Världsskapelsen - Revisjonshistorikk

Jesper på 11. feb. 2020 kl. 11:14

2020-02-11T11:14:38Z

Carsten på 10. feb. 2020 kl. 21:52

2020-02-10T21:52:18Z

Vis endringer

Marina: linieskift ændret

2020-02-08T17:31:46Z

linieskift ændret

Vis endringer

Marina: Linieskift ændret I + II

2020-02-08T05:05:05Z

Linieskift ændret I + II

Marina: - orddelinger fjernet

2020-02-07T18:43:31Z

- orddelinger fjernet

Marina: - orddelinger fjernet

2020-02-07T18:40:31Z

- orddelinger fjernet

Vis endringer

Marina: Verdensskabelsen - version 1

2020-02-07T18:33:50Z

Verdensskabelsen - version 1

Vis endringer

Carsten på 7. feb. 2020 kl. 13:22

2020-02-07T13:22:54Z

Carsten: Viktor Rydberg: Världsskapelsen

2020-02-07T13:17:42Z

Viktor Rydberg: Världsskapelsen

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Världsskapelsen]] !!
|-
|}

[[File:Fädernas gudasaga - John Bauer.jpg|thumb|200px|right]]

<center><big>'''[[Fädernas gudasaga]]'''</big>

'''[[Viktor Rydberg biografi|Viktor Rydberg]]'''

<br><br><big><big><big>'''Världsskapelsen'''</big></big></big></center><br><br>

TEXT

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Viktor Rydberg]]

@@ Linje 35: / Linje 35: @@
 '''II. URVARELSERNA.'''
-Skaparkraften ur visdomskällan genomträngde grundäm nena och ur deras jäsning uppkom ett lefvande väsen, urkon Audumla. Hon närde sig af de lifsfrön, som i grundämnena förefunnos, och frigjorde ur deras stelnade föreningar en i dem dold gudomlig lifsform. Detta tillgick så, att när Audumla slickade deras rimfrost och sälta, framkom så småningom, likasom löst af hennes tunga, en mänsklig skepnad ur den steniga grunden; den var skön att skåda och af väldig storlek. En gudomsande bodde i honom, och han vardt stamfader till de gudar, som intill denna tidsålders slut styra och skydda människornas värld. Denne, den älste af tidehvarfvens gudar, hette Bure och blef fader till Bur och farfader till Oden och hans bröder.
+Skaparkraften ur visdomskällan genomträngde grundämnena och ur deras jäsning uppkom ett lefvande väsen, urkon Audumla. Hon närde sig af de lifsfrön, som i grundämnena förefunnos, och frigjorde ur deras stelnade föreningar en i dem dold gudomlig lifsform. Detta tillgick så, att när Audumla slickade deras rimfrost och sälta, framkom så småningom, likasom löst af hennes tunga, en mänsklig skepnad ur den steniga grunden; den var skön att skåda och af väldig storlek. En gudomsande bodde i honom, och han vardt stamfader till de gudar, som intill denna tidsålders slut styra och skydda människornas värld. Denne, den älste af tidehvarfvens gudar, hette Bure och blef fader till Bur och farfader till Oden och hans bröder.
 Men det uppkom i urvärlden ännu en varelse: den ofantlige jätten Ymer. Etterdroppar, som utslungades af Hvergelmers köldvågor, samlade sig, växte och vordo till honom. Med fyra munnar sög han fyra mjölkströmmar ur Audumlas spenar. De närde honom med lifsfrön af olika art, hvilka gjorde honom till fader åt olika ätter, framspirande ur olika lemmar af hans kropp. Så framväxte under hans vänstra arm man och mö, från hvilka en vacker och gudavänlig jätteätt har kommit; men hans fötter födde med hvarandra de fördärflige rimtursarnes fader Trudgelmer, ett vidunder med tre hufvuden. Trudgelmer födde – likasom sin fader utan kvinna – sonen Bergelmer.

