Forskjell mellom versjoner av «Kvädet om Vegtam (KL)»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
m (Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten)
Tagg: Tilbakestilling
 
Linje 32: Linje 32:
  
  
<center>'''[[Valda sånger ur den poetiska Eddan]]'''<br>Karl Ljungstedt<br>1904
+
<center>'''[[Valda sånger ur den poetiska Eddan]]'''<br>[[Karl Ljungstedt biografi|Karl Ljungstedt]]<br>1904
 
<br>
 
<br>
 
<big>'''Gudasånger'''</big><br><big><big>'''Kvädet om Vegtam'''</big></big><br>(Vegtamskviða)</center>
 
<big>'''Gudasånger'''</big><br><big><big>'''Kvädet om Vegtam'''</big></big><br>(Vegtamskviða)</center>

Nåværende revisjon fra 18. jul. 2022 kl. 15:05

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904


Gudasånger
Kvädet om Vegtam
(Vegtamskviða)


. . . . . . . . . . [1]

Odin i Dødsriget (W.G. Collingwood, 1908)


1.
Snart voro alla
asar på tinget
och asynjorna
alla i samtal.
Mäktige gudar
rådslag höllo,
hvarföre Balder
plågats af drömmar.


2.
Upp stod Oden,
åldrige skaparn,
och på Sleipner[2]
sadeln lade;
ned han red till
dödens rike,
där honom mötte
rasande hunden.[3]


3.
Blodig var denne
på bröstet och länge
vildt han skällde mot
trollsångens fader.[4]
Fram red Oden
— dånade jorden —,
kom till de dödas
höga boning.


4.
Därpå red Oden
öster om porten,
hvarest en trollkunnig
vala låg jordad,
sang för den döda
väckande galder,
tills hon sig reste
tvungen och kvad:


5.
'Hvad för en okänd
man mig nu tvingar
åter att vandra
vägen, den tunga?
Snö på mig fallit,
regn på mig slagit,
dagg på mig droppat,
död var jag länge.'


6. Oden kvad:
'Vegtam jag heter,
son är jag Valtams.
Tidender vill jag ur
dödsriket veta.
Hvi äro bänkarna
täckta med ringar,
golfven så fagert
strödda med guld?'


7. Valan kvad:
'Mjöd ren är bryggdt åt den
väntade Balder.
Sköldar ha lagts öfver
skimrande drycken
. . . . . . . . . .
. . . . . . . . . .
under det gudarne
ängsliga rådslå. —
Tvungen jag talat,
nu vill jag tiga.'


8. Oden kvad:
'Tig icke, vala!
Dig vill jag spörja,
tills jag fått veta
allt hvad mig lyster.
Hvem skall väl Balders
baneman varda,
Odensonen
lifvet beröfva?'


9. Valan kvad:
'Hod skall höga
hroðrbaðm bära[5]
. . . . . . . . . .
. . . . . . . . . .
han skall Balders
baneman varda,
Odensonen
lifvet beröfva. —
Tvungen jag talat,
nu vill jag tiga.'


10. Oden kvad:
'Tig icke, Vala!
Dig vill jag spörja,
tills jag fått veta
allt hvad mig lyster.
Hvem skall på Hod det
illdådet hämna,
Balders baneman
bära på bålet?'


11. Valan kvad:
'Rind föder Vale[6]
i västersalar;
den Odensonen
nattgammal kämpar,
händerna tvår ej,
hufvift ej kammar,
förrn buren är Balders
bane på bålet. —
Tvungen jag talat,
nu vill jag tiga.'


12. Oden kvad:
'Tig icke, Vala!
Dig vill jag spörja,
tills jag fått veta
allt hvad mig lyster.
Hvad heta de tärnor,
som smälta i tårar
och seglande skeppen
mot himmelen slunga?'[7]


13. Valan kvad:
'Ej är du Vegtam,
som jag nyss trodde,
förr är du Oden,
åldrige skaparn.'
Oden kvad:
'Ej är en siande
vala du heller,
förr är åt trenne
tursar du moder.'


14. Valan kvad:
'Hem rid nu, Oden,
nöjd med din visdom!
Ingen ur grafven
mera mig väcker,
förrän Loke
fjättrarna sliter,[8]
och allting förintas
i gudarnes skymning'.




Noter:

  1. Början af denna dikt är uppenbarligen förlorad, och första strofen har tydligen lånats från kvädet om Trym.
  2. Sleipner = Odens åttafotade häst.
  3. Nämligen helveteshunden Garm. Se ofvan Valans spådom.
  4. D. v. s. Oden.
  5. Originalets hroðrbarmr, förbättradt till hroðrbaðm, betyder egentligen 'beröm-träd' = 'det frejdade trädet’, och detta uttryck kan tänkas syfta både på misteltenen och på Balder, då hjältar ej sällan kallas poetiskt för träd. Öfvers. vill ej uttala någon mening härom.
  6. Vale = Odens son med Rind, som enligt Snorre-Eddan räknades till asynjorna.
  7. Denna öfversättning efter en tolkning af Bugge. Med 'tärnorna' menas troligen Ägers döttrar = vågorna, hvadan de 'smälta i tårar' öfver Balders död och slunga i sin smärta skeppen så högt, att topparna på seglen tyckas beröra himlen. Man jämföre härmed Fröding: »Hafsvågor slunga sig jämrande högt mot den Höges sal.»
  8. Gudarne bundo Loke vid en klippa med hans son Nares tarmar.