Brudstykker uden titel

Fra heimskringla.no
Revisjon per 8. okt. 2021 kl. 11:03 av Carsten (diskusjon | bidrag)
(diff) ← Eldre revisjon | Nåværende revisjon (diff) | Nyere revisjon → (diff)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Runetromme
Norsk Folkemuseum, Oslo.


Petrus Noræus
(f. 1618)

Brudstykker uden titel

1686


I

[S 165: Till detta är wijdare kunbart wordet af en trogen Lärare i Sillbejocks Försambling Dno Petro Noræo, som om Matthiæ tijdh kom in uppå någre Lappar som giorde sina Offer, således att winna Lycka till Renars förökning och wältrefnad när dhe den tijden slachtade sina Brunrenar eller Reentiurar, och giordes af Lapparne twäggiehanda Offer som föllier:

1. Att the alle slachtade Brunrenars Horn, item af en Brunreen samlade tillhopa alla Benen uthaf hela kroppen det minsta medh det största, af hwilka alt kiöttet blifwer afskurit[1], och desse Been sedan medh samma Reens blodh bestänkte och[2] neder i Jorden grafne, och ett Träbeläte[3] giordt af Biörk upsatt mitt ibland Benen uprätt ofwanpå Jorden medh Blodh bestänkt, der widh bundet Membrum genitale på Brystets ställe nedanför ansichtet.

2. När dhe Offret som tillförende hade tillredt, tillijka medh ett Beläte, giorde dhe en Lafwa 3. alnar hög, och widh pass 4. eller 5. alnar bred, der på lades af en annan Reen, den Benen och Belätet widh Benen sattes uprätt; då tillfrågade Läraren dem hårdeliga till hwad ände dhe det giorde, der till swarade Lapparne, att dhe effterfölgde sina Förfäders gambla Stadgar, och offra Jorden, therföre att hon först föder theras Renar. 2.) att hon icke skulle upskiuta någon Siukdom af sigh, som Renarnes Fötter Siukdom tillfogade om Sommartijden, då dhe mästendels der af äro illa behäftade. 3.) Att Jorden och skulle gifwa tillijka medh födan deras Brunrenar, som lefwa, en kraftig Coitum, derföre offra dhe genitale Membrum widh Belätet bundet, som förr sagt är, att Reenmachten måtte till ett stort Taal förökas; ty Matthiæ tijdh äro Renarna i största brunsten kåta. Till det Offret dhe satte på Lafwan eller Theatrum, när dhe tillfrågades, swarade dhe sigh skola offra Thordönet, för hwilket dhe storligen förskräckias, att dem sielfwom tillijka medh deras Renar af Liungelden intet ondt skulle wederfaras, och att Tordönet af sina mörka och tiucka Skyar, wille gifwa torfweligit Rägn till Gräswäxten och Reenmosan etc. Detta alt af hednisk deras Förfäders afgudiske wana, som nu intet så groft i Pijtheå Lappmark förspöries, som, ty wärr, i Luleå Lappmark, som borde af Directorer Werldslige och Andelige medh trogne förmaningar och Straff uthrotas[4].]


