Fjölsvinns sång (AAA)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Sæmund den vises
Edda


Fjölsvinns sång
(Fjöl-Svinns Mál)

öfversat af
Arvid August Afzelius

1. Utom borgen fram
såg han någon komma
öfver Jätta-landet:
“å de våta vägar
“gack du tillbaka hädan
“tiggare! ej här du hemvist eget.

2. “Hvad är för troll,
“som å förgård ståndar
“och kring lågan vankar?
“Hvem söker du?
“hvem letar du?
“främling! här hvad vill du veta?

(Den främmande):
3. Hvad är för ett Troll,
som för gården ståndar
och vandrarn gästfrihet ej bjuder?
utan ryckte
menska! har du lefvat;
nu hem begif dig hädan!

(Väktaren):
4. Fjölsvinn jag heter;
Vist jag eger sinnet;
på min mat är jag ej gifrund:
inom borgen kommer
i ditt lif du aldrig;
nu, din ulf! ur vägen med dig!

(Den främmande):
5. Ifrån ögon-fägnad
få tillbaka längta,
då de något ljufligt skådat:
borgen tycks mig glindra
utaf gyldne salar:
här rätt väl jag skulle trifvas.

(Fjölsvinn):
6. Säg mig utaf hvilken
du är födder vorden:
hvilkens son du månde vara?

(Den främmande):
7. Vindkall heter jag
Vårkall var min fader,
Fjölkall var dess fader.

8. Säg nu mig du, Fjölsvinn!
hvad jag spörja månde
och jag veta vill:
hvem här råder,
hvem som magten eger,
gods och rika salar?

(Fjölsvinn):
9. Menglöd är dess namn,
hennes Moder henne födde
utaf Svafver Thorins son:
hon här råder,
hon här magten eger,
gods och rika salar.

(Vindkall):
10. Säg nu mig du Fjölsvinn!
hvad jag spörja månde,
och jag veta vill:
hvad den grind månd heta,
att hos Gudar icke
större olycksting man skådat?

(Fjölsvinn):
11. Thrymgjöll (åskljud) heter hon,
och henne gjorde trenne
Solblindes söner:
fjättrar hårda fästas
vid hvar främling,
som från öppningen den häfver.

(Vindkall):
12. Säg nu mig du Fjölsvinn!
hvad den vall månd heta,
att hos Gudarne man icke
större under skådat?

(Fjölsvinn):
13. Gastropner heter han,
men honom har jag gjort
af Leir-brimers lemmar;
så jag honom grundat,
att han evigt månde,
medan tiden varar, stånda.’

(Vindkall):
14. Säg nu mig du Fjölsvinn!
hvad de hundar heta,
som till vackt för landet
starke Jättar gjorde?

(Fjölsvinn):
15. Den ena heter Gifer,
men den andra Gere,
om du det vill veta;
elfva boningar
skola desse vackta
till dess Magterna förstöras.

(Vindkall):
16. Säg nu mig du Fjölsvinn &c.
om af män det gifves någon,
som inkomma månde
då de anfallsdjerfve sofva?

(Fjölsvinn):
17. Alltid sömn tillskiftes
blef dem utaf ödet ålagd,
se’n dem vården uppdrogs;
en om natten sofver,
men om dagarna den andre,
in då slipper ingen.

(Vindkall):
18, Säg nu mig du Fjölsvinn &c.
om man någon föda
kunde få, att medan,
de den åto, in man sluppe?

(Fjölsvinn):
19. Villbråd tvenne ligga
i Vidofners (skogen?) leder
om du det vill veta;
det blott är den mat,
man dem gifva kunde
att de in gå, den att äta.

(Vindkall):
20. Säg nu mig &c.
hvad det träd månd heta,
som kring alla land
breder sig, ock så dess grenar?

(Fjölsvinn):
21. Mimesträd det heter
få bland menskor veta
af hvad rötter det är vuxet
der utaf det faller,
som ej många veta,
elden eller järnet det ej skadar.

(Vindkall):
22. Säg nu mig &c.
hvad at trädet varder,
af det sköna träd,
då ej eld och järn det skada?

(Fjölsvinn):
23. Af dess frukter
skall å eld man lägga
för de sjuka qvinnor:
deraf ut skall skynda,
det som inne var,
sådan kraft det bar hos menskor.

(Vindkall):
24. Säg nu mig &c.
hvad den hane heter,
i det höga trädet sitter:
helt af gull han glimmar?

(Fjölsvinn):
25. Vidofner han heter,
men han står i klara luften
uppå Mimaträdets qvistar;
Surtur honom tvingar
med en sorg,
i långa tider.

