när dennes son ''Ivar Vidfadme'' nalkades med sin här för att hämnas sin fader och farbroder samt flere andra Konungar, hvilka ''Ingiald'' förrädiskt undanröjt, det råd, som sedan är blifvet mycket namnkunnigt, att de gjorde allt deras folk ganska drucket, och läto sedan tända eld i kungasalen, hvilken med allt det folk som der inne var, tillika med Konung ''Ingiald'' och ''Åsa'' uppbrann. ''Sturleson'', Ynglingasagan, Stockh. 1816, Cap. 43 och 44. 
   Detta skedde på den gård som bette ''Ränninge'' (Yngl. s. Cap. 44 och ''Hervörs'' saga, Kaupm. 1829, Cap. 20), och skall en ovanligt stor dubbel ringmur, eller krets af stora sammanhopade stenar, belägen å en skogshöjd på Fogdön vid Mälaren, ännu kallas Ränningeborg, bredvid byn Ränninge. ''Geijer'', S. R. H. sid. 519. [[#1|▲]]</li>
<li>''Algöte'', Konung af Westergöthland, blef jemte Konung ''Yngvar'' af Fjerdhundraland med sina två söner ''Agnar'' och ''Alf'', Konung ''Sporsniall'' af Nerike och Konung ''Sigvat'' af Attundaland, efter ''Ingialds'' förrädiska tillställning inbränd i Upsala, då han höll arföl efter fadren, Yngl. s. Cap.40. [[#2|▲]]</li>
<li>Då ''Gaut'' säges i Skalda, Cap. 65, hafva sitt namn af ''Odin'', och att, enligt ''Herrauds'' och ''Boses'' saga, Kaupm. 1830, Cap. 1, vara ''Odins'' son, men han här uppgifves vara ''Ingialds'' svärfaders faderfader, hvarigenom hans gemål ''Gauthild'' endast skulle blifva den fjerde från ''Odin'', ehuru ''Ingiald'' likväl är den 21:sta från ''Njörd'', dennes samtiding, är berättelsen påtagligen fabelaktig. Jfr. ''Geijer'', S. R. H. sid. 467 och 529. [[#3|▲]]</li>
<li>Så heter det bos ''Sturleson:'' När som ''Olof'', Konung ''Ingialds'' son, fick höra sin faders frånfälle, drog han af med det folk, som honom följa ville, till Nerike; ty all Svea allmoge gjorde endrägteligen uppror, att fördrifva hela Konung ''Ingialds'' slägt och hans vänner; men när Svearne fingo veta hvar han var, fick han icke längre blifva der. Sedan for han väster ut skogsleds, till den ån, som rinner nordan ifrån ut i Vänern och kallas Elfven (n. v. Clarelfven). Der dvaldes de och begynte afrödja skogen, bränna och bygga, hvaraf inom en liten tid blefvo stora härader, som kallades Wärmeland; och blef der ett godt och fruktsamt landskap, Yngl. sagan Cap. 46. [[#4|▲]]</li>
<li>''Sturleson'' säger: uti Konung ''Ivar Vidfadmes'' tid blefvo många landsflyktige for honom från Sverige. De fingo höra att ''Olof Trätelga'' hade en god och fruktsam landsort uti Wärmeland. Derfor drog dit till honom en sådan myckenhet folk, att landet icke kunde foda dem; fördenskull blef der en dyr tid och stor hunger. De beskylde sin Konung derfor, såsom Svearne pläga tillskrifva sin Konung, at väl den hårda tiden, som de goda åren. Konung ''Olof'' offrade Gudarne icke stort; det förtröt Svearne, och tänkte de det skulle vara orsaken till den dyra tiden; derfor samlade de en krigshär, drogo mot Konung ''Olof'', kringvärfde hans hus och brände honom inne, gåfvo honom åt ''Odin'', och offrade honom, sig till godt år. Detta skedde vid Vänern. Yngl. sagan, Cap. 47. [[#5|▲]]</li>
<li>Detta är stridande mot ''Sturleson'', der det står: ''Olof Trätelga'' fick till hustru en som het ''Sölveg'' eller ''Sölva, Halfdan Gulltands'' dotter, västan från Solöer. ''Halfdan'' var ''Sölves'' son, som var ''Sölvars'' son, hvilken åter var son till ''Sölvar'' den ''Gamle'', som först uppröjde Solöer. Yngl. sagan, Cap 46. [[#6|▲]]</li>
<li>Detta skedde sedan Konung ''Sölve'', af den dit öfver Edaskogen inträngda folkmassan från det af dyr tid ansatta Wärmeland, blifvit ihjälslagen. Ynglinga-sagan, Cap. 48. [[#7|▲]]</li>
<li>''Sturleson'' säger: ''Halfdan Hvitben'' hade till äckta ''Åsa'' , dotter af ''Eysten (Östen) Hårdråde'', som var Konung i Uplanden; han rådde ock öfver Hedemarken. Yngl. sagan, Cap. 49. [[#8|▲]]</li>
<li>''Halfdan'' fick en stor del af Hedemarken, samt Thoten och Hadeland, och mycket af Vestfold, Han var en mägtig Konung, och vardt sotdöd på Thoten; sedan fördes han ut på Vestfold, och sattes i hög der, som heter Skäreid i Skiringssal. Yngl. sagan, 1. c. 
   Toten, som det nu kallas, har sitt läge nordost om Hadeland och stöter med sin södra del till öfre Romerike. Genom sjön Mjösen skiljes det från Hedemarken. ''Jonge'', sid. 70. Vestfold åter var beläget vester om Oslofjärden, svarade sedermera emot det så kallade Tönsbergs Län, och utgör nu en del af Borresyssel i Aggerhus Stift. ''Jonge'' sid, 95. [[#9|▲]]</li>