— — — — — — — — — — —


II

Förorsakas iag mig för Eders Faderlig Högwyrdigheet beswära och med tårar klaga öfwer nogras förhärdan här i Lappmarcken, med sin fördömlige wijdskieppelse, och afgudadyrkan i Trummor och Offer: det iag nu i höst befandt, när iag af nijt å mina Embetes wägnar omkring reeste i fiellen till deeras byar, att besichta (!) deras wäsende (ty om hösten när slachtetijden är, hafwa de sin största wijdskeppelse, och afgudadyrkan med offer) och gläder iag mig i det iag förnimmer att Gudz helga ord hafwer genom then helga anda burit frucht hoos wåra åhörare i Sillbojochz försambling, är att sees där af, att iag icke fant hoos dem sådan wijdhskeppelse nyliga giordt, utan fordna, ibland dem nembl. som iag hinte visitera, om the andra wåre åhörare weet iag icke seia, som liggia öfwer fiällryggen neder i Nåriges gränsan tijt iag eij räckte: Nu ibland desse wåre åhörare, war een som hörer Umeå försambling till, Erich Eskillsson benämbd een förhärdat lem, och alldeles gudlöös menniskia: till honom gick iag och, att besee hans (helgedom) tå fant iag där ohörlige månge wijdskeppelser, både tillförenne giorde, såsom och i detta åhr, månge otahlige Trägudar och beläten somlige i jorden nedergrafne, och till somlige war giordt ett theatrum eller lafwa högt upp i wädret, det förstörde iag, tog ett beläte med mig där ifrån, såsom och hans Spåtrumma; Een Länzman hade iag med mig, samt fierdingzmannen, och een annan Lapp så att iag war sielf fierde. Enär iag nu war ifrån hans by reester till fiells på hemresan, hafwer han i medlertijd förskaffat sig twå öfwerdådige Sällar ifrån näste by doch under Umeå försambling benämbd Tore Nilson, och Eskill Jddeson, sin Broderson, när Wij wore komne wijd pass twåå mijhl ifrån hans by till fiäls, strächte han Erich Eskillsson effter oss sielf tredie med skrij och rop, staffrar och käppar i sine händer, höötandes till mig och mitt medföllie att iag skulle skaffa honom hans Trumma igen, iag blef förskräckt för sådane ötwerdådige sällar, sade doch till honom, förgrip tig icke på mig, tu giör tig sielf skada, ty iag går på Gudz och kongl. Maijs:ts wägnar och med förbud om sådant: Han swarade; Jag achtar det inthet. Ty iag är wähl Rijk: iag har wähl rådh att fylla Konungens pungan [om] iag nogot Exorbiterar, min trumma skall tu lefwerera ifrån tig, eller det blifwer annat af, när iag tå icke wille gifwa trumman ifrån mig, röfwade dhe henne ifrån oss, såsom öfwerdådige meniskior, och foro sina färde, med månge försmädelige skiälsord, detta låter han nu omkring sprida i Lappmarken sig till beröm, att han ingen achtar, samt förbrår the andra Lapparna, som hafwa öfwergifwit sådan afgudatienst. Skulle nu een sådan uppenbahr förhärdat menniskia få slippa (det ohörligit wore) så skulle och andra, som öfwergifwit hafwa, åter af een sådan taga förargellse, och wijdare afgudar tiena, såsom det inthet på sig hade, om thet icke blefwo af höga öfwerheeten undertagit och straffat. När iag i hans koja om afftonen hölt böön och wij alle fölle på knä, wille han inthet oansedt iag åhtskillige gånger honom där till mante, uthan lade sig ned på sijda, iag sade till honom; Hwij hafver tu icke bekymber och åhoga för din siäl, hvij lärer tu icke sielf läsa, såsom och tine barn, neij respondet: wij hafwe alldrig tijd att läsa för wår myckne boskap, till detta hans tahl swarade iag honom med Explication de Epulone luc. 16. men alt förgäfwes. Denne Erich Eskillsons ållder, är wijd pass 60 åhr. Han är och i sanning full af förgiengelige rijkedomar Sillfwer penningar och wähl tusende Rhener. Denne samme sälle war här wijd Sillbojåch d. 3:die Sollenne bönedagen, och när han hörde mig predika om offer och afgudadyrkan, att de som åffra, det offra dhe diefwlen. Och förmante idkeligen där ifrån på Herrans Gudz wägnar. När han tå uhtgår på körkiowallen, får han een annan med sig, Amund Thorson benämbd, ifrån Torpunjaur, och säger tå, att iag skiällte på Predikestolen his formaliis: Det är under att han will skälla om wårt afguderij, han må weta att wij det alldrig öfwergifwa, wår förfäders sätt, detta hölt och Amund Thorson, med honom Erich Eskiellson: Desse beggie uppenbahra afgudadyrkare äre aldrig wärde