Brynhilds färd till Hel (AAA)

Fra heimskringla.no
Revisjon per 23. des. 2013 kl. 07:29 av Jesper (diskusjon | bidrag)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Svensk.gif


Edda (Afzelius) Titelside.jpg
Sæmund den vises
Edda



Brynhilds färd till Hel
eller Jättqvinnans Qväde


(Helreid Brynhildar
- eþa Gygjarqvida)

öfversat af
Arvid August Afzelius


Efter Brynhilds död vordo tvenne bål gjorda, det ena för Sigurd och brann det först, men Brynhild vardt sedan bränd, ock var hon i den vagn, som var täckt med Guda-väfven, (med kroppar af dem som fallit på valplats). Så är sagdt, att Brynhild for med vagnen på afgrundsvägen, förbi en gård der en Jättqvinna (Gyger) bodde: Jättqvinnan qvad:



1. Icke skall du
genomgånga
de å klippor stödde
gårdar mina:
dig bättre höfvits,
väfven sköta,
än en annans
man besöka.

2. Hvi skall du komma
mö af Valland,
lättfärdiga!
till mina gårdar?
Du har gullprydda!
om dig höra lyster,
dig af händer ymnogt
mansblod tvagit.

Brynhild:
3. Förebrå mig icke,
Brud af klippan!
fastän jag
i härnad varit:
jag månd’ af oss
den bättre synas,
der våra öden
uppenbara varda.

Jättqvinnan:
4. Du vardt, Brynhild!
Budles dotter,
till mindsta lycka
i verlden buren;
du har ombragt
Gjukes barn,
och deras goda
hus omstörtat.

Brynhild:
5. Jag vill dig säga,
ur lätta vagnen,
okunnig är du mycket,
om dig veta lyster,
huru Gjukes söner
mig min kärlek
och tillsvurna eder
gjorde förlustig.

6. Den hugfulle Konung
låt våra hamnar,
åtta systrars,
under eken bära:
jag var vintrar tolf,
lyster dig det veta,
när den unga Konung
jag gaf trohetslöftet.

7. Mig kallade alla
i Hlymdalen (Echodalen?)
Hjelmklädd Hildur,
de som mig kände.

8. Sedan lät jag
å Guda-landet,
Hjelmgunnar gamle
till Hel gånga:
gaf segern åt den unga
Ödas Broder;
der vardt mig Odin vred
för denna gerning.

9. Med sköld han omslöt mig
i höga lunden;
röda och hvita
kretsar bundo mig:
den mannen bad han slita
sömnen starka,
som ingenstäds
frukta månde.

10. Lät kring min sal
emot sunnan,
högan flamma
skogens härjare: (elden)
der öfver bjöd han
en kämpe rida,
den det gull
mig bringa kunde,
som under Fafner legat.

11. Den gode red Grane,
Gull-utdelar’n ,
dit der min Fosterfader
i högsätet herrskar:
der han mig tycktes
ibland alla
Vikingen bäste,
i Daners anlal.

12. Vi sofvo roligt
i samma säng,
som vore han
min broder buren:
ej ens vi månde
hand öfver annans
i åtta nätter
hvarannan lägga.

13.Thy mig tillvitte Gudrun,
Gjukes dotter,
att jag Sigurd
sof i famnen:
då fick jag derom veta,
hvad jag icke ville,
att de mig svikit,
då mig man vardt gifven.

14. Till sorger många
allt för länge,
män och qvinnor
till lifvet födas: -
Vi skola nu vårt lif
tillsammans njuta
jag och Sigurd. -
Nu sjunk du Jätte-kön!