Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:26

2024-06-22T13:26:06Z

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:13

2024-03-17T16:13:00Z

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-02-16T16:11:26Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 16. feb. 2024 kl. 16:10

2024-02-16T16:10:54Z

Carsten: Castrén : Sjunde Runan (Kalevala)

2024-02-14T06:33:48Z

Castrén : Sjunde Runan (Kalevala)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Sjunde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
|-
|}

[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg|thumb|300px|right|<center>'''Väinämöinen''' Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

<center> '''[[Kalevala (Castrén)| Kalevala]]''' <big><big>'''Sjunde Runan'''</big></big> Öfversatt af
'''[[Matthias Alexander Castrén biografi |Matthias Alexander Castrén]]'''
</center>

<blockquote>
::Nu sig yttrar Lemminkäinen:
::"Gumma, gif åt mig din dotter.
::Fästmö ung du mig förläna;
::Illa jag ej henne hölle:
::Uti famnen, då jag äter,
::Då jag går, i mina armar,
::Då jag stilla står, på ryggen,
::Vid min sida, när jag hvilar."

::Sade Pohjolas värdinna,
::"Då jag gifver dig min dotter,
::Unga fästmön dig förlänar,
::När med skidor Hiisi-elgen
::Bakom Hiisis fält du fångat."

::Derpå muntre Lemminkäinen,
::Sjelf den sköne Kaukomieli
::Slöjdar skidor under hösten,
::Sommarn all dem skinnbekläder,
::Klyfver en dag ena stafven,
::Dan derpå den andra sirar.

::Får så skidorna i ordning,
::Får dem väl och prydligt gjorda.
::Derpå muntre Lemminkäinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Djur i skogen tör ej finnas,
::Springande på fyra fötter,
::Som man upp med dem ej hinner,
::Som man icke lätt kan fånga
::Med Kaleva-sonens skidor,
::De af Lemminkäinen gjorda."

::Detta råkar Hiisi höra,
::Guden råkar det förnimma;
::Börjar så en elg att bygga,
::Att ett ståtligt rendjur dana.
::Hufvudet af tufva bildar,
::Gör dess fötter utaf vide
::Och af gärdsgårds-störar benen,
::Ryggen af en gärdsel-tråda,
::Utaf näckrosblad dess öron,
::Tunna skinnet utaf granbark,
::Af en rutten stubbe köttet,
::Ögonen af musslans stenar.

::Klappar med sin hand på ryggen,
::Sjelf så undervisar elgen,
::Som enhvar plär undervisa,
::Hvad till verlden sjelf han frambragt:
::"Ila skyndsamt, Hiisis elg du,
::Rör på benen, stolta skogsdjur,
::Spring min qvicka ren med snabbhet
::Hän till renars kalfnings-ställen,
::Till de fält, der Lappar lefva."

::Ilade så Hiisi-elgen,
::Hoppade det stolta djuret,
::Sprang med snabbhet qvicka renen
::Utmed Pohjas yttre gärden,
::Längs de fält, der Lappar lefva.
::Sparkade på kåta-dörren,
::Stjelpte kittlarna på elden,
::Vände upp och ned med koket,
::Vräkte köttet uti askan,
::Hällde soppan ned på härden,
::Ilar sedan längre framåt.

::Lappars barn nu till att gråta,
::Lappars hundar till att skälla,
::Bya-hustrur till att skratta.

::Kom så den förvägne sällen,
::Sade vackra Kaukomieli:
::"Hvarför greto här nyss jungfrur,
::Hvarför skrattade här hustrur,
::Hvarför gläffsade här hundar?"

::"Här förbi lopp Hiisi-elgen,
::Hoppade det stolta djuret,
::Sprang med snabbhet qvicka renen,
::Sparkade på kåta-dörren,
::Stjelpte kittlarna på elden,
::Vände upp och ned med koket,
::Vräkte köttet uti askan,
::Hällde soppan ned på härden,
::Ilade så längre framåt."

