Beskrifning öfwer Tornå och Kemi Lappmarker

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Temaside: Samisk religion og mytologi

Johannes Tornæus

Beskrifning öfwer Tornå och Kemi Lappmarker

1681

Uddrag af
Prostens och Kyrko-Herdens J Tornå
Mag. Johannis J. Tornæi Beskrifning,
Öfwer Tornå och Kemi Lappmarker
Författad 1672, Tryckt 1772

IV. De Religione. Om Religionen.

Nu måste man något Specialius i hog komma et och annat uti Lapparnes wäsende. Först om deras Religion, den uti deras första intråde til Fjällar, slått ingen hafwer warit utan idel afguderi och widskepelse. Dock hafwa de intet dyrkat Elden, more Orientalium Det är aldrig igenom någon gammal tradition hördt, ehuru wäl någre, Olaus Magnus, som då Archiepicopus skulle ware, eller någon annan därom så memorera. Hadd fast bättre warit, at den gode Herren Olaus Magnus hade bekymrat sig om Lapparnes Christeliga omwändelse til saligheten, än han sådane ficta in mundo divulgerar.

Det är nog at Lapparne som då woro non baptizati, hafwa dyrkat icke bättre än Elden, utan Creaturas multo viliores: gråstenar, Stockar och Stubbar, hwilka de sjelfwe med fötterna tråda, och röra hwart de wilja. Dem upsatte de för Gudar, dem tjänte de, dyrkade och för sina Gudar ärade; at så många Lappbyar, ja snarast sagt, så många Lappar woro, så många Gudar hade de hwar på sit ställe och Träsk, dem de kallade Seitä. Af hwad Språk det Namnet är tagit, wet jag icke, utan det kan wara af Lappiska Original-Språket. Sådana Stenar upsatte de på högt eminent Rum, den Seitan som hela Byen dyrkade, eller på wacker gräsmark, dem som enskylta hwar i sit Träsk, där bredewid och särdeles tilbådo, och af dem god lycka begärade. Under och alt omkring sådane seitar, strödde de och i ordning wackert struko grönt granris; men om Sommaren grönt Löf. När det war blekt och förtorkades, lade de friskt i stället och beprydde det rummet alt om kring. Där kommo de wißa tider tilstädes om Helge-dagar och eljest, när dem något mißgick, eller de någon olycka fingo, utfriade sig med Högtiders kläder, gjorde sin bön och devotion, där offra de de Will Rens hornar til stora högar, af hwilka Hornhögar än på många rum synas, där någon Seitä har stått. De sten Seiter hafwa ingen Figur eller skapnad, hwarken af Naturen eller med händer gjord, utan en släät och gemen gråsten, somliga swarta, fula, gropota och iholiga, som de af watten och forßar uptagit hafwa. Trä Seitar hafwa icke heller naͤgon skapnad, utan eljest en stubbe på sina rötter, eller en stolpe nedersatt utwald och helgad at tilbedja.

Men där det stora Torna Träsk utfaller, äro på en holma midt uti en stark brinnande forß som kallas darra, lika som människjor: Af dem stå i rad främst en stor Karl efter honom 4 stycken andra i folkskapnad och hattar på hufwudet. Dock ingen Lapp wet säga huru de ditkomne äro ei heller åro de dyrckade wordne, efter folcket swårligen på den holmen komma kan. En Namnkunnig Seita har fordom stått midt i Tornå Lapp-mark, den de kallade Viran Acka; h: e. Lifländers Kärling; til henne hafwa alle omkringliggande Lappar sökt, och henne hafwa de offrat. Birkaler hafwa kastat henne en gaͤng laͤngt bort ifraͤn sit rum, efter hon war intet annat än en trästubbe: likwäl hade hon kommit i sit rum igen; men nu är samma förruttnad. Inga flera afgudar hafwa Lappar dyrkat, förutan Seitar: inga Renshorn, sasom somlige, de där intet annat berätta weta, sagt, at Lappar dyrka Renshorn; huru skola de dyrka det, som de til sina afgudar offra? Stor-Junckaren weta Tornå och Kemi Lappar intet af, näppelig ock Pithå, och Umå Lappar. Utan allenast så mycket jag understått har, är den store Junckaren i Lulå mark allenast wid Grå-Träsk, uti et Berg sig uppenbarandes. Hwilket så är kundskapat, at en Fogde med sit följe, reste däröfwer: da Lappen den honom ledsagade, kom gent emot Berget, satte han sit Yxe hörn uti Isen och hwarflade där omkring, Stor-Junkaren til ära och tjänst. Ty han sade at Stor-Junkaren bor i det Berget. När Fogden frågade: Hwad godt gör Eder den Stor-Junkaren? Sade Lappen: Då wi roo och fiska i detta Träsk, så står han på stranden, har en liten bößa i handen, då wi roo står han i båten, när han ser flyta en fogel, skjuter han honom och gifwer åt oß: Han är wacker, lång karl uti swarta junckare kläder, men fötterne åro lika som Fogla-föttter. Hæc Lappo. Mera tjänst har jag icke kundskapat, at wid grå-Träsk, Lapparne gjöra åt sin Stor-Junckare.

