Carsten: Tjugofemte Sången (Kalevala, Collan)

2024-06-05T05:25:46Z

Tjugofemte Sången (Kalevala, Collan)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Tjugofemte Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[Fil:Ilmarinen-bryllup.jpg|thumb|300px|<center>'''Ilmarinens bryllup''' Maleri af ''Nikolai Kochergin''</center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Tjugofemte Sången'''</big></big></big></center>

-----

 '''Tjugondefemte Sången.''' Bruden, brudgummen och den öfriga bröllopsskaran emottagas i Ilmarinens hemgård: 1—382. — Gästerna undfagnas i rikeligt mått med mat och dryck; Wäinämöinen sjunger och prisar värden, värdinnan, talmannen, brudsätan och alla gäster 383—672. — På hemfärden från bröllopet går Wäinämöinens släde sönder; han sammanfogar den ånyo och styr hemåt: 673—738.
 

-----

<blockquote>
::Länge ren man väntat hade,
::Länge väntat, utåt blickat
::Efter bröllopsskarans ankomst
::Uti Ilmarinens boning.
::Ren de gamlas ögon fuktas,
::Der de sitta invid fönstren,
::Ren de ungas knän ses svigta,
::Der de hålla vakt vid grinden,
::Redan barnens fötter värka,
::10. Der de stå vid stuguväggen,
::Redan männens skodon nötas,
::Der de ströfva kring på stranden.

::Slutligen en vacker morgon,
::Engång, medan dagen inbröt,
::Hördes gny och dån ur skogen,
::Ljöd från tallmon slädars rassel.

::Lokka, vänliga värdinnan,
::Kalevatar, fagra qvinnan,
::Yttrade ett ord och sade:
::20. "Det är sonens egen släde,
::Nu han kommer hem från Pohja,
::Vid sin unga jungfrus sida!

::"Vänd dig nu mot dessa nejder.
::Styr hit in till dessa gårdar,
::Stugor af din fader byggda,
::Redda af den ålderstigne!

::Det är smeden Ilmarinen,
::Kosan vänder han mot hemmet.
::Stugorna, af fadren byggda,
::30. Redda af den ålderstigne.
::Hjerpar höras högljudt hvissla
::På hans loka, gjord af ungträd,
::Gyllne gökar glädtigt gala
::På den granna slädens framkant,
::Ekorrarne lustigt springa
::Långsmed stängerna af lönnträd.

::Lokka, vänliga värdinnan,
::Kalevatar, sköna qvinnan,
::Höjde nu sin röst och sade:
::40. Talade med dessa orden:

::"Byn har bidt på månens skifte         '' Sång vid Brudgummens hemkomst'', v. 41—120.
::Ungdomen på solens uppgång,
::Barnen väntat bär på marken,
::Sjön en tjärad båt sig önskat,
::Ej på månen jag har väntat,
::Ej det ringaste på solen:
::Väntat har jag på min broder,
::På min broder, på hans maka;
::Qvällar, morgnar ut jag blickat,
::50. Har ej vetat hvart han svunnit,
::Trott att mön ej vore fullvext,
::Att hon vore än för mager,
::Då min son ej återvände,
::Fast han dock med visshet lofvat
::Komma medan spåren syntes,
::Innan fjäten hunnit svalna.

::"Ständigt såg jag ut hvar morgon,
::Dagligen derpå jag tänkte,
::Om ej vännens släde komme,
::60. Brodrens skrinda icke åkte
::In på dessa trånga gårdar,
::Dessa smala boningsplatser;
::Om ock häst af halm han hade,
::Och hans släde blott två stöttor,
::Hade den likväl jag prisat,
::Kallat den till slädars släde,
::Om den med sig bragt min broder,
::Hemtat hem min vackre gosse.

::"Så jag hoppades beständigt,
::70. Utåt såg jag hela dagen,
::Tills på sned mitt hufvud hängde,
::Tills min fläta vreds åt sidan,
::Tills jag skefvade på ögat,
::Väntande min broders ankomst
::Hit till dessa smala gårdar,
::Dessa trånga boningsplatser;
::Slutligt ock han synes komma,
::Engång verkligen han nalkas,
::Hemtar hem ett fagert anlet,
::80. Har en blomsterkind vid sidan.

