Aff Amelio oc Amico

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Fornsvensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Original.gif Original.gif


Riddarasögur


Aff Amelio oc Amico[1]


Gustav Klemming


Stockholm, 1873



I thöm tyma Pipinus war konungir j Frankarike föddis een piltir j Bericano. Hans fadhir war thydzkir oc ärlikin riddare a släktinna wegna oc godhir oc hälaghir j sinno lifwirne. Tha piltin war litin lofwadhe badhe fadhir och modhir om gudh wilde han lata lifwa, skuldo the föra han til Room, oc aff pawanom sielfwom lata han cristna. J them sama tyma tedhis Aluarnensi grewa j sömpne, tha hans hustru war framarla hafwande, at pawin aff Room stodh j hans palacio oc cristnadhe mang barn. Grewin vndradhe hwat drömin hafdhe thydha oc tedhe han sinom radhgifwarum oc badh them radha. Tha swaradhe honom een ärlikir man aff gudz inskyutilsom: «Herra, j maghin storlika glädhias. Idhir skal een son födhas ther hälaghir skal wardha, thy om gudh wil lata han lifwa, skolin j föra han til Room oc pawin sielfwir skal han cristna.» Grewin gladdis mykyt aff thessa wisa mansins radh oc saghdhe: «Wardhe äptir gudz wilia theth wil iak gerna göra oc halda.»

Sidhan piltin war föddir oc twäggia ara gamal wilde fadhrin fulkompna sina lofwan oc foor oppa wäghin til Room meth honom. Tha han kom til een stadh heeth Lucha fan han ther een ärlikan riddara a släktinna wegna. Han war thydzkir oc j Franka rike atte han hema. Han wilde oc til Room meth sinom son oc lata han cristindom faa aff pawanom. The helsadhes winligha oc taladhos widhir oc kungiordhe hwar androm sin wilia. The wordho swa ofwir eno at the wildo badhe til saman fara. Tha barnin komo saman war hwar thera androm swa likir at mellan them war engin athskilnadhir. Oc naplika kunde nokor märkia hwilkin then ene war ellir then andre. The waro ok badhe lika gamble. The fingo swa storan kärlek mellan siin at the alregh wari athskilde, hwarte widh bordh ellir säng ellir nokor annarstadz. The bundo swa throhit kompanskap mellan siin at engin thera wilde thän andra ofwirgifwa ellir glöma mädhan the badhe lifdho. Grewin oc riddarin fördho them for pawan oc saghdho: «Hälghe fadhir, thu ther sancti Pädhirs säte oc ämbite hafwir, Aluernensis greue oc een riddare aff Bericano bedhas ödhmyuklika thina nadh at thu wili werdhoghas gifwa cristindom thera synom oc thäkkelika taka thera fatigha gawor som the meth ödhmyukt thinne hälagheth offra.» Pawen swaradhe: «Idhra gawor thorff iak ekke widh, gifwin them fatiko folke. Oc änthot hwarist iak syndoghir är, wil iak idhra sönir gerna cristna.» Sidhan ther äptir cristnadhe han them badha j sancti Saluatoris kyrkio widh Latran. Oc kalladhe greuans son Amelium oc riddarins son Amicum oc döpte them j nampn fadhirs oc sons oc thes hälghanda. Ther waro mange ärlike herra när som them til cristindom hiollo meth mykle glädhy. Äptir theth at the waro cristnadhe gaff pawin hwariom thera een drykkio nap aff adhla thrä. Oc the waro meth gul oc sölff dyrlika pryde. Oc saghdhe: «Thänna gawo skolin j hafwa til witne fore gudz doom at iak hafwir idhir cristnat til äwerdhelikit liiff.» The nappane ellir karin waro swa liik a stoorlek oc widhlek och j allom skipilsom at hwa theth ena saa han sagh oc theth andra. The toko widhir och thakkadho honom ödhmyuklika som wäl til bordhe. oc foro meth glädhy heem til siin.


Än gudh gaff Amico riddarans syny swa mykla snille oc wiisdom at han syntis ofwirgaa the wisasto ther waro j landom thöm. Tha han war 30 ara fik hans fadhir hälsooth. Han lät til sik kalla sin son Amicum oc saghdhe til hans swa: «Min käraste son, min tyme är komin j hwilkom iak skal fara a almennelikin wägh. Thy bidhir iak thik oc höghelika radhir at thu först oc främst göm gudz budhordh oc öff thik j hans riddarskap. Göm thro thinom herra, wär änkior oc fadhirlös barn, hielp them j nödh äro stadde oc haff for thinom öghom thin ytarsta dagh. Oc then winskap thu hafwir lofwat Amelio Aluernensi grewa syny, han skalt thu aldri glöma, oc thro widh han skalt thu aldre bryta. J ärin badhe like och thikkins wara brödhir.» Äptir thessin ordh tok then dyghdhelike herran allan siälinna redhskap oc antwardhadhe sin anda j gudz händir. Hans son lät hans lykama til graua koma meth hedhir oc äro som wäl tilbordhe.

Theth skedhe ther äptir at herran aff landeno oc awndsyuke män byriadho hata Amicum, görande honom smälek oc mykyn orät. The vntwäladho honom sith goodz oc fordrifwo honom aff sit fädhirne. Än han älskadhe alla oc vmbar sin orät meth storo tholumodh. Tha mintis han a sins fadhirs ordh oc talar til sinna swena: «Werldin gaar oss mykyt a moth. Onda manna ilzska fordrifwir oss aff wart fädhirne, latum them hafwa thera wilia, mik hopas til gudh theth wardhir än got om sidhe. Wi wiliom fara til wan kompan oc win Amelium Aluernensis greua son, aff thy gudh hafwir honom vnt, skiptir han gerna meth oos.» Han foor a wäghin til grewans hws.

Vndir thes wart Amelio grewans syny til vitande at Amici fadhir war dödhir. Oc Amicus war sielfwir mykyt bedröfdhir. Oc thy redh han aff stadh oc wilde han finna oc thrösta. Oc hwar thera redh til annars hws oc engin thera fan annan hema. Tha sökte thän ene äptir them andra, land fran lande, aff enom stadh til then andra, wäl tw aar vm kring. Vndir thes at the swa badhe sökto then ene äptir then andra geste Amicus j wäghenom til een rikan riddara oc spordhe äptir sinom win Amelio. Riddarin swaradhe: «Aff honom weth iak enkte, än aff thik hafwir iak wäl förra hört at thu est wälborin man sniellir oc wiis oc manlikin. Om thik swa thykkyr wil iak gifwa thik mina dottir oc meth hänne nogh gul oc sölfwir. Oc wara thik hullir meth iak lifwir.» Thetta thäktis Amico oc hans thiänarum mykyt wäl oc bryllöpit giordhis meth mykle glädhy.

Nokot äptir at höghtidhin war halin lät Amicus ther qwarra twa sina främsto swena oc meth somlikom foor han atir oppa wäghin at sökia äptir sinom stalbrodhir Amelio. Tha hafdhe Amelius sökt j tw aar äptir Amico. Och tha han kom oppa ena daxledh när Pariis mötte honom een pelagrimir til hwilkin han saghdhe: «Thu hafwir widharla wandrat om landin. Hafwir thu nokorstadz seet min kärasta kompan Amicum riddara aff Bericano?» Han saghdhe at han hafdhe han hwarghin seet. Tha gaff Amelius honom sin kiortil oc saghdhe: «Bidh for mik at gudh wili mit ärwodhe ända at iak matte rasklika min kärasta win Amicum finna.» Pelagrimin war gladhir oc foor sin wägh. Än sama dagh om aptonsangx tima mötte pelagrimin Amico och hwar helsadhe annan. Amicus spordhe pelagrimin om han hafdhe nokorstadz seet Amelium Aluernensis grewa son. Än pelagrimin vndradhe hwi han swa spordhe oc saghdhe: «Godhir riddare, hwi wilt thu göra dara aff mik? Thu est then sami grewans son Amelius ther mik mötte j morghons oc gafft mik thenna kiortillin oc spordhe tha om iak hafdhe seet Amicum riddara. Oc nu hafwir thu vmskipt hestum klädhum oc thiänarum.» Amicus swaradhe: «Brodhir min, ey darar iak thik. Jak är ey Amelius som thu wäntir. Jak är Amicus aff Bericano oc sökir äptir Amelio.» Han gaff pelagrimenom päninga oc badh han bidhia for sik. Han tok gladhlika widh oc saghdhe: «Ridh til Pariis oc lat thik lidha, ther hopas mik at thu skalt han finna.» Än Amelius war annan daghin förra farin aff Pariis oc widh Sechanam flodh j eene äng sat han oc aat meth sinom thiänarom. Thäntidh Amelius saa Bericanos koma fram aff skoghenom ridhande, thänkte han wara sina fianda oc wämpte sik oc the meth honom waro. Tha Amicus theth saa saghdhe han til sinna thiänara: «Wi seem wämpta män mot os dragha. Styrkiom oss oc warum orädde gitum wi them vmstriit, tha maghum wi meth sighir oc priis til Pariis ridha.» Tha the komo nokot när saman ropadhe Amicus til thera. «J godhe män! Hwat hafwin j oss at wita ellir hwat hafwir Amicus aff Bericano idhir giort? Hwi wilin j moth honom stridha?« Tha Amelius fik theth höra ropadhe han aff hiärtans glädhy oc saghdhe: «O min käraste brodhir oc win Amicus! Äst thu ther min käre selle? Jak Amelius hafwir nu tw aar äptir thik sökt. Wälsighnadhir wari gudh som theth hafwir swa föght at iak skulde thik her finna.» The stighu aff thera hestum oc tokos j fampn oc meth gratande tarum for glädhy skuld mintis hwar widh annan. The bundo thera winskap oc kärlek aff nyio oc foro swa badhe til konung Karl j Frankarike. Han vnfik them ärlika til sinna thiänara och hafdhe them kära oc wärdha. Amelius wardh konungxsins drotzsäte oc Amicus wardh hans kämmenär. The waro snielle höwidzke oc wälsighnadhe konugenom oc drotniginne thäkkelike oc waro allom käre meth them vmgingo.