Man kommer åter til det förriga. Efter Diefwulen icke hade magt de Seitar viva voce gifwa swar, såsom Oraculum Appollonis; Så stiftade satan et annat medel därtil, nemligen, et Instrument, som de sielfwe kalla quoubdas och Kanuns h. e. Lapp trumba, rättare troll-trumba. Hon är gjord af trä aflaͤng, figura ovali, öfwerdragen med sämskadt Ren-Kalfskin, därpå med röd färgad alebarck målade allehanda Imagines. Först hafwa de denne dividerat med öfwerdragna Linier, uti trenne regioner: uti den södra ändan är Norrland, och neder-Tornå Kyrcka, Prästen, Fogden, samt andra saker, hwadi Norrland wanckar, så ock en gerad wäg ifrån Tornå til Lappmarck, därpå se de och spå hwad där händer, huru snart Prästen och Fogden eller någon annan wordig til dem skickad warder. Et hi vocant se beneficos, utpote qui mala non tentant, aut sinistri quid ominantur..

Uti Norr-ändan är Norrige med sina saker och Lägenhet afmaͤladt: midt på är Lappmark, som största Regio är, och har uti Instrumentet största spatium; Derpå äro med rödt afmaͤlade allehanda Djur som hos dem wancka, såsom will-renhopar, hwar de skola finnas; tamd Ren borttappad, hwar han är; Ren-Kalfwar om de skola lefwa; därpå står Björnar, Räfwar, Ulfwar och allehanda skogs-Djur; godt Notewarp och Fiske-drägt; därpå är målad en sjuk människja, om hon skal blifwa bättre; Barna föderskan, om hon må få en lyckelig födelse: Döden, om den eller den människja, eller den kranke på sote-sängen dö skal etc. Ehuru wäl somlige kalla sig med deß usu, beneficos, men man maͤ hålla dem alla maleficos; ty de bruka alla uno principe ac seductore diabolo, quamvis fere nescientes. Huru de bruka detta Instrumentet: om det är hela byß solennis caussa, så kläda de sig, synnerlig deras Qwinnor om helgedagen uti sin prydning och bästa kläder, komma tilsamman: Instrumenti peritus faller på knä, de andra med honom: han tager Trumman i sin wänstra hand uti grepet som under är: han har en indicem löös därpä (som de kalla arpa) midt in Centro instrumenti, af allahanda Järn, Koppar, Mäßing, Silfwer-länkar in forman ranæ reptantis sammanfogat: sedan har han en liten Ben-hammar i handen den högra; forma T, tau: han håller trumman uppe högt med wänstra handen, begynner slå sakta alt kring om indicem, hwilken sakta upspringer på trumskinnet, och rörer sig til någondera sidan: då begynner han slå hårdare på, så länge index kommer på något Signum som han weta will: då menar han sig rätt hafwa drabbat; hwarom icke så går det Contra och hans Propositum lyckas intet. Alt sådant spectakel sker med en hög ljud sång, så at Præsentes intonera med, lydandes: Så bedje wi, så bedje wi etc. Sed quem adorant Kan ingen annan wara, utan deras Skogs Gud Seitä. Ty om de låtta på will-Renar, hwar de finnas och råka på; tå låtta de straxt efter på samma sätt hwad Offer afguden för sin wälgerning hafwa will, at han wist dem will-Renar. Såsom det allom dem, som med Lapparne förr umgaͤts hafwa, wäl kunnigt är. En mig wäl bekänd, hade uti Enarby, Kemi mark sedt, at de med sådan trullkonst laͤttade, hwad Creatur afguden, för sin wälgärning hafwa wille, då föll Låtten på en hund: Strax caputerade de hunden, och foro därmed solenniter til afguden. Woro mycket referera om sådan deras oloflig konst; men det förtryter tala om sådana djefwulska saker och hans bedrägeri.