::"Brudgum, du min gode broder,
::Spänn din raske hingst ur redet,
::Låt den gode hästen ledas
::Till dess fordna betesplatser.
::Till den kända hafrekrubban;
::Bringa sedan oss din helsning,
::Bringa den åt oss och andra,
::Bringa den åt alla gäster!

::"När du slutat har din helsning,
::90. Gif oss då besked, förtälj oss,
::Om du gjort en lycklig resa,
::Om du frisk och sund har färdats,
::När din svärmor du besökte,
::Till din svärfars hem begaf dig.
::Fick du flickan, vann du väldet?
::Har du störtat stridens portar?
::Har din jungfrus slott du tagit,
::Undanvräkt den fasta muren,
::Har din svärmors golf du trampat,
::100. Fått en plats på värdens långbänk?

::"Men jag ser det, hvarför fråga,
::Märker det, och hvi då spörja:
::Frisk och sund min son har färdats,
::Gjort en god, behaglig resa;
::Dufvan fick han, väldet vann han,
::Stridens portar har han krossat,
::Störtat slottet, bygdt af bräder,
::Nedfällt väggen, gjord af lindträd,
::När sin svärmor han besökte,
::110. I sin gode svärfars gårdar;
::Knipan är uti hans värjo,
::Dufvan är uti hans armar.
::Sköna jungfrun vid hans sida,
::I hans våld den vackra vännen.

::"Hvem bar hit det falska budskap,
::Hvem har väl det rykte utspridt,
::Att vår brudgum tomhändt kommit,
::Att förgäfves fålen sprungit?
::Tomhändt ej vår fästman kommit,
::120. Ej hans häst förgäfves sprungit,
::Någonting ändock har hingsten,
::Med sin hvita man, oss hemtat:
::Höljd af svett är gode hästen,
::Löddrig ypperlige fålen,
::Som har lilla dufvan hitbragt,
::Medfört unga, sköna jungfrun."

::"Stig ur skrindan nu, du sköna,         ''Sånger vid Brudens emottagning''. v. 127—382.
::Upp ur släden, goda gåfva,
::Uppstig utan att du lyftas,
::130. Res dig utan att du höjes,
::Om han är för ung, som lyftar,
::Och för stolt, som upp dig höjer!

::"När du rest dig upp ur släden,
::Höjt dig upp från skrindans säte,
::Träd då på den vackra vägen,
::På den lefverbruna marken,
::Som vår svinahjord har jemnat,
::Gårdens många grisar trampat,
::Som af fåren blifvit slätad
::140. Och af hästars manar sopad.

::"Stig med dufvaus nätta föttor,
::Trippa som en årta trippar
::Öfver dessa rena gårdar,
::Öfver dessa jemna marker,
::Gårdar, dem din svärfar utsett.
::Dem din svärmor bragt i ordning,
::Öfver sonens slöjdeplatser,
::Öfver dottrens gröna lindor;
::Sätt din fot på stugans trappa,
::150. Tag ett steg på farstugolfvet,
::Träd uti den vackra farstun,
::Derifrån stig in i stugan,
::Träd inunder frejdad takås,
::Under dessa sköna sparrar!

::"Redan hela denna vinter,
::Redan under förra sommarn
::Golfvets andbenstiljor knarrat,
::Väntat att af dig beträdas,
::Gyllne taket högljudt dånat,
::160. Väntat dig att gå derunder,
::Fönstren fröjdat sig och väntat
::Dig, som skall vid fönstren sitta.

::"Redan hela denna vinter,
::Redan under förra sommarn
::Låsen skramlat högt af längtan
::Att af ringprydd hand bli lästa,
::Trösklarne sig redan nedsänkt
::För den stoltas fina fållar,
::Dörrarne sig ständigt öppnat,
::170. Väntande sin öppnarinna.

::"Redan hela denna vinter,
::Redan under förra sommarn
::Stugan vändt sig kring af längtan
::Efter den, som stugan sopar,
::Farstun flyttat sig från stället,
::Väntat den, som städar farstun,
::Skjulen börjat framåt skrida,
::Sökt den hand, som qvasten sköter.

