Om Eddan (KL) Brot af Sigurðarkviðo

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Eddan
om och ur de fornnordiska
guda- och hjältesångerna

Karl Ljungstedt

Diktcykeln om Volsungarna, Giukungarna, Atle och Iormunrekr.
Brot af Sigurðarkviðo
(R)

I sin vackra minnesruna öfver den i förtid bortgångne Nils Trolle yttrar Tegnér:

»Men nu är din lefnