Qvädet om Völund (AAA) - Revisjonshistorikk

Carsten på 7. jul. 2022 kl. 07:32

2022-07-07T07:32:29Z

Carsten på 8. feb. 2021 kl. 11:55

2021-02-08T11:55:36Z

Carsten på 14. mar. 2019 kl. 10:26

2019-03-14T10:26:02Z

Carsten på 19. jan. 2019 kl. 09:02

2019-01-19T09:02:53Z

August på 8. mai 2016 kl. 10:06

2016-05-08T10:06:22Z

Jesper på 26. mar. 2014 kl. 18:51

2014-03-26T18:51:54Z

Carsten på 16. mar. 2014 kl. 11:01

2014-03-16T11:01:58Z

JJ.Sandal på 24. des. 2013 kl. 22:18

2013-12-24T22:18:46Z

Jesper på 23. des. 2013 kl. 06:23

2013-12-23T06:23:26Z

Jesper: Qvädet om Völund (AAA)

2013-01-13T03:38:07Z

Qvädet om Völund (AAA)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Völundarkviða]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Valundskvæde]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Vølund]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Volund]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Volundskvæde (Vǫlundarkviþa)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Vålund-Kvadet]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Völund (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Vølund]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Völundskvädet (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Vølund (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet om Völund (AAA)]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Vølundar-Qvida (FM)]] !! !!
|-
|}

[[Bilde:Edda (Afzelius) Titelside.jpg|thumb|250px]]

<center>'''[[Sæmund den vises Edda (Afzelius)| Sæmund den vises <big>Edda]]'''</big> <big><big>'''Qvädet om Völund'''</big></big>''' (Völundar-qvida) 
öfversat af '''[[Arvid August Afzelius biografi| Arvid August Afzelius]]'''</center>

<blockquote>Nidad het en Konung i Svithiod, han hade två söner och en dotter; hon het Böthvild.
 
 Det var trenne bröder, Finna-Konungs söner; och het den ene Slagfinn, den andre Egil och den tredje Völund, de lupo på skidor och fällde djur: de kommo till Ulfdalen och byggde sig der hus. Der är ett vatten, som heter Ulfsjö. Tidigt om morgonen funno de på sjöstranden trenne qvinnor, som spunno lin, och lågo der deras Svanhamnar hos dem: de voro Valkyrier. Der voro tvenne Konung Lödve’s (''Ludviks'') döttrar, Hladgun Svanhvit, och Hervor Allhvit; men den tredje var Alrun, Kjars dotter af Valland. De (''bröderne'') förde dem med sig hem, och tog Egil Alrun, Slagfinn Svanhvit och Völund Allhvit: de bodde i sju vintrar tillsamman, då flögo qvinnorna bort att söka striden och kommo ej tillbaka. Då for Egil att söka Alrun, och Slagfinn Svanhvit, men Völund blef qvar i Ulfdalen. Han var den händigaste man, såsom det berättas i forntids Sagor. Konung Nidad lät gripa honom, såsom i detta qväde sjunges:
 
<blockquote>1. Möar flugo sunnan
 Mörkved igenom;
 Allhvit den unga,
 att följa sitt öde:
 de å stranden
 sig satte att hvila,
 Söderns Tärnor,
 spunno linet dyra.
 
 2. En af dessa,
 den skön’sta mö i verlden,
 Egil slöt
 i hvita famnen:
 Svanhvit var den andra,
 hon bar Svanens fjädrar;
 men den tredje,
 ibland dessa systrar,
 slöt sig till Völunds
 hvita hals.
 
 3. Suto sedan
 sju vintrar der,
 men den åttonde
 hela, trådde de
 och den nionde
 ödet dem skiljde:
 de Tärnor månd’ fara
 i mörkan skog;
 Allhvit den unga,
 att följa sitt öde.
 
 4. Kommo der från jagten
 hem-längtande jägarne,
 Slagfinn och Egil,
 funno salen öde:
 ut och in de gingo
 och omkring sågo:
 öster for Egil,
 att Alrun söka;
 men Söder Slagfinn,
 efter Svanhvit.
 
 5. Men Völund ensam
 satt i Ulfdalen;
 slog guldet röda
 kring ädla stenar;
 fogade väl
 de gyldne ringar:
 så väntade han
 sin ljusa qvinna,
 om hon åter
 komma månde.
 
 6. Då sporde Nidad,
 Njara- (''Nerikes'') Drotten,
 att Völund ensam
 satt i Ulfdalen:
 i natten foro hans män,
 med naglade brynjor,
 deras sköldar
 mot fullmånan blänkte.
 
 7. Ur sadlarne stego de,
 utan för huset,
 dädan in de gingo
 ändalångs salen:
 de sågo på bast
 trådde ringar,
 till antal sjuhundra,
 som den hjelten egde.
 
 8. De dem af drogo
 och åter påsatte,
 utom en,
 den bort de togo:
 kom der af jagten
 hem-längtande jägarn,
 fram skridande Völund
 vägen långa.
 
 9. Han gick till elden,
 att björnen steka;
 högt flammade riset
 af torra furen,
 den vind-torkade veden,
 framför Völund.
 
 10. Han satt å björnfäll,
 Elfvornas sällskap,
 räknade ringarne,
 och en saknade:
 då tänkte han, den hade
 Hlödves dotter,
 Allhvit den unga,
 och vore åter kommen.
 
 11. Der satt han så länge,
 tills han somnade;
 men han vaknade
 utan glädje:
 fann å sina händer
 tunga banden,
 och å fötterna
 fjättrar spände.
 
 12. “Hvilka är de hjeltar,
 som å mannen
 hårda tågen lade,
 och mig bundo”?
 
 13. Nu ropade Nidad,
 Njara-drotten:
 hvar fick du Völund!
 Elfvors höfding!
 våra skatter
 i Ulfdalen?
 
 14. “Gull var der icke
 på Granes vägar:
 Fjerran låg vårt land
 från Rhen-bergen;
 och jag mins att mera
 herrlighet vi hade,
 då lycklige med våra makar,
 vi hemma voro.
 
 15. Hladgun och Hervör
 voro Hlödves döttrar;
 och känd var Alrun
 Kjars dotter;
 hon inne gick
 långs höga salen,
 stod å golfvet
 och höjde sången;
 Nu är han ej glad,
 som ur skogen far”.
 
 ''Konung Nidad gaf sin dotter Böthvild den gullring, som han tog af bastet hos Völundi men han sjelf bar svärdet, som Völund egde: men Drottningen qvad:''
 
 16. Hans tänder längas,
 när han ser svärdet;
 och när han Bothvilds
 ring blir varse:
 skarpa ögon har
 den glänsande Ormen:
 afskären honom
 senornas styrka,
 och sätten honom
 i Sjöa-stad.
 
 ''Så blef ock gjordt, att senorne afskuros honom i knävecken, och blef han satt på en holme, som låg der vid landet och hette Sjöa-stad: der smidde han åt Konungen allahanda kostbarheter. Ingen tordes fara till honom, utan Konungen ensam.''
 
 ''Völund qvad:''
 17. På Nidad blänker
 i bältet svärdet,
 som jag hvässte,
 så väl jag kunde;
 och som jag härdade,
 så godt jag förmådde:
 det blanka svärd nu evigt
 är fjerran från mig burit:
 ej ser jag det åt Völund
 till smidjan föras.
 
 18. Nu bär Böthvild
 min Bruds
 gullring röda,
 ej bot jag derför väntar:
 Så satt han, ej han sof,
 men han med hammarn slog;
 och försåt för Nidad
 ganska fort han gjorde.
 
 19. Då lupo de unga?
 tvenne Nidads söner
 ut åt sjön,
 till Sjöa-stad:
 kommo till kistan,
 fordrade nycklarne;
 vaken var hämnden,
 då deri de sågo.
 
 20. Der var af halsband
 en mängd, som dem syntes
 af röda gullet vara
 och ädla stenar:
 “kommen, J två allena!
 kommen nästa dag,
 och detta gull skall Eder
 gifvit varda.
 
 21. Ej nämnen det för möarne,
 och ej för husets folk;
 för ingen menniska,
 att J mig gjort besök”. -
 Tidigt ropade
 den ena den andra,
 Broder på Broder:
 ''Gångom ringarne att skåda”! -
 
 22. Kommo till kistan,
 fordrade nycklarne;
 vaken var hämnden,
 då deri de sågo;
 Han dessa piltars
 hufvud afskar,
 och under läskhoen
 benen lade han.
 
 23. Men de skålar,
 som under håret sutto,
 han fattade i silfver
 och lemnade åt Nidad:
 men af ögonen,
 ädla stenar
 han sände, den sluga
 Nidads maka.
 
 24. Men af de bådas
 tänder han smidde
 bröst-smycken
 och sände Böthvild:
 då började Böthvild,
 sin ring att rosa
 och bar den till Völund,
 en gång, den var bruten:
 ”Ej törs jag det säga,
 utan Dig allena”.
 
 ''Völund qvad:''
 25. Jag så vill laga
 brustna guldet,
 att dinom fader
 det fagrare synes,
 och dinom moder
 mycket bättre
 och dig sjelf,
 i samma skick.
 
 26. Med dryck han henne rusade;
 ty bättre han förstod det,
 så att i stolen
 hon insomnade:
 “Nu har jag hämnats
 mina sorger
 alla, utom en,
 och ej den minsta”.
 
 27. Väl mig! qvad Völund,
 stod jag på de senor,
 dem Nidads män
 mig beröfvat”:
 Leende Völund
 hof sig i luften;
 gråtande Böthvild
 gick från holmen;
 hon sörjde sin fästmans färd
 och sin faders vrede.
 