::"Redan hela denna vinter,
::180. Redan under förra sommarn
::Gården sänkt sig, börjat slutta,
::Saknat den, som spånor plockar,
::Loften lutat utaf längtan
::Efter den, som går i loften,
::Sparrar krökt sig, halkar böjt sig,
::Väntat unga hustruns kläder.

::"Redan hela denna vinter,
::Redan under förra sommarn
::Våra tåg af längtan klagat,
::190. Saknat den, som der skall vandra,
::Ladugården sökt sig närma
::Den, som blir dess vårdarinna,
::Boskapsgården vikit undan
::För den and, som den skall trampa.

::"Redan hela denna dagen,
::Redan dagen härförinnan
::Bästa mjölk-kon tidigt bölat
::Efter den, som kärfven hemtar,
::Unge fålen redan gnäggat
::200. Efter den, som hö't skall gifva,
::Vårens lam har bräkt af längtan
::Efter den som fodret räcker.

::"Redan hela denna dagen,
::Redan dagen härförinnan
::Gammalt folk vid fönstren suttit,
::Barnen ströfvat kring på stranden,
::Qvinnorna sig ställt vid väggen,
::Gossarne vid farstudörren,
::Väntat på den unga hustrun,
::210. Längtat efter brudens ankomst.

::"Hel dig gård, med all din fullhet,
::Yttre gård med dina männer!
::Hel dig trappa med din fullhet,
::Trappa, du med dina gäster!
::Hel dig farstu med din fullhet,
::Hel dig skara under taket,
::Hel dig stuga med din fullhet,
::Barn på golfvets hundra tiljor!
::Hel dig måne, hel dig konung,
::220. Hel dig, unga bröllopsskara!
::Aldrig förr har här väl funnits,
::Icke nyss, förut ej heller,
::Sådan stolt och ståtlig skara,
::Bröllopsfolk, så skönt som detta!

::"Brudgum, du min gode broder,
::Vik det röda skynket undan,
::Lyfta nu på silkesduken,
::Låt oss denna mård beskåda,
::Som du fem år efterfikat,
::230. Gått och sett uppå i åtta!

::"Har du medfört den du önskat?
::Du har önskat få en dufva,
::Mjellhvit mö i landet välja,
::Fager flicka bortom hafvet.

::"Men jag ser det, hvarför fråga,
::Märker det, och hvi då spörja:
::Du har dufvan med dig hemtat,
::I din värjo är din blå-and,
::Toppen af det träd, som grönskar
::240. Rikast i den gröna lunden,
::Grenen af den hägg, som blommar
::Friskast i den friska skogen."

::Satt ett litet barn på golfvet,
::Barnet talade och sade:
::"O, hvad har du hemfört, broder!
::Skön hon är, som tjärvedsstubben,
::Smärt, liksom en tjärutunna,
::Lika reslig som en nystfot!

::"Ser du nu, du arme fästman:
::250. All din lifstid har du hoppats
::Få en hundra markers jungfru,
::En, som köptes blott med tusen:
::Vacker mö du ock har fått dig,
::Värd helt säkert mer än tusen!
::Kråkan har du fått från kärret,
::Fått en skata ifrån gärdet,
::Fogelskrämman från en åker,
::Svarta fogeln ifrån fältet!

::"Hvad har hon väl gjort i tiden,
::260. Sysslat hela denna sommar,
::Då hon ej en vant har stickat,
::Ej en strumpa ens åt slägten!
::Tomhändt träder hon i stugan,
::Utan skänker till sin svärfar,
::Möss i hennes kista stöka,
::Spetsa öronen i asken!"

::Lokka, vänliga värdinnan,
::Kalevatar, fagra qvinnan,
::Hörde underliga talet,
::270. Yttrade ett ord och sade:

::"Usla barn, hvad har du yttrat,
::Hvad har oförskämdt du ordat!
::Klander må mot andra riktas,
::Smädelser må andra drabba,
::Men för ingen del vår jungfru
::Eller någon här i gården!