Thäntidh thry aar waro framlidhin taladhe Amicus til Amelium: «Min käraste brodhir. Jak wil nu withia mina hustru som iak hafwir länge glömt. Oc iak wil rasklika fara oc sköt atir til thik koma. Thu bliff her qwar oc tagh thit ämbite wäl til wara. Oc wakta granlika at then kärlek thu hafwir til konugxsins dottir kombir thik ey j dröwilse oc skadha. Hon älskar thik ey for nokra odygdh. Thy kom ekke widh hona swa at thu gör hänne blygdh, oc wakta thik for wärsta Arderici swiklika winskap.» Amicus ffor meth konugxsins loff til sinna hustru heem. Än Amelius fik ther äptir stor frestilse oc wardh forwnnin aff them. Han waktadhe swa länge om iomfruna at han eentidh fan hona eensampna. Tha glömde Amelius sins stalbrodhirs radh, kränkte hänna iomfrudom oc giordhe hänne wald. Än hon rädis wanfrägdh oc skämmelikit rykt. Thy thordhe hon ekke ropa. Oc theth for engom kära vtan grät oc sörghdhe oc bar siin dröwilse oc smälek widh sik ena. Tha war j konungxsins gardh thän fornempde Ardericus greue. Han loth sik til Amelium oc saghdhe: «Min käre brodhir, hafwir thu ey hört hwat thin stalbrodhir Amicus hafwir giort? Han hafwir stulit w konungxsins fatabwr, thy är han vndan rymdir oc kombir aldri atir. Thy bindom wi badhe sälskap saman oc swäriom a hälgho doma at engin wara skal then andra swika.» The sworo sik j brödhra skap. Oc sidhan rädis ey Amelius at sighia honom alt theth j sino hiärta lönlikit war.

Theth hände om een dagh ther äptir tha konugin skulde gaa til bordh oc Amelius gaff watn a hans händir, tha saghdhe Arderikus greue: «Herra konung, takin ey watn aff thessom forrädhara! Han är batir een ondan dödh wärdhir än gifwa watn a idhra konungxlika händir. Han hafwir kränkt idhra dottir oc giort hänne skam ok blygdh.» Aff thessom ordhom wardh konungin storlika wredhir oc Amelius wardh mykyt räddir oc ila widhir. Konungen spordhe Amelium huru theth war ther vm. Han swaradhe: «Käre herra, theth hafwir iak ekke giort. Han hafwir mik theth falsklika meth orät ofwir sakt.» Konugen spordhe sina dottir oc hon dulde oc nekadhe at theth aldri war. Tha skulde grewin theth bewisa oc han kunde theth ekke göra. Tha bödh konungen at the skuldo ther badhe vm kampa. The toko ther widhir oc them lagdhis daghir at the skuldo sik ther til redhä. Än Amelius bar lönlika storan räddogha oc innelika sorgh j sino hiärta, thy at han wiste sik mot gudhy brutlikin wara at han skulde falsklika mot sannindenne kampa. Oc Amicus hans käraste win oc thröst war borto. Theth ledh fast at tymanom oc thes mera syrghdhe han.

Een dagh gik Amelius vth oppa markena mykyt sörghiande. Tha fik han see Amicum koma farande. Han lop mot honom oc ful for hans ffötir oc kändis hemelika for honom sin wanda sighiande: «Min käre brodhir, iak hafwir mykyt darlika giort. Iak hafwir thiin radh ekke haldit. Jak hafwir konungxsins dottir waldtakit. Oc iak bant winskap meth Arderiko grewa sighiande honom theth iak hafdhe giort, oc lönlikit war j mino hiärta. Oc han hafwir theth oppenbarlika for konungenom sakt. Oc är nu swa när komit at iak äptir konugxsins bodh skal meth honom kampa.» Tha tok Amicus han widh handena oc gik in j skoghin meth honom enlika oc awitte han och saghdhe: «Thu hafwir storlika ila giort oc thik sielfwan wadhelika vthsat. Thu est skyldoghir for sakena huru mat thu sighirlika stridha, än thu skalt ey längir syria, iak wil thik throskap bewisa. Jak wil wagha mit liiff for thik oc wil meth honom kampa. Föör thik j min klädhe oc faa mik thiin. Oc tagh mina hesta oc mina thiänara oc ridh heem til minna hustru oc bliff när hänne swa länge thu höre huru mik gaar. Hon kännir thik ekke oc wet ey annat, än theth är iak. Oc wakta theth granlika at thu göri ey swa otrolika at thu meth odygh kombir widh hona. Wardhir iak j häl slaghin, tha behalt mina hustru. Wil gudh giwa mik sighir, tha kombir iak sköt til thik atir.»

Theth skedhe swa Amelius took Amici klädhe, hans thiänara oc hesta oc redh hem til hans hustru. Tha hon saa han koma gik hon mot honom oc took han j fampn thänkiande han wara sin herra, thy at hon kände han ekke. Tha tymen kom oc the gingo j säng drogh Amelius vth sit swärdh oc laghdhe theth draghit mit mällan them badhin oc saghdhe: «Swa frampt thu wilt längir lifwa tha skalt thu ekke widh mik koma. Jak är dröfdhir oc glädhy ellir hughnadh iak aldri faar för än iak spör huru minom kära stalbrodhir gaar.» Swa lagho the saman manga nättir, vndir thes kom tymen j hwilkom the skuldo kampa. Tha lät the milda konungxsins drotning Hillegerdh saman sanka een storan qwinno skara oc gik meth thöm til kyrkio. Hon gaff almoso oc äradhe gudh meth sino offre. Hon badh alla throlika meth sik for honom bidhia ther hännas dottir hedhir oc äro wilde wäria. Tha fik Amicus een thanka oc saghdhe widh sik sielwan: «We mik vslum, swa swiklika oc orättelika iak gernas thenna grewans dödh. Dräpir iak han, tha är iak skyldoghir for gudz doom swara for hans liiff. Dräpir oc han mik, tha wardhir eeth rykte ofwir all landin at iak är ärolös forwnnen oc flere faa blygdh oc skam. Jak wil än för meth honom forsökia om theth kan bätra wardha,» oc gik til grewans och saghdhe swa til hans: «Min käre win, mik thykkir at wi hafwom thetta ärandit owiislika fore takit, oc wiliom wart liiff folsklika tapa. Kalla thiin ordh j geen, tha wil iak wara thin win oc läggiom aff thessa striidh.» Ardericus grewe swaradhe: «Jak spör äptir thinom vinskap enkte. Thit liiff skal theth j dagh betala at thu hafwir konungxsins dottir skämt oc giort mot thinom rätta herra stora othro.» Ther äptir gingo the til saman oc strido länge j konungxsins asyn oc manga ärlika riddara oc swena. Än war herra halp Amico at han wan kampin oc hug hofwdhit aff greuanom Arderiko. Tha wart konungin gladhir ok lofwadhe honom sina dottir oc lät til redha oc kriera eet stoort hoff. Mädhan redh Amicus hem til sinna hustru oc fik Amelio atir hemelika siin klädhe oc berätte honom allaledh huru meth honom war gangit oc badh at han skulde atir til hofwa ridha oc taka sik konungxsins dottir til hustru. Han thakkadhe gudhy oc Amico sinom kärasta win oc giordhe alt som han badh oc wardh een rikir mäktoghir herra. Alt thetta ärandit beledde the swa hemelika at engin lifwandis kunde theth wita vtan gudh oc the badhe eensamne.


