Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-06-16T05:40:12Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 16. jun. 2024 kl. 05:39

2024-06-16T05:39:38Z

Carsten: Tjugonionde Sången (Kalevala, Collan)

2024-06-10T07:24:18Z

Tjugonionde Sången (Kalevala, Collan)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Tjugonionde Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[Fil:Sång 29 (Gallen-Kallela).jpg|thumb|400px|<center>Skitse af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Tjugonionde Sången'''</big></big></big></center>

-----

 '''Tjugondenionde Sången.''' Lemminkäinen färdas öfver hafvet och uppnår lyckligt ön: 1—78. — Han lefver öfverdådigt bland dess döttrar och öfriga qvinnor, tills omsider männerna på ön förgrymmas och besluta hans död: 70—290. — Lemminkäinen tager skyndsamt till flykten och lemnar ön, till mycken sorg både för dess qvinnor och för honom sjelf: 291—402. — På hafvet uppstår en väldig storm, som sönderslår Lemminkäinens farkost; han sjelf uppnår simmande en strand, erhåller ett nytt fartyg och anländer till hemmet: 403—452. — Han ser sin fordna stuga bränd och hela nejden ödelagd; han utbrister i klagan öfver det öde han anser hafva drabbat hans moder: 453—514. — Han finner henne dock ännu vid lif i en undangömd koja i skogen; hon förtäljer huruledes Pohjolas krigarskara efter hans bortfärd anländt och brännt gården; Lemminkäinen lofvar att uppbygga nya prydligare stugor äfvensom att utkräfva hämnd i Pohjola, samt skildrar det angenäma lif han fört uppå ön: 515—602.
 

-----

<blockquote>
::Lemminkäinen, muntre gossen,
::Kaukomieli sjelf, den sköne,
::Får sig vägkost i en påse,
::Sommarsmör uti en vacka,
::Smör för ett års tid till vägkost
::Och för andra året svinkött;
::Reser så att sig fördölja,
::Färdas bort och skyndar dädan,
::Yttrar dervid så och säger:

::10. "Ut jag styr och bort jag flyktar,
::Far för hela trenne somrar,
::För en tid, kanske, af fem år;
::Låter maskar fälten fräta,
::Lodjur i min löfskog hvila,
::Renar tumla sig på åkern,
::Gäss i dessa lunder dväljas!

::"Lef då väl, min goda moder!
::Men när Pohja-folket kommer,
::Pimentolas stora skara,
::20. För att kräfva ut mitt hufvud.
::Svara då, att ut jag vandrat,
::Att jag mig åstad begifvit,
::Sedan samma sved jag huggit,
::Hvilken redan blifvit skuren!"

::Ut han drog sin båt i vattnet,
::Sköt sin farkost ut på vågen,
::Från dess stålbesmidda rullar,
::Från dess kopparklädda hamnplats,
::Hissade i masten segel,
::30. Drog dess dukar högt i toppen,
::Tog sig plats i akterstäfven,
::Satte sig att skeppet styra,
::Stödd mot båtens björkträds-bakstam,
::Lutad mot det starka styret.

::Derpå yttrar han och säger,
::Fäller dessa ord och talar:
::"Blås, o vind, i mina segel,
::Jaga, vårens flägt, min farkost,
::Låt mitt furuskepp få ila,
::40. Båten, byggd af tallar, styra
::Till den obenämnda holmen,
::Udden, som ej ord beteckna!"

::Vinden vaggar fram hans farkost,
::Hafvets svallvåg skjuter skeppet
::Öfver fjärdens vida vatten,
::Öfver hafvets öppna sträckor,
::Under hela tvenne måna'r
::Och till slut i nära trenne.

::Uddens unga tärnor sitta
::50. Vid det blåa haf på stranden,
::Se sig om åt alla sidor,
::Blicka mot det blåa hafvet;
::En uppå sin broder väntar
::Och en annan på sin fader,
::Den dock väntar mest af alla,
::Som uppå sin fästman väntar.

