Frithiof och Björn (Frithiofs saga)
Hopp til navigering
Hopp til søk
Frithiofs saga
af Esaias Tegnér
(1782-1846)
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► |
af Esaias Tegnér
(1782-1846)
- Frithiof
- Björn, jag är ledsen vid sjö och våg,
- böljorna äro oroliga sällar.
- Nordens de fasta, de älskade fjällar
- locka med underlig makt min håg.
- Lycklig är den, som hans land ej förskjutit,
- ingen förjagat från fädernas graf!
- Ack! för länge, för länge jag flutit
- fridlös omkring på det vilda haf.
- Björn
- Hafvet är godt, det må du ej klandra:
- frihet och glädje på hafvet bo,
- veta ej af den vekliga ro,
- älska alltjämt att med böljorna vandra.
- När jag blir gammal, vid grönskande jord
- växer jag också väl fast som gräsen.
- Nu vill jag kämpa och dricka om bord,
- nu vill jag njuta mitt sorgfria väsen.
- Frithiof
- Isen har nu dock oss jagat i land,
- rundt kring vår köl ligga vågorna döda;
- vintern, den långa, vill jag ej föröda
- här ibland klippor på ödslig strand.
- Ännu en gång vill i Norden jag jula,
- gästa kung Ring och min röfvade brud;
- se vill jag åter de lockarna gula,
- höra dess stämmas de älskade ljud.
- Björn
- Godt, jag förstår dig: kung Ring skall röna,
- vikingahämnden är föga blid.
- Kungsgård vi tända vid midnattstid,
- sveda den gamle och röfva den sköna.
- Eller kanhända på vikingavis
- aktar du drotten en holmgång värdig,
- eller han stämmes till härslag på is: -
- säg, hur du vill, jag är genast färdig.
- Frithiof
- Nämn mig ej mordbrand och tänk ej på krig
- fredlig till kungen min kosa jag ställer.
- Han har ej felat, hans drottning ej heller,
- hämnande gudar ha straffat mig.
- Litet har jag att på jorden hoppas,
- vill blott ta afsked af den jag har kär,
- afsked för evigt! När lunderna knoppas,
- kanske ock förr, är jag åter här.
- Björn
- Frithiof, din dårskap jag aldrig förlåter.
- Klagan och suck för en qvinnas skull!
- Jorden, tyvärr! är af qvinnor full,
- miste du en, stå dig tusen åter.
- Vill du, så hämtar jag dig af det kram
- hastigt en laddning från glödande Söder,
- röda som rosor och spaka som lam,
- se'n dra vi lott eller dela som bröder.
- Frithiof
- Björn, du är öppen och glad som Frej,
- tapper att strida och klok att råda;
- Oden och Thor, dem känner du båda,
- Freja, den himmelska, känner du ej.
- Icke om gudarnas makt må vi tvista:
- akta dig, väck ej den evigas harm!
- Fort eller sent hennes slumrande gnista
- vaknar i gudars och menniskors barm.
- Björn
- Gå dock ej ensam, din hemväg kan stängas.
- Frithiof
- Ej går jag ensam, mitt svärd följer med.
- Björn
- Mins du, hur Hagbart blef hängd i träd?
- Frithiof
- Den, som kan tagas, är värd att hängas.
- Björn
- Stupar du, stridsbror, jag hämnar dig väl,
- ristar väl blodörn på Frithiofs bane.
- Frithiof
- Onödigt Björn! den galande hane
- hör han ej längre än jag. Farväl!