Langan tyma ther äptir wardh Amicus aff gudhy plaghadhir swa at han wardh fulkomplika spitälskir oc gat sik sielfwir alzenkte holpit. Tha mintis han theth som scrifwit staar at gudh näpsir oc plaghar thän han älskar. Oc thy war han mykyt thulughir j sinom dröwilsom. Hans hustru heeth Iobya. Hon fik swa mykla ledho oc hat til hans at hon opta wilde han hawa fordarwat. Amicus kalladhe til sik twa sina thiänara som han throdhe best oc saghdhe til them: «Takin mik rasklika vth aff minna wärsta kunu handom oc mit drykke kar oc förin mik til mit feste j Bericano.» The giordho som han badh. Thentidh the nalkadhos festeno lop vth moth them een stoor moghe oc spordho hwat syukom manne the fördho. The swaradho: «Theth är Amicus, idhar landz herra, plaghadhir meth spitälske soot kombir han til idhir at j wilin honom miskunda.» Tha the theth hördho bardho the fulo männene hans thiänara oc stiälfto waghnen om kul som han laa sielfwir i oc saghdho: «Pakkin idhir snarlika hädhan, swa frampt j wilin idhart liiif behalda.» Tha brast Amicus j at grata oc saghdhe: «O herra gudh, milaste fadhir at alle miskund oc sannind, tak mik antiggia aff werldinne ellir tilfögh mik vslum hielp aff thinne nadh.» Sidhan taladhe han til sinna swena: «Förin mik än til sancti Pethirs oc sancti Pawals mönstir j Room wanlika gudh fore seer ther minne ysäld meth sinne miskund.» The giordho swa.

Tha the komo til Room took pawin oc thän ärlighe oc milde herran Constantinus oc mange andre ärlike riddara som Amicum toko aff funtkar oc giordho honom oc hans swenom stora hielp. Oppa thridhia are ther äptir wardh swa stoort oaar oc swa mykyn hungir oc swlt j Room at fadhrin dreff fraan sik sonen oc engin formatte androm hielpa. Tha saghdhe hans twa swena til Amicum: «Waar käre herra, thu west huru throlika wi hawom thik thiänt sidhan thin fadhir dödhe oc alregh giordhum wi moot thinom wilia ellir budhy. Nu gitum wi ey längir j thesso lande när thik warit, for sult oc hungir ther oss thwingar. Thy om wi skolum wart liiff behalda, giff oss thit orloff oc lat oss fara thiit wi maghum wart liiff for hungir bärgha.» Amicus swaradhe meth gratande tarum: «Mine käro syny oc ey thiänara, j ärin miin enda hielp. Jak bidhir idhir for alzwaloghan gudh at j latin mik ey her qwarran blifwa vtan förin mik vslan man til min win Amelium grewa.» The swaradho honom: «Wi hafwom altidh giort äptir thinom wilia. Swa wiliom wi oc än göra mädhan wi formaghum, oc oss ey fraan thik skilia.»

The fördho han aff Room til Amelii greua borgh oc laghdho han for hans poort oc klappadho a the taflo som man pläghar klappa meth for tholkom syukom mannom. Tha Amelius fik theth höra, ther han sat owir bordhe, saghdhe han enom sinom thiänara: «Tak brödh oc köt oc fyl mit drykkekar meth besta wiin oc giif them syuka mannenom som klappar for portenom.» Swenin giordhe som han badh oc kom atir til sin herra oc saghdhe: «Jak sighir theth sannelika a mina thro, at ware theth swa at iak ekke hafdhe halit idhart kar j handinne, tha hafdhe iak thänkt: Theth wara wisselika idhart kar syuke mannin hafdhe. For thy the äro badhin j fäghrind oc stoorlek iämpn oc liik j alle matto.» Tha saghdhe grewin: «Gak snarlika oc lat han til mik koma!» Thäntidh han war komen spordhe grewin hwadhan han war oc hwar han hafdhe fangit theth drykke karit han hafdhe. Amicus swaradhe sik wara föddan j Bericano oc karit sik wara gifwit j Room aff pawanom sielfwom tha pawin cristnadhe han oc gaff honom Amici nampn. Tha thetta war saght vndirstodh Amelius at theth war hans käraste stalbrodhir Amicus som sit liiff waghadhe for hans liiff oc stride meth them falska grewanum Arderiko ok wan hanom konugxsins dottir aff Franka rike til hustru. Han sprang vp fran bordhe oc took han j sin fampn oc meth mangom tarom mintis widh han ömkande sik ofwir honom aff allo hiärta. Tha grewans hustru fik theth spöria kom hon löpande oc vnfik han kärlika aff godhum wilia. Eptir langan graat ledo the han j thera eyghit herbärghe ther the pläghadho sielf j liggia oc läto honom redha ena ärlika säng. Grewin spordhe huru han war swa fatikir wordhin. Amicus swaradhe: «Tha gudh plaghadhe mik meth thesse sooth forsmadhe miin hustru mik oc alle mine wini oc toko mit godz oc drifwo mik bort.» Tha saghdhe Amelius: «O min käraste brodhir, thu hafwir mik swa storan throskap bewiist. Alregh kan iak oc miin hustru thik fullelika thakka. Alt theth wi aghum theth är thit, ther skalt thu ofwir radha. Oc swa länge thu lifwir skalt thu näär oss blifwa.» Ther bleff Amicus meth sinom twem swenom oc öfdhe sik manlika j fasto oc waku oc gudhlikom bönum.


Engelsk middelalderhåndskrift:
Raphael archangelus, vth sändir aff gudhy.
Ther äptir wilde gudh bewisa huru thäkkelikit honom är at människian haldir throskap sinom iämcristne. Om ena nat ther äptir, tha grewin oc Amicus lagho badhe j eno herbärghe oc grewans hustru ey närwarande, kom Raphael archangelus vth sändir aff gudhy til Amicum oc saghdhe: «Amice gudz win, sofwir thu?» Amicus thänkte at Amelius til hans taladhe oc swaradhe: «Ey sofwir iak, min käre sälle.» Tha saghdhe ängillin: «Thu swara wäl. Thy at thu hafwir äptefölght Iobs thulumodh oc Tobie, skalt thu wara hälghra mannä sälle j hymerike. Jak är Raphael ängil, aff gudhy til thik sändir at sighia thik läkedom til thinna sooth, thy at thina bönö äro nu när gudhy hördha. Thy hör gudz budh oc sigh theth Amelio grewa at han dräpi sina twa syny oc twa thik j thera blodhe tha faar thu bötir oc helso.» Amicus swaradhe: «Aldri wardhe theth min käre herra, at grewin skal for mina helso wardha drapare sinna barna.» Ängillin swaradhe: «Theth bör swa wara thy at theth är wars herra budh.»

Äptir thenna ordh foor ängillin bort. Amelius hörandis thetta j sömpnenom waknadhe widh thenna ordhin oc spordhe Amicum widh hwem han taladhe. Han swaradhe: «Engin taladhe widh mik, vtan iak badh til gudh som iak är wan at göra for mina synde.» Grewin saghdhe: «Theth är ey swa. Sannelika, nokor taladhe widh thik.» Oc stodh vp genstan oc gik til dörrina oc fan hona stängda. Oc saghdhe: «Min käre brodhir, sigh mik hwa widhir thik taladhe.» Tha tok Amicus bitirlika grata oc saghdhe: «Mädhan thu io ändelika wilt theth wita, tha skal iak thik theth sighia. Raphael ängil kom til mik oc saghdhe: Amice, thetta sighir waar herra. Amelius grewe skal sielfwir dräpa sina twa syny ok twa thik j thera blodhe, tha wardhir thu helbrugdho aff thinne spitälske sooth.» Tha Amelius thetta hördhe wardh han ila widhir oc saghdhe: «Min win, iak took thik j mith hws oc giordhe thik wäldoghan ofwir thiänara oc thiänista qwinnor oc ofwir alt theth iak äghir. Hwi wilt thu swa sörghelikit bedhas oc diktar thik falsklika at ängillin byudhir mik dräpa miin eyghin barn?» Tha swaradhe Amicus sörghelika gratande: «Min käre brodhir, än tho at hwarist iak hafwir thik nödhoghir sakt theth thin hugh bedröwir, bidhir iak thik for gudz skuld: Wrek mik ey bort aff thino huse.» Grewin swaradhe: «Theth iak hafwir thik lofwat wil iak gerna halda til thin dödh. Än iak manar thik a gudz wegna oc a thina cristelika thro oc om then winskap wi hafwom til saman oc om the döpilse wi tokum badhe een dagh j Room at thu sigh mik om ängillin hafwir thenna ordhin talat, ellir hafwir thöm thik nokor annar sakt.» Amicus swaradhe: «Swa som theth är sant at ängillin them taladhe, swa sannelika frälse gudh mik j dagh aff minne soot.» Tha took Amelius hemelika grata oc thänkia j sino hiärta oc saghdhe: «War han redhobohin at döö for mina skuld for konugenom, hwi skal iak spara minom barnom for hans helso skuld? Hafwir han warit mik throhin alt til dödhin, hwi skal ey iak swa wara honom? Hälghe män hafwa wnnit meth thro hymerike. Oc gudh byudhir j lästinne, theth j wilin at andre män göra idhir theth skolin j göra androm.»