::Ahti synes då på afstånd,
::Kaukos skepp i fjerran skönjes
::Likt en obetydlig molnkant
::60. Midt emellan haf och himmel.

::Uddens mör begrunda saken,
::Holmens tärnor så sig yttra:
::"Hvilket under syns på hafvet,
::Hvilket sällsamt ting på vågen!
::Om det är en hemmets farkost,
::Ett af holmens segelfartyg,
::Må den vända sig mot hemmet,
::Hit, mot holmens landningsplatser,
::Att vi finge budskap höra,
::70. Tidningar från andra orter,
::Om i frid på fasta landet
::Eller om i krig man lefver!"

::Vinden blåser frisk i seglet,
::Vågen drifver skeppet framåt,
::Snart den muntre Lemminkäinen
::Styr sin farkost fram mot stranden,
::Lägger till vid ön med skeppet,
::Allra ytterst invid udden.

::Frågar nu, då fram han hunnit,
::80. Spörjer detta vid sin ankomst:
::"Fins på denna ö ett ställe,
::Någon plats på holmens marker,
::Att i land en farkost draga,
::Stjelpa skeppet på det torra?"

::Holmens tärnor taga ordet,
::Uddens unga jungfrur svara:
::"Ställen finnas nog på holmen,
::Platser på vår mark tillräckligt
::Att i land din farkost draga,
::90. Skeppet på det torra stjelpa:
::Stora landningsplatser finnas,
::Rullar ha vi nog på stranden
::Om ock hundra skepp du hade,
::Komme hit med tusen fartyg!"

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Drar sin farkost upp på stranden,
::Skjuter skeppet upp på rullar,
::Yttrar sedan sjelf och säger:
::"Fins här kanske något ställe,
::100. Någon plats på holmens marker,
::Dit en ringa man kan flykta,
::Der en kraftlös kan sig dölja
::Undan krigets vilda åskor,
::Undan skarpa klingors rassel?"

::Holmens tärnor svara honom,
::Uddens unga jungfrur yttra:
::"Ställen finnas nog på holmen,
::Platser nog på dessa marker,
::Dit en ringa man kan flykta,
::110. Der en kraftlös kan sig dölja:
::Öfverflöd på slott vi ega,
::Gårdar, rymliga tillräckligt,
::Om ock hundra hjeltar komme,
::Tusen män vår ö besökte!"

::Men den muntre Lemminkäinen
::Yttrar då ett ord och säger:
::"Fins då här på ön ett ställe,
::Fins en plats på holmens marker.
::Blott ett litet stycke björkskog,
::120. Eller någon annan jordlapp,
::Der en sved jag kunde fälla,
::Rödja upp en duglig åker?"

::Holmens tärnor svara honom,
::Uddens jungfrur så sig yttra:
::"Intet ställe fins på holmen,
::Ingen plats på våra marker,
::Icke som din rygg så bred ens,
::Icke något enda skäppland,
::Der en sved du kunde fälla,
::130. Rödja upp en duglig åker:
::Holmens mark är re'n fördelad,
::Åkerjorden noga utmätt,
::Lott om hvarje lund är kastad,
::Hvarje äng är lagligt skiftad."

::Sade muntre Lemminkäinen,
::Frågade den vackre Kauko:
::"Fins då här på ön ett ställe,
::Fins en plats på holmens marker,
::Der jag kunde sånger sjunga,
::140. Qväda mina långa qväden?
::Orden smälta mig i munnen,
::Börja gro uppå mitt tandkött."
::
::Holmens tärnor taga ordet,
::Uddens unga jungfrur svara:
::"Ställen finnas nog på holmen,
::Platser här på ön tillräckligt,
::Der du kunde sånger sjunga,
::Qväda dina vackra visor:
::Lunder der du leka kunde,
::150. Marker, der du finge dansa."

