Beowulf (RW) 16
Hopp til navigering
Hopp til søk
Beowulf
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► | ||||||
En fornengelsk hjältedikt
Översatt av
- Kapitel 16
En skald skildrar striden med Finn.
- 1050 Dessutom gav jarlarnes drott
- Åt var och en av dem på mjödbänken,
- Som med Beowulf tillryggalagt vägen över havet,
- Ett dyrbart arvsvärd och bjöd att gälda
- Med guld den man, som Grendel nyss
- 1055 Ondskefullt dödat, som han velat göra med flere,
- Om ej den vise Gud och hjältens mod avvärjt
- Från dem detta öde: skaparen rådde
- Över alla människor, såsom han ännu gör.
- Därför är förstånd och sinnets förtänksamhet
- 1060 Överallt det bästa; mycket ljuvt och lett
- Måste den röna, som lever länge
- Här uti världen strävsamma dagar. —
- Där var sång och musik på en gång därinne
- Om Healfdenes häranförare;
- 1065 Harpan anslogs, ofta klingade sången,
- Då Hroðgars skald väckte fröjd i salen
- Längs mjödbänken, då han talade
- Om Finns söner, när olyckan drabbade dem.1
- »Healfdenes2 hjälte, Scyldingen Hnäf
- 1070 »Föll för ödet på frisernas valplats.
- »Ja, ingalunda kunde Hildeburg prisa
- »Jutarnes2 tro: oförskylt miste
- »Hon sina kära, barn och bröder
- »I denna sköldlek; de föllo för ödet,
- 1075 »Sårade av spjutet; sorgsen var kvinnan.
- »Och ej utan skäl klagade Hocs dotter
- »Över skickelsen, då morgonen kom,
- »Och hon kunde se under den ljusa himlen
- »De sinas olyckliga död, av vilka hon förr haft
- 1080 »Den största glädje i världen. Striden hade bortryckt
- »Alla Finns kämpar utom några få,
- »Så att han ej kunde på valplatsen
- »På något sätt utkämpa striden med Hengest,3
- »Genom kamp skydda de olyckliga spillrorna
- 1085 »Mot konungens man;4 utan de erbjödo dem fördrag:
- »Att de helt skulle inrymma ett annat hus åt dem
- »Med sal och högsäte, så att de skulle äga
- »I sitt våld hälften mot jutarnes söner;
- »Och vid skattutdelningar skulle varje dygn
- 1090 »Folcvaldas son5 hedra danerna,
- »Skänka ringar och dyrbara skatter
- »Av drivet guld åt Hengests skara
- »Jämt lika mycket som han ville elda
- »Frisernas stam med gåvor i ölsalen.
- 1095 »Så slöto de högtidligt å ömse sidor
- »Fast fredsfördrag. Finn bekräftade
- »För Hengest med eder, kraftigt och okränkbart,
- »Att han skulle hålla i ära efter stormännens råd
- »De olyckliga spillrorna, och ingen man där
- 1100 »Med ord eller dåd bryta fördraget
- »Eller någonsin bakslugt omnämna detta,
- »Att de dock följde sin ringutdelares6 baneman,
- »Herrelöse, då de så måste.
- »Om då någon friser med utmanande tal
- 1105 »Väckte minnet av dödshatet,
- »Skulle svärdets egg straffa detta.
- »Eden avlades, och glänsande guld
- »Lyftes ur skatten. Här-scyldingarnes
- »Bäste kämpe7 var redo för bålet.
- 1110 »Lätt skönjbara voro på detta bål
- »Den blodbestänkta brynjan, ett guldbeslaget vildsvin
- »Av hårt järn samt mången ädling,
- »Död av sina sår: ej få föllo på valplatsen.
- »Då lät Hildeburg åt lågan överlämna
- 1115 »På Hnäfs bål sin egen son,
- »Bränna hans kropp, lägga den på bålet.
- »Den arma modern sörjde vid hans skuldra
- »Med klagande ord. Kämpen besteg bålet.
- »Mot molnen virvlade den största bland liklågor,
- 1120»Susade framför högen; huvudena smälte,
- »Sårens portar brusto, då blodet sprang ut
- »Ur leda bett8 på kroppen. Den glupskaste av andar,
- »Lågan svalde alla, som striden där bortryckt
- »Av båda folken; deras kraft var förbi.
- Noter:
- 1. Innehållet i den följande episoden synes vara: Finn, hövding över jutarne, en frisisk stam, är gift med Hildeburg, Hocs dotter. Dennas broder Hnäf har med en skara daner anlänt till Finns rike. Danerna överfallas förrädiskt i Finns borg, och Hnäf dödas. Hans efterträdare Hengest håller emellertid stånd mot jutarne, och ett fördrag ingås. Efter någon tid uppflammar dock fiendskapen ånyo, och nu dödas Finn av danerna, som fått förstärkningar hemifrån. — Sammanhanget är dock dunkelt, och flera uttryck svårtydda och omtvistade.
- 2. Plur. för sing. = son och broder.
- 3. Efter Hnäfs fall blef denne dana-skarans anförare.
- 4. Danakonungens man = Hengest.
- 5. Finn.
- 6. Danernas ringutdelare = Hnäf; dennes baneman = Finn.
- 7. Hnäf.
- 8. = sår.