Sidhan gik han thiit hans hustru oc barn lagho oc badh hona vpsta oc gaa til kyrkio. Jämbrat hon war bort gangin tok han swärdh j hand oc gik til sinna barna säng oc fan them sofwande. Han laghdhe sik ofwir them oc grät bitirlika oc saghdhe: «Hwa hördhe nokontidh fadhrin sielfwiliande dräpa siin eyghin barn oc han gaffs j sino hiärta ofwir alla mato?» Ther aff waknadhe barnin. Tha the sagho fadhrin sprungo the moth honom, räkto vth händrena oc byriadho til ath lee. Thriggia ara war thera aldir. Fadhrin saghdhe: «Miin kärasto barn, idhar latir oc löghö wandis idhir j graat. For thy at idhart meenlösa blodh vthgyutz aff idhrom omilda fadhir.» Meth them ordhomen hug han hofwdhin aff them badhom oc sankadhe blodhin j eeth kar oc laghdhe hofwdhin atir widh bukana oc brede ofwir them klädhin oc lät them liggia som the sowo. Han took thera blodh swa warman oc gik til Amicum oc beströk han allan saman oc saghdhe: «Herra Ihesu Christe! Ther byudhir människionne at älska sin iämcristin som sik sielfwan oc bewisa hänne throskap j sinne nödh. Oc thu ther spitälska mannin helte meth eno ordhe werdhoghas at hela thenna min win Amicum, ffor hwilkins kärlek oc throskap iak ey rädis äptir thino budhy vthgyuta minna barna meenlösa blodh.» Oc j samo stwnd wardh han fulkomplika helbrygdho oc reen aff alle sinne sooth. The thakkadhe gudhy aff store hiärtans frögdh oc glädhy oc saghdho: «Loff hedhir oc äro wari gudhy som helar alla the stadhlika til hans thrösta.» Tha fördhe grewin Amicum j siin besto klädhe oc gingo swa badhe saman til kyrkio at lofwa oc thakka warum herra. J thera tilqwämd ringde klokkonar sik sielfwa oc alt folkit j stadhenom kom löpande at see thetta vndir. Thentidh grewans hustru sagh them koma badha til saman took hon spyria hwilkin thera hänna hosbonde war oc herra. Tha gik grewin til hänna oc saghdhe: «Jak är Amelius. Oc thenna är min kompan Amicus, helbryghdho wordhin aff sinne sooth.» Tha saghdhe hon: «Huru är theth til komit, theth wilde iak gerna wita.» Grewin swaradhe «Thakkom oc lofwom alzwaloghan gudh hwilkin aff sinne milheth oc dygdh wilde han rensa oc hela. Än hwilkaledh han hafwir theth giort thorfwom wi ey widhir at spöria.»

Tha the hafdho warit j kyrkionne j thre tyma oc giort gudhy hedhir oc thakkat honom for sina nadhe gingo the heem meth glädhy. Än grewin sukkadhe sarlika altidh hafwande barnanna dödh j sino aminne. Tha bödh grewinnan hänta barnen til ökilse thera glädhy. Än grewin bödh them lata liggia oc hafwa rolikan sömpn. Ther äptir gik grewin ensamen sörghiande thiit the lagho oc fan them lifwande oc lekande mellan siin j sänginne. Hwart thera hafdhe eeth ar om halsin, som een rödhir thradhir ware ther om kring draghin, oc behuldo theth swa länge the lifdho. Han tok them badhin meth store hiärtans fröghdh oc glädhy j sin fampn oc bar them til thera modhir oc laghdhe them j hänna sköth sighiande: «Miin kära hustru! War gladh, thy at gudh aff sinne obegriplike miskund hafwir giort thina syny lifwande, hwilka iak drap oc aff thera blodh wardh Amicus helbrygdho.» Oc berätte hänne ordh fran ordhe huru thetta ärandit sik hafdhe. Tha saghdhe modhrin: «Min käre herra, hwi saghdhin j mik ekke? Til gerna wilde iak hafwa haldit karit vndi blodheno, idhrom kära stalbrodhir til läkedom oc helso. Theth math thu thro om thu wilt.» Tha saghdhe grewin: «Latum nu thessa talan fara. Wi skulu hädhan fran gudhlikare lifwa oc idhkelika j gudz thiänist wara ffor thy j waro huse werdhoghadhis alzwaloghir gudh at göra stoor vndarlik thing.» Hwilkit the oc throlika giordho gömande reenlek a mädhan the lifdho. Stoor höghtidh oc glädhy giordhis j them stadhenom, tio dagha om kring. Sama dagh Amicus wardh heel oc frälstir aff sinne sooth kom diäfwllin j hans onda hustru oc qwalde hona swa hardhelika at hon ful fram stupo oc aff diäfwlsins qwalum bleff hon dödh. Ther äptir sampnadhe Amicus een här oc rykte in j sit fädhirne, aff hwilko han war fordrifwin, oc belaghdhe Bericanos swa länge at the gawo honom sik wnna. Han giordhe theem got mot ondo, tok them til nadh oc forgaff them all thera brut. Sidhan bodhe han spaklika meth them langan tyma j godhom fridh hafwande altidh näär sik Amelii grewa första son. Oc thiänto gudhy throlika meth största kerlek aff allo hiärta.


Theth hände nokor aar ther äpte at konung Karl Magnus aff Frankarike reste meth här in j Ytaliam mot Langobodorum konung Desiderio oc stridde meth honom for romara kyrkio frälse. Oc the twe godhe stalbrödhirne Amelius oc Amicus waro twe höfwidzmen j stridhinne oc wordho badhe dräpne oc otalikin moghe meth thöm oppa badha sidhor. Tho wan konung Karl stridhena oc Desiderius konugir rymde aff markinne. Ther äptir sände konung Karl budh hem til Frankarike oc lät föra til sik sina drotning the dyghdhelika oc ärlika drotnigena Hillegardem oc siin ärlika barn. Oc sanctus Albinus biscopir oc flere andre biscopa oc abota gawo radh ther til at konugen oc drotnigen skuldo ther lata kyrkio byggia, j hulka the matto the hälgha mannanna lykama läggia oc iordha them andra meth them waro dräpne. Theth radhit thäktis them alstingx wel oc läto ther byggia twa sköna kyrkior. The ena bygdis a konungxsins wegna oc wighdhis aff sancto Albino sancto Eusebio til hedhir. The andra bygdis a drotnigenna wegna oc wighdhis sancto Petro til hedhir.

Nu for thy at konugin oc drotnigen älskadho mykyt thera magh Amelium oc hans kompan Amicum sändo the til melaan äptir twa archa aff kostelikom steen. J the ena laghdhis Amicus oc sattis j konungxsins kyrkio. Oc j the andra Amelius oc sattis j drotnigenna kyrkio. Än om morghonin aff gudz skipan funno the Amelii lykama j konungxsins kyrkio j archinne när sinom stalbrodhir Amico, hwar thera j annars fampne. Thetta war eeth vndarlikit kompanskap oc osighelikin kerlekir ther ey kunde slitas meth dödhenom. Alzwaloghir gudh som them j thera barndom samanföghdhe oc forenadhe meth sämio oc sannom kerlek wilde them ey at skilia j dödhenom oc ey äpte dödhin. Thy är wisselika throhande at the aldre skylias ath j hymerike ffor vtan ända. Aff thesso iärtekne gladdos alle konung oc drotning biscopa oc klärka oc allir almoghin oc giordho stora höghtidh thrätighi dagha for them ther waro dräpne. Oc sanctus Albinus skipadhe ther klärka som gudz thiänist skuldo oppe halda. Oc konugin oc drotnigen begawadho badha kyrkionar meth storum ingeldum. Oc j the kyrkio ther Amelius oc Amicus hwilas gör gudh daghlika stoor iärtekne. The waro dräpne j stridh for the hälgho thro skuld som för är sakt, j Octobri manadh fyrom daghum äptir sancti Dyonisii dagh radhande oc styrande meth warum herra Ihesu Christo som lifwir meth fadhir oc them hälghanda een gudh nu oc for vtan ända.


