Första kvädet om Helge Hundingsbane (KL)

Fra heimskringla.no
Revisjon per 18. jul. 2022 kl. 15:06 av Carsten (diskusjon | bidrag)
(diff) ← Eldre revisjon | Nåværende revisjon (diff) | Nyere revisjon → (diff)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif


Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904


Hjältsånger
Första kvädet om Helge Hundingsbane (KL)
(Helgakviða Hundingsbana hin fyrra)


1.
Helge og Sigrun, (Robert Engels, 1919)
Fordomtima
örnar skreko,
göts från fjällen
heligt vatten,[1]
när i Bralund
Borghild födde[2]
den hugstore
hjälten Helge.


2.
Natt det var och
nornor kommo
att hans lefnads
trådar lägga:
han mest frejdad
skulle varda
och den bäste
ibland furstar.


3.
Hårdt hans ödes
väf de spunno,
när af stormen
murar bräcktes[3];
gyllne länkar
ut de redde,
under månens
sal dem fäste.


4.
De i öster
och i väster
dolde dem och
under fursten
lade allt land
där emellan;
en vardt fäst i
norr för evigt.[4]


5.
Dock en ångest
städs de hyste,
Ylfingen och[5]
hon, som framfödt
älskad ättling
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .


– – –


. . . . . . . . . . .


6.
Högt i trädet
hungrig korp till
makan sade:
'Jag vet något':


7.
'Blott nattgammal
står nu brynjklädd
Sigmunds son. För
oss det ljusnar:
blicken han som
hjältar hvässer;
vargars vän vi
glada hälsa.'[6]


8.
Ren i honom
man en konung
såg, om bättre
tider drömde.
Själf gick kungen
ur stridslarmet,
gaf den unge
fursten örter.[7]


9.
Gaf han Helge
namn och Hringstad,
Solfiall, Snafiall,
Sigarsvallar,
Hringstad, Hatun,
Himensvangar[8]
och ett konstfullt
siradt slagsvärd.


10.
Snabbt vid vänners
bröst den ädle
växte upp i
lyckans solsken;
guld sitt följe
stolte fursten
gaf, ej sina
skatter sparde.


11.
Lät det ej på
strider bida:
När han blott var
femton vintrar,
han den hårde
Hunding fällde,[9]
som styrt länge
folk och riken.


12.
Sedan Hundings
söner kräfde
Sigmunds son på
gods och skatter:
hade att för
faderns död och
tagna bytet
böter fordra.


13.
Fursten dock ej
böter bragte,
gaf ej släkten
någon mansbot,
kvad blott, att snart
svärdens storm och
Odens vrede[10]
månde komma.


14.
Fara furstar
till svärdtinget,
som lysts ut vid
Logafjällen;
Frodefreden[11]
slits, och Vidrers
hundar komma,
liklukt vädra.[12]


15.
Vid örnklippan
fursten satte
sig, sen han dräpt
Hundings söner,
Hiorvard, Havard,
Alf och Öyolf,
all Geirmimers[13]
ätt utrotat.


16.
Då ett sken från
Logafjällen
spreds, och blixtar
ur det bröto
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .


17.
Såg där fursten
sköldmör rida
hjälmbetäckta
högt mot himlen.
Blod var stänkt på
deras brynjor,
och från spjuten
blixtar sköto.


18.
Ur ulfidet
genast sporde
fursten dessa
söderns tärnor,
om de med hans
kämpar ville
hemåt fara;
vapnen klungo.


19.
Men från hästen
Hognes dotter
— vapenbraket
bortdog — sade:
'Vi ha högre
värf att sköta
än att horn med
kämpar tömma.'


20.
'Vet, min fader
har sin dotter
lofvat Granmars
grymme ättling,
men jag, Helge,
konung Hodbrodd[14]
dådlös som en
katt har kallat.'


21.
'0m få nätter
dock han kommer
och för med sig
Hognes dotter,
om du fursten
kamp ej bjuder
eller röfvar
mön från honom.'


22. Helge kvad:
'Ängslas ej för
Isungs bane[15]
Förr skall stridas
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
om jag lefver.


– – –


23.
Härskarn bud till
lands och vatten
sände att till
härfärd kalla;
flodens glans han[16]
rikligt bjöd åt
kämparne och
deras söner.


24.
'Bed dem skyndsamt
gå till skeppen
och vid Brandöy
vara redo.'
Där han bidde
många hundra
kämpar ifrån
Hedensöy.


25.
Och snart ut från
Stafnsnes sågos
guldbeslagna
skeppen skrida.
Då till Hiorleif[17]
Helge sade:
'Har du mönstrat
våra kämpar?'


26.
Unge fursten
härpå mälte:
'Långsamt är från
Tranaöyr att
räkna alla
skepp, som intill
Jorvasund nu
synas fara.'


27.
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
väl tolf hundra
trogna kämpar,
dock i Hatun
hälften till af
kungens krigsfolk.
Kamp jag väntar.'