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Börjar att sin sångkonst öfva;
::Rönnar qvad han fram på gården,
::Ekar midt på boskapstågen,
::Jemna grenar på dem alla,
::På hvarenda gren ett äple,
::Gyllne hjul på hvarje äple,
::Och en gök på hvarje guldhjul:
::När en gök då börjar gala,
::160. Strömmar guld ifrån dess tunga,
::Flödar koppar fram ur näbben,
::Droppar silfver ner ur munnen,
::Ner uppå den gyllne kullen,
::På den silfverrika höjden.

::Ännu längre sjunger Kauko,
::Qväder ännu mer och ordar,
::Sjunger markens sand till perlor,
::Skänker glans åt alla stenar,
::Alla träd ett högrödt skimmer,
::170. Alla blommor guldets färger.

::Yttermera qväder Kauko,
::Sjunger fram en brunn på gården
::Samt ett gyllne lock på brunnen
::Och en gyllne hink på locket,
::Hvarest gossar kunde dricka,
::Gårdens mör sitt anlet tvätta.

::Sjöar sjöng han fram på fältet,
::Änder blå i dessa sjöar;
::Tinningar af guld de hade,
::180. Silfverhufvu'n, kopparfötter.

::Häpnad griper holmens tärnor,
::Uddens unga jungfrur undra
::Öfver Lemminkäinens sångkonst,
::Öfver hjeltens trollförmåga.

::Sade muntre Lemminkäinen,
::Talade den sköne Kauko:
::"Herrligt kunde jag väl qväda,
::Skulle sköna sånger sjunga,
::Om jag under taket vore
::190. Och vid bordets ända sutte;
::Men om ingen stuga finnes,
::Om ett golf åt mig ej bjudes,
::Vill jag lasta af i skogen,
::Stjelper sångerna i snåret."

::Holmens tärnor svara honom,
::Uddens unga mör förmena:
::"Stugor, stora nog, vi ega,
::Gårdar rymliga tillräckligt,
::Dit du kan din sång förflytta
::200. In från denna köld härute."

::När den muntre Lemminkäinen
::In i stugan stigit hade,
::Dryckesstopen fram han qväder
::Till det långa bordets ända,
::Alla stop med öl han fyller,
::Qväder mjöd i sköna kannor,
::Öfvermått af mat på faten,
::Råga öfver kärlens kanter,
::Öl i stop nu fanns tillfyllest,
::210. Mjöd i alla dryckeskannor,
::Smör tillhands i riklig måtto,
::Och derjemte äfven svinkött,
::Att förpläga Lemminkäinen,
::Att den sköne Kauko mätta.

::Högeligen fin är Kauko:
::Ej han börja vill att äta
::Utan knif med skaft af silfver,
::Bett, som vore guldbeslaget.

::Knif han fick med skaft af silfver,
::220. Qvad ett bett, med guld beslaget,
::Och ett rundligt mål han gjorde,
::Tömde ölet rätt förnöjsamt.

::Nu den ystre Lemminkäinen
::Styr från by till by sin kosa
::Under glam med holmens tärnor,
::Med de sköna lockomhöljda.
::Hvart han än sitt hufvud vände,
::Möttes han af deras kyssar,
::Och der handen ut han sträckte,
::230. Genast han en tryckning kände.

::Hvarje natt var Kauko ute,
::Äfven i det värsta mörker;
::Ej der fanns en by på holmen,
::Der ej tio gårdar funnos,
::Och bland gårdar ej en enda,
::Der ej tio flickor funnos;
::Icke fanns der någon flicka,
::Icke någon moders dotter,
::Vid hvars sida ej han sofvit,
::240. På hvars arm han icke hvilat.

::Tusen tärnor han besökte,
::Sof hos flere hundra enkor;
::Två bland tio funnos icke,
::Icke trenne ens af hundra
::Jungfrur, dem han icke famnat,
::Enkor, dem han ej besofvit.