aff amelio oc amico (1873-utgave)

I thöm tyma pipinus war konungir j frankarike föddis een piltir j bericano, Hans fadhir war thydzkir oc ärlikin riddare a släktinna wegna, oc godhir oc hälaghir j sinno lifwirne Tha piltin war litin, lofwadhe badhe fadhir och modhir om gudh wilde han lata lifwa, skuldo the föra han til room Oc aff pawanom sielfwom lata han cristna, J them sama tyma tedhis aluarnensi grewa j sömpne tha hans hustru war framarla hafwande at pawin aff room stodh j hans palacio oc cristnadhe mang barn, Grewin vndradhe hwat drömin hafdhe thydha, oc tedhe han sinom radhgifwarum oc badh them radha Tha swaradhe honom een ärlikir man aff gudz inskyutilsom Herra j maghin storlika glädhias idhir skal een son födhas ther hälaghir skal wardha thy om gudh wil lata han lifwa skolin j föra han til room oc pawin sielfwir skal han cristna Grewin gladdis mykyt aff thessa wisa mansins radh oc saghdhe wardhe äptir gudz wilia thz wil iak gerna göra oc halda, Sidhan piltin war föddir oc twäggia ara gamal wilde fadhrin fulkompna sina lofwan, oc foor oppa wäghin til room mz honom Tha han kom til een stadh heeth lucha, Fan han ther een ärlikan riddara a släktinna wegna, Han war thydzkir, oc j franka rike atte han hema, Han wilde oc til room mz sinom son oc lata han cristindom faa aff pawanom, The helsadhes winligha oc taladhos widhir, oc kungiordhe |[2] hwar androm sin wilia, The wordho swa ofwir eno at the wildo badhe til saman fara, Tha barnin komo saman War hwar thera androm swa likir at mellan them war engin athskilnadhir, Oc naplika kunde nokor märkia hwilkin then ene war ellir then andre, The waro ok badhe lika gamble, The fingo swa storan kärlek mellan siin at the alregh wari athskilde hwarte widh bordh ellir säng ellir nokor annarstadz, The bundo swa throhit kompanskap mellan siin at engin thera wilde thän andra ofwirgifwa ellir glöma mädhan the badhe lifdho, Grewin oc riddarin fördho them for pawan, oc saghdho, Hälghe fadhir thu ther sancti pädhirs säte oc ämbite hafwir aluernensis[3] greue oc een riddare aff bericano bedhas ödhmyuklika thina nadh at thu wili werdhoghas gifwa cristindom thera synom oc thäkkelika taka thera fatigha gawor som the mz ödhmyukt thinne hälagheth offra Pawen swaradhe idhra gawor thorff iak ekke widh, gifwin them fatiko folke Oc änthot hwarist iak syndoghir är wil iak idhra sönir gerna cristna Sidhan ther äptir cristnadhe han them badha j sancti saluatoris kyrkio widh latran Oc kalladhe greuans son amelium oc riddarins[4] son amicum oc döpte them j nampn fadhirs oc sons oc thes hälghanda Ther waro mange ärlike herra när som them til cristindom hiollo mz mykle glädhy Äptir thz at the waro cristnadhe gaff pawin hwariom thera een drykkio nap aff adhla thrä, Oc the waro mz gul oc sölff dyrlika pryde, Oc saghdhe thänna gawo skolin j hafwa til witne fore gudz doom at iak hafwir idhir cristnat til äwerdhelikit liiff, The nappane ellir karin waro swa liik a stoorlek oc widhlek och j allom skipilsom at hwa thz ena saa han sagh oc thz andra, The toko widhir och thakkadho honom ödhmyuklika som wäl til bordhe, oc foro mz glädhy heem til siin


Än gudh gaff amico riddarans syny swa mykla snille oc wiisdom at han syntis ofwirgaa the wisasto ther waro j landom thöm Tha han war xxx ara fik hans fadhir hälsooth, Han lät til sik kalla sin son amicum oc saghdhe til hans swa, Min käraste son min tyme är komin j hwilkom iak skal fara a almennelikin wägh Thy bidhir iak thik oc höghelika radhir at thu först oc främst göm gudz budhordh, oc öff thik j hans riddarskap, göm thro thinom herra, wär änkior oc fadhirlös barn, hielp them j nödh äro stadde, oc haff for thinom öghom thin ytarsta[5] dagh Oc then winskap thu hafwir lofwat amelio aluernensi grewa syny |[6] han skalt thu aldri glöma Oc thro widh han skalt thu aldre bryta J ärin badhe like och thikkins wara brödhir, Äptir thessin ordh tok then dyghdhelike herran allan siälinna redhskap oc antwardhadhe sin anda j gudz händir, Hans son lät hans lykama til graua koma mz hedhir oc äro som wäl tilbordhe Thz skedhe ther äptir at herran aff landeno oc awndsyuke män byriadho[7] hata amicum görande honom smälek oc mykyn orät The vntwäladho honom sith goodz oc fordrifwo honom aff sit fädhirne, Än han älskadhe alla oc vmbar sin orät mz storo tholumodh, Tha mintis han a sins fadhirs ordh oc talar til sinna swena, Werldin gaar oss mykyt a moth Onda manna ilzska fordrifwir oss aff wart fädhirne latum them hafwa thera wilia mik hopas til gudh thz wardhir än got om sidhe, Wi wiliom fara til wan kompan oc win amelium aluernensis greua son aff thy gudh hafwir honom vnt, skiptir han gerna mz oos Han foor[8] a wäghin til grewans hws, vndir thes wart amelio grewans syny til vitande at amici fadhir war dödhir, Oc amicus war sielfwir mykyt bedröfdhir Oc thy redh han aff stadh oc wilde han finna oc thrösta, Oc hwar thera redh til annars hws Oc engin thera fan annan hema, Tha sökte thän ene äptir them andra land fran lande aff enom stadh til then andra wäl tw aar vm kring, Vndir thes at the swa badhe sökto then ene äptir then andra geste amicus j wäghenom til een rikan riddara oc spordhe äptir sinom win amelio Riddarin swaradhe, Aff honom weth iak enkte, än aff thik hafwir iak wäl förra hört at thu est wälborin man sniellir oc wiis oc manlikin, Om thik swa thykkyr wil iak gifwa thik mina dottir oc mz hänne nogh gul oc sölfwir Oc wara thik hullir mz iak lifwir Thetta thäktis amico oc hans thiänarum mykyt wäl oc bryllöpit giordhis mz mykle glädhy Nokot äptir at höghtidhin war halin lät amicus ther qwarra twa sina främsto swena, oc mz somlikom foor han atir oppa wäghin at sökia äptir sinom stalbrodhir amelio Tha hafdhe amelius sökt j tw aar äptir amico Och tha han kom oppa ena daxledh när pariis mötte honom een pelagrimir til hwilkin han saghdhe, Thu hafwir widharla wandrat om landin, Hafwir thu nokorstadz seet min kärasta kompan amicum riddara aff bericano, Han saghdhe at han hafdhe han hwarghin seet, Tha gaff amelius honom sin kiortil oc saghdhe bidh for mik at gudh wili mit ärwodhe ända at iak matte rasklika min kärasta win amicum finna Pelagrimin war gladhir oc foor sin wägh, Än sama dagh om aptonsangx |[9] tima mötte pelagrimin amico och hwar helsadhe annan Amicus spordhe pelagrimin om han hafdhe nokorstadz seet amelium aluernensis grewa son, Än pelagrimin vndradhe hwi han swa spordhe oc saghdhe Godhir riddare hwi wilt thu göra dara aff mik thu est then sami grewans son amelius ther mik mötte j morghons oc gafft mik thenna kiortillin oc spordhe tha om iak hafdhe seet amicum riddara Oc nu hafwir thu vmskipt hestum klädhum oc thiänarum, Amicus swaradhe Brodhir min ey darar iak thik Jak är ey amelius som thu wäntir Jak är amicus aff bericano oc sökir äptir amelio, Han gaff pelagrimenom päninga oc badh han bidhia for sik, Han tok gladhlika widh oc saghdhe Ridh til pariis oc lat thik lidha ther hopas mik at thu skalt han finna, Än amelius war annan daghin förra farin[10] aff pariis oc widh sechanam flodh j eene äng sat han oc aat mz sinom thiänarom, Thäntidh amelius saa bericanos koma fram aff skoghenom ridhande, thänkte han wara sina fianda oc wämpte sik oc the mz honom waro, Tha amicus thz saa saghdhe han til sinna thiänara wi seem wämpta män mot os dragha styrkiom oss oc warum orädde gitum wi them vmstriit tha maghum wi mz sighir oc priis til pariis ridha, Tha the komo nokot när saman ropadhe amicus til thera, J godhe män hwat hafwin j oss at wita ellir hwat hafwir amicus aff bericano idhir giort, Hwi wilin j moth honom stridha Tha amelius fik thz höra ropadhe han aff hiärtans glädhy oc saghdhe O min käraste brodhir oc win Amicus äst thu ther min käre selle[11] Jak amelius hafwir nu tw aar äptir thik sökt, Wälsighnadhir wari gudh som thz hafwir swa föght at iak skulde thik her finna The stighu aff thera hestum oc tokos j fampn oc mz gratande tarum for glädhy skuld mintis hwar widh annan, The bundo thera winskap oc kärlek aff nyio oc foro swa badhe til konung karl j frankarike, Han vnfik them ärlika til sinna thiänara och hafdhe them kära oc wärdha, Amelius wardh konungxsins drotzsäte Oc amicus wardh hans kämmenär, The waro snielle höwidzke oc wälsighnadhe, Konugenom oc drotniginne thäkkelike oc waro allom käre mz them vmgingo,