<li>Om ''Eysten'', hvilken hade tillnamnet ''Frettr'' eller den ''Knarrige (Falsen'', Del, 1, sid. 7), har ''Sturleson'' följande berättelse: ''Östen (Eysten), Halfdan Hvitbens'' son, blef Konung efter honom i Romerike och Vestfold. Hans hustru var ''Hild'', Konung ''Erik Agnarsons'' dotter af Vestfold. ''Agnar, Eriks'' fader, var Konung ''Sigtryggs'' son af Vindle. Konung ''Erik'' hade ingen son; han dödde medan Konung ''Halfdan Hvitben'' lefde; och togo ''Halfdan'' och hans son ''Östen'' hela Vestfold under sig, och rådde ''Östen'' deröfver så länge han lefde. Den tiden var en Konung på Vörnö, vid namn ''Skiölder;'' han var en ganska stor trollkarl. Konung ''Östen'' drog med några orlogsskepp öfver till Vörnö, härjade der, och tog allt hvad han kom öfver, både kläder och andra dyrbara saker, så väl som böndernas egna bohagsting; dertill medtogo de boskap, som de slagtade på stranden; och sedan drogo de borrt igen. Konung ''Skiölder'' kom till stranden med sin här, men Konung ''Östen'' var då bortrest och kommen öfver fjärden; när nu Konung ''Skiölder'' såg deras segel, tog han sin kappa, veftade henne i vädret och blåste från sig. Och som de seglade inom Jarlsö, satt Konung ''Östen'' vid styret; ett annat skepp seglade bredevid dem; då hofvo böljorna sig upp, och segelrået på det andra skeppet slog Konungen öfver bord; det blef hans död. Hans man togo liket upp ur sjön och förde det till lands in på Borrö (n. v. Borre Socken i Grefskapet Jarlsberg), och gjorde der en hög på backen utmed sjöstranden vid åen Vadla (Vandla). Yngl. sagan, Cap. 51. [[#10|▲]]</li>
<li>''Hirdmenn — Hirdin,'' af ''Hird'', hof, äfven Lifvagt, och ''Madr'', man, voro de samma som nutidens Drabanter, men hade i äldre tider vida större betydelse än nu. De skulle då vara de rätta försvararne både af Konungen sjelf och af den kungliga värdigheten; de skulle vidmagthålla rätt och billigahet emellan allt folket i riket, så vida de vid förefallande trätor och oenighet voro närvarande; äfven skulle de bibehålla belefvenhet, godt uppförande och nyttiga seder, eftersom de ständigt voro de närmaste hos Konungen i alla hänseenden. Dem ålåg det att beskydda Konungens person både natt och dag; derföre omgåfvo de honom beständigt, samt åto och drucko med honom som hans närmaste anhörige. Bland desse ''Hirdmenn'' voro många Konungens Rådgifvare; andre voro så kallade ''Skutill-sveinnir'', hvilka skänkte i för Konungen sjelf, öfverlemnade honom hornet eller bägaren och stodo på knä for honom, så länge han drack, hvilken sed dock synes först hafva blifvit införd i Konung ''Olof Kyrres'' tid, hvilket äfven är förhållandet med ett slags Pager eller ''Kérti-sveinnir'', som de kallades, emedan de stodo med ljus eller ett slags facklor i händerna för att upplysa rummet hvari man vistades. 
   ''Gestir,'' voro åter sådana hofmän, som i följe af deras tjenst voro förbundne till att gästa hos många, och det icke alltid för det godas skull. Deras vanliga förrättning var att resa som Konungens sändebud, och att utföra åtskilliga, ofta högst farliga ärender, hvarigenom de fingo anledning att visa prof på mod och duglighet och såmedelst bana sig vägen till att upptagas bland de egenteliga Hirdmännen, emot hvilka de togo half sold. Så ofta de voro tillstädes vid hofvet, måste de hålla vakt hos Konungen lika så väl som de, hvilka voro bordfasta i Konungens gård, dock med undantag af hufvudvakten, som Hirdmännen eller Drabanterne allena bestridde. De fingo icke spisa med Konungen och Hirdmännen, utom vid Påsk och Jul. 
   De egenteliga så kallade ''Hússkarlir — Huskarlar'', tjente utan sold, och måste spisa for sig sjelfva, utan att vara i sällskap med Hirdmännen, och dem ålåg det att i Konungens gård förrätta allt arbete, som af dem fordrades. Bland dem voro ofta personer af god härkomst, men sådane, som för fattigdom häldre ville vara i Konungens tjenst och njuta hans försvar och beskydd, än vistas hemma, hvarest de måste stå tillbaka för de mera bemedlade af lägre härkomst, och äfven tåla alsköns orätt af dera. Andre bland dem voro sådane, som i anseende till dråpsaker eller dylika förtretligheter begifvit sig till hofvet, för att genom Konungens makt beskyddas. Andre åter hade gjort det för ärans skull; ty såsom Konungens män, ansågos de nästan som hvar mans jämlike, om de ock förut hade varit aldrig så mycket på sidan hållne. Kunde de nu till och med få anledning att utmärka sig genom tapperhet, goda seder, trohet eller på annat sätt, så hände det ofta att sådana huskarlar af Konungen framdrogos till stor magt och rikedom, så att de derigenom i en hast kunde vinna företräde framfor andre, som voro långt öfver dem, innan de kommo till hofvet. Derför ansågs äfven huskarlanamn som ett hedersnamn. 
   Ett annat slags huskarlar voro de, hvilka blott sällan kommo till hofvet, och som icke heller fingo något af Konungen, utan allenast beskydd mot annat folk. Deras pligt bestod i att slå sig till de kungliga Fogdarnes följe och stå dem bi, i fall dessa kommo efter Konungens befallning för att utföra dess saker eller ärender; men derför var ock folket pligtigt att understödja dem i allt, som rätt var. Någre af dem hade gods i förläning af Konungen, öfver hvilka de voro satta som ett slags Fogdar. Alla voro skyldige att göra den tjenst Konungen äskade af dem, antingen att draga i härnad, eller borrt såsom sändebud, o. s. v. 