Dock maͤ iag det uppenbara, huru de blifwa trullkarlar? Alla Lappar hafwa intetsamma natur, ej heller äro lika konstiga däruti, icke heller weta, eller nu på denna tiden, willja weta af Trolleri. Men somlige blifwa sådane af naturen, somlige ex informatione et usu.

De som af naturen blifwa sjuke in pueritia, tå lärer han något i sin swaghet begynna at phantisera, blifwer han andra gången hårdare sjuk, då faͤr han se och lära mer; men blifwer han tredje resan betagen, det är swårast och går på lifwet: da får han se alla djefwulska syner och blifwer i trollkonst perfect lärd. Det hafwa de sielfwe, sådane incantatores för mig bekändt, de som hafwa lefwererat sina trummor ifrån sig, och låfwat öfwergifwa sådan ochristelig konst . Men därhos säga de, at de som af naturen och sjukdom sådan konst hafwa fått, at de likwäl utan trumma, se frånwarande ting ehwad de wilja eller icke. Såsom för några år sedan, en medelaͤlders Lapp (han lefwer än) bar til mig sin trumma, den jag länge påyrkar hade. Sade han: ändock jag denna nu bortgifwer och gjör mig ingen annan trumma, så ser jag likwäl, nimirum absentia; och tog mig sjel til Exempel, sade alt hwad på den resan mig händt hade, och det war alt så sant. Hwad skal jag gjöra med mina ögon, sade han, jag ser om jag wil eller icke? Så ser man hwad djefwulens kraft wärkar i dem, hwilka han en gång fångat hafwer, at de bredewid den räͤtta Gudstjensten och de helga Sacramenters bruk, måste och hafwa djefwulska syner, at de hans onda wilja och förehafwande därföre ära och prisa måge. Men jag sade til samma Lapp, at han lög altsammans hwad han om min resa sedt hade. Ty jag wille intet at Lappen skulle berömma sig af satans uppenbarelse, det han någon sanning berätta månde.

De Lappar som igenom Information komma til trollkonst, det jag icke wäl hade trodt, sedan jag denna berörda Lappens bekännelse hörde, at djefwulen skulle hafwa en sådan magt, eller at Gud wille tillåta en människä, som är född på nytt igenom Watten och Andanom, skulle så wida warda förd uti diefwulens garn, at hon så aldeles blifwer hans träl och amanuensis. Men nu måste jag tro det, at satan af Guds tilstädjelse, för otro och obotfärdiga syndares skull, kan aldeles en nyfödd människa til et ewinnerligit lif, intaga, och henne genom sit Partie och anhang sig til lif-egen giöra, så at en, sedan han är kommen til sit rätta wett och förstånd i Christi kunskap, låter förföra sig af diefwulen och hans Ledamöter, blifwa argare och wärre trullkarl än den som af ungdomen böjelse därtil haft hafwer. Såsom i denna förflutna Winter År 1671, uti Kemi mark äro många trullkarlar yppade, de där mycket ondt gjordt hafwa, lärde af sina Fäder: De hafwa gifwit ifrån sig sina trummor så stora och breda, at man icke kunde föra dem utföre; ty de rymdes intet uti ackia (som Lappar bruka för släda); utan man måste bränna dem up i Eld. Ibland hwilka trull-Lappar war en sina 80 år gammal, sade sig den diefwulska konsten hafwa lärt af sin fader på sit 10:de ålders år. Densamme bekände sig hafwa uti Kemi socken år 1670 förgjordt en Bonde, at han föll uti forßen, för et par Wantar skull och blef borta: han blef dömd från lifwet och fängslig nederförd; men då han skulle föras i Landsens fängelse til Pithå, trullade han sig sijelf ihjäl, ty när han frisk och sund sattes i Släden, blef han död in puncto, som han förr hade sagt, at jag kommer aldrig under Skarprättarens hand. Wore något säga om deras trollkonst och afguderi, som den onda andan lika som sit Capell, bredewid den rätta Gudstjänsten stiftat och hos Lapparna continuerat hafwer, alt därifrån Lapparne den rätta Religion och Christi tro annamat hade. Men hoppas man, at genom Guds werckan, höga Öfwerhetens alfwariga straff öfwer sådant Partie, och genom Presternes gudeliga nit, satans magt mer och mer dämpad warder. Jag sade detta särdeles om Kemi Lappar, därföre, at hos dem hafwa mest Troll-Karlar warit, efter de gräntsa ihop med Ryska Lappar och Casteller Kåla-Hus, där som största Troll och Venefici af begynnelse warit hafwa och än äro, warande intet ransakade ej heller näpste, alldenstund de alle äro af den Ryska och Grekiska Religionen