Thäntidh thry aar waro framlidhin taladhe amicus til amelium Min käraste brodhir Jak wil nu withia mina hustru som iak hafwir länge glömt, Oc iak wil rasklika fara oc sköt atir til thik koma Thu bliff her qwar oc tagh thit ämbite wäl til wara Oc wakta granlika at then kärlek thu hafwir til konugxsins dottir kombir thik ey j dröwilse oc skadha, Hon älskar thik ey for nokra odygdh, Thy kom ekke widh |[12] hona swa at thu gör hänne blygdh Oc wakta thik for wärsta arderici swiklika winskap, Amicus ffor mz konugxsins loff til sinna hustru heem Än amelius fik ther äptir stor[13] frestilse oc wardh forwnnin aff them, Han waktadhe swa länge om iomfruna at han eentidh fan hona eensampna, Tha glömde amelius sins stalbrodhirs[14] radh, kränkte hänna iomfrudom oc giordhe hänne wald Än hon rädis wanfrägdh oc skämmelikit rykt, Thy thordhe hon ekke ropa Oc thz for engom kära vtan grät oc sörghdhe oc bar siin dröwilse oc smälek widh sik ena Tha war j konungxsins gardh thän fornempde ardericus greue, Han loth sik til amelium oc saghdhe Min käre brodhir hafwir thu ey hört hwat thin stalbrodhir amicus hafwir giort, Han hafwir stulit w konungxsins fatabwr thy är han vndan rymdir oc kombir aldri atir Thy bindom wi badhe sälskap saman oc swäriom a hälgho doma at engin wara skal then andra swika, The sworo sik j brödhra skap Oc sidhan rädis ey amelius at sighia honom alt thz j sino hiärta lönlikit war, Thz hände om een dagh ther äptir tha konugin skulde gaa til bordh Oc amelius gaff watn a hans händir Tha saghdhe arderikus greue Herra konung takin ey watn aff thessom forrädhara, Han är batir een ondan dödh wärdhir än gifwa watn a idhra konungxlika händir, Han hafwir kränkt idhra dottir oc giort hänne skam ok blygdh, Aff thessom ordhom wardh konungin storlika wredhir oc amelius wardh mykyt räddir oc ila widhir Konungen spordhe amelium huru thz war ther vm, Han swaradhe käre herra thz hafwir iak ekke giort, han hafwir mik thz falsklika mz orät ofwir sakt, Konugen spordhe sina dottir Oc hon dulde oc nekadhe at thz aldri war, Tha skulde grewin thz bewisa oc han kunde thz ekke göra, Tha bödh konungen at the skuldo ther badhe vm kampa The toko ther widhir, oc them lagdhis daghir at the skuldo sik ther til redhä, Än amelius bar lönlika storan räddogha oc innelika sorgh j sino hiärta thy at [han] wiste sik mot gudhy brutlikin wara at han skulde falsklika mot sannindenne kampa, Oc amicus hans käraste win oc thröst war borto Thz ledh fast at tymanom oc thes mera syrghdhe han Een dagh gik amelius vth oppa markena mykyt sörghiande Tha fik han see amicum koma farande Han lop mot honom oc ful for hans ffötir oc kändis hemelika for honom sin wanda sighiande Min käre brodhir iak hafwir mykyt darlika giort, iak hafwir thiin radh ekke haldit, Jak hafwir konungxsins dottir waldtakit, Oc iak bant winskap mz arderiko grewa sighiande honom thz iak hafdhe giort, oc lönlikit war j mino hiärta Oc han hafwir thz oppenbarlika for konungenom sakt, Oc är nu swa när komit, at iak äptir konugxsins bodh |[15] skal mz honom kampa Tha tok amicus han widh handena oc gik in j skoghin mz honom enlika oc awitte han och saghdhe Thu hafwir storlika ila giort, oc thik sielfwan wadhelika vthsat, Thu est skyldoghir for sakena huru mat thu sighirlika stridha än thu skalt ey längir syria iak wil thik throskap bewisa Jak wil wagha mit liiff for thik oc wil mz honom kampa, Föör thik j min klädhe oc faa mik thiin Oc tagh mina hesta oc mina thiänara oc ridh heem til minna hustru oc bliff när hänne swa länge thu höre huru mik gaar Hon kännir thik ekke oc wet ey annat, än thz är iak oc wakta thz granlika at thu göri ey swa otrolika at thu mz odygh kombir widh hona, Wardhir iak j häl slaghin, tha behalt mina hustru, Wil gudh giwa mik sighir tha kombir iak sköt til thik atir Thz skedhe swa Amelius took amici klädhe hans thiänara oc hesta oc redh hem til hans hustru, Tha hon saa han koma gik hon mot honom Oc took han j fampn thänkiande han wara sin herra thy at hon kände han ekke, Tha tymen kom oc the gingo j säng, drogh amelius vth sit swärdh oc laghdhe thz draghit mit mällan them badhin oc saghdhe swa frampt thu wilt längir lifwa tha skalt thu ekke widh mik koma Jak är dröfdhir oc glädhy ellir hughnadh iak aldri faar för än iak spör huru minom kära stalbrodhir gaar, Swa lagho the saman manga nättir, vndir thes kom tymen j hwilkom the skuldo kampa, Tha lät the milda konungxsins drotning hillegerdh saman sanka een storan qwinno skara oc gik mz thöm til kyrkio, hon gaff almoso oc äradhe gudh mz sino offre, Hon badh alla throlika mz sik for honom bidhia ther hännas dottir hedhir oc äro wilde wäria, Tha fik amicus een thanka oc saghdhe widh sik sielwan, We mik vslum swa swiklika oc orättelika iak gernas thenna grewans dödh, dräpir iak han tha är iak skyldoghir for gudz doom swara for hans liiff, Dräpir oc han mik tha wardhir eeth rykte ofwir all landin at iak är ärolös forwnnen oc flere faa blygdh oc skam[16] Jak wil än för mz honom forsökia om thz kan bätra wardha oc gik til grewans och saghdhe swa til hans Min käre win mik thykkir at wi hafwom thetta ärandit owiislika fore takit, oc wiliom wart liiff folsklika tapa, Kalla thiin ordh j geen tha wil iak wara thin win, oc läggiom aff thessa striidh Ardericus grewe swaradhe, Jak spör äptir thinom vinskap enkte Thit liiff skal thz j dagh betala at thu hafwir konungxsins dottir skämt oc giort mot thinom rätta herra stora othro, Ther äptir gingo the til saman oc strido länge j konungxsins asyn oc manga ärlika riddara oc swena, Än war herra halp amico at han wan kampin oc hug hofwdhit aff greuanom arderiko Tha wart |[17] konungin gladhir ok lofwadhe honom sina dottir oc lät til redha oc kriera eet stoort hoff, Mädhan redh amicus hem til sinna hustru oc fik amelio atir hemelika siin klädhe oc berätte honom allaledh huru mz honom war gangit oc badh at han skulde atir til hofwa ridha oc taka sik konungxsins dottir til hustru, Han thakkadhe gudhy oc amico sinom kärasta win oc giordhe alt som han badh oc wardh een rikir mäktoghir herra, Alt thetta ärandit beledde the swa hemelika at engin lifwandis kunde thz wita vtan gudh oc the badhe eensamne


