Beowulf (RW) 13
Hopp til navigering
Hopp til søk
Beowulf
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► | ||||||
En fornengelsk hjältedikt
Översatt av
- Kapitel 13
Segern firas med saga och sång
- Sedan samlades om morgonen, såsom jag sport
- Mången kämpe kring tronsalen.
- Hövdingarne kommo från fjärran och nära
- 840 Vida vägar att skåda undret,
- Den ledes spår. Hans levnads slut
- Tycktes ej smärtsamt för någon man
- Bland dem som skådade den ärelöses steg,
- Huru, trött i sinnet, övervunnen i striden,
- 845 Flyende och livdömd, han burit dödsspår
- Bort därifrån till sjötrollens hem.
- Där var vattenytan svallande av blod,
- En hemsk virvel, helt upprörd,
- Sjöd av svärdsblod, av heta blodvågor;
- 850 Den dödsvigde dök ned och lade glädjelös
- Ned sitt liv, sin hedniska själ
- I träskets fristad, där helvetet mottog honom.
- Därifrån återvände de gamle hirdmännen
- Och mången ung efter glädjerik färd.
- 855 Från sjön redo de modige männen
- På ljusa hästar. Där blev talat
- Om Beowulfs ära: ofta sade mången,
- Att i norr och söder vid de tvenne haven,
- På den vida jorden ingen annan
- 860 Sköldbärare under himlens vidd
- Vore bättre och mera värd att härska.
- Dock nedsatte de ingalunda sin vän och herre,
- Den blide Hroðgar, utan det var en god konung.
- Stundom läto de stridsberömde
- 865 Sina ljusa hästar löpa i kapp,
- Där landsvägarna tycktes dem fagra
- Och välkända; stundom var det
- En konungens man, höljd utåt lov,
- Som mindes sånger och en hel mängd
- 870 Av gamla sagor och nu fann nya
- Och sanna ord. Han började nämligen
- Vist ordna1 Beowulfs företag
- Och skickligt tälja konstrikt tal
- Med växlande ord. Han kvad också
- 875 Rätt mycket okänt, som han hört sägas
- Om Sigemund och hans bragder,
- Välsingens kamp, hans vida färder,
- Hans fejd och brott, som människors barn
- Ej noga kände, utom Fitela2 jämte honom,
- 880 Då morbrodern ville omtala något dylikt
- För sin systerson, såsom de alltid voro
- Fasta vapenbröder i varje strid.
- Men svärd hade de fällt en hel mängd
- Av jättesläktet. Ej liten ära
- 885 Upprann för Sigemund efter hans dödsdag,
- Sedan den stridshårde dödat ormen,
- Skattens vårdare: ensam vågade
- Ädlingens son det djärva dådet
- Under den grå klippan: ej var Fitela med honom.
- 890 Dock lyckades det honom med svärdet genomborra
- Den underbara ormen, så att det dråpliga stålet
- Stod fast i väggen: draken fick banesår.
- Skräckbringaren3 hade genom mandom vunnit,
- Att han fick nyttja efter eget behag
- 895 Ormens ringskatt: sonen till Väls
- Lastade en farkost, bar i skeppets sköte
- De glänsande smyckena; ormen smälte i hettan.
- Bland vandrande hjältar var denne, kämparnes värn,
- Mest frejdad vida bland människosläktet
- 900 För sina bragder: därför växte hans rykte. —
- Sedan Heremods kraft och mandom
- I striden sjunkit, vart han inom kort
- Svekfullt utlämnad till jutarne,
- I fiendernas våld. Honom hade sorgens svall
- 905 Alltför länge förlamat. Han blev för sina män,
- För alla ädlingar en källa till livssorg,
- Och ofta beklagades i forna tider
- Den tappres färd av mången vis man,
- Som av honom hoppats hjälp i olyckorna,
- 910 Och att detta furstebarn skulle få växa och övertaga
- Sin faders värdighet, vård om folket,
- Skatt och skyddsborg, hjältarnes rike,
- Scyldingarnes arvland. Hygelacs släkting.4
- Var då kärare för alla vänner,
- 915 För människosläktet: över den förre kom sveket.5 —
- Stundom tillryggalade de i kapp på sina hästar
- De ljusa vägarna. Då hade morgonljuset
- Hastigt skjutit fram. Mången tapper
- Tjänare gick till den höga salen
- 920 Att se stridsundret; även Konungen själv,
- Ringskatternas vårdare, trädde, ärorik
- Och högt frejdad, med stort följe
- Ur frustugan, och med honom gick
- Hans gemål mjödstigen, ledsagad av tärnor.
- Noter:
- 1. D. v. s. I vers skildra.
- 2. Sinfjötle i den nordiska sagan. I denna är det, som bekant, Sigmunds son Sigurd som dödar ormen.
- 3. Sigemund.
- 4. Beowulf.
- 5. Såsom motsats till Beowulf framställes Heremod, en dansk konung, som, i början lovande och framstående, sedermera blev övermodig och tyrannisk samt av sitt folk förråddes eller måste fly till landets fiender.