 28. Ute stod den sluga
 Nidads qvinna,
 och in hon gick
 långs högaj salen:
 men han vid sals-gården
 satt sig att hvila:
 “Vak upp, Nidad!
 Njara-drott”. –
 
 29. ”Jag vakar alltid,
 Jag glädjelös somnar,
 Jag minnes sist
 mina döda söner:
 kallt är mig i hufvudet,
 kalla ä’ mig dina råd;
 det skulle nu jag vilja
 att få med Völund tala.
 
 30. “Säg mig, Völund,
 Elfva-Konung!
 hvad vardt af de friska
 söner mina”? -
 
 31. Först alla eder
 skall du mig göra:
 vid skepps-bord,
 vid sköldens rand,
 vid hästens bogar,
 och vid svärdets egg:
 
 32. Att intet qval orsaka
 Völunds qvinna;
 eller min bruds
 bane varda,
 fast egde jag en qvinna,
 den J känden,
 eller son jag egde
 inom dessa salar.
 
 33. Gack du till smidjan,
 som du gjorde,
 der ser du bälgen
 med blod bestänkt;
 Jag dina söners
 hufvud afskar,
 och under läskhoen
 benen lade.
 
 34. Men de skålar,
 som under håret sutto,
 jag fattade i silfver
 och lemnade åt Nidad;
 men af ögonen
 ädla stenar,
 jag sände den sluga
 Nidads maka.
 
 35. Men af de bådas
 tänder jag smidde
 bröstsmycken
 och sände Böthvild:
 nu gångar Böthvild
 tung med barn,
 enda dottern,
 af Eder båda. –
 
 36. “Ej talte du det ord,
 som mer mig smärta kunde;
 eller som jag ville
 dig värre vedergälla;
 Ej fins så hög en man,
 att dig af häst han tager,
 och ej så stark,
 att han dig neder skjuter,
 der du sväfvar,
 uppe vid skyarne”.
 
 37. Leende Völund
 hof sig i luften;
 men oglad Nidad
 satt der efter qvar.
 
 38. “Statt upp Takråd,
 min träl, den bäste!
 bed Böthvild,
 Mö’n med sköna ögonbrynen,
 att fagert klädd gånga,
 vid sin Far att tala:
 
 39. Är det sannt Böthvild!
 som mig man sade:
 sutto du och Völund,
 på holmen samman?” -
 
 40. Sannt är det, Nidad!
 som dig man sade:
 jag och Völund sutto
 på holmen samman
 en olycksstund;
 ack! hade så ej varit;
 jag honom intet göra kunde,
 jag honom motstå ej fömådde.
 

</blockquote></blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Vølund (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet om Völund (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Vølundar-Qvida (FM)]] !!  !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Vølundar-Qvida (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Volund (KL)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Vaulundurs Kvæde (B.C.Sandvig)]] !! !!

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Völundarkviða]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Valundskvæde]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Vølund]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Volund]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Volundskvæde (Vǫlundarkviþa)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Vålund-Kvadet]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Völund (NFS)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=V&#491;lundarkviða]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Volundskvæde (Vǫlundarkviþa)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Vålund-Kvadet]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Völund (NFS)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Valund smed]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Vølund]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Völundskvädet (PAG)]] !!

@@ Linje 27: / Linje 27: @@
 <br>Det var trenne bröder, Finna-Konungs söner; och het den ene Slagfinn, den andre Egil och den tredje Völund, de lupo på skidor och fällde djur: de kommo till Ulfdalen och byggde sig der hus. Der är ett vatten, som heter Ulfsjö. Tidigt om morgonen funno de på sjöstranden trenne qvinnor, som spunno lin, och lågo der deras Svanhamnar hos dem: de voro Valkyrier. Der voro tvenne Konung Lödve’s (''Ludviks'') döttrar, Hladgun Svanhvit, och Hervor Allhvit; men den tredje var Alrun, Kjars dotter af Valland. De (''bröderne'') förde dem med sig hem, och tog Egil Alrun, Slagfinn Svanhvit och Völund Allhvit: de bodde i sju vintrar tillsamman, då flögo qvinnorna bort att söka striden och kommo ej tillbaka. Då for Egil att söka Alrun, och Slagfinn Svanhvit, men Völund blef qvar i Ulfdalen. Han var den händigaste man, såsom det berättas i forntids Sagor. Konung Nidad lät gripa honom, såsom i detta qväde sjunges:
 <br><br>
-<blockquote>1. Möar flugo sunnan
+<blockquote>
 <br>Mörkved igenom;
 <br>Allhvit den unga,
@@ Linje 388: / Linje 389: @@
 <br>jag honom intet göra kunde,
 <br>jag honom motstå ej fömådde.
-<br>
+</blockquote></blockquote>

@@ Linje 18: / Linje 18: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Vølundskvadet (V.B.Hjort)]] !! !!
 |-
 |}

@@ Linje 16: / Linje 16: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Völunds Kvæde]] !! !!
 |-
 |}