Langan tyma ther äptir wardh amicus aff gudhy plaghadhir swa at han wardh fulkomplika spitälskir oc gat sik sielfwir alzenkte holpit Tha mintis han thz som scrifwit staar at gudh näpsir oc plaghar thän han älskar, Oc thy war han mykyt thulughir j sinom dröwilsom, Hans hustru heeth iobya, hon fik swa mykla ledho oc hat til hans at hon opta wilde han hawa fordarwat, Amicus kalladhe til sik twa sina thiänara som han throdhe best oc saghdhe til them, Takin mik rasklika vth aff minna wärsta kunu handom oc mit drykke kar oc förin mik til mit feste j bericano the giordho som han badh Thentidh the nalkadhos festeno lop vth moth them een stoor moghe oc spordho hwat syukom manne the fördho, The swaradho, Thz är amicus idhar landz herra plaghadhir mz spitälske soot, kombir han til idhir at j wilin honom miskunda, Tha the thz hördho bardho the fulo männene hans thiänara oc stiälfto waghnen om kul som han laa sielfwir i oc saghdho pakkin idhir snarlika hädhan swa frampt j wilin idhart liiif behalda, Tha brast amicus j at grata oc saghdhe O herra gudh milaste fadhir at alle miskund oc sannind tak mik antiggia aff werldinne ellir tilfögh mik vslum hielp aff thinne nadh Sidhan taladhe han til sinna swena Förin mik än til sancti pethirs oc sancti pawals mönstir j room wanlika gudh fore seer ther minne ysäld mz sinne miskund, The giordho swa, Tha the komo til room took pawin oc thän ärlighe oc milde herran constantinus oc mange andre ärlike riddara som amicum toko aff funtkar oc giordho honom oc hans swenom stora hielp, Oppa thridhia are ther äptir wardh swa stoort oaar oc swa mykyn hungir oc swlt j room at fadhrin dreff fraan sik sonen oc engin formatte androm hielpa, Tha saghdhe hans twa swena til amicum waar käre herra thu west huru throlika wi hawom thik thiänt, sidhan thin fadhir dödhe oc alregh giordhum wi moot thinom wilia ellir budhy Nu gitum wi ey längir j thesso lande när thik warit, for sult oc hungir ther oss thwingar Thy om wi skolum wart liiff behalda giff oss thit orloff oc lat oss fara thiit wi maghum wart liiff for hungir |[18] bärgha Amicus swaradhe mz gratande tarum Mine käro syny oc ey thiänara j ärin miin enda hielp Jak bidhir idhir for alzwaloghan gudh at j latin mik ey her qwarran blifwa vtan förin mik vslan man til min win amelium grewa, The swaradho honom, Wi hafwom altidh giort äptir thinom wilia Swa wiliom wi oc än göra mädhan wi formaghum, Oc oss ey fraan thik skilia, The fördho han aff room til amelii greua borgh Oc laghdho han for hans poort, oc klappadho a the taflo som man pläghar klappa mz for tholkom syukom mannom, Tha amelius fik thz höra ther han sat owir bordhe Saghdhe han enom sinom thiänara, Tak brödh oc köt, Oc fyl mit drykkekar mz besta wiin oc giif them syuka mannenom som klappar for portenom Swenin giordhe som han badh oc kom atir til sin herra oc saghdhe, Jak sighir thz sannelika a mina thro at ware thz swa at iak ekke hafdhe halit idhart kar j handinne, tha hafdhe iak thänkt, thz wara wisselika idhart kar syuke mannin hafdhe, For thy the äro badhin j fäghrind oc stoorlek iämpn oc liik j alle matto Tha saghdhe grewin gak snarlika oc lat han til mik koma, Thäntidh han war komen spordhe grewin hwadhan han war oc hwar han hafdhe fangit thz drykke karit, han hafdhe, Amicus swaradhe sik wara föddan j bericano, oc karit sik wara gifwit j room aff pawanom sielfwom tha pawin cristnadhe han oc gaff honom amici nampn, Tha thetta war saght vndirstodh amelius at thz war hans käraste stalbrodhir amicus som sit liiff waghadhe for hans liiff oc stride mz them falska grewanum arderiko ok wan hanom konugxsins dottir aff franka rike til hustru, Han sprang vp fran bordhe oc took han j sin fampn oc mz mangom tarom mintis widh han ömkande sik ofwir honom aff allo hiärta Tha grewans hustru fik thz spöria kom hon löpande oc vnfik han kärlika aff godhum wilia, Eptir langan graat ledo the han j thera eyghit herbärghe ther the pläghadho sielf j liggia oc läto honom redha ena ärlika säng, Grewin spordhe huru han war swa fatikir wordhin Amicus swaradhe Tha gudh plaghadhe mik mz thesse sooth forsmadhe miin hustru mik oc alle mine wini, oc toko mit godz oc drifwo mik bort, Tha saghdhe amelius O min käraste brodhir thu hafwir mik swa storan throskap bewiist, Alregh kan iak oc miin hustru thik fullelika thakka, Alt thz wi aghum thz är thit, ther skalt thu ofwir radha Oc swa länge thu lifwir skalt thu näär oss blifwa, Ther bleff amicus mz sinom twem swenom oc öfdhe sik manlika j fasto oc waku oc gudhlikom bönum