::"Onda ord du nu har yttrat,
::Dåligt tal du fört i munnen,
::Lik en nyfödd kalf du ordat,
::280. Lika klokt, som gårdagsvalpen!
::Herrlig mö vår brudgum vunnit,
::Hemfört landets skönsta tärna,
::Lik ett än ej moget lingon,
::Lik ett smultron uppå kullen,
::Lik en gyllne gök i trädet,
::Liten siska, gömd i rönnen,
::Brokig fink i björkens krona,
::Mellan lönnens löf en svala.

::"Ej han funnit ens i Tyskland,
::290. Eller träffat bortom Estland
::Denna täckhet hos en tärna,
::Denna ljufhet hos en alla,
::Denna skönhet i ett anlet,
::Denna ståtlighet i vexten,
::Eller denna armens hvithet.
::Denna halsens smärta böjning!

::"Tom ej heller bruden kommit
::Pelsar har hon med sig hemtat,
::Ryor har hon att oss bjuda,
::300. Ylletyger hon oss bringar.

::"Mycket denna jungfru redan
::Vid sin egen slända spunnit,
::"Vid sin egen spinnrock tvinnat
::Och beredt med egna händer:
::Väfvar af den största hvithet,
::Bredda ut vid vinterbyket,
::Blekta under vårens dagar,
::Torkade i sommartider,
::Goda, lena linnelakan,
::310. Goda, höga hufvudkuddar,
::Sköna, släta silkesdukar,
::Täcken, bländande och hvita.

::"Goda fästmö, sköna fästmö,
::Fästmö, blomstrande och fager!
::Väl du var i hemmet aktad
::Såsom flicka hos din fader;
::Sök att alltid aktad vara
::Såsom gift i mannens boning!

::"Börja icke nu att sörja,
::320. Skapa icke dig bekymmer!
::Icke till ett kärr man fört dig
::Eller till en bäck dig tagit —
::Från en tufva, rik på näring,
::Till en rikare man fört dig,
::Från ett hem, der ölet flödar,
::Till ett öfverflöd, än större.

::"Goda jungfru, fagra fästmö,
::Detta blott jag vill dig fråga:
::Varseblef du vid din hitkomst
::330. Stackar, yfviga i toppen,
::Spanmålshögar, tofsbeprydda?
::Denna gård rår om dem alla,
::Denne brudgum dem har samlat,
::Åkern plöjt och säden utsått.

::"Unga jungfru, vackra jungfru,
::Detta vill jag nu dig säga:
::Du, som vetat väg till gården,
::Lär dig nu i gården lefva!
::Godt är här för dig att vara,
::340. Skönt för hustrun blir att lefva:
::Mjölksån i din vård du eger,
::Ensam får du smöret sköta!

::"Godt har jungfrun här att vara,
::Skönt får dufvan här att lefva:
::Rymlig här är badstulafven,
::Breda äro stugans tiljor,
::Värden jemngod med din fader,
::Gårdsvärdinnan med din moder,
::Sönerna din broders likar,
::350. Döttrarna din egen systers.

::"Om en längtan hos dig vaknar
::Och om du med saknad minnes,
::Hur din fader fisk dig fångat,
::Hur din bror dig hjerpar hemtat,
::Bed då ej derom din svåger,
::Vänd dig icke till din svärfar,
::Nämn din önskan för din make,
::Blott för honom, som dig hitfört;
::Icke ströfvar genom skogen
::360. Något djur på fyra fötter,
::Icke ilar genom rymden
::Någon lättbevingad fogel,
::Icke hvimlar ens i vattnet
::Någon fisksvärm, ej den bästa,
::Som din man ej vet att fånga,
::Som din make ej dig hemtar!

::"Godt har jungfrun här att vara,
::Skönt har dufvan här att lefva,
::Nödgas ej till qvarnen hasta,
::370. Ej vid stampen sig bemöda;
::Hvetet här med vatten malas,
::Forsen fradgar invid qvarnen,
::Vågen tvättar kärlen rena,
::Hafvets skum dem skurar sjelfmant.

::"O du gyllne by, du goda!
::O du bästa fläck på jorden!
::Lindor nertill, åkrar ofvan,
::Byn belägen midt bland dessa,
::Invid byn den sköna stranden,
::380. Invid stranden vackra båten,
::Der vår unga and får gunga,
::Vackra vattenfogeln plaska!"