   Konung ''Olof Haraldsson'' den ''Helige'' lät i Nidaros år 1016 upprätta en Gårds — Borgrätt (Hirdskrå) för sina Hirdmänn och Huskarlar, som är en bland de märkligaste forntidsskrifter, som, vi hafva i behåll, och blef densamma äfven af ''Magnus Lagabätir'' förnyad och tillökad. Dessutom finnes en gammal Norrsk skrift, ''Kongespeilet'' (Speculum Regale) kalladt, innehållande berättelse om hoftjensten i Norrige, och efter förmodan författad antingen af Konung ''Sverrer Magnus'' sjelf, eller under hans tillsyn. ''Falsen'', Del. 1, sid. 281-284 och Del. 2, sid. 133-138. [[#11|▲]]</li>
<li>Härom har ''Sturleson:'' Konung ''Östens'' son het ''Halfdan'', som Kungadömet tog efter homom; han blef kallad ''Halfdan'' den ''Milde'' och den ''Mat-niske''; ty det säges, att han gaf sitt folk i lön lika så många guldpenningar som andra Konungar gåfvo silverpenningar; men han var snål på maten, så att han svälte folket. Han var en stor krigsman, var länge i vikingsfärder, och förskaffade sig således rikedomar. Hans hustru (gemål) hette ''Hlif'', Konung ''Dags'' dotter af Vestmöre. Hans hufvudgård var Holtar på Vestfold: der blef han sotdöd, och är satt i hög på Borrö. Yngl. sagan, Cap. 52. [[#12|▲]]</li>
<li>Berättelsen hos ''Sturleson'' om honom är: Konung ''Halfdans'' son het ''Gudröd'', hvilken Konungadömet tog efter honom; han blef kallad ''Gudröd'' den ''Stormodige'', men somliga kallade honom ''Jagtkonung''. Hans hustru var ''Alfhild'', Konung ''Alfarins'' dotter af Alfheim; och fick han med henne halfva delen af Vingulmarken. Deras son var ''Olof'', som sedan blef kallad ''Geirstada-Alf''. Den tiden kallades Alfheim det land, som var emellan Römelfven och Götelfven. När ''Alfhild'' var död, då sände Konung ''Gudröd'' sina män vester till Agder till den Konung, som der rådde, hvilken het ''Harald'' den ''Rödskäggige''; och skulle de fria för honom till ''Åsa'', Konung ''Haralds'' dotter. Men Konung ''Harald'' nekade; och drogo alltså sändemännen. tillbaka och berättade för Konung ''Gudröd'', huru deras värf hade gått. Något derefter drog Konung ''Gudröd'' ut med sina skepp, och reste sedan med en stor krigsmagt ut på Agder, kom der ganska oförvärandes, gick med sin här på landet, och kom om natten till Konung ''Haralds'' gård. När ''Harald'' blef varse, att en krigshär var kommen emot honom, gick han ut med det folk han hade; och blef der strid; men det var stor skillnad emellan folkets myckenhet på båda sidorna. Der föll Konung ''Harald'' och hans son ''Gyrd''; och tog Konung ''Gudröd'' stort byte. Han hade hem med sig ''Åsa'', Konung ''Haralds'' dotter, och gjorde bröllop med henne. De hade en son som het ''Halfdan''; och när han var ett år gammal, drog hans fader, Konung ''Gudrød'', om hösten, till att gästa, omkring landet. På den resan låg han med sitt skepp i Stifle-sund; der var ett starkt drickande, och blef Konungen ganska drucken. Men om kvällen, när det var mörkt, gick Konungen upp af skeppet, och så snart han kom på bryggändan, kom en man löpande emot honom och rände genast ett spjut igenom hans lif, så att han dödde deraf; och denne man blef strax ihjälslagen. Men om morgonen derefter, när det blef ljust, då kändes den samme man igen, och var det Drottning ''Åsas'' skosven; hon nekade icke eller, att det var med hennes råd gjordt. Yngl. sagan, Cap. 55. [[#13|▲]]</li>
<li>Det äldsta namnet på nu varande Borresyssel. ''Jonge'' sid. 95. [[#14|▲]]</li>
<li>Detta landskap bestod då af nu varande Vardals och Biri socknar i Toten, jemte Tellemarken. ''Jonge'' sid. 70. [[#15|▲]]</li>
<li>''Sturlesons'' berättelse är något olika och lyder sålunda: ''Olof'' tog Konungadömet efter sin fader; han var en mäktig man och stor krigshjälte; han var skönare än någon annan och en bland de störste till växten. Han rådde öfver Vestfold; ty Konung ''Alfgeir'' lade den tiden under sig hela Vingulmarken, och satte deröfver sin son Konung ''Gandalf''. Desse fränder (fader och son) gjorde hårdt anfall på Romerike, och lade under sig största delen af det fylket. Konung ''Östen'' den ''Rikes'' son het ''Högne''; han intog då hela Hedmarken, och Thoten och Hadaland. Den tiden kom också Wärmeland ifrån ''Gudröds'' söner; och vände Wärmlänningarne sig då till Konungen i Sverige, gifvande honom skatt. ''Olof'' var tjugo år gammal, när ''Gudröd'' död i. Men som hans broder ''Halfdan'' kom till att styra riket med honom, delte de det sig emellan; ''Olof'' hade den östra delen, och ''Halfdan'' den södra. Konung ''Olof'' bodde på Geirstad; han fick värk i foten och dödde deraf. Han är i högsatt på Geirstad. Yngl. sagan, Cap. 54. [[#16|▲]]</li>
<li>Denna sagoberättelse upptager icke alla Upplandens Konungar. Deremot omtala ''Halfdan Svartes'' och ''Harald Hårfagers'' sagor, många flere, hvilka dels af ''Halfdan'' dels af ''Harald'' besegrades, innan den sistnämnde blef Envålds-Konung ofver hela Norrige. [[#17|▲]]</li>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Fornaldarsögur]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:C. G. Kröningssvärd]]