::Så den yre Lemminkäinen
::Lefde sorglöst fram i tiden
::Under hela trenne somrar
::250. Uti holmens stora byar,
::Tjuste alla holmens tärnor
::Och förnöjde äfven enkor;
::Oförnöjd dock blef en enda,
::Glömd en gammal mö allenast,
::Långt i fjerran på en udde,
::I den sista byn af tio.

::Ren han tänkte på att resa,
::Ämnade till hemmet styra,
::Då den gamla mön omsider
::260. Sjelf engång till honom sade:
::"Vackre yngling, käre Kauko,
::Om du icke mig vill minnas,
::Skall väl jag, då bort du reser,
::Styra mot en sten din farkost!"

::Men ej förr än hanen galat,
::Vaknar Kauko nästa morgon,
::Hann ej jungfrun mer besöka,
::Ej den arma mön förnöja.

::Slutligen en dag beslöt han,
::270. Svor en afton dyrt att vakna
::Innan månen hunnit uppgå,
::Innan hanen hunnit gala.

::Långt förut han steg från hvilan,
::Vida förr än sjelf han ämnat,
::Och begaf sig straxt på vägen,
::Styrde genom holmens byar
::Att den arma mön besöka,
::Att förnöja äfven henne.

::Nu, då fram han gick i natten,
::280. Skred från by till by helt ensam
::Fram emot den fjerran udden,
::Till den sista byn bland tio,
::Såg han ej en gård vid vägen,
::Der ej trenne stugor funnos,
::Icke någon enda stuga,
::Der ej trenne kämpar funnos,
::Såg ej heller någon kämpe,
::Som ej slipade sitt slagsvärd,
::Som ej hvässade sin yxe
::290. För att döda Lemminkäinen.

::Den förvägne Lemminkäinen
::Yttrar då ett ord och säger:
::"Ack, så har då dagen randats,
::Och den milda solen uppgått
::Öfver mig, beklagansvärde,
::Öfver denna hals, jag arme!
::Lempo lär väl här beskydda
::I sin famn en ensam hjelte,
::Dölja honom i sin mantel,
::300. Gömma den uti sin kappa,
::Som af hundra män är ansatt,
::Som af tusende förföljes!"

::Jungfrur hann ej mer han famna,
::Hann ej smeka dem han famnat,
::Bort han gick till holmens båthamn,
::Sökte der sitt skepp, den arme:
::Bränd till aska var hans farkost,
::Båten var till stoft förvandlad.

::Nu han såg sin ofärd stunda,
::310. Såg en nödens dag sig närma;
::Och en båt han börjar bygga,
::Söker timra ny en farkost.

::Men han saknar nödigt virke,
::Bräder tryta vid hans timring;
::Slutligt fann han trä, helt litet,
::Virke, ganska obetydligt:
::Bitar fem utaf en slända,
::Stycken sex ifrån en rockten.

::Häraf nu en båt han timrar,
::320. Börjar bygga ny en farkost;
::Timrar den med trolldomsformler
::På en frambesvuren verkplats,
::Skapar med ett slag en båtkant,
::Med ett annat andra kanten;
::Med ett tredje slag omsider
::Får han hela båten färdig.

::Ut i sjön han sköt sin farkost.
::Stötte båten ner i vattnet,
::Höjde rösten, tog till orda,
::330. Yttrade och sade slutligt:
::‘"Flyt, min båt, så lätt som bläddran,
::Som ett näckrosblad på vågen!
::Örn, o gif mig trenne fjädrar,
::Och du korp, o gif mig tvenne,
::Till ett skydd för skrala skeppet,
::För min klena båt till sqvättbord!"

::I sin farkost nu han stiger,
::Tager plats i båtens bakstam,
::Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
::340. Med åt sidan lutad mössa,
::Ledsen att ej flere nätter,
::Icke flere dar få dröja
::Under glam bland holmens tärnor,
::I de lockomhöljdas lekar.

