Hyndlasången (NFS)

Fra heimskringla.no
Revisjon per 15. jan. 2019 kl. 13:48 av Carsten (diskusjon | bidrag)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Edda

Öfversättning:
Nils Fredrik Sander

Hyndlasången



Freya vækker Hyndla (W.G. Collingwood, 1908)

Ottars slægt (W.G. Collingwood, 1908)

1.
Freya kvad:
”Vakna, du mö bland mör,
vakna, min väninna,
syster Hyndla,
som i hålan bor!
Ren är skymningars skymning,
rida vi skola
till Valhall
och vördad hemort.

2.
Bedjom härjafader
i vår hug att bo!
Han gäldar och gifver
guld efter förtjänst:
åt Härmod gaf han
hjälm och brynja
och åt Sigmund
svärd till gagns.

3.
Han ger somliga seger
men somliga gods,
vältalighet åt många,
mannavett åt höfdingar;
han ger vind åt vikingar,
välljud åt skalder
och mandoms prydnad
åt mången kämpe.

4.
Till Tor må en blota
och bedja honom,
att vänlig han städse
må vara mot dig,
fast okärt för honom
mot jättekvinnor.

5.
Så tag då din ulf,
tag en ur stallet
och lät honom ränna
med ronen min!”

6.
Hyndla kvad:
”Sen är din galt
att gudaväg tråda,
om sadla jag vill
min väliga häst.

7.
Du är svekfull, Freya,
som så mig frestar!
En slik du alltid
för ögat ställer,
när du förer din man
i följe med val,
Ottar den unge,
Innstens son.”

. . . (1)

Arngrims söner
med Eyfura;
bärsärkalarmet
med bragder af illdåd
kring land och kring haf
som en låga framgått;
det är allt din ätt,
ovise Ottar.

25.
Jag känner de båda
Brodd och Hörfe,
som stodo i hirden
hos Rolf den gamle:
ättlingar samman
efter Jörmunrek,
Sigurds måg,
— till min saga lyss! —
den för folken förkläddes,
som Fafner slog.

26.
Han toppen var
af Völsungs träd,
som Hjördis blomman
af Rödungs branstock
och Eylime frukten
af Ödlingars stam;
det är allt din ätt,
ovise Ottar.

27.
Gunnar och Högne
voro Gjukes arfvingar,
sammaledes Gudrun,
systern deras;
ej var Guttorm
af Gjukes ätt,
dock var han broder
till bäggedera;
det är allt din ätt,
ovise Ottar.

28.
Harald Hildetand
var högboren son af Rörik,
ringslungaren,
och den rika Öd,
den bottenrika Öd,
Ivars dotter;
men Radbard
var Randvers fader,
furstar, dem gode
gudar signat;
det är allt din ätt,
ovise Ottar.

29.
Elfva till antal
asarne voro,
när Balder föll
å banetufvan;
honom var Vale
värdig att hämnas,
och brådt han slog
sin broders handbane;
det är allt din ätt,
ovise Ottar.

30.
Balders fader
var Burs arfving,
Frey ägde Gerd,
som var Gymers dotter
och Örbodas
af jättesläktet;
därtill var Tjasse
deras frände,
den skötesbegärlige —
Skade var hans dotter.

31.
Mycket vi säga dig,
mera vi minnas;
välan, må du veta det,
vill du än längre?

32.
Ej var Hake den sämste
af Hvednas söner,
men åt Hvedna
var Hjorvard fader;
Heid och Rosstjuf
voro Rimners barn.

33.
Alla valor
från Vidulf stamma,
spåmän alla
äro från Vilmeid,
men seidmännen
från Svarthöfde,
och alla jättar
från Ymer komna.

34.
Mycket vi säga dig,
mera vi minnas;
välan, må du veta det,
vill du än längre?

35.
En vardt boren
i urtid redan,
af härskareätten
starkt ökad i kraft;
jättemör nio
vid jordens rand
den vänsälle mannen
till världen buro.

36.
Gjalp honom bar,
Greip honom bar,
Eistla honom bar
och Eyrgjafa;
Ulfrun honom bar
och Angeyja,
Imd och Atla
och Järnsaxa.

37.
Han växte med makt
af markens kraft,
af svalkall sjö
och sonande blod.

38.
Mycket vi säga dig,
mera vi minnas;
välan, må du veta det,
vill du än längre?

39.
Loke födde Ulfven
med Ångerboda,
och han fick Sleipner
med Svadelfare;
ett vidunder dock tycktes
värst af alla,
det var af Byleists
broder födt.

40.
Loke fick brånad
af brända hjärtat,
kvinnans hugsten
halfstekt fann han;
Lopt vardt fruktsam
af lastfull kvinna,
dädan alla trollpackor,
som traska å fälten.

41.
Hafvet skall häfva sig
mot himlen själf,
det far öfver landen
och luften domnar;
dädan komma snöfall
och snåla vindar,
då är i rådslut,
att regn skall tryta.

42.
Mycket vi säga dig,
mera vi minnas;
välan, må du veta det,
vill du än längre?

43.
En vardt boren,
än alla större,
ökad var han
af jordens kraft;
den härskarn städse
stormäktigast kallas,
genom Sif förbunden
med alla boningars män.

44.
Då kommer en annan
än mera mäktig,
hvars namn jag icke
nämna dristar;
få blott skåda nu
framåt längre
än då Oden månde
Ulfven möta.”

45.
Freya kvad:
”TilI galten min
bär minnesöl,
att ord för ord
af allt hvad du sagt
han väl må tälja
å tredje dags morgon,
när Angantyr och han
skola ättartalen reda.”

46.
Hyndla kvad:
”Brådt laga dig hädan,
mig lyster sofva,
föga du fått af mig
fägnesamt veta,
Du löper, ormväninna,
ute om natten,
som Heidrun brukar
bland bockar färdas.

47.
Efter Od du rände,
alltid trånande,
men flera dock fått
under ditt framskjört falla.
Du löper, ormväninna,
ute om natten,
som Heidrun brukar
bland bockar färdas.

48.
En eldring jag slår
om järnskogskvinnan,
att bort du ej kan
komma hädan.
Du löper, ormväninna,
ute om natten,
som Heidrun brukar
bland bockar färdas.

49.
Eld ser jag brinna,
ser jorden i lågor,
lära de flesta
fä lifslösen tåla.
Bär du Ottar
öl i handom:
etterblandadt mycket
skall ofärd det bringa.”

50.
Freya kvad:
”Ditt trolldomsord
skall tjäna till intet;
fast, jättebrud,
med ondt du hotar,
han dricka skall
af den dyra drycken.
Må alla gudar
Ottar beskydda!”


Noter:

1. Uheldigvis er nogle strofer gledet ud under scanningen. Defekten søges udbedret.