@@ Linje 19: / Linje 19: @@
 '''I. KAOS. VÄRLDSTRÄDET.'''
-Den värld, i hvilken vi lefva, är icke af evighet. Den
+Den värld, i hvilken vi lefva, är icke af evighet. Den har haft en början och skall få ett slut. Det har varit en tidernas morgon.
-har haft en början och skall få ett slut. Det har varit en
+Då »fanns ej sand, ej sjö,
 ej svala böljor,
 jord var icke,
 ej himmel där ofvan,»
-men rymden fanns, ett tomt ofantligt svalg – Ginnungagap.
+men rymden fanns, ett tomt ofantligt svalg – Ginnungagap. Och en trefald af krafter fanns, som inträdde i Ginnungagap och värkade där: kölden, värmen och den skapande
-Och en trefald af krafter fanns, som inträdde i Ginnungagap och värkade där: kölden, värmen och den skapande
+visdomen. De uppstego ur källor af okändt ursprung. Norr om Ginnungagap upprann köldens källa, Hvergelmer, och inhöljde rymden åt detta håll i frostiga töcken. Den näjden kallas derför Nifelheim (töckenvärlden). Söder om Ginnungagap upprann värmens källa, som sedan blifvit kallad Urds. Mellan dem båda, midt under Ginnungagap, upprann den skapande
-visdomen.
+visdomens källa, om hvilken blifvit sagdt, att hennes djup är sådant, att icke ens Odens tanke kan mäta det. Den källan blef sedan kallad Mimers. Ur Hvergelmer brusade dimmsvepta köldvågor, in i Ginnungagap och mötte der värmeböljorna från söder. Genom deras strid och blandning uppstodo de grundämnen, af hvilka den första världen bildades.
 '''II. URVARELSERNA.'''
-Skaparkraften ur visdomskällan genomträngde grundäm
+Skaparkraften ur visdomskällan genomträngde grundäm nena och ur deras jäsning uppkom ett lefvande väsen, urkon Audumla. Hon närde sig af de lifsfrön, som i grundämnena
-nena och ur deras jäsning uppkom ett lefvande väsen, urkon
+förefunnos, och frigjorde ur deras stelnade föreningar en i dem dold gudomlig lifsform. Detta tillgick så, att när Audumla slickade deras rimfrost och sälta, framkom så småningom, likasom löst af hennes tunga, en mänsklig skepnad ur den steniga grunden; den var skön att skåda och af väldig storlek. En gudomsande bodde i honom, och han vardt
-Audumla. Hon närde sig af de lifsfrön, som i grundämnena
+stamfader till de gudar, som intill denna tidsålders slut styra och skydda människornas värld. Denne, den älste af tidehvarfvens gudar, hette Bure och blef fader till Bur och
-förefunnos, och frigjorde ur deras stelnade föreningar en
+farfader till Oden och hans bröder. Men det uppkom i urvärlden ännu en varelse: den ofantlige jätten Ymer. Etterdroppar, som utslungades af Hvergelmers köldvågor, samlade sig, växte och vordo till honom. Med fyra munnar sög han fyra mjölkströmmar ur Audumlas spenar. De närde honom med lifsfrön af olika art, hvilka gjorde honom till fader åt olika ätter, framspirande ur olika lemmar af hans kropp. Så framväxte under hans vänstra arm man och mö, från hvilka en vacker och gudavänlig jätteätt har kommit; men hans fötter födde med hvarandra de fördärflige rimtursarnes fader Trudgelmer, ett vidunder med tre hufvuden. Trudgelmer födde – likasom sin fader utan kvinna – sonen Bergelmer.
-i dem dold gudomlig lifsform. Detta tillgick så, att när
+Bland de ädla väsen, som härstamma från Ymer, äro den vise Mimer och hans syster Beisla, samt de tre ödesdiserna, systrarna Urd, Verdande och Skuld de förnämsta.