::Talte muntre Lemminkäinen,
::Sade nu den sköne Kauko:
::"Fjerran måste hjelten styra.
::Ut på väg från dessa stugor,
::Bort från dessa jungfrurs lekar,
::350. Från de fagras glada samqväm!
::Men, då bort jag mig begifver,
::När från orten nu jag viker,
::Torde ej dess tärnor jubla,
::Icke le de lockomhöljda,
::Här i dessa snöda nejder,
::Dessa holmens usla gårdar!"

::Bittert gråta holmens tärnor,
::Högljudt klaga uddens jungfrur:
::"Hvarför far du, Lemminkäinen,
::360. Hvarför flyr du, männers prydnad?
::Fann du holmens mör för kyska
::Eller alltför få till antal?"

::Sade muntre Lemminkäinen
::Svarade den sköne Kauko:
::"Icke fann jag dem för kyska,
::Icke alltför få till antal:
::Hundra tärnor här jag finge,
::Kunde tusen qvinnor famna;
::Derför reser Lemminkäinen,
::370. Derför far jag, männers prydnad,
::Att en åtrå här mig gripit,
::Djup en längtan till min hembygd,
::Saknad efter hemmets smultron,
::Efter egna kullars hallon,
::Efter fosterbygdens tärnor,
::Efter egna nejders dufvor!"

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Styrde båten längre utåt;
::Vinden kom och förde skeppet,
::380. Vågen kom och dref hans farkost
::Ut på hafvets blåa yta,
::På dess vida öppna sträcka;
::Men på strand de arma blefvo,
::På en häll de ömma stodo,
::Holmens mör, i sorg försänkta,
::Högljudt klagande, de ljufva.

::Bittert greto holmens tärnor,
::Jämrade sig der så länge,
::Som ännu hans masttopp syntes
::390. Och en skymt af toppens hake;
::Dock, ej masten här de sörjde,
::Icke heller toppens hake,
::Utan den som stod vid masten,
::Den som skötte segelskotet.

::Lemminkäinen gret ej mindre,
::Gret och sörjde sjelf så länge,
::Som en strand af holmen syntes,
::Som dess höjder fjerran skönjdes;
::Dock ej holmens strand begret han,
::400. Sörjde icke holmens höjder,
::Jungfrurna på ön han sörjde,
::Holmens höjders fagra dufvor.

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Färdas på det blåa hafvet,
::Seglar en och tvenne dagar,
::Men uppå den tredje dagen
::Blåser vinden upp med styrka,
::Börjar himlens rand att dåna,
::Nalkas från nordvest en stormvind,
::410. Från nordost ett våldsamt väder,
::Bryter kant på kant från båten,
::Stjelper slutligt sjelfva skeppet.

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Faller handlöst ner i hafvet;
::Fram med fingrarne han stretar,
::Bär sig upp med sina fötter.

::När ett dygn i sjön han summit,
::Sträfvat fram af alla krafter,
::Blir en liten sky han varse,
::420. Ser han i nordvest en molnkant,
::Hvilken till en strand förbytes,
::Till en udde sig förvandlar.

::Till en gård han gick på udden,
::Fann värdinnan stadd vid bakning,
::Döttrarna vid brödberedning:
::"O du goda gårdsvärdinna!
::Om du nu min hunger såge,
::Om mitt ärende du kände,
::Sprunge du helt visst i boden,
::430. Ner i källarn som en stormvind,
::Bragte med dig öl i kannan,
::Toge fram ett stycke skinka,
::Ställde detta öfver elden,
::Lade smör dertill en smula,
::Att en tröttad man förpläga,
::En af vågor kringvräkt hjelte;
::Dag och natt jag redan summit
::Bland det vida hafvets böljor;
::Vinden blott mitt stöd har varit
::440. Hafvets våg min enda tillflykt."