::Sköt nu den förvägne sällen
::Ut på snön den venstra skidan,
::Hal som smörbestruken skifva,
::Bar till hjelp sin högra skida,
::Snabb som höken uti flygten.
::Tog så sina tvenne stafvar,
::Fästade vid mindre skidan.
::Hundra mark var värd den ena,
::Bruna räfvens skinn den andra.

::Stöter till den första gången,
::Ögat honom icke nådde;
::Stöter så den andra gången,
::Örat honom icke hörde;
::Stöter än den tredje gången,
::Upp han Hiisi-elgen hinner.

::Reder så af björk ett ledband.
::Gör en hägnad utaf ekar:
::"Hiisis elg, der må du stadna,
::Der ren-oxe må du hoppa."

::Stryker elgen långsmed ryggen,
::Klappar smekande på hullet:
::"Roligt vore der att ligga
::Med en ung och fager flicka."

::Deraf retas Hiisi-elgen,
::Renen började att sparka,
::Bandet utaf björk förstörde,
::Stjelpte hägnaden af ekar,
::Ilade så längre framåt.

::Derpå den förvägne sällen
::Ännu en gång fram sig sparkar;
::Venstra skidan bröts vid remmen
::Och den högra under hälen,
::Invid handen ena stafven,
::Och den andra invid doppskon.
::Sjelf sprang sedan Hiisi-elgen,
::Att ej hufvudet ens syntes,
::Ej en skymt för ögat skönjdes
::Och för örat intet hördes.

::Derpå muntre Lemminkäinen,
::Sjelf den sköna Kaukomieli
::Visste ännu annan utväg,
::Hittade på annat medel.
::Höjande sin röst han sade,
::Talade med dessa orden:
::"Monne jag nu skidar långsamt,
::Monne makligt fram jag skrider?
::Långsamt går den svage mannen,
::Kraftlös man på staf sig stöder.
::Mina höskor af jag kastar,
::Kläder på mig vinter-skorna,
::Strumporna för hösten gjorda,
::Att till Metsola nu färdas,
::Mig bege till skogens tärnor,
::Till de blåa jungfrurs boning,
::Inom barrträds-borgens hägnad.

::Mina skidor blifva nötta
::Silfver-skidorna förtunnas,
::Tager Hiisis lätta skidor
::Lempo-gudens alträds skidor.
::Uppå Hiisis mark jag skidar,
::Sväfvar öfver Lempos länder
::Hän mot randen utaf öknen,
::Skogen, som i fjerran skymtar,
::Dädan skymtar öken-skogen,
::Blåa randen dädan skimrar.
::Dit mig göres lust i hågen,
::Dit mitt sinne städse längtar,
::Till de andra männers skogar,
::Kämpars vidt aflägsna öknar.

::Tar jag mina trenne hundar,
::Valpar fem med yllne svansar,
::Hundar sju med ring om halsen.
::Manar hundarna till jagten,
::Ordnar skyndsamt mina bågar
::Och till mina skidor talar.
::Skidan är en fotens frände,
::Handens bundsförvandt är bågen,
::Trä är pilen eller perta.

::Byens ros, du fjerran hörde,
::Du min hund, far fram som nystan,
::Kräla som en mask, min skida.
::Sådan på min hund är svansen,
::Som den skönsta gran i skogen;
::Ögon har min hund så stora,
::Som den största ring i betslet,
::Och dess tand jemväl är lika
::Med en lie uti Estland.

::Du bland mina hundar skönast,
::Ibland mina djur det bäste!
::Spring nu hän och skyndsamt ila
::På de öppna svedje-länder;
::Hasta dit åt andra nejder,
::Bort till Metsola det ljufva,
::Det vaksamma Tapiola.