@@ Linje 27: / Linje 27: @@
 ej himmel där ofvan,»
 men rymden fanns, ett tomt ofantligt svalg – Ginnungagap.
-Och en trefald af krafter fanns, som inträdde i Ginnunga-
+Och en trefald af krafter fanns, som inträdde i Ginnungagap och värkade där: kölden, värmen och den skapande
 visdomen.
 De uppstego ur källor af okändt ursprung. Norr om
 Ginnungagap upprann köldens källa, Hvergelmer, och inhöljde
-rymden åt detta håll i frostiga töcken. Den näjden kallas der-
+rymden åt detta håll i frostiga töcken. Den näjden kallas derför Nifelheim (töckenvärlden). Söder om Ginnungagap upprann värmens källa, som sedan blifvit kallad Urds. Mellan
 dem båda, midt under Ginnungagap, upprann den skapande
 visdomens källa, om hvilken blifvit sagdt, att hennes djup
@@ Linje 46: / Linje 43: @@
 '''II. URVARELSERNA.'''
-Skaparkraften ur visdomskällan genomträngde grundäm-
+Skaparkraften ur visdomskällan genomträngde grundäm
 nena och ur deras jäsning uppkom ett lefvande väsen, urkon
 Audumla. Hon närde sig af de lifsfrön, som i grundämnena
@@ Linje 108: / Linje 105: @@
 likasom fadern och i faderns tjänst, personliga skaparkrafter,
 naturvärkmästare och storsmeder, som smidde gräs och örter
-och underbara smycken af eld eller guld eller andra grund-
+och underbara smycken af eld eller guld eller andra grundämnen.
 Det var af ödet bestämdt, att Oden och hans ättlingar
 icke skulle stanna i underjorden; de voro utsedde att beherrska världar där ofvanför. Oden uppsteg i världsträdet
@@ Linje 118: / Linje 114: @@
 egen kraft ej förmådde ränsa jorden från dessa vidunder
 och uppfylla de andra plikter, hvilka väntade honom som
-världars styresman. En dryck ur visdomskällan kunde förhjälpa honom härtill; men Mimer, källans djupsinnige väk-
+världars styresman. En dryck ur visdomskällan kunde förhjälpa honom härtill; men Mimer, källans djupsinnige väktare, vägrade honom drycken, innan han bevisat sig den värdig genom själfuppoffring. Då gaf Oden sig själf till offer åt
 sin lifsuppgift. Nio dygn dvaldes han i det vindfarna trädet
 utan föda och dryck, sårad med spjut, offrad åt Oden, offrad
@@ Linje 159: / Linje 154: @@
 hans bröder de inunder liggande grunderna så, att i midten
 uppstod det land, som kallas Midgard, och på randen af
-jordskifvan det land, hvars norra och östra delar heta Jotunheim. Mällan Midgard och Jotunheim ligger en bred botten-
+jordskifvan det land, hvars norra och östra delar heta Jotunheim. Mällan Midgard och Jotunheim ligger en bred bottenfördjupning, hvari blodböljorna samlade sig och bildade det
 kring Midgard på alla sidor sig utbredande hafvet.
 De fördränkte urgiganterna hade icke alla varit af samma
@@ Linje 180: / Linje 174: @@
 att han med bistånd af eldväsendet Durin, som äfven kallas
 Surt, skulle gifva tillvaro åt en skara svartalfer och dvärgar,
-som hade att biträda vid arbetets utförande. Så skedde äfven. De lifsfrön, ur hvilka Mimer och Durin med sin ska-
+som hade att biträda vid arbetets utförande. Så skedde äfven. De lifsfrön, ur hvilka Mimer och Durin med sin skaparekonst framkallade dvärgarnes och svartalfernas slöjdskickliga slägten, förefunnos i Ymers blod och lemmar. Mimer
 skapade dvärgarne; Durin-Surt skapade svartalferna, som därför kallas hans söner.
 Och nu vardt en liflig värksamhet på underjordens Idaslätter. Gudar och urtidskonstnärer, dvärgar och svartalfer,
@@ Linje 229: / Linje 222: @@
 urtidskonstnärerna en ofantlig kvarn, Grotte. »Skärens kvarn»,