att lefwa. Efven sådan förhärdat lem är Amund Thorson wijd ålder pass 67 åhr, af honom hafwer iag och nu tagit een trägud till prof och bewijss, den han dyrkade i fiohl, honom tog iag i sommar, det wiste han, Liqwäl giorde han och sig een Trägud i detta åhr, som han offrade till, nu i denne höst. Han wijsar sig och obotelig, hwilken och är så försmädelig att han säger prästen mitt i öhronen att han will aldrig det öfwergifwa, så länge han lefwer, effter hans faderfader, och hans fader sådant brukade i sin lijfztijd, och mådde wähl, iag sade honom, Gudh är domare med hwad boothfärdigheet dhe hädanfohro af wärlden effter dhe Trummor och Afgudar brukade medan dhe lefde (ty min wyrdige fader kiende hans fader wähl, och säger att han wahr een af dhe ypperste Trållkarlar). Tå swarar Amund Thorson mig sålunda, om min Fader kom till hellwetis, där igenom att plågas, kan och iag tåhla det han tåhl och lijder. Så obothfärdig är han och försmädelig. Nu will iag och Explicera Eders Faderlig Högwyrdigheet, Lapparnas offers dyrkande, och den fromma dhe sig där af mehna hafwa. Nempe Enär dhem siukdom påkommer, tå låfwa the een Rheen eller något annat slachte Creatur till dhe döda, och thet träbelätet, the giöra skall wara persohn som the offra till, ty dheras förfäder hafwa them lärdt (dicunt) att the döda längta och töfwa samt trå effter dem, therföre tillkommer them siukdom och måste dhe fördenskull blidka dem med offer, att dhe nöja sig där med. 2:do. När een Rheen död är lofwa the offer till Diefwulen; seijandes, af honom kommer olycka, han måtte blidkas med offer, han måtte betiänas där med, att han stillar sitt förehafwande med olyckones tillskyndan etc. Till hans nampn giöra the och ett träbeläte, hwilket tillijka med offren nedergrafs i Jorden, såsom och the dödas åffer i jorden tillijka med belätet nedgrafwes. 3:tio för wäderleeken hafwa the dyrckat Thore eller Åskian, såsom och Erich Eskillson och Anund Thorson honom ännu dyrkia, säijandes att han är een stoor man, och råder om wäderleeken, gifwa rägn i sinom tijd och soolskijn i sinom tijd, oansedt iag expliceradt på prädikestoolen, såsom och privatim é physica Scharphij Sperlingii de meteoris ignitij. Andre tro, men Erich Eskillson tiänar Åskian för een Gud och dess offer byggies på ett theatrum högt i wädret med alla Rhenhornerna på, som slachtas, såsom hoos Erich Eskillson fans een Lafwa, där han i många åhr offrat hade till Thore, thär war wähl 100 Rheenshorn församblat, föruthan offret och där om kring lafwan nembl: war Thores beläte, biörkor heela trän med rötter uptagne, uhthugne, och wänt roten upp åht himmelen men toppen ned till jorden, och när jag gieck ifrån hans koja min wäg hem åht till fiälls, tå gieck han i fult sinne till thetta sitt theatrum, talade till det och bad, thet skulle lijkwäl stå på sin sijda, fast än thet war förstördt, han skulle thet åter uprätta. Få nu desse twänne uppenbahra förhärdade menniskior Erich Eskillson och Anund Thorson lefwa, så må eij nogon prest wara ibland Lapparna mehra, eller något Guds ord, ty desse förwilla dee andra, woro önskeligit att ogräset måtte rensas för än skördetijden kommer. Denne Erich Eskillson förbiuder och Lapparna resa till bönedagarne, seija the, thet är icke kongl. påbud om bönedagarna, uthan presternäs egen updichtan och sådant mehra etc: förmodar nu att Eders faderlig Högwördigheet låter een immission komma till Lapparnas häradzhöfdingen Lars Grubb att han detta granneligen ransakar och till HoffRetten annoterar.

Petrus Noræus


Kilde

Første stykke er indskudt i Graans »Relation« – Udgivet af K. B. Wiklund: Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv. XVII:2, 1899
Andet stykke er en bekymringsskrivelse efter en missionsrejse. Teksten er udgivet af Isak Fellman: Handlingar och uppsatsar angående Finska Lappmarken och Lapparna, 1910, Bd. 1, s. 339.


Fodnoter

  1. men intett dett ringaste af dem sönderslagitt. An.
  2. tillijka med hornen. An.
  3. Detta Träbelete kallas Weraldin Ollma eller Wärdenes Man. An.
  4. Hijt kan föras den förskräekelige act, som uti Kongl. hofrätten är worden nyligast afdömt, angående en Lap, som welat opwäckia sin broders son, igenom sin spådoms konst. St.