::Om ett omildt väder skulle
::Piska på min lilla racka,
::Jag helt enkelt så blott säger,
::Som min fader fordom sade:
::"Tellervo, Tapios jungfru,
::Mielikki, skogs-sonens hustru!
::Lifva upp min hund att ljuda,
::Reta vädraren att skälla
::Uti dunkla öde-skogen,
::Inuti den gyllne öknen.
::Vänd mot bågen vildbråds-lukten,
::Kasta ångan mot mitt vapen,
::Imman ifrån fjerran skicka,
::Sänd på afstånd redan lukten.
::Bringa den i hundens näsborr
::Både under köld och väta,
::Uti storm och regnigt väder,
::Att mot rofvet hunden löper,
::Springer rätt på villebrådet
::Uti Metsola det ljufva,
::Det vaksamma Tapiola".

::Så min fader fordom sade,
::Yttrade den gamle mannen,
::När hans hund ej sprang åt rofvet,
::Misste tog om villebrådet:
::Hvem har nu min hund förderfvat,
::Hvem har skadat bruna valpen,
::Stoppat till på honom nosen,
::Hämmat gyllne väderkornet,
::När ej hunden skäller säkert,
::Valpen tar om rofvet misste?

::Nog jag hundens ursprung känner,
::Tror mig veta valpens början.
::Valpens känsel är från vinden,
::Vårens vind har hunden alstrat.
::Blinda skökan uti Pohja,
::Ulappalas blinda qvinna
::Låg med ryggen vänd åt vinden,
::Sidan emot hårda vädret,
::Ryggen vette emot vester,
::Var åt norr helt litet riktad;
::Vinden böjde pelsens fållar
::Vårens vind upp kjorteln blåste.
::Hafvande hon blef af vinden,
::Blef af vårens vind befruktad.

::Hvad är det, hon bär i skötet?
::Bär en hund uti sitt sköte,
::Liten valp inunder mjälten,
::Markens kräk uti sin lefver.

::Hvem bär bindlarna till lindan?
::Barrträds-gumman, vilda qvinnan,
::Hon bär bindlarna till lindan,
::Bär åt barnet grofva lindan,
::Vaggar det i linne-dukar,
::Gungar uti klädnings-fållar.

::Penitar, du sköna qvinna,
::Ulappalas blinda sköka!
::Kom att barnet nu befria,
::Att din son till rätta hjelpa.
::Lås för hundens mun är anbragt
::Och en bom för gläffsarns tänder;
::Ifrån hundens mun tag låset,
::Bommen ifrån gläffsarns tänder.
::Bortlag rigeln ifrån munnen,
::Ryck ur tungans fäste kafveln,
::Att mot rofvet hunden löper,
::Springer rätt på villebrådet.

::Ensam jag bland alla hjeltar
::Går i skogen ut att jaga.
::Blidkens lundar, blidkens öknar,
::Var mig blid, du milde Tapio,
::Klarna upp, du Herrans väder,
::När till skogen nu jag färdas!
::Till din man du skog mig tage,
::Välj mig Tapio till din hjelte,
::Ökenskog att pilar bära.

::Skog på kantele nu spela,
::Låt, o öken, göken gala,
::Så att guldet skulle lyssna,
::Silfret för mig redogöra
::Under granens gyllne krona,
::Under vackra enens qvistar.

::Egen makt hos mig är ringa,
::Ovaraktig är min lycka.
::Mina gyllne skidor nötas,
::Silfver-skidorna förtunnas.
::Ledsnaden mig här betager,
::Ingen ro den åt mig gifver,
::När ej någon byter guldet,
::Ingen finns, som silfret vexlar.
::Lång är qvällen utan glädje,
::Dagen lång förutan byte.

::Vredgades den store Guden
::Blef han ond, som ullen gifver,
::När ej tidtals ens han gifver,
::Ej ens sällan muntrar sinnet?
::Icke må, o Gud, du vredgas,
::Jordens herre dig förifra.
::Gif dock en gång i min lefnad,
::En gång i mitt lif ett byte,
::När så vackert jag anropar,
::Beder med en gyllne tunga.