V. De Christianismo. Om Christendomen.

Nu måste följa mera om Lapparnes rätta Christeliga Religion. Til Christendom, Döpelse, Guds rätta kunstap och til trona, äro Lappar aldra först komne uti Högloflige i Åminnelse Konung JOHAN den IIIdjes tid. Han hafwer skickat Prester til Lapparna, som dem döpte och underwiste. Jag hafwer intet förnummit af de gamla, at Lapparne skulle satt sig däremot eller intet welat, säsom Hedningarna giorde emot Apostlarna, och finner i förstone wid Åbo emot Biskop Hinric, den dedråpo och mördade; dock kan, utan twifwel in Archivo Regni finnas rätt Historia om Lapparnes primo Christianismo. De gode Prester hafwa wäl uti begunmelsen och altsedan gjordt sin mögeligaste flit in simplicibus Elementis fidei, lärt dem enfaldeligen läsa partes catecheseos, Fader wår, trons Artiklar, Tio Guds Bud, etc. Hwilket alt war et godt fundament, til widare. Dock feltes dem mest det rätta förståndet däruti: men likwäl hafwa de warit devoti uti denna superficiali cognitione Dei. Jag talar nu om Tornå och Kemi Lappar allena, efter Digniss. Collegium Antiq. hafwer skrifwit Pastoribus in Pithå & Umå, at de äfwen så skola gjöra relationer om deras egna Lappar. Derföre lämnar jag deras particularia dem sjelfwa til. Dock uti Generalibus äro alla Lappar ens. I Konung CARL den IX:des Högloflig i Åminnelse eftersta Regements tid, begynte byggas Kyrkor i Lappmarcker, Tornå mark uti Enotekis en Kyrka Anno 1600. Den andra upsattes 3 år därefter Anno 1603, uti Juckasjerf, alt med Kronones omkostnad. Jag sade på stan at Lapparne woro nog devoti in simplici cognitione, så hafwa de ock en part med wercket det bewist; ty i Tornå mark är en Lappby midt i Fjellar, kallas Rounala, på den tiden rike och behåldna Lappar. Där woro Try bröder beskedelige män. Då de sågo Exempel af Kyrkor som upbyggdes, togo de samme Try bröder, af et gudeligt nit sig före, upsätta i sin by en liten wacker Kyrka; Timber förde de öfwer fjällar ifrån Norrige, och köpte en liten wacker Klåcka därtil. Uti den Kyrkan hafwer jag begrafwit en gammal Lapp-Prest; ty han på sote-Sängen sade: Här ibland Lappar wil jag ligga begrafwen, at de skola stärcka sin tro, om de dödas upståndelse, som jag dem ofta inbillat hafwer, at de skola igen med mig upstå på den yttersta dagen. Den Presten hette Dominus Georgius. Sedan genom Guds nådiga werkande, ifrån Anno 1640 hafwa Lapparne i Tornå och Kemi marcker hwilka när ihopgränsa, wackert augment in Catechismi Lectione och Intellectu tiltagit därtil hafwer warit ett godt och bequämligt adminiculum en liten Finsk Catechesis uttagit och extraherat ex majore Catechesi Lutheri, med korta frågor och klara swar, den jag try gånger hafwer låtit uplägga och af Trycket utgå. Men nu är åter mangel på Exemplaren; ty måste jag än låta trycka dem så at Lapparne nödiga Böcker hafwa kunde. Först jag til Tornå kom Anno 1640, tog jag en snäll Lappe-Pojke til mig, informerade honom wäl til läsa och förstå sin Carechesin, sedan försände honom til Lappmark, at han blef en tid hos den ena och andra Lappen, lärde deras Barn A. B. C-darium och Catechesin; därefter lärde de af hwarandra, at i Tornå mark äro få af ungdomen, som icke kan i Bok, allenast de få nu nya Exemplaren för dem som tilwäxa. Tå jag eller Comminister, är uti Lappmarcken, så måste man wißa 3 timmar eller fyra hwar dag wara med dem i Kyrkan; först begynnandes med wanliga Sånger och Psalmer af Christi pinos Historia, det de förra icke hafwa warit wane til, ei heller kunnat melodier; altså brukar man samma sång, så länge at de lära den och kappas de med hwarandra, hwilken af dem bättre kan. Sedan stiger Prästen in Suggestum, precib. præmissis, proponerar Carechismi Quæstiones, eller Christi pinos Historia, identidem idemrepetendo, ut intelligant ac teneant: när han nederkommer examinerar han personatim det samma: det gifwer dem sådan stimulum och aktsamhet, at det Examen gjör mera frukt, än sjelfwa Concio Catechetica; så at gamla Qwinnor taga och tämmeligen til. De unge äro wäl quickare; och det Qwinfolk som ifrån Norrska Lappar igenom giftermål hitkomma (ehuru de Norske äro mera grobianer än deße) lärer snart det Finska Språket och Catechismi förstånd; men unga Karlar måste lägga Boken ifrån sig, tager händerna för sin ögon och swarar til frågor, så at man hafwer hugnad däruppå at höra. Men det gamlaste folk, dem man icke med klubban mera wett kan stå in i skallen, de blifwa i det förriga quasi in sensu communi et superficiali cognitione Dei. Hoppas man dock, at de genom Guds Nåde, så wida äro uplyste, at de kunna salige warda, efter de icke hafwa förfölgt eller föraktat Guds ord och de fromma.

