Brynhilds Hel-färd (NFS)

Fra heimskringla.no
Revisjon per 27. nov. 2014 kl. 23:31 av Iwan (diskusjon | bidrag)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif


Edda

Öfversättning:
Nils Fredrik Sander

Brynhilds Hel-färd


Efter Brynhilds död gjordes två bål, det ena för Sigurd, och brann detta först. Men därefter vardt Brynhild bränd, och var hon i den vagn, som var tältad med gudasignad väfnad. Så är sagdt, att Brynhild for med vagnen å Hel-vägen förbi en gård, där en jättekvinna bodde.


1.
Jättekvinnan kvad:
”Ej skall du gånga
igenom mina
gårdar, stödda
å stenig grund!
Bättre dig höfts
att städse bonad sticka
än fika efter
en annans man.

2.
(Hon fortfor:)
”Hvi skall du vanka
från Valland hit,
oroliga maka,
till mina hus?
Guldsnikna vif,
om dig veta lyster,
mansblod har du
från handen tvagit.”

3.
Brynhild kvad:
”Förebrä ej mig,
du mö ur stenen,
att jag i viking
har varit med!
Af oss tör jag
den ädlare tyckas
för hvar, som väl
vårt väsen känner.”

4.
Jättekvinnan kvad:
”Du vardt, Brynhild,
Budles dotter,
till värsta ofärd
i världen boren:
Gjukes barn
du bragt i fördarfvet
och ödelagt
deras lyckliga hem.”

5.
Brynhild kvad:
”Jag skall säga dig
sanning från vagnen,
du mycket vettlösa,
om dig veta lyster,
hur Gjukes söner
gjorde mig
min älskling beröfvad
och till edsbryterska.

6.
I klangfyllda dalar
af alla, som kände mig,
fick städse jag heta
Hild under hjälmen.
[Ung jag var,
valkyrja äfven,
bragte till kamp
konungar tvä.]

7.
[Hjälmgunnar hette
en hjälte grånad,
och Härjafader lofvat
åt honom seger;]
den andre hette Agnar,
Ödas broder,
som ingen huldra
än velat kora.

8.
Han, hugfulle fursten,
min fjäderhamn
och de åtta systrars
under ek lät bära;
tolf vintrar var jag,
om dig veta lyster,
när unge kämpen,
jag eder svor.

9.
Då lät jag genast
i gudafolkets land
Hjälmgunnar, gamlingen,
till Hel gånga;
gaf seger åt Ödas
unge broder,
men Oden vardt mig
mycket vred därför.

10.
Med sköldar han stängde mig
i Skatelunden,
med röda och hvita,
och ringbojor de mig bundo;
min sömn att bryta
bjöd han den man,
som för intet på jorden
ängslan kände.

11.
Rundt om min sal,
den åt söder vända,
all skogens höga
här lät han brinna;
en hjälte bjöd han
däröfver rida,
att få mig det guld,
som under Fafner låg.

12.
Å Grane red den gode
guldutdelarn
till min fosterfaders
fursteboning ;
där tycktes han ensam
allom som viking
dråpligast vara
i danernas hird.

13.
Vi sofvo kärligt
i samma säng,
som om min borne
broder han varit;
i åtta nätter
ingen af oss
sin hand närmade
nägot vårt annat.

14.
Det förebrådde mig Gudrun,
Gjukes dotter,
att jag sofvit hade
å Sigurds arm:
jag vardt viss om det,
som jag velat minst,
att med list de mig insnärjt
i äktenskap.

15.
Än länge till ofrid
i allting lära
kvinnor och karlar
komma til lifvet;
vi, Sigurd och jag,
skola sitta evigt
försonade samman.
Sjunk du, jättinneskarn!”

Då utstötte gygjan ett fruktansvärdt skri och lopp in i berget.