Vis kilden til Eddas naturhistoria - Väderlek

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Eddas naturhistoria - Väderlek]] !! 
|-
|}


<center>Johan Gustaf Hjalmar Kinberg<br>
'''<big>[[Eddas naturhistoria]]</big><br>'''
<br><big><big>'''1. Väderlek'''</big></big><br>
</center>



[[File:Vík in the winter (Unsplash).jpg|thumb|400px|<center>Vik, Island</center>]]
::De ställen, hvilka häntyda på temperatur och väderlek, kunna vi icke lemna å sido.


::Völund i Ulfdalarna var den mest konstförfarne man, som omtalas i de gamla sångerna. Han och hans bröder, söner af Finnkonungen, gingo på skidor och jagade djur, ''veiddu dýr''.
::''(Völund. Inledn.)''


::Egil gick österut från UIfdalarna på skidor att söka sin hustru.  ''(Völund. 5)''.


::Då Odin ridit till Valans graf och genom dödskväden tvungit henne att stiga upp derur, kvad hon: 

::Hvad är det för en 
::mig okänd man, 
::som för mig förökat 
::min tunga färd? 
::jag i snön insnöad 
::var, af regn slagen 
::och dränkt af daggen;
::död var jag länge. ''(Vegt. 5)''.


::Då Hyme kom hem från jagten, var det stark köld, äfven om man af ordalagen icke kan sluta dertill, att kvädet är diktadt i norra Skandinavien eller på Island.


::Så förskräcklig 
::kom senfärdig, 
::hjerthård Hyme 
::hem från jagten; 
::gick i saln in, 
::isar ljödo: 
::karln, som kom, bar 
::kindskägg fruset. ''(Hým. 10)''.


::Istappar, <FONT COLOR=blue>''jöklar''</FONT>, hängde i skägget och klingade mot hvarandra. Isberg och äfven eldberg, kratrar, <FONT COLOR=blue>''hölkn''</FONT>, samt jordskalf omtalas annorstädes.	''(Hým. 24)''.


::Uti ''Hárbarðsljóð'' förekommer ett dunkelt, på olika sätt förklaradt, ställe. Tor frågade nemligen, om han kunde hinna till ''Verland'' ''(eller Odins land) i dag. Derpå svarade Hårbard, att Tor kunde

{|
|
::Nå dit med nöd och stort besvär, 
::medan soln är uppe, —
::när jag får töslask.
|
::<FONT COLOR=blue>Taka við víl ok erfiði	
::at uppverandi sólu,
::— er ek get þána. </FONT> ''(Hárb. 58)''.
|}


::Man har äfven läst stället sålunda: <FONT COLOR=blue>''er ek get þá ná''</FONT>. Äfvenså: "vid det lag, tror jag".


::Jmf. BUGGE, p. 103 och GRUNDTVIG, p. 202. Då det heter <FONT COLOR=blue>''þáná''</FONT> i Codex regius, och ingen förändring är för meningen nödvändig, må den gamla texten tagas for god. Tö förutsätter frost.


::Odin frågade:

{|
|
::hvad menskor lefva, 
::då öfver män väldig 
::fimbulvinter är faren?
|
::<FONT COLOR=blue>hvat lifir manna,
::þá er inn inn mœra Iiðr 
::fimbulvetr með firum? </FONT> ''(Vafþr. 44)''.
|}


::Vaftrudne svarade Odin:

::Lif och Liftrase;
::de lönligt månde bo 
::uti Hoddmimes hult;
::morgondaggen
::till sin mat de hafva;
::af dem nya åldrar alstras. ''(Vafþr. 45)''.


::<FONT COLOR=blue>''Fimbulþul:''</FONT> en mystisk flod; <FONT COLOR=blue>''Fimbultýr:''</FONT> Odin; <FONT COLOR=blue>''vetr:''</FONT> vinter, bör tagas som år; Odins år är den tid, då Odin förgås. ''(Grímn. 41. Völ. 66)''.


::Endast uti ett land, der vinterns längd betydligt öfverskrider sommarens, kan året benämnas vinter, eller tiden räknas i vintrar.


::Tor frågade:

::hvad heter skyn, som 
::med skurar blandas, 
::uti hvarje verld? ''(Alvíssm. 18)''.


::Allvis svarade:

::Sky nämns han hos menskor, 
::men skurhopp hos gudar 
::och af vaner vindflott, 
::af jättar regnhopp, 
::af alfer stormens kraft,
::den doldes hjelm i Hels hemvist. ''(Alvíssm. 19)''.


::Tor frågade:

::hur heter den vind,
::som vidast far,
::i hvarje verld? ''(Alvíssm. 20)''.