::____________

::Derpå stora bröllopsskaran
::Blef med mat och dryck förplägad,
::Rundligen med stora stekar,
::Med de allraskönsta kakor,
::Med ett godt och kraftigt kornöl
::Och med vört, som brygts på hvete.

::Der fanns kokad mat tillfyllest,
::390. Nog att äta, nog att dricka,
::Att ur röda fat förtära,
::Att ur sköna skålar spisa:
::Kakor att i bitar brytas,
::Smör att bredas öfver brödet,
::Sik att uti stycken skäras,
::Lax att skiftas ut i skifvor,
::Medelst knifvar, silfversmidda,
::Bett, som voro guldbeslagna.

::Oköpt rann det röda ölet,
::400. Mjödet dracks ej för betalning,
::Ölet flöt från sparrens ända,
::Mjödet ur en uppställd tunna,
::Läpparne af ölet sköljdes,
::Sinnet lifvades af mjödet.

::Hvem blef utsedd nu att sjunga,
::Bedd att sånger skickligt qväda?
::Gamle trygge Wäinämöinen,
::Den evärdelige sångarn,
::Sjelf begynner nu att qväda,
::410. Sig till sångens värf förfogar;
::Höjande sin röst han säger
::Och med dessa ord han talar:

::"Käre vänner, gode bröder,         ''Tacksägelse-sånger,'' v. 413—672.
::J som mundtligt till mig talen,
::Mina goda språk-kamrater,
::Hören hvad jag säger! Sällan
::Mun mot mun två dufvor mötas,
::Syskon öga emot öga,
::Bröder sida invid sida,
::420. Hand i hand en moders söner,
::Här i dessa öde trakter,
::Dessa Pohjas sorgsna länder!

::"Skola då en sång vi börja,
::Oss till sångens värf förfoga?
::Skalden tillhör ju att sjunga,
::Vårens gyllne gök att gala,
::Sinetär att tyger färga,
::Kankatar att väfven sköta.

::"Äfven Lapplands söner sjunga,
::430. Qväda gladt i sina hö-skor,
::När de elgens kött, det grofva,
::Renens magra kött förtära;
::Hvarför kan då jag ej sjunga,
::Kunna våra barn ej qväda,
::Vi, som oss med bröd förplägat,
::Vi, som mättat oss med mjölmat?

::"Äfven Lapplands söner sjunga,
::Qväda gladt i sina hö-skor,
::När de vatten tömt ur skålen,
::440. Tuggat på ett stycke barkbröd:
::Hvarför kan då jag ej sjunga,
::Kunna våra barn ej qväda,
::Då en mustig dryck vi druckit,
::Styrkt oss med ett kraftigt kornöl?

::"Äfven Lapplands söner sjunga,
::Qväda muntert uti hö-skor,
::När de kring en sotig stockeld,
::Invid härdens kol sig lägrat:
::Hvarför kan då jag ej sjunga,
::450. Kunna våra barn ej qväda
::Under vida frejdad takås,
::Under takets sköna resning?

::"Här ha männer godt att vara,
::Här ha qvinnor skönt att vistas,
::Här, vid sidan af ett ölfat,
::Här, vid brädden af ett mjödkar.
::Hela sund med sik stå för oss,
::Hela notvarp lax bredvid oss,
::Maten minskas ej af ätning,
::460. Drycken ej, fastän vi dricke.

::"Här ha männer godt att vara,
::Qvinnor alltför bra att vistas;
::Icke sorgsen här man spisar,
::Ledsamt är ej här att lefva:
::Här man spisar fri från sorger,
::Utan ledsnad här man lefver,
::Under denna värdens lifstid,
::I värdinnans lefnadsdagar.

::"Hvem skall nu tillförst jag tacka,
::470. Värden eller ock värdinnan?
::Ständigt fordna tiders männer
::Tackat främst af alla värden,
::Som från kärret hitfört huset,
::Skaffat stugan hit ur skogen,
::Tallar hit vid roten släpat,
::Forslat furor fram vid toppen,
::På en lämplig plats dem lägrat,
::På en stadig grund dem uppfört,
::Till en stor och rymlig stuga,
::480. Till en prydlig gård för slägten,
::Timrat väggarne i skogen,
::Bjelkarne på åsens branter
::Fått ur stenig jordmån spröten
::Och från tallmon takets bräder,
::Näfret från ett häggbergs höjder,
::Mossan från de sanka kärren.