(Vindkall):
26. Säg nu mig &c.
finns ett vapen ej för hvilket
Vidofner i afgrund
falla månde?

(Fjölsvinn):
27. Hävatein det heter
hvilket Lopter gjorde bart,
nedan dödens portar;
i järnband ligger han
hos Sin-mara,
och hålla honom starka låsar nio.

(Vindkall):
28. Säg du mig &c.
om den återkommer,
som efter gångar,
att den telning taga?

(Fjölsvinn):
29. Åter skall den komma,
som efter gångar
att den telning taga;
om han förer det,
som få ega,
den lysande jordens tärna.

(Vindkall):
30. Säg nu mig &c.
om en skatt det gifves,
som man hafva kunde,
hvaraf grymma Jätteqvinnan gladdes?

(Fjölsvinn):
31. Ljusan lia, (böjdfjäder)
som i Vidofners
fjädrar sitter, bär,
att Sin-möra gifva,
så skall hon villig blifva
att vapen ge till striden.

(Vindkall):
32. Säg nu mig &c.
hvad den sal månd heta;
som utaf det underbara
trollljus är omflammad?

(Fjölsvinn):
33. Hyrr (eld) han heter
länge månde
han å spjutsudd sväfva;
om den rika salen,
skall ett ryckte blott
uti verlden höras.

(Vindkall):
34. Säg nu mig &c.
hvem den förgård gjorde,
som jag ute såg,
ibland Guda magter?

(Fjölsvinn):
35. Une och Ire,
Barre och Ore,
Varr och Vegdrasil,
Dorre och Ure,
Delling och Atvard
och listige Alfen Loke.

(Vindkall):
36. Säg nu mig &c.
hvad det berg månd heta,
hvarå lysande
jag en brud såg stånda?

(Fjölsvinn):
37. Hyfina-berg det heter;
länge det för svek
och smärta var en fägnad:
hvar helbregda blifver,
har han än årskranhet,
dit blott Tärnan stiger.

(Vindkall):
38 Säg nu mig &c.
hvad de Tärnor heta,
som vid Menglöds knän
så samdrägtigt sjunga?

(Fjölsvinn):
39. Hlif (försvar) heter en
annan Hlif-thursa,
tredje Thjodvarta, (folkvård)
Björt (skön) och Blid,
Blidur, Frid,
Eir och Örboda (gifmildhet).

(Vindkall):
40. Säg nu mig &c.
om de någon hjelpa,
som dem blota
då de hjelp behöfva?

(Fjölsvinn):
41. Hvarje sommar,
som man för dem blotar,
på de helga ställen;
så stor olycka
ej å menskor kommer,
att de ej ur nöden hjelpa.

(Vindkall):
42. Säg nu mig &c.
gifs det någon utaf män,
som kan få i Menglöds
hulda armar sofva?

(Fjölsvinn):
43. Ingen gifs af män,
som kan få i Menglöds,
hulda armar sofva;
utom Svipdag ensam,
honom vardt den herrliga
Brud till Maka lofvad.

(Vindkall):
44. Uppslå dörren
och gör porten vid;
här du Svipdag månde skåda:
dock att spörja ila,
om mig gamman
Menglöd månde unna!

45. “Hör du Menglöd!
här en man är kommen,
gack den gäst att skåda:
hundarne åt honom fägnas,
huset är upplåtit:
Visst det Svipdag månde vara”.

(Menglöd):
46. Snälle korpar månde
ifrån dig i högan galge
dina ögon slita,
om du ljuger att af långa
färden hit är kommen
ynglingen i mina salar.

(Till Svipdag):
47. “Hvadan for du?
hvadan har du kommit?
Huru nämnde dig de dina?
Till ätt och namn
järtecken skall jag veta,
om jag dig till brud är lofvad.

(Vindkall):
48. Svipdag heter jag,
Solbjart het min fader,
vinden dref mig bort å kalla vägar;
Urdas dommar
ingen kan motsäga,
fast de tunga läggas.

(Menglöd):
49. Nu, var du välkommen!
jag min vilja ernått;
kyss månd helsning följa:
väl oväntad syn
hvar och en månd gläda,
som hvarandra älska.

50. Länge satt jag
bidande å Ljufvu-berg
dag från dag din ankomst:
nu det vardt,
som jag hoppats hafver,
du är återkommen,
yngling! uti mina salar.

(Svipdag):
51. Längtan stor jag hade
till ditt glada möte,
och du till min kärlek:
Nu det säkert är,
att vi månd' tillbringa
evighet och tid tillsammn.