Beowulf (RW) 3

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Beowulf

En fornengelsk hjältedikt

Översatt av

Rudolf Wickberg

Kapitel 3
Beowulf far att hjälpa danerna.

Så ruvade oavlåtligt Healfdenes son

190 Över denna sorg; ej kunde den vise

Avvända det onda: olyckan var för svår,

Led och långvarig, som drabbade folket,

Den hätska förföljelsen, det största av nattdåd. —

Dessa Grendels dåd sporde i hemmet

195 Hygelacs hirdman, god bland göter.

Han var bland människor den kraftfullaste

I de dagarne av detta livet,

Ädel och stor. Han lät utrusta åt sig

En god vågvandrare, sade sig vilja

200 Över svanens väg söka stridskonungen,

Den frejdade fursten, då denne behövde män.

Föga avrådde honom vise män

Från denna färd, fastän han var dem kär;

De uppmuntrade den djärve, sökte goda förebud.

205 Den gode hade ur götarnes folk

Utvalt kämpar, de käckaste, som

Han kunde finna. Själv femtonde

Gick han till havsträdet. Den sjökunnige mannen

Ledde kämparne till landets gräns.

210 Tiden förrann, farkosten låg på vågorna

Vid bergets fot. Rustade stego

Kämparne uppå stäven; havets strömmar

Böljade mot sanden. Männen buro

I skeppets sköte glänsande smycken,

215 Ståtliga rustningar, sköto sedan ut

På önskad färd det timrade skeppet

Över havsvågor gick då, drivet av vinden,

Skeppet med skummig bog, snarlikt en fågel,

Tills vid samma tid på nästa dygn

220 Det buktade skeppet hade gått så långt,

Att de sjöfarande sågo land,

Blänkande havsklippor, branta berg

Och breda uddar. Då var havet lagt tillrygga,

Sjöresan slut. Därifrån stego

225 Väder-götarne snabbt uppå landet,

Bundo havsträdet. Pansarskjortorna,

Krigskläderna rasslade. De tackade Gud,

Att färden över vågorna gått lätt för dem.

Då såg från strandhöjden Scyldingarnes utpost,

230 Som skulle hålla vakt över havsklipporna,

Glänsande sköldar och redda rustningar

Bäras över plankan. Han vart nyfiken

I hugen att veta vad det var för män.

Sittande till häst, begav sig då till stranden

235 Hroðgars tjänare, svängde med kraft

Den starka lansen, talade och sporde:

»Vad ären I för rustningbärande,

»Brynjeklädde män, som så kommit styrande

»Den stupande kölen över havets stråt

240 »Hit över vågorna? Jag har varit en tid

»Utpost vid gränsen, hållit vakt vid havet,

»Att ej någon fiende måtte med skeppshär

»Göra danernas land någon skada.

»Ej ha sköldbärande män tagit sig för att komma

245 »Hit mera öppet: I han ej alls vetat av

»Ord och löfte av stridens främjare,

»Fränders bifall. Aldrig såg jag större

»Jarl på jorden än en av eder är,

»En man i rustning; ej är det en huskarl,

250 »Smyckad med vapen, om ej hans yttre ljuger

»Hans makalösa gestalt. Nu vill jag veta

»Eder härkomst, innan I fån gå

»Som löse spejare härifrån vidare

»I danernas land. I, fjärran boende

255 »Havsbefarare, hören nu min

»Rättframma tanke: att ju förr dess bättre

»Giva tillkänna varifrån I kommen.»