::Gårdens vänliga värdinna
::Gick uti sin bod på backen,
::Bragte med sig smör ur boden
::Äfvensom ett stycke svinkött,
::Detta lade hon på elden,
::Att den svultne väl förpläga,
::Frambar öl uti en kanna
::Åt den våg-kringvräkte hjelten;
::Skänkte sen en annan farkost,
::450. Gaf helt ny en båt åt Kauko,
::Att i den sig ut begifva,
::Att till hemmet återvända.

::Så den muntre Lemminkäinen
::Kom till hemmets nejder åter,
::Såg dess stränder, såg dess marker,
::Såg dess många sund och öar,
::Sina gamla landningsplatser,
::Ställen, der han fordom lefvat,
::Hemmets tallbevuxna höjder,
::460. Kullarne med sina granar;
::Endast stugan fann han icke,
::Såg ej mer dess väggar qvarstå.
::Ty på stugans plats derborta
::Susade en nyvext häggskog,
::Tallar skymde gårdens backe,
::Enar vexte på dess brunnsväg.

::Sade muntre Lemminkäinen,
::Talte sköne Kaukomieli:
::"Här jag dvalts i dessa lunder,
::470. Lekt på lindan många stunder.
::Klängt på alla dessa stenar,
::Trampat dessa åkerrenar!
::Hvem har undanskaffat stugan,
::Sköflat här de sköna husen?
::Bränd är stugan ner till jorden,
::Och dess aska vinden kringstrött!"

::Ut han brast i bittra tårar,
::Gret en dag och gret en annan;
::Men ej gret han öfver stugan,
::480. Sörjde ej den brända boden,
::Sörjde den, som bott derinne,
::Bodens kära egarinna.

::Men en fogel ser han nalkas,
::Ser en örn i luften sväfva,
::Spörjer då af denne fogel:
::"Örn, o du min egen fogel,
::Kanske kunde du mig säga,
::Hvar min gamla moder finnes,
::Hvar min väna vårdarinna,
::490. Hon, den hulda, som mig fostrat?

::Örnen ej besked kan gifva,
::Intet vet den dumme fogeln;
::Att hon dött, han dock förmodar,
::Menar att hon lifvet mistat,
::Tror att hon för svärd har fallit,
::Att hon är med yxe slagen.

::Sade muntre Lemminkäinen,
::Talte sköne Kaukomieli:
::"Du min väna vårdarinna,
::500. Hulda moder, som mig burit!
::Död du är, min fostrarinna,
::Borta nu, min dyra moder!
::Ack till stoft du re'n förmultnat,
::Granar vexa på ditt hufvud,
::Enar öfver dina hälar,
::Videträd på dina fingrar!

::"Fåfängt gick jag, olycksfulle,
::Drog, mig sjelf till men, jag arme,
::Att mitt svärd i striden mäta,
::510. Att det vackra vapnet pröfva
::Borta der på Pohjas gårdar,
::Pimentolas åkerrenar —
::Ofärd jag min slägt beredde,
::Döden åt min egen moder!"

::Kauko nu omkring sig blickar
::Och ett lindrigt spår han skönjer,
::Som är trampadt uti gräset,
::Som i markens ljung är intryckt,
::Och en väg han här sig söker,
::520. Lyckas leta ut en gångstig;
::Vägen leder in i skogen,
::Framåt föres han af stigen.

::Fram han går en verst och tvenne,
::Vandrar än ett stycke längre
::In i djupa ödemarken
::Till en bugt af skogsmons krökning;
::Varsnar der en bortgömd stuga,
::Undandold en liten koja,
::Ställd emellan tvenne klippor,
::530. Under skydd af trenne granar,
::Ser i den sin goda moder,
::Skådar der den ålderstigna.

::Nu den muntre Lemminkäinen
::Gripes af den största glädje,
::Höjer då sin röst och säger,
::Fäller dessa ord och talar:
::"Du min kära, goda moder,
::Du min väna vårdarinna!
::Lefver du då verkeligen,
::540. Fins du qvar ännu, du gamla!
::Re'n som död jag dig begråtit,
::Som för alltid hädangången,
::Trott att du för svärd har fallit,
::Att med spjut du blifvit dödad;
::Och af tårar blind jag blifvit,
::Sorg mitt sköna anlet sköflat."