::Gifvare, hvi ger du icke?
::Hvi ej starke Gud du lofvar?
::Ej de andre äro bättre,
::Icke heligare skyttar.
::Icke hafva andre männer
::Ögonbrynen mera mörka,
::Ögonhåret mera vackert,
::Fotens svängning mera ledig.
::Andra få med list sitt byte,
::Taga rofvet bort bedrägligt,
::Ej med list jag ville få det,
::Toge icke bort bedrägligt,
::Förde för min hafda möda,
::Toge för mitt eget arbet'.

::O hur allt nu är förändradt
::Uti Metsola det ljufva!
::Skogens fordna herrskarinna,
::Hon var vacker till att skåda.
::Hennes bröst, det var behagligt,
::Armarna af guldband pryddes,
::Fingrarna af gyllne ringar,
::Hufvudet af gyllne kransar,
::Håret utaf gyllne bindlar,
::Öronen af gyllne hängen,
::Ögonbrynen utaf perlor.
::Skogens nya herrskarinna,
::Hon är vidrig till att skåda,
::Hennes bröst är vederstyggligt,
::Risband armarna omgifva,
::Fingrarna af risband prydas,
::Hufvudet är risbekransadt,
::Ris hon har till hårets bindlar,
::Ris till sina öron-hängen,
::Ris till perlor uppå halsen.

::Hvar är gifverskan nu bosatt,
::Hvar finns goda skogs-värdinnan,
::Rörer sig den ädla modren?
::Der är gifverskan nu bosatt,
::Der finns goda skogs-värdinnan,
::Rörer sig den ädla modren:
::Invid horn-borgens tinnar,
::Borgens kanter uti skogen.
::Jag i går gick ut i skogen,
::Borgar tre i skogen finnas,
::En af trä, af ben den andra.
::Utaf sten är tredje borgen,
::Denna borgen är värdinnans.
::Sex der finnas gyllne fönster
::Uppå borgens alla väggar;
::Genom dem jag såg i borgen,
::Der de bo, som fångsten gifva,
::De som skänka villebrådet.

::Mielikki, du skogs-värdinna.
::Ädla moder, skön att skåda!
::Tag uppå dig lycko-kläder,
::Kläd dig uti gåfvo-skjortor;
::Öppna honungsfylda kistan,
::Rör det nätta honungs-skrinet
::Ifrån honungsrika tufvan,
::Från den gyllne kullens hympel.
::Skogens öl du åt mig bringa,
::Gif mig af dess mjöd att dricka,
::Mycket öl i skogen finnes,
::Sött är mjödet uti skogen.

::Gnid nu dina begge händer,
::Dina finger-spetsar gnugga,
::Bringa guldet till att färdas,
::Sänd ditt silfver ut att vandra
::Gent emot den hvita mannen,
::Den med björken ganska lika.

::Du Tapios honungs-jungfru,
::Skogens lilla, vackra tärna!
::Spela på din honungs-pipa,
::Låt nu honungs-hornet fröjda
::Gunstiga värdinnans öra.
::Ej värdinna må du vara,
::Om du ingen piga håller,
::Icke lönar hundra pigor,
::Tusen andra hjon ej äger,
::För att dina hjordar valla,
::Flitigt vakta allt ditt vildbråd.

::Mielikki skogs-sonens hustru,
::Tuulikki, du Tapios dotter,
::Bryt ett spö af veka rönnen,
::Tag af enträd dig ett gissel
::Ända bortom Tapio-berget,
::Från hägg-bergets andra sida,
::För att drifva fram ditt vildbråd,
::Längre dina hjordar jaga.
::Kör dem närmare till randen,
::Till mest öppna svedjeländer.
::Den som ej är snabb att springa,
::Slå med spöet uppå gumpen;
::Den som löper bort från vägen,
::Smäll mot ögonen med pisken,
::Drag från öronen på vägen.