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Af Upplendinga konungum]]  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Om Oplændingernes Konger]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Uppländernas Konungar]] !!
 |-
-!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Af Vpplendinga konvngvm]] !!  !!  !!  !!  !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Af Vpplendinga konvngvm]] !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Om Oplandskongerne]] !!  !!
 |-
 |}

Om Uppländernas Konungar - Revisjonshistorikk

Jesper på 7. nov. 2020 kl. 15:49

August på 2. feb. 2019 kl. 06:57

August på 8. jan. 2019 kl. 17:47

JJ.Sandal på 29. okt. 2014 kl. 20:54

Jesper: Om Uppländernas Konungar

@@ Linje 74: / Linje 74: @@
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 [[Kategori:Fornaldarsögur]]
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
 [[Kategori:C. G. Kröningssvärd]]

@@ Linje 3: / Linje 3: @@
 !align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
 |-
-! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Af Upplendinga konungum]]  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Om Opplandskongene]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Om Oplændingernes Konger]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Uppländernas Konungar]] !!
+! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Af Upplendinga konungum]]  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Om Oplændingernes Konger]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Uppländernas Konungar]] !!
 |-
 |}
@@ Linje 16: / Linje 16: @@
 utgifne af
 [[Carl Gustaf Kröningssvärd biografi|C. G. Kröningssvärd]]