::Lemminkäinens moder svarar:
::"Ja, i sanning, än jag lefver,
::Men har nödgats undanflykta,
::550. Tvungits att mig här fördölja
::I den djupa ödemarken,
::Innerst här vid skogsmons krökning;
::Ty en fejd begynte Pohja,
::Krig dess fjerran skaror bragte
::Mot dig, olycksfulle gosse,
::Du till svåra öden födde;
::Stugorna de bränt till aska
::Och förhärjat hela gården!"

::Sade muntre Lemminkäinen:
::560. "O min moder, som mig fostrat,
::Detta bör dig ej bekymra,
::Ej den minsta sorg dig göra!
::Nya stugor skola timras,
::Andra bättre gårdar byggas,
::Krig mot Pohjola skall börjas,
::Lempo-skaran skall förgöras!"

::Lemminkäinens gamla moder
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Länge dröjde du min gosse,
::570. Länge dvaldes du, min Kauko,
::Borta uti andra länder,
::Uti obekanta nejder,
::På den obenämnda udden,
::Ön, som intet ord betecknar!"

::Sade yre Lemminkäinen,
::Yttrade den sköne Kauko:
::"Godt det var mig der att vara,
::Nöjsamt jag min tid förnötte;
::Träden skimra der så röda,
::580. Träden röda, fälten blåa,
::Och som silfver furans grenar,
::Klart som guldet ljungens blommor;
::Kullar finnas der af honing,
::Hela berg af idel hönsägg;
::Mjöd ur torra granar flyter.
::Mjölk ur gamla murkna tallar,
::Smör ur gärdsgårdshörnen sipprar,
::Öl ur alla gärdsgårdsstörar.

::"Ja, der var mig godt att vara,
::590. Ganska angenämt att lefva:
::Ett dock gjorde lifvet tråkigt,
::Gjorde vistelsen besvärlig:
::Rädd man var om sina döttrar,
::Alltför mån om sina snärtor,
::Trodde att med dessa jäntor,
::Att med dessa fula tossor
::Jag for illa fara kunde
::Och för ofta låg om natten:
::Jag, som alltid flytt för flickor,
::600. Varit rädd för qvinnors döttrar
::Som en varg för boskapshjorden,
::Som en hök för bygdens dufvor!"
</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 16. jun. 2024 kl. 05:39
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)]] !!~~
−	\|-
−	~~! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Tjugonionde Sången (Kalevala, Collan)]] !!~~
−	\|-
−	\|}

		+	[[Fil:Sång 29 (Gallen-Kallela).jpg\|thumb\|400px\|<center>Skitse af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]

	[[Fil:Sång 29 (Gallen-Kallela).jpg\|thumb\|400px\|<center>Skitse af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]		[[Fil:Sång 29 (Gallen-Kallela).jpg\|thumb\|400px\|<center>Skitse af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]

Tjugonionde Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 14:06

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 16. jun. 2024 kl. 05:39

Carsten: Tjugonionde Sången (Kalevala, Collan)

@@ Linje 781: / Linje 781: @@
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
 [[Kategori:Karl Collan]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 16. jun. 2024 kl. 05:40
Linje 1:		Linje 1:
		+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
		+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
		+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
		+	\|-
		+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)]] !!
		+	\|-
		+	! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Tjugonionde Sången (Kalevala, Collan)]] !!
		+	\|-
		+	\|}

−	~~[[Fil:Sång 29 (Gallen-Kallela).jpg\|thumb\|400px\|<center>Skitse af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]~~

	[[Fil:Sång 29 (Gallen-Kallela).jpg\|thumb\|400px\|<center>Skitse af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]		[[Fil:Sång 29 (Gallen-Kallela).jpg\|thumb\|400px\|<center>Skitse af Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) </center>]]