Jag måste och det bekänna, at de Lappar som wistas in emot Norrige, hwilka de Nordiske kalla för Fiäll-Finnar, de hafwa intet så wäl lärdt Catechismum, som de andra, om hwilka nu sades. Orsaken är, at de intet wilja låta sina Barn lära i Bok, som jag dem budit hafwer; de blanda ihop tre Språk, Finska, Norska och Lappska. Likwäl läsa de alla simplices partes Catecheseos och hafwa godt forstånd om de heliga Sacramenten, om Gud och deras ewiga salighet, äro sediga, renliga, tuchtiga och förståndiga, låta icke heller mycket narra sig förr än Bößan och Bågan äro uti handen. Hos dem finnas inga Seiter eller Skogs-Gudar, icke heller bruka de Trummor, ändock de gränsa nära til Kemi mark, som äro deßa Byar: Kouto-Keino, Aivovara, Teno och Uzio-kiy. En ung Lapp, första gången jag dit kom, war allenast uti Teno By, som hade en Trumma. Honom rådde och förmante jag ifrån deß bruk: Han hörde mig wäl och lydde; men efter hans moder war sjuk, frestade han likwäl, slog på sin trumma, at modren måtte wederfås, och blifwa bättre. Medan jag war längre bort, til en annan By, blef likwäl modren död: då sade Lappen, han hette Clemmet: Nu tror jag wara sant det Prästen mig sade, at Trumman hjelper intet, tog så sin Trumma, högg henne i små stycken och under isen stoppade.