::"Omsorgsfullt är stugan uppförd,
::Huset stäldt på lämpligt ställe,
::Hundra karlar derpå timrat,
::490. Tusen hafva stått på taket,
::Medan denna stuga byggdes,
::Dessa plankor hop man fogat.

::"Många gånger ren för värden,
::Medan detta hus blef uppfördt,
::Håret flugit har i vinden,
::Pröfvat svåra vinterstormar;
::Ofta har den gode värden
::Lemnat vanten qvar bland stenar,
::Hatten hängande i trädet,
::500. Sjunkit ner till knä't i kärret.

::"Ofta nog den gode värden
::Bittida, vid dagens gryning,
::Innan någon annan vaknat,
::Innan byn det kunnat höra.
::Stigit upp ifrån en stockeld,
::Vaknat i sin granriskoja;
::Ofta barr hans hufvud borstat,
::Dagg bestänkt hans klara ögon.

::"Derför får den gode värden
::510. Många vänner ock i stugan,
::Sångare, som bänken fylla,
::Gäster, som vid fönstren fröjdas,
::Som på golfvet glädtigt glamma,
::Som i stuguhörnet stoja,
::Som vid väggen stå derute,
::Vandra öfver gärdets lindor,
::Skrida af och an på gården,
::Ströfva hit och dit vid stranden.

::"Värden har till först jag prisat,
::520. Nu jag prisar vår värdinna,
::För de rätter hon har tillredt,
::För det långa bordets råga.

::"Sjelf hon stora bröd har bakat,
::Talkkuna hon sjelf har tillredt,
::Klappat den med flinka händer,
::Snabbt med sina tio fingrar;
::Vänligt bröden fram hon burit
::Skyndsamt gästerna hon mättat,
::Fläsk i rikligt mått dem bjudit,
::530. Högtuppjästa gräddpiroger;
::Betten böjts på våra knifvar,
::Skaften ren från bladen lossnat,
::Medan laxar här vi styckat,
::Sönderhuggit gäddors hufvu'n.

::"Ofta nog har vår värdinna,
::Denna gårdens trägna husmor,
::Vaknat före hanegället,
::Uppstått, innan tuppen ropat,
::Till bestyr för detta bröllop,
::540. Medan rätterna hon tillredt,
::Medan hon sin humla samlat,
::Medan ölet var i brygden.

::"Alltförväl har vår värdinna,
::Denna gårdens trägna husmor,
::Vetat att sitt öl bereda,
::Att en smaklig maltdryck brygga
::Af en säd, som grott tillfyllest,
::Af ett malt med nödig sötma,
::Som hon icke vändt med spaden,
::550. Icke omrört med sin såstång.;
::Nej, med händerna hon vändt det,
::Rört det om med sina armar
::I en rökbefriad badstu,
::På en lafve, ren och sopad.

::"Ännu aldrig vår värdinna,
::Denna gårdens trägna husmor,
::Låtit grodden blifva klibbig,
::Maltet unket, kärft till smaken,
::Ofta hon gått ner i badstun
::560. Helt allena, midt i natten,
::Utan att för vargar rädas
::Eller frukta skogens vilddjur.

::"Nu jag prisat har värdinnan,
::Prisa vill jag nu vår talman!
::Hvem är här till talman utsedd,
::Vald att leda bröllopståget?
::Bygdens bäste man är talman,
::Nejdens prydnad vägen visat.

::"Klädd är denne gode talman
::570. I en rock af utländsk vadmal,
::Tätt åtsittande kring bröstet.
::Ledig och beqväm kring lifvet.

::"Klädd är ock vår gode talman
::I en smal kaftan af kläde:
::Fållarne i sanden släpa
::Och dess skörten nå till marken.

::"Något litet skönjes skjortan,
::Skymtar fram helt obetydligt:
::Fin är väfven, som om Kuutar,
::580. Tennbriskprydda tärnan, väft den.