 »stormarnes kvarn» kallas hon äfven. Dess bjälklag restes
-i underjorden på Nidafjället rundt omkring källan Hvergelmer, som är moderkällan till alla världens vatten, till under-
+i underjorden på Nidafjället rundt omkring källan Hvergelmer, som är moderkällan till alla världens vatten, till underjordens, jordens och himmelens. Från Hvergelmer komma
 de, och dit, efter fullbordadt kretslopp, återvända de. Medels
-en från hafvets botten genom jorden gående ränna underhålles den ständiga förbindelsen mellan Hvergelmer och oce-
+en från hafvets botten genom jorden gående ränna underhålles den ständiga förbindelsen mellan Hvergelmer och oceanen. Under denna ränna lades kvarnstenarne på sitt bjälklag så, att den rörlige stenens öga står midt öfver källan.
 Genom kvarnstensögat brusa fördenskull vattnen till och från
 Hvergelmer. Ebb uppkommer i hafvet, när vattnen nedstörta
@@ Linje 269: / Linje 260: @@
 vanaguden Fröj, skördarnes herre, fruktbarhetens beskyddare,
 samt Lodur, »uppflammaren.» Å Fröjs vägnar ombesörjes
-mälden af hans tjenare Byggver och Bejla. Lodur öfverva-
+mälden af hans tjenare Byggver och Bejla. Lodur öfvervakar kvarnens regelmässiga gång, och under honom stå de
 nio jättekvinnor, som skjuta framför sig kvarnens vridstång.
 Lodur kallas fördenskull äfven Mundelföre (»han som låter
@@ Linje 294: / Linje 284: @@
 som är den heliga elden personliggjord, nämligen »den hvitaste», den mest skinande af gudar, Heimdall. Han föddes i skepnaden af ett det skönaste barn. Hans öden som
 barn och yngling skola sedan omtalas. Han kallas son af
-nio mödrar, emedan de nio jättekvinnor, som draga världskvarnen, frambringade honom genom sitt arbete med vrid-
+nio mödrar, emedan de nio jättekvinnor, som draga världskvarnen, frambringade honom genom sitt arbete med vridstången, som således var världens första eldborr.
@@ Linje 334: / Linje 323: @@
 underjordens randbälte, ty underjordens skifva är mycket
 större än jordens och skjuter på alla sidor långt fram om
-henne ut i världsrymden. Underjordens randbälte ligger fördenskull under öppen himmel. Det är på det bältet vana-
+henne ut i världsrymden. Underjordens randbälte ligger fördenskull under öppen himmel. Det är på det bältet vanagudarne och alferna bo, vanerna på den västra sidan, alferna på den östra. Underjorden kallas också Jormungrund
 (storgrunden), emedan hon är större än jorden, som, sedd
 från Lidskjalf, skymmer endast hennes mellersta del. Men
@@ Linje 344: / Linje 332: @@
 hvilka kunna simma igenom lufthafvet, som är »gudarnes
 fjärd;» men en häst simmar ej så snabbt och ledigt som
-han springer, och lufthafvets bredd är stor och dess ström-
+han springer, och lufthafvets bredd är stor och dess strömningar starka. Fördenskull begagna sig gudarne dagligen af
 den märkvärdiga bron.
-Öfver Asgard utbreder Yggdrasil på ett för gudarne syn-
+Öfver Asgard utbreder Yggdrasil på ett för gudarne synligt sätt sina öfversta bladrika grenar, behängda med frukter,
 hvilkas beskaffenhet längre fram skall omtalas. Än högre
 upp är det ställe i världsrymden, där himmelens alla vatten

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 7. feb. 2020 kl. 13:22
Linje 14:		Linje 14:
	'''[[Viktor Rydberg biografi\|Viktor Rydberg]]'''		'''[[Viktor Rydberg biografi\|Viktor Rydberg]]'''

−	<br><br><big><big><big>'''Världsskapelsen'''</big></big></big></center><br><br>	+	<br><br><big><big><big>'''I. Världsskapelsen'''</big></big></big></center><br><br>