Efter jag nu kort hafwer sagt om Lapparnes Christendom, wil också litet förmåla om deras Christendoms frukt, hwad den hos mången werkat hafwer: uti en By Påldo-Järf, bodde en Lapp, hette Påder Päjviä, en ärlig, wälbehållen och Gudfrucktig Lapp. Han wardt död för twå år sedan och hade många Söner, hade ock en tid i förstone med alt sit husfolk troligen tjänt och dyrkat sin Seita; men det hände sig en gång, at Renarne begynte mycket dö för honom, därföre han anropade och flitigt ärade Seitan, men det hjalp intet; Renarne dödde immerfort. På sistone drager han med alla sina Söner til afguden, förer med sig många Laß torr Wed, pryder wackert, med friska granqwistar kring om, gifwer honom offer, de hudar med bellingar, horn och hufwud, som han af de döda Renar dragit hade, falla alla på knä, innersigen bedja Seitan, at han med något tekn sig uppenbara wille, om han en Gud wore: När på sådant, tecken intet syntes, ändock de hela dagen lika som Baals Propheter (1. Reg. 18.) tilbedit hade, stodo de upp ifrån sin förmenta gudelighet och kastade all den torra Wed som de medfört hade, uppå afguden, och tände Eld på honom och så upbrände hela Bys afguden: då Hans pagani wille dräpa honom derföre, swarade han lika som Gideon (Jud. 6.): Låt afguden hämna sig sjelf på mig. Denne Lappen Päiviä, war så fast i sin tro, at da öfwerdådige kämpade emot honom, och sade sig wilja trolle honom, begynte han sjunga emot dem Trones och Fader wårs sånger. item Nu bedje wi then Helige And. O! tu helige Ande kom, slit sönder djefwulens snaro etc. Han brände sedan alle Seitar, hwarest han dem fann, och sände sin äldsta Son som hette Vuollaba til at bo i den namnkunniga Lappebyn Eenar, som skattar til tre Konungar, at han där måtte förbränna alla deras afgudar och Seitar, hwilka i den byn rätt många woro, det Vuollaba ock efterkom, och därföre måste han dem undfly uti annat Konunga-Rike Norrige, där bor han än. Den samme hafwer in perpetuum förswurit Brännewin, efter han en gång Excess därmed gjort hade. Andra Lappar nu mera icke heller akta Seitar och afgudar. Så hafwer nu Gud in desolationem regni satanæ, af hans egna tjenare och dyrkare, af sjelfwa Lappar uplyst och med trona begåfwat, såsom med Päiviä skedt är, hwilket hans gudeliga nit, alle hans Söner och flere gudfruktige Lappar efterfölgt hafwa; så at Guds Ord är dem en glantz i ögonen, hwarefter de wandra måge. Men Gud bättre är fördenskul icke alt rent och purt; utan djefwulen såår altid ogräs ibland Hwete. Såsom ock näppelig någon Församling i werlden finnes, där icke någon zizania finnes ibland; därföre bör oß icke allenast för oß sjelfwa, utan ock för de benägne Lappar til afguderi, bedja Gud, at han dem och oß med sin Heliga Anda uplysa och regera wille.

VI. De culta Divino. Om Guds tjänst och Dyrkan.

Helgedagar räkna Lappar, som i Tornä och Kemi mark boendes äro af Finska Psalmböcker, eller Manualer, som af Swänska, på Finska tungomålet är afsatt, däruti 10 böcker finnas: 1. Calendarium. 2. Sång- Psalmer. 3 Evangelia och Epistler med Collecter. 4. Lutheri Cateches. 5. Symbolum Athanasii. 6. Handbok. 7. Passio Christi. 8. Jerusalems Förstörings Historia. 9. Davids Psaltare. 10. Bönebok. Detta Manuale bruka ock alle Finske Församlingar i Österbotten. De Lappar som i Finska tungomålet icke så kunnoge äro, såsom de som ifrån Norrige komma, de bruka det Lappiska Manuale, som efter Drottning CHRISTINAS befallning jag efter det stora Swenska Manualet, på Lapska transfererat hafwer, däruti aro 10 Böcker: 1. Davids Psaltare. 2. Salomons Ordspråk 3. Salomons Predikare. 4. Syrachs Bok. 5. Lutheri Catechesis med Hustaflan. 6. Hand Bok. 7. Evangelia och Epistlar med Collecter och Böner. 8. Passio Christi. 9. Jerusalems Förstöring. 11. Böne Bok. Eljest hafwa mest alle Lappar deras egit Calendarium eller Rimbok, såsom Bönder i Swerige hafwa deras RimstafwarDeraf räkna de just alla årsens tider och Festa fixa. Jag hafwer och underwist dem weta Annum bissextilem, som sker hwart Fjerde År. Noga wäl hålla Lappar Sön- och andra Helge-dagar och de stora Festa om Året; Därtil hafwa åtskillnad imellan Apostla Dagar, och imellan St. Johannis Baptistæ, Michaëlis och Alla Hellgons dag, den de högre skatta än Apostla-Dagar: oansedt Presten då icke är hos dem, så hålla de sig likwäl ifrån werck-arbete, gå i sina helgedags kläder, bruka böner och annat Gudeligit; men de unge få mäst lära i bok: Om någon arbetar och bryter helge-dagen, så klaga de andre för Presten när han kommer om Marcknads tiden, då alle Lappar små och stora äro tilstädes, komma de hwar dag i Kyrkan, därom förr är sagt, sedan uträtta de sina werdsliga syslor med Fogden och med Borgerskaps handel. Men aldraförst bära de Barnen til Dopet och fordra deras hustrur til Introduction. Altarens och Döpelsens Sacrament wörda de högt, aldeles som hos andra Christna: De böra i högt wärde hållas. Uti alt deras Kyrko-wäsende, akta de med gudelig Devotion, alla de Ceremonier som eljest uti hela Swerige brukas. Först de komma uti Kyrkan, falla de på knä och läsa under Mäßan, såsom ock under Predikan ställa de sig stilla; ty man ock om Söknedagarne ofta måste hålla dem mässa, absolvera och Sacramentet administera; efter som man i stora Byar eljest icke hinna kan, sådan Gudstjenst at förrätta; ty för den wida marken skull och flera Byar, som förestå, får Presten intet töfwa öfwer 14 dagar, uti et marknads ställe; dock uti de fåå weckor, få Lapparne mera Kyrko-tjänst än de Bönder, som bo neder på Landet och långt ifrå Kyrkan belägne äro.