::"Äfven bär vår gode talman
::Kring sitt lif en präktig gördel,
::Väfd af solens sköna dotter,
::Stickad af dess rosenfingrar
::På en tid, då eld ej lyste,
::Då man eld ännu ej kände.

::"Klädd är ock vår gode talman
::Uti sköna silkesstrumpor,
::Strumpeband han bär af siden,
::590. Snodder, brokiga, kring benen,
::Virkade af gyllne trådar,
::Rikt utsmyckade med silfver.

::"Visst har ock vår gode talman
::Goda skor af utländskt arbet';
::Svanor likna de på strömmen,
::Tvenne lommar på en åbrant.
::Tvenne vildgäss i ett barrträd,
::Två flyttfoglar uti skogen.

::"Visst har äfven denne talman
::600. Håret lagdt i gyllne lockar,
::Skägget uti gyllne flätor,
::Högrest mössa på sitt hufvud,
::Hvilken högt bland molnen skimrar,
::Skymtar fram bland skogens toppar:
::Ej en sådan fås för hundra,
::Köpes ej för tusen marker.

::"Nu jag prisat har vår talman,
::Prisar nu vår bröllopstärna!
::Hvadan fick man bröllopstärnan,
::610. Hvadan togs den lyckosamma?

::"Dädan fick man bröllopstärnan,
::Dädan togs den lyckosamma:
::Bortom Tanikka, det fasta,
::Utanför det nya slottet.

::"Dock, ej derifrån hon kommit —
::Ej den minsta grund det eger —
::Dädan togs vår bröllopstärna,
::Dädan kom den lyckosamma:
::Bortom vattnen ofvan Dvina,
::620. Från de öppna, vida fjärdar.

::"Ej ens derifrån hon kommit —
::Icke minsta grund det eger —
::Fanns ett smultron uppå marken,
::Rodnade på mon ett lingon,
::Ljusgrönt gräs på åkern grodde,
::Gyllne blomman stod i lunden,
::Deraf ficks vår bröllopstärna,
::Dädan kom den lyckosamma.

::"Munnen är hos bröllops tärnan
::630. Nätt, som skottspoln är i Suomi,
::Hennes klara ögon tindra
::Liksom stjernorna på fästet,
::Hennes höga panna liknar
::Månen öfver hafvets vågor.

::"Smyckad rikt är bröllopstärnan,
::Halsen prydes af en guldked,
::Hufvudet af gyllne plåtar,
::Armarne af gyllne armband,
::Fingrarne af gyllne ringar,
::640. Öronen af gyllne hängen,
::Pannan pryds af gyllne spännen,
::Och af perlor ögonbrynen.

::"Ren jag trodde månen lysa,
::Då den gyllne brisken blänkte,
::Ren jag trodde solen skina,
::Då på halsen spännet lyste,
::Trodde något fartyg sqvalpa,
::När jag hörde hufvan fläkta.

::"Så jag prisat bröllopstärnan;
::650. Nu beser jag hela skaran,
::Önskar se om den är vacker,
::Om de gamle trygge sitta,
::Om vår ungdom är behaglig,
::Hela skaran stolt och ståtlig.

::"Nu jag skaran har beskådat,
::Fast jag ock på förhand känt den;
::Aldrig har väl förr här funnits,
::Torde ock härnäst ej finnas
::Sådan stolt och ståtlig skara,
::660. Sådan prydlig mängd af gäster,
::Sådan trygghet hos de gamle
::Och en så behaglig ungdom!
::Vadmalsklädd är hela skaran,
::Liknar skogen, höljd i rimfrost:
::Nertill som en morgonrodnad,
::Ofvantill som dagens gryning.

::"Godt förråd på silfver funnits,
::Guld för gästerna tillräckligt,
::Mynt i säckar uppå marken,
::670. Penningspåsar invid tågen,
::För den bjudna bröllopsskaran,
::Gästerna till pris och heder!"
::
::Gamle trygge Wäinämöinen,
::Sångens stöd för alla tider,
::Nu sig satte i sin släde,
::Styrde kosan emot hemmet;
::Sånger sjöng han under färden,
::Qvad med mycken konst och insigt,
::Sjöng en sång och sjöng en annan,
::680. Men vid tredje sången slutligt
::Stötte mot en sten hans mede,
::Brast en fjettra mot en stubbe;
::Så gick sångarns släde sönder.
::Brast för Wäinö slädens mede;
::Fjettran bröts med brak i bitar,
::Slädens sidor söndersprungo.

