Beowulf (RW) 10

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Beowulf

En fornengelsk hjältedikt

Översatt av

Rudolf Wickberg

Kapitel 10
Götarne vilar i salen Hjort.

Sedan gick Hroðgar, Scyldingarnes furste,

Men sin kämpaskara ut ur salen.

Stridsfursten ville söka vilan

665 Hos drottning Wealhtheow. Härlighetens konung¹

Hade mot Grendel, som männen sport,

Utställt en salsvakt, höll särskild vård

Om danernas furste, vakt emot jätten.

Ja, fast förtröstade götarnes hövding

670 På sitt mod och sin kraft, på skaparens huldhet

Han tog då av sig sin järnbrynja,

Sin hjälm av huvudet, räckte sitt sirade svärd,

Det yppersta stål, åt en tjänare

Och bad honom förvara stridsrustningen.

675 Sedan talade den gode göten Beowulf

Några stolta ord, innan han steg i bädden:

»Ej räknar jag mig ringare i hjältekraft

»Och stridsbedrifter än den där Grendel.

»Därför vill jag icke med svärd döda honom,

680 »Taga hans liv, även om jag kan det.

»Han känner ej sådana fördelar som att ge slag tillbaka,

»Sönderhugga skölden, så stark han än är

»I nidingsdåd; utan vi skola i natt

»Bägge sakna svärd, om han vågar söka

685 »Strid utan vapen; och sedan tilldöme

»Den vise Gud, den helige herren,

»Äran åt den sidan, som honom gott synes!»

Sedan lade sig den tappre, huvudkudden mottog

Jarlens anlete, och kring honom lutade sig

690 Mången rask sjöman till vila i salen.

Ingen av dem trodde, att han någonsin skulle

Återkomma därifrån till sitt kära hem,

Sitt folk och skyddsborgen, där han blivit uppfödd;

Ty de hade sport, att en blodig död

695 Förut hade bortryckt alltför många danamän

I denna vinsal. Men herren gav

Väder-götamännen stridslyckans vävnad,

Tröst och stöd, så att de alla

Genom ens kraft, hans egen styrka

700 Övervunne sin fiende: sant visade sig,

Att den mäktige Gud alltid har rått

Över människors släkte. — I den mörka natten kom

Skuggvandraren skridande. Skyttarne sovo,

Som skulle vakta det hornprydda huset,

705 Alla utom en. Då blev känt för människor,

Att den oförsonlige² fienden ej fick sända dem

Till skuggornas rike, då skaparen ej ville det;

Utan den vredgade bidade vaken

På stridsmötet fienden till harm.

Noter:

1. Gud.

2. Eller: spöklike.