28.
Härskarn ned då
tälten tager,[18]
furstarne han
alla väcker;
högt i topp på
Varensfjorden
hvita seglen
upp de hissa.


29.
Åror gnissla,
vapen rassla,
sköldar klinga
mot hvarandra;
skummet yr kring
härskarns flotta,
snart ej längre
stranden skönjes.


30.
Så det lät, när
hop de stötte,
skeppens bord och
Kolgas syster,[19]
som när berg och
bränning brottas.


31.
Högre Helge
hissar seglen,
vreda vågen
vill han möta;
Ägers grymma
dotter kan ej
skeppen ned i
djupet draga.


32.
Ty från höjden
fagra Sigrun
kampdjärf skepp och
kämpar bärgar,
från den lömska
Ran dem räddar
och dem för till
Gnipalunden.


33.
Sen på kvällen
stolta flottan
flyta sågs i
Unaviken;
och med harm från
Svarenshögen
Granmars söner
skeppen sågo.


– – –


34.
Då högborne
Gudmund sporde:[20]
'Hvilken furste
anför hären
och i land för
dessa skaror?'


35.
Då — vid rån med
gyllne rand en
röd sköld syntes;[21]
där en skeppsvakt
stod, som kunde
svara, ord med
furstar skifta —
kvad Sinfiotle:[22]


36.
'Det i kväll säg,
när du dina
svin och tikar
går att fodra,
att stridslystna
Ylfingssöner
kommit hit till
Gnipalunden.'


37.
'Här skall Hodbrodd
Helge träffa,
den flykttröge
midt i flottan,
hvilken ofta
örnar mättat,
när du trälars
döttrar kysste.'


38. Gudmund kvad:
'Minns den gamla
föreskriften:
Kom med lögner
ej till furstar.
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .


39.
Du har ätit
vargars kost och[23]
har din broders
bane varit;[24]
sugit sår med
kalla läppar,
hvar mans skräck i
hålor gömt dig.'


40. Sinfiotle kvad:
'Själf du var på
Varensöy en
vala, listigt
lögn du spunnit,
sagt, att ingen
annan man du
ville hafva
än Sinfiotle.'


41.
['Du, din leda
häxa, varit
en valkyrja
hos Valfader;
för din skull, du
dolska kona,
alla Odens
kämpar stridit.'][25]


42.
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
'nio ulfvar
vi på Sagas
näs ha framfödt.
Jag var fadern.'


43. Gudmund kvad:
'Ej du ulfvars
fader varit,
fast du äldst är
af dem alla,
ty du vardt vid
Gnipalunden
gälld af trenne
tursamöar.'


44.
'Du var Siggeirs
styfson, van vid
vargars tjut i
vida skogen.
All slags ofärd
har dig hemsökt.
Du för illdåd
blott är frejdad.'


45.
['Du vardt Granes[26]
brud på Bravall,
dyrbart betslad,
bråd att springa.
Jag i mången
backe trött dig,
tyngd af sadeln,
ridit, häxa!'][27]


46. Sinfiotle kvad:
'Föga karl du
var allt ock, när
Gullners getter[28]
du fick mjölka
och du som en
jättes dotter
gick i trasor.
Är du nöjd nu?'[29]


47. Gudmund kvad:
'Förr jag vill vid
Frekastein med
dina lemmar
korpar mätta,
än jag dina
svin och tikar
matar. Gräla
du med trollen!’
. . . . . . . . . . . [30]


48. Helge kvad:
'Er, Sinfiotle,
höfdes mer att
gå till kamp och
örnar glädja,
än att gagnlös
ordstrid föra,
om hvarann’ I
också haten!'


49.
'Ej så tappra
Granmars söner
tyckas, dock bör
sanning sägas:
de vid Moens-
heim ha visat
sig ha mod att
svärden svinga!'


– – –


50.
Raskt på Svipod
och på Sveggiod[31]
hän de redo
bort till Solheim;
öfver våta,
mörka dalar
skalf Mists häst för[32]
snabba ridten.


51.
Ute stod med
hjälmen nedfälld
Hodbrodd, såg de
sina komma
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
'hvadan denna
dystra uppsyn?’


52.
De i porten
mötte kungen,
sade honom
Helges ankomst,
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .


53. Gudmund kvad: [33]
'Gunga snabba
skepp vid stranden,
komma furstars
stolta kämpar;
femton hopar
upp nu tåga,
ut i Sogn sju[34]
tusen äro.'


54.
'Guldbeprydda
mörka böljdjur[35]
ankrats ha vid
Gnipalunden;
där är största
styrkan samlad;
snart skall Helge
striden börja.'


55. Hodbrodd kvad:
'Sänden ridbud
till kungstinget,[36]
Melner, Mylner[37]
bort till Myrkvid,
låten ingen,
som sårlågan[38]
svinga kan, nu
hemma sitta!'


56.
'Kallen Hogne
och Hrings söner,
Atle, Yngve,
Alf den gamle!
De att kämpa
lystna äro.
Bjudom Helge
väldigt motstånd.'


– – –


57.
Brak det vardt vid
Frekastein,
när blanka svärden
stötte samman.
Städse Helge
Hundingsbane
med sitt folk var
främst i striden.