::Kommer så en bäck till möte,
::Går en rännil öfver vägen,
::Laga dit en bro af silke,
::Trappa utaf röda garnet.

::Dunkelskäggig skogens gubbe,
::Frejdad konung öfver djuren!
::Skogarna med svärd omgjorda,
::Sätt i öknens hand en klinga,
::Kläd i linne ökenskogar,
::Andra skogar pryd med kläde.
::Asparna styr ut i vadmal,
::Granarna med guld besmycka;
::Spänn kring furur koppar-gördlar,
::Omkring tallar silfver-bälten,
::Björkar pryd med silfver-fransar.
::Gör som fordom du ock gjorde.
::Under dina gåfvo-tider
::Och på mina fångste-dagar.
::Ty då jag gick ut i skogen,
::Då jag hann till ödemarken
::Och i öken-skogen uppsteg,
::Framkom ändtligt upp på backen:
::Månlikt lyste granens qvistar,
::Furuns grenar såsom silfver,
::Tallens toppar sollikt glänste,
::Aspens toppar såsom vadmal;
::Goda gossen sken som måne,
::Såsom sol den sköna flickan.

::Öppna nu ditt stora visthus,
::Rigla upp din bodas benlås,
::Tag derur en gyllne klubba,
::Hammare af koppar gjuten,
::Hvarmed du i öknen slamrar,
::Väsnar uti öde-skogen,
::Uppå vildbråds födslo-ställen,
::Der de ludna djuren växa,
::Så att villebrådet skyndar,
::Skogens hjordar måtte rusa
::Emot mannen, som dem söker,
::Framför hjelten, som dem tager.

::Bilda utaf guld ett gärde,
::Gör en gärdsgård utaf silfver,
::Så att hjorden skyndsamt springer,
::Ilar fram med största snabbhet.
::Färdas långsmed gyllne tåget,
::Springer uppå silfver-vägen.
::Men om hjorden skulle rymma,
::Villebrådet gå åt sidan,
::Så förbättra du ditt gärde.
::Skådar hjorden öfver gärdet,
::Så gör högre då ditt gärde;
::Skådar hjorden under gärdet,
::Må du göra gärdet lägre;
::Om ej hjorden går åt sidan,
::Då må gärdet blifva orördt.

::Liten son af Hiisi-Guden,
::Som den goda hästen rider!
::Sadla nu din unga fåle,
::Laga ridhästen i ordning;
::Tag så dina gyllne sporrar
::Ifrån silfver-åsens ända,
::Från det nätta gyllne skrinet,
::Från den blanka koppar-asken.
::Kittla med dem fålens länder,
::Jaga dem i hästens sidor.
::Låt så fålen skyndsamt springa,
::Ila fram med största snabbhet
::I sitt rede utaf koppar,
::Uti sina gyllne kedjor.
::Om ett gärde då dig möter,
::Sönderrif det närmsta stycket
::Gärdsgårdsbanden fem emellan,
::Mellan störar sju i gärdet,
::Ifrån åtta stubbars ändar.

::Tag ett fem famns spö i handen,
::Grip en björk om trenne famnar,
::Hvarmed du ditt vildbråd piskar,
::Drifver dina hjordar undan.
::Finns ej nära djur tillfyllest,
::Hemta då från längre afstånd,
::Ända bak' Tanika-borgen,
::Ifrån Hiisi-borgens fästen,
::Åt den hjelte, som här jagar,
::Mannen, hvilken vackert beder.

::Mimerkki, du skogs-värdinna,
::Qvinna med den ädla växten!
::Dunkelskäggig skogens gubbe,
::Frejdad konung öfver djuren!
::Kom nu hit att byta guldet,
::Kom att silfret med mig vexla.
::Gammalt är mitt guld som månen,
::Silfret åldrigt såsom solen,
::Af min far i krig förvärfvadt,
::Taget under stridens tummel.
::Nu det nötes uti pungen,
::Mörknar i min elddons-påse,
::När ej finns, den guldet byter,
::Den som silfret skulle vexla.