Om dagen de skola gå til absolution och Altarens Sacrament, hålla de sig nycktre så at de icke dricka en drick wattn, sedan hela dagen taga de intet Bränwin; om någon det gjör, honom hålla de intet för en rätt botfärdig Christen. Druckne töras de intet komma i Kyrkan, om någon det gjör, så uppenbara de andre, och Prästen låter köra honom ut, och han måste til Kyrkan plickta därföre. Om någon är borta ifrån Kyrkan, låter Prästen Klockaren och Profossen söka honom upp, där han hafwer gjömt sig hos Borgare til Brännewins frukost, honom taga de hufwudbonaden af och bärat in sacrarium, det skal han af Klockaren igenlösa. Tilförene, ante Christianismum & postea, hafwa de sina döda begrafwit uti skogar och inhuggit dem uti iholiga trän; ty dem war mycket beswärligit, besynnerligen om sommartid föra de döda 10, 20, 30 milar til Kyrkegården eller til rätta Lägers-Plats, efter Lapparne ingen sådan fordenskap om sommaren hafwa. Ty Renen drager ingen ting om sommaren, utan allenast twå bylltor på bägge sidor. Nu föra de alla uti Lik-Kistor sina döda til Kyrkogården, eller uti deras gamla Lägersrum, så framt dödsmål sker icke om sommaren och wid aflägen Ort; eljest måste de begrafwa dem där, och Presten om wintern reser dit och håller Lik-Sermon öfwer Liket. Därtil kallar Lappen Förwanter, närmaste Slägt och skänker dem et qwarter eller ½ stop Bränwin på graf-backen, därmed är begrafningen ändad. Deras döda sörja de noch och följa dem til grafwen, lika som andre Christne uti sina wärsta kläder. Wackra Korß gjöra de öfwer grafwen och skära den dödas namn och numerum anni därpå; de som begrafwas in uti Kyrkan, låta smida wackra hörniga järnkorß och slå på grafwen, somlige af kläde skjära konstiga korß och slå på Kyrko-wäggen, eller under taket där den döda ligger. En gång för några år sedan begrof jag en åldrig Qwinna uti Kyrkan, när jag Ceremonien ändat hade, sprang hennes Man ned uti grafwen famntog Lik-Kistan, och wille icke därifrån förr än jag befalte Klockaren kasta mull på honom, och låddes såsom willja begrafwa honom tillika med sin hustru. De som i Kyrkan begrafwas, betala Lägerstaden med en Riksdaler, eller med des wärde til Kyrkans uprättelse. När Kalfwar begynna dö, sa offra de en kalf hud til Kyrkan på Altaret under Prestens fötter, och på Predikstolen, wäl många med klöfwar, hufwudet och horn sammanhängande (sådant de sina Seitar fordom offrat hade) utan twifwel därigenom bätter lycka hoppandes.

Kilde

Prostens och Kyrko-Herdens J Tornå Mag. Johannis J. Tornæi Beskrifning, Öfwer Tornå och Kemi Lappmarker, 1672/1772
Faksimil: Umeå Universitet – Digitala samlingar