58.
Kom från ofvan
stridens mö att
— svärdsgnyt växte —
fursten skydda.
Sen kvad Sigrun
— vapen flögo,
häxans häst åt[39]
korpens byte —:[40]


59.
'Hell dig, furste,
Yngves ättling![41]
Hjältars vän,
åt lifvet gläd dig,
sen du fällt har
den flykttröge,
som så mången
kämpe dödat.'


60.
'0ch du, konung,
väl förtjänar
röda ringar,
stolta sköldmön.
Lycklig skall du
konung äga
Hringstad, äga[42]
Hognes dotter.'




Noter:

  1. Naturen är i uppror, då en väldig hjälte födes.
  2. Borghild från Bralund var enligt dessa Helgesånger maka åt Volsungen Sigmund, som sedan blef fader till Sigurd Fafnesbane.
  3. = not 1, men detta ställe troligen korrumperadt.
  4. Detta betyder kanske, att Helges namn aldrig skulle varda förgätet i Norden.
  5. Ylfingen är Sigmund. Helge hörde kanske ursprungligen till Ylfinga-ätten, och efter Helgesagans kontamination med Volsungasagan måste då Ylfingar identifieras med Volsungar.
  6. Korpar och vargar glädjas, likasom örnar, när en väldig hjälte födes. Se ofvan kvädet om Helge Hiorvardsson, strof 6.
  7. Nämligen örter tagna på de olika gods, som Sigmund nu skänkte sin son — se nästa strof — för att därmed symboliskt beteckna, att Helge vore ägare af dessa.
  8. Ortnamn voro fordom ofta pluralia tantum, såsom ännu hos oss Dalarna, Majorna, Sandarna m. fl.
  9. Det är på grund af denna bragd, som Helge fick tillnamnet Hundingsbane.
  10. Svärdens storm, Odens vrede och svärdting = kenningar för strid.
  11. En dansk sagokonung Frode var prisad för sin långa fredliga regering. Härigenom blef Frodefred, ett allmänt uttryck för en längre vapenhvila. Se nedan Grottesången.
  12. Vidrer = Oden; Vidrers hundar = Odens vargar Freke och Gere.
  13. Geirmimer = 'spjutmimer', 'spjutjätte' = kenning för konung Hunding. Att Helge utrotat hela Hundings ätt, motsäges af Sigurdssångerna. Se nedan, dessa.
  14. Konung Granmars son Hodbrodd friade till valkyrjan Sigrun, konung Hognes dotter och Helges älskade. Se nästa kväde.
  15. Denne af Hodbrodd dräpte Isung är för öfrigt obekant.
  16. Flodens glans = kenning för guldet. Giukungen Gunnar kastade Fafners förbannade skatt i Rhens böljor. Se nedan kvädet om Atle.
  17. Denne Hiorleif är för öfrigt obekant.
  18. På däcken voro tält utspända till skydd mot blåst, regn etc. Dessa måste naturligtvis före en drabbning nedtagas.
  19. Kolga = en af Ägers döttrar (böljorna).
  20. Gudmund — en af konung Granmars söner.
  21. Att hissa en röd sköld betydde, att man kom som fiende, en hvit åter, att man kom som vän eller önskade vapenstillestånd.
  22. Sinfiotle = Volsungen Sigmunds och dennes syster Signys son och således halfbror till — enligt den nordiska sagan — Helge Hundingsbane samt till Sigurd Fafnesbane.
  23. Sigmund och Sinfiotle hade enligt Volsungasagan en tid lefvat såsom vargar i skogen.
  24. Enligt Volsungasagan dräpte Sinfiotle sina halfbröder, sin moder Signys och konung Siggeirs tvenne söner.
  25. Denna strof troligen en yngre tillsats.
  26. Grane = Sigurd Fafnesbanes häst.
  27. Denna strof troligen en yngre tillsats.
  28. Gullner = enligt Volsungasagan en jätte; för öfrigt obekant.
  29. Stroferna 38—46 äro sannolikt ett fragment af ett annat kväde.
  30. Att döma af Helges svar i nästa strof, torde här en strof utfallit, hvari Sinfiotle replikerat Gudmund.
  31. Hästnamn.
  32. Mist är ett valkyrjenamn, som egentligen betyder dimma. Mists häst är då marken, öfver hvilken dimman lägrar sig.
  33. Ovisst hvem, som här svarar. Enligt Volsungasagan skulle det vara Gudmund.
  34. Med Sogn menas väl här ej det norska landskapet af samma namn.
  35. Böljdjur — ordagrant bränningsdjur = kenning för skepp.
  36. Kungstinget — i originalet regenþing — troligen = den ort, där hufvudtinget i konungariket (= fylket) hölls.
  37. Hästnamn.
  38. Sårlåga = kenning för svärd.
  39. Häxans häst = vargen.
  40. Korpens byte = liken af de fallna.
  41. Yngves ättling = Freys ättling. Som Volsungarne härstammade från Oden, ha vi här kanske ett minne från den tid, då Helgesagan ännu ej kombinerats med Volsungasagan.
  42. Skalden tyckes ha glömt, att Helge fick Hringstad redan i sin barndom. Se ofvan strof 9.