::Sade gamle Wäinämöinen,
::Yttrade och tog till orda:
::"Finns väl här, bland denna ungdom,
::690. Bland det slägte, som nu vexer,
::Eller ock bland äldre männer,
::Bland det slägte, som går unnan,
::Den som ginge ner till Tuoni,
::Sig till Manala begåfve,
::För att Tuonis borr mig hemta,
::Manas nafvare mig bringa,
::Att jag laga kan min släde,
::Skrindan åter sammanfoga?"

::Såväl unga männer säga,
::700. Som ock gamle honom svara:
::"Icke finns bland denna ungdom,
::Icke ens bland äldre männer,
::Ej bland hela detta slägte,
::En så oförfärad hjelte,
::Att han ginge ner till Tuoni,
::Sig till Manala begåfve,
::För att Tuonis borr dig hemta,
::Manas nafvare dig bringa,
::Att du laga må din släde,
::710. Skrindan åter sammanfoga."

::Nu den gamle Wäinämöinen,
::Den evärdelige sångarn,
::Gick ånyo ner till Tuoni,
::Vandrade till Manas stugor:
::Borren bragte han från Tuoni,
::Nafvaren från Manas stugor.

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Qväder fram en skog, som blånar:
::Skapar så en ek i skogen
::720. Och en stadig rönn derjemte;
::Dem begagnar han för släden,
::Deraf böjer han sig medar,
::Deraf väljer han sig fjettror,
::Vrider sig deraf en loka.

::Så han fick sin släde lagad,
::Skrindan åter sammanfogad,
::Spände fålen nu i redet,
::Brune springarn för sin släde,
::Sjelf han satte sig i släden,
::730. Sänkte sig uti sitt åkdon;
::Springarn sprang förutan piske,
::Utan slag af perle-snärten,
::Fram mot fordna foder-ställen,
::Till bekanta betesplatser,
::Bragte gamle Wäinämöinen,
::Den evärdelige sångarn,
::Ända fram till egna dörrar,
::Till hans egen stugas tröskel.
</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 9. jun. 2024 kl. 15:46
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)]] !!~~
−	\|-
−	~~! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Tjugofemte Sången (Kalevala, Collan)]] !!~~
−	\|-
−	\|}

		+	[[Fil:Ilmarinen-bryllup.jpg\|thumb\|300px\|<center>'''Ilmarinens bryllup''' <br> Maleri af ''Nikolai Kochergin''</center>]]

	[[Fil:Ilmarinen-bryllup.jpg\|thumb\|300px\|<center>'''Ilmarinens bryllup''' <br> Maleri af ''Nikolai Kochergin''</center>]]		[[Fil:Ilmarinen-bryllup.jpg\|thumb\|300px\|<center>'''Ilmarinens bryllup''' <br> Maleri af ''Nikolai Kochergin''</center>]]

Tjugofemte Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 14:04

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 9. jun. 2024 kl. 15:46

Carsten: Tjugofemte Sången (Kalevala, Collan)

@@ Linje 960: / Linje 960: @@
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
 [[Kategori:Karl Collan]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 9. jun. 2024 kl. 15:47
Linje 1:		Linje 1:
		+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
		+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
		+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
		+	\|-
		+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)]] !!
		+	\|-
		+	! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Tjugofemte Sången (Kalevala, Collan)]] !!
		+	\|-
		+	\|}

−	~~[[Fil:Ilmarinen-bryllup.jpg\|thumb\|300px\|<center>'''Ilmarinens bryllup''' <br> Maleri af ''Nikolai Kochergin''</center>]]~~

	[[Fil:Ilmarinen-bryllup.jpg\|thumb\|300px\|<center>'''Ilmarinens bryllup''' <br> Maleri af ''Nikolai Kochergin''</center>]]		[[Fil:Ilmarinen-bryllup.jpg\|thumb\|300px\|<center>'''Ilmarinens bryllup''' <br> Maleri af ''Nikolai Kochergin''</center>]]