::Allvis svarade:

::Vind nämns han hos menskor, 
::ruskväder hos gudar, 
::hos makter goda gnäggarn 
::af jättar skrålarn,
::af alfer dundrarn,
::i Hels hus nämns han hvinarn. ''(Alvíssm. 21)''.


::Tor frågade:

::hur heter lugnet,
::som ligga skall,
::uti hvarje verld? ''(Alvíssm. 22)''.


::Allvis svarade:

::Lugn nämns det hos menskor,
::men lä utaf gudar, 
::hos vaner vindstilla,
::jättar varmluft,
::alfer dagslugnet,
::dvergar dagshvila kalla't. ''(Alvíssm. 23)''.


::På ett kallt klimat och fjelltrakt häntyder Hávamál:

::Eld tarfvar
::den in är kommen
::och å knä är kall;
::mat och kläder
::är den mans tarf,
::som har öfver fjell farit. ''(Háv. 3)''.


::På ombytlig väderlek häntyda:

::Blott en natt du lungt
::kan på matsäck lita, 
::skeppsrån räcka kort;
::höstnatt omvexlar;
::vädret å fem
::dagar vexlar,
::men mera på en månad. ''(Háv. 74)''.


::På kallt klimat hänvisa följande vers, utom 84 och 89 hvilka synas hafva blifvit införda från ett annat kväde, en mening som jag, på grund af både deras form och innehåll, delar med GRUNDTVIG.


::Om kvällen må dag rosas, 
::kvinna, som bränd är, 
::svärd, sen pröfvadt, 
::mö, som bortskänkt är, 
::is öfver kommen,
::öl, som drucket är. ''(Háv. 81)''.


::I vind må man ved hugga, 
::med god vind till sjös ro, 
::i mörker med mö skämta, 
::mångögd är ju dagen;
::å skepp skall färd främjas 
::men försvar med skölden, 
::af svärd slag 
::och af mö kyssar. ''(Háv. 82)''.


{|
|
::Vid eld öl du dricke, 
::å is gå på skridsko, 
::köp stoet magert 
::men svärdet söladt, 
::föd väl häst hemma, 
::men hund å utgård.
|
::<FONT COLOR=blue>Við eld skal öl drekka, 
::en á ísi skriða, 
::magran mar kaupa, 
::en mæki saurgan, 
::heima hest feita, 
::en hund á búi. </FONT> ''(Háv. 83)''.
|}


{|
|
::Til tal af mö 
::må man ej tro sätta, 
::ej hvad kvinna kväder;
::ty på den svingande svarfven
::vardt i dem hjertat skapadt, 
::otro lagd i bröstet;
|
::<FONT COLOR=blue>Meyjar orðum 
::skyli manngi trúa, 
::né þvi er kveðr kona;
::þviat á hverfanda hveli
::váru þeim hjörtu sköpuð, 
::brigð i brjóst um lagið; </FONT> ''(Háv. 84)''.
|}


{|
|
::Bristande båge, 
::brinnande låga, 
::gapande ulfvar,
::galande kråka, 
::rytande svinet, 
::rotlösa trädet, 
::växande vågen, 
::vällande kitteln,
|
::<FONT COLOR=blue>Brestanda boga, 
::brennanda loga, 
::gínanda úlfi, 
::galandi kráku, 
::rýtanda svíni, 
::rótlausum viði, 
::vaxanda vági, 
::vellanda katli, </FONT> ''(Háv. 85)''.
|}


{|
|
::Flygande spjutet, 
::fallande bölja, 
::isen nattgamla, 
::ormen, i ring lagd,
::brudens bäddtalan, 
::eller bräckta svärdet,
::björnaleken
::eller kungabarnen,
|
::<FONT COLOR=blue>Fljúganda fleini, 
::fallandi báru, 
::isi einnættum, 
::ormi hringlegnum,
::brúðar beðmálum 
::eða brotnu sverði, 
::bjarnar leiki 
::eða barni konungs, </FONT> ''(Háv. 86)''.
|}


{|
|
::En sjuk kalf, 
::en träl sjelfrådig, 
::valas välgångsord, 
::vild, nyss fäld man.
|	
::<FONT COLOR=blue>Sjúkum kálfi, 
::sjálfráða þræli, 
::völu vilmæli, 
::val nýfeldum. </FONT> ''(Háv. 87)''.
|}


::Skörden beror af väderleken, som är ostadig. ''(Háv. 89)''.


::Odin kunde stilla stormen; han sade:

::Det kan jag det nionde, 
::om mig nöd tvingar, 
::att berga min båt på vida hafvet: 
::vind jag stillar
::å vågen,
::skänker hela sjön lugn. ''(Háv. 153)''.


::Se vidare: Hyndl. 42. Gróg. 12. Sig. Fáfn. Ill, 8

<br><br>


[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Johan Gustaf Hjalmar Kinberg]]