Ther äptir wilde gudh bewisa huru thäkkelikit honom är at människian haldir throskap sinom iämcristne Om ena nat ther äptir tha grewin oc amicus lagho badhe j eno herbärghe oc grewans hustru ey närwarande kom |[19] raphael[20] archangelus vth sändir aff gudhy til amicum oc saghdhe Amice gudz win sofwir thu Amicus thänkte at amelius til hans taladhe oc swaradhe ey sofwir iak min käre sälle Tha saghdhe ängillin Thu swara wäl thy at thu hafwir äptefölght iobs thulumodh oc tobie, skalt thu wara hälghra mannä sälle j hymerike Jak är raphael[21] ängil aff gudhy til thik sändir at sighia thik läkedom til thinna sooth thy at thina bönö äro nu när gudhy hördha, Thy hör gudz budh oc sigh thz amelio grewa at han dräpi sina twa syny oc twa thik j thera blodhe tha faar thu bötir oc helso, Amicus swaradhe aldri wardhe thz min käre herra at grewin skal for mina helso wardha drapare sinna barna Ängillin swaradhe thz bör swa wara thy at thz är wars herra budh Äptir thenna ordh foor ängillin bort, Amelius hörandis thetta j sömpnenom waknadhe widh thenna ordhin oc spordhe amicum widh hwem han taladhe, Han swaradhe Engin taladhe widh mik, vtan iak badh til gudh som [iak är[22] wan at göra for mina synde, Grewin saghdhe thz är ey swa Sannelika nokor taladhe widh thik, Oc stodh vp genstan oc gik til dörrina oc fan hona stängda, Oc saghdhe min käre brodhir sigh mik hwa widhir thik taladhe Tha tok amicus bitirlika grata oc saghdhe Mädhan thu io ändelika wilt thz wita Tha skal iak thik thz sighia Raphael ängil kom til mik oc saghdhe Amice thetta sighir waar herra Amelius grewe skal sielfwir dräpa sina twa syny ok twa thik j thera blodhe tha wardhir thu helbrugdho aff thinne spitälske sooth, Tha amelius thetta hördhe wardh han ila widhir oc saghdhe Min win iak took thik j mith hws oc giordhe thik wäldoghan ofwir thiänara oc thiänista qwinnor oc ofwir alt thz iak äghir hwi wilt thu swa sörghelikit bedhas oc diktar thik falsklika at ängillin byudhir mik dräpa miin eyghin barn, Tha swaradhe amicus sörghelika gratande Min käre brodhir än tho at hwarist iak hafwir thik nödhoghir sakt thz thin hugh bedröwir, bidhir iak thik for gudz skuld, wrek mik ey bort aff thino huse, grewin swaradhe Thz iak hafwir thik lofwat wil iak gerna halda til thin dödh Än iak manar thik a gudz wegna oc a thina cristelika thro, oc om then winskap wi hafwom til saman oc om the döpilse wi tokum badhe een dagh j room at thu sigh mik om ängillin hafwir thenna ordhin talat, ellir hafwir thöm thik nokor annar sakt, Amicus swaradhe Swa som thz är sant at ängillin them taladhe |[23] swa sannelika frälse gudh mik j dagh aff minne soot, Tha took amelius hemelika grata oc thänkia j sino hiärta oc saghdhe, War han redhobohin at döö for mina skuld for konugenom, Hwi skal iak spara minom barnom for hans helso skuld, Hafwir han warit mik throhin alt til dödhin hwi skal ey iak swa wara honom Hälghe män hafwa wnnit mz thro hymerike, Oc gudh byudhir j lästinne Thz j wilin at andre män göra idhir thz skolin j göra androm Sidhan gik han thiit hans hustru oc barn lagho oc badh hona vpsta oc gaa til kyrkio, Jämbrat hon war bort gangin tok han swärdh j hand oc gik til sinna barna säng, oc fan them sofwande, han laghdhe sik ofwir them oc grät bitirlika oc saghdhe hwa hördhe nokontidh fadhrin sielfwiliande dräpa siin eyghin barn oc han gaffs j sino hiärta ofwir alla mato, Ther aff waknadhe barnin, Tha the sagho fadhrin sprungo the moth honom räkto vth händrena oc byriadho til ath lee, Thriggia ara war thera aldir, Fadhrin saghdhe miin kärasto barn idhar latir oc löghö wandis idhir j graat, For thy at idhart meenlösa blodh vthgyutz aff idhrom omilda fadhir, Mz them ordhomen hug han hofwdhin aff them badhom oc sankadhe blodhin j eeth kar oc laghdhe hofwdhin atir widh bukana oc brede ofwir them klädhin oc lät them liggia som the sowo, Han took thera blodh swa warman oc gik til amicum oc beströk han allan saman oc saghdhe Herra ihesu christe ther byudhir människionne at älska sin iämcristin som sik sielfwan oc bewisa hänne throskap j sinne nödh Oc thu ther spitälska mannin helte mz eno ordhe werdhoghas at hela thenna min win amicum, ffor hwilkins kärlek oc throskap iak ey rädis äptir thino budhy vthgyuta minna barna meenlösa blodh Oc j samo stwnd wardh han fulkomplika helbrygdho oc reen aff alle sinne sooth, The thakkadhe gudhy aff store hiärtans frögdh oc glädhy oc saghdho loff hedhir oc äro wari gudhy som helar alla the stadhlika til hans thrösta, Tha fördhe grewin amicum j siin besto klädhe Oc gingo swa badhe saman til kyrkio at lofwa oc thakka warum herra j thera tilqwämd ringde klokkonar sik sielfwa oc alt folkit j stadhenom kom löpande at see thetta vndir, Thentidh grewans hustru sagh them koma badha til saman, took hon spyria hwilkin thera hänna hosbonde war oc herra, Tha gik grewin til hänna oc saghdhe jak är amelius Oc thenna är min kompan amicus helbryghdho wordhin aff sinne sooth, tha saghdhe hon huru är thz til komit, thz wilde iak gerna wita, grewin swaradhe thakkom oc lofwom alzwaloghan gudh hwilkin aff sinne milheth oc dygdh wilde han |[24] rensa oc hela Än hwilkaledh han hafwir thz giort thorfwom wi ey widhir at spöria, Tha the hafdho warit j kyrkionne j thre tyma oc giort gudhy hedhir oc thakkat honom for sina nadhe, gingo the heem mz glädhy, Än grewin sukkadhe sarlika altidh hafwande barnanna dödh j sino aminne, Tha bödh grewinnan hänta barnen til ökilse thera glädhy Än grewin bödh them lata liggia oc hafwa rolikan sömpn Ther äptir gik grewin ensamen sörghiande thiit the lagho oc fan them lifwande oc lekande mellan siin j sänginne, Hwart thera hafdhe eeth ar om halsin som een rödhir thradhir ware ther om kring draghin oc behuldo thz swa länge the lifdho, Han tok them badhin mz store hiärtans fröghdh oc glädhy j sin fampn oc bar them til thera modhir oc laghdhe them j hänna sköth sighiande Miin kära hustru war gladh thy at gudh aff sinne obegriplike miskund hafwir giort thina syny lifwande, hwilka iak drap oc aff thera blodh wardh amicus helbrygdho, Oc berätte hänne ordh fran ordhe huru thetta ärandit sik hafdhe Tha saghdhe modhrin min käre herra hwi saghdhin j mik ekke til gerna wilde iak hafwa haldit karit vndi blodheno idhrom kära stalbrodhir til läkedom oc helso Thz math thu thro om thu wilt, Tha saghdhe grewin, latum nu thessa talan fara, Wi skulu hädhan fran gudhlikare lifwa oc idhkelika j gudz thiänist wara ffor thy j waro huse werdhoghadhis alzwaloghir gudh at göra stoor vndarlik thing, hwilkit the oc throlika giordho gömande reenlek a mädhan the lifdho, stoor höghtidh oc glädhy giordhis j them stadhenom tio dagha om kring, Sama dagh amicus wardh heel oc frälstir aff sinne sooth, kom diäfwllin j hans onda hustru oc qwalde hona swa hardhelika at hon ful fram stupo oc aff diäfwlsins qwalum bleff hon dödh, Ther äptir sampnadhe amicus een här Oc rykte in j sit fädhirne aff hwilko han war fordrifwin oc belaghdhe bericanos swa länge at the gawo honom sik wnna Han giordhe theem got mot ondo, tok them til nadh oc forgaff them all thera brut, Sidhan bodhe han spaklika mz them langan tyma j godhom fridh hafwande altidh näär sik amelii grewa första son Oc thiänto gudhy throlika mz största kerlek aff allo hiärta


¶ Thz hände nokor aar ther äpte at konung karl magnus aff frankarike reste mz här in j ytaliam mot langobodorum konung desiderio oc stridde mz honom for romara kyrkio frälse oc the twe godhe stalbrödhirne amelius oc amicus waro twe höfwidzmen j stridhinne oc wordho badhe dräpne oc otalikin moghe mz thöm oppa badha sidhor, Tho wan konung karl stridhena oc desiderius konugir rymde aff markinne, Ther äptir sände konung karl budh hem til frankarike oc |[25] lät föra til sik sina drotning the dyghdhelika oc ärlika drotnigena hillegardem oc siin ärlika barn Oc sanctus albinus biscopir oc flere andre biscopa oc abota gawo radh[26] ther til at konugen oc drotnigen skuldo ther lata kyrkio byggia j hulka the matto the hälgha mannanna lykama läggia oc iordha them andra mz them waro dräpne Thz radhit thäktis them alstingx wel oc läto ther byggia twa sköna kyrkior, The ena bygdis a konungxsins wegna oc wighdhis aff sancto albino sancto eusebio til hedhir, The andra bygdis a drotnigenna wegna oc wighdhis sancto petro til hedhir, Nu for thy at konugin oc drotnigen älskadho mykyt thera magh amelium oc hans kompan amicum sändo the til melaan äptir twa archa aff kostelikom steen J the ena laghdhis amicus oc sattis j konungxsins kyrkio, Oc j the andra amelius oc sattis j drotnigenna kyrkio, Än om morghonin aff gudz skipan funno the amelii lykama j konungxsins kyrkio j archinne när sinom stalbrodhir amico hwar thera j annars fampne Thetta war eeth vndarlikit kompanskap oc osighelikin kerlekir ther ey kunde slitas mz dödhenom, Alzwaloghir gudh som them j thera barndom samanföghdhe oc forenadhe mz sämio oc sannom kerlek wilde them ey at skilia j dödhenom oc ey äpte dödhin Thy är wisselika throhande at the aldre skylias ath j hymerike ffor vtan ända Aff thesso iärtekne gladdos alle konung oc drotning biscopa oc klärka oc allir almoghin oc giordho stora höghtidh thrätighi dagha for them ther waro dräpne Oc sanctus albinus skipadhe ther klärka som gudz thiänist skuldo oppe halda, Oc konugin oc drotnigen begawadho badha kyrkionar mz storum ingeldum Oc j the kyrkio ther amelius oc amicus hwilas gör gudh daghlika stoor iärtekne, The waro dräpne j stridh for the hälgho thro skuld som för är sakt, j octobri manadh fyrom daghum äptir sancti dyonisii dagh radhande oc styrande mz warum herra ihesu christo som lifwir mz fadhir oc them hälghanda een gudh nu oc for vtan ända




Rättelser:

  1. Fra Själens tröst, Bind 19 av Svenska Fornskriftsällskapet. Oversatt fra lavtysk, ca. 1400.
  2. 281
  3. r. fr. aluernesis
  4. r. fr. riddaris
  5. r. fr. yytarsta
  6. 282
  7. r. fr. byriadha
  8. r. fr. foo
  9. 283
  10. r. fr. fram
  11. r. fr. celle
  12. 284
  13. r. fr. star
  14. r. fr. stalbrödhirs
  15. 285
  16. r. fr. skan
  17. 286
  18. 287
  19. 288
  20. r. fr. raphel
  21. r. fr. raphel
  22. [r. fr. iär
  23. 289
  24. 290
  25. 291
  26. r. fr. rdh