Beowulf (RW) 26

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Original.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif


Ill. fra St. Aubins "Vita".jpg
Beowulf

En fornengelsk hjältedikt


Översatt av

Rudolf Wickberg


Kapitel 26
Ömsesidiga löften vid avskedet.


Ecgtheows son Beowulf talade:
»Nu vilja vi sjöfarande,
»Komna från fjärran, säga, att vi längta
1820 Att söka Hygelac. Här ha vi undfägnats
»Väl efter önskan: du har varit god emot oss.
»Om jag någonsin kan på jorden med något
»Vinna av dig, mannafurste,
»Genom stridsbragder större kärlek,
1825 »Än jag hittills gjort, är jag strax färdig.
»Om jag får spörja över vågornas ban,
»Att dina grannar hota dig med stridens fara,
»Som hätska fiender stundom gjort med dig,
»Så skall jag bringa dig tusen kämpar,
1830 »Hjältar till din hjälp. Jag vet, att Hygelac,
»Götarnes furste, fastän folkets herde
»Ännu är ung, vill hjälpa mig
»Med råd och dåd att ära dig väl
»Och dig till hjälp bära spjutet,
1835 »Kraftens stöd, om du behöver män.
»Om nu furstebarnet Hreðric ärnar sig
»Till götarnes gårdar, kan han där finna
»Många vänner: bäst är att söka
»Främmande länder för den som litar på sig själv.»
1840 Hroðgar talade och svarade honom:
»Dessa ord har den vise Gud
»Lagt i ditt sinne; ej har jag hört någon man
»Vid så unga år tala visare;
»Du är stark till kroppen och klok till sinnes,
1845 »Vis i orden. Jag hyser förhoppning,
»Om det går så, att sjukdom eller stål
»Eller spjutet bortrycker i den vilda svärdskampen
»Hreðels son, din egen konung,
»Folkets herde, och du är vid liv,
1850 »Att sjö-götarne ej hava någon
»Bättre att välja till sin konung,
»Hjältarnes skattvårdare, om du vill råda
»Över frändernas rike. Ju längre dess bättre
»Likar mig ditt sinne, käre Beowulf!
1855 »Du har uträttat det, att för dessa folk,
»Götamännen och spjut-danerna,
»Skall fred vara gemensam, och vila skall den fejd,
»Den lömska fiendskap de förut hyst,
»Och så länge jag råder över mitt vida rike,
1860 »Skatter vara gemensamma, mången man uppsöka
»En annan med gåvor över dykandens bad.
»Den ringade farkosten skall föra över haven
»Skänker och kärlekstecken: jag vet, att männen
»Stå fast slutna mot fiende och vän
1865 »I allo otadligt efter gammal sed.»
Ytterligare gav honom Healfdenes son,
Jarlarnes värn, därinne tolv smycken,
Bad honom med dessa skänker välbehållen uppsöka
Sina kära landsmän och snart komma åter.
1870 Därpå kysste Scyldingarnes furste,
Den högättade konungen, den bäste av hjältar
Och föll honom om halsen. Den gråhåriges
Tårar strömmade; den åldrige väntade
Båda delarna, dock mera det ena,
1875 Att de modige skulle åter få se
Varandra i samtal. Så kär var honom den mannen,
Att han ej kunde hämma sin själsrörelse,
Utan fäst i hjärtat med hugens bojor,
Längtar hjälten hemligen efter den käre mannen
1880 I strid mot blodet.1 — Därifrån skred då
Den guldstolte kämpen Beowulf över ängen;
Han yvdes över skatterna. Havsvandraren
Låg för ankar, bidade sin ägare.
Då vart under gången Hroðgars gåva
1885 Ofta prisad: det var en konung,
I allo otadlig, tills ålderdomen berövade honom,
Den som skadat många, hjältekraftens härlighet.


Noter:
1. D. v. s. 'ehuru han ej var hans blodsfrände'. Stället kan ock tolkas så: Brann hemligen i blodet längtan Efter den käre mannen.