::Kom att guldet af mig taga,
::Välja ut mitt bästa silfver.
::Klart är guldet, som jag äger,
::Och ditt guld är mera ludet.
::Utbred dina vackra dukar
::Under guldet, som jag gifver,
::Att det ej på marken faller,
::Att ej silfret strös åt sidan.
::Guldet ger jag dig i handen,
::Silfret uti dina fingrar."

::Dermed muntre Lemminkäinen
::Slutligt Hiisi-elgen fångar
::Ända ifrån Hiisis åkrar.
::Sjelf han kastade sin snara
::Omkring Hiisi-elgens skuldror,
::Omkring halsen på kamelen,
::Att den ej fick häftigt sparka,
::Då han strök den Långsmed ryggen.

::Sade dädan återkommen,
::När till Pohjola han hunnit:
::"Nu jag Hiisi-elgen fångat
::Ända ifrån Hiisis åkrar.
::Gumma, gif åt mig din dotter,
::Unga fästmön mig förläna."

::Sade Pohjolas värdinna:
::"Då jag dig min dotter gifver,
::Unga fästmön dig förlänar,
::När du stora hästen betslar,
::Tyglar Hiisis häst, den bruna,
::Fålen, hvilken fradga frustar,
::Hvilkens hof af fasta jernet,
::Utaf hårda stålet bildas,
::Och hvars man är eld och låga."

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Tager sina gyllne tyglar
::Och sitt grimskaft utaf silfver.
::Går så hän att söka hästen,
::Den årsgamle efterleta
::Ifrån Hiisi-gudens slätter.
::Börjar stiga på med snabbhet,
::Vandrar fram med lätta fötter
::Hän till gröna ängens slätter,
::Till den helga åker-renen.
::Der han söker efter hästen,
::Skådar kring med spända blickar;
::Bär vid gördeln hästens betsel,
::Fålens seldon uppå axeln.
::Hof sitt öga emot öster,
::Vände hufvudet mot solen;
::Varsnar hästen uppå heden,
::Ibland granar bruna manen.
::Från dess hår ses elden spraka,
::Röken frusta ifrån manen.

::Yttrade då Lemminkäinen:
::"Ukko, du vid himla-midten,
::Dunder-molnets nära granne!
::Låt nu himla-hvalfvet öppnas,
::Fästet uti stycken rifvas,
::Luften all förbyt till fönster,
::Himlens lock till tvenne delar.
::Snö till skidstafs höjd låt falla,
::Låt till spjutskafts djup den yra
::Ned på goda hästens skuldror,
::På den helga bläsens länder;
::Låt ock isen alntals frysa
::På den helga hingstens panna."

::Snö då låter Ukko falla,
::Kastar af den fina yrsnö
::Till en höjd af trenne famnar
::På den goda hästens skuldror,
::Uppå helga bläsens länder;
::Låter isen alntals frysa
::På den helga hingstens panna.

::Derpå muntre Lemminkäinen
::Gick på nära håll att skåda,
::Att betrakta Hiisi-hästen,
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Hästens ursprung är från Hiisi,
::Ifrån berget sköna fålens.
::Hiisis häst, som fradga frustar,
::Fåle med den bruna färgen!
::Bringa hit den gyllne nosen,
::Och ditt silfver-hufvud utsträck
::Hit till mina gyllne betsel,
::Seldonen af koppar gjorda.
::Illa dig man här ej håller,
::Icke alltför hårdt man åker."

::Betslar dermed stora hästen,
::Sätter rankor på den stolta,
::Spänner Hiisis föl i redet
::Der på ängens gröna slätter,
::På den helga åker-renen.
::Stack i gyllne munnen betslet,
::Grimman uppå silfver-hufvet.
::Sjelf han sätter sig på ryggen.
::Gränsle sig på hästen kastar;
::Slog sin snabba häst med spöet,
::Smällde till med perle-snerten,
::Körde fram med gny och buller
::Till sin svärmoder den stränga;
::Sade, sedan dit han kommit:
::"Nu jag betslat stora hästen,
::Bragt på stolta djuret rankor,
::Spännt i redet Hiisi-fålen
::Der på gröna ängens slätter,
::På den helga åker-renen.
::Äfven Hiisis elg jag fångat
::Ända ifrån Hiisis slätter;
::Gumma, gif åt mig din dotter,
::Unga fästmön mig förläna."

::Sade Pohjolas värdinna:
::"Då jag gifver dig min dotter,
::Unga fästmön dig förlänar,
::När du först en svan har skjutit,
::När du väldig fogel fångat
::Ifrån svarta Tuoni-elfven,
::Från den helga flodens hvirfvel.
::Blott en enda gång du skjute,
::En gång blott du må försöka
::Och från ett och samma ställe."

::Derpå muntre Lemminkäinen
::Genast sig beger att skjuta;
::Sköna bågen under armen,
::Kogret pil-uppfyldt på ryggen.
::Bort han går till Tuoni-elfven
::Till den helga flodens hvirfvel.

::Ulappalas gamle gubbe,
::Gubben med de slutna ögon
::Ser omkring sig och bespejar
::Vid den svarta Tuoni-elfven,
::Vid den helga flodens hvirfvel,
::Om ej komme Lemminkäinen.

::Långt i fjerran syns den sköne,
::Skönjes bort utöfver vattnen,
::Närmande sig mer och mera.
::Gubben med de slutna ögon
::Qvad en telning fram ur vattnet,
::Ett tillslutet rör ur böljan,
::Sänder det i mannens hjerta,
::In ifrån den venstra sidan,
::Drifver tvärt igenom bröstet.
::Sade muntre Lemminkäinen:
::"Deri jag det värsta gjorde,
::Att jag glömde bort att fråga
::Af min moder, goda Kave,
::Hur att vara, hur att lefva
::Uti dessa onda dagar.
::Ej jag känner vattnets plågor
::Det tillslutna rörets smärtor."

::Ulappalas gamle gubbe,
::Gubben med de slutna ögon
::För så muntre Lemminkäinen
::Under språng i elfven neder,
::Kastar i det djupa hafvet,
::Vräker honom ibland böljor.

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Sjelf den sköne Kaukomieli
::Far med buller utför forssen,
::Ilar, skymtande i strömmen,
::Bort till Tuoni-gårdens stugor.
::Blodig son af Tuoni-Guden
::Slår nu mannen med sin klinga,
::Hugger till med hvassa svärdet.
::Hugger en gång, att det blixtrar,
::Uti stycken fem han smulas,
::Splittras uti åtta bitar.
::Gör så hufvudet till tufva,
::Fötterna till vide-grenar,
::Köttet till en murken stubbe,
::Ögonen till kärrets tranbär
::Och hans hår till torra grässtrån.

::Det var Lemminkäinens bane,
::Oförtrutne friarns ända.

</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på dansk]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]
[[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
[[Kategori:Elias Lönnrot]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 16. feb. 2024 kl. 16:10
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Sjunde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!~~
−	\|-
−	\|}

@@ Linje 787: / Linje 787: @@
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]
 [[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
 [[Kategori:Elias Lönnrot]]

← Eldre revisjon	Revisjonen fra 16. feb. 2024 kl. 16:11
Linje 1:	Linje 1:
	+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
	+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
	+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
	+	\|-
	+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Sjunde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
	+	\|-
	+	\|}

Sjunde Runan (Kalevala, Castrén) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:26

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:13

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 16. feb. 2024 kl. 16:10

Carsten: Castrén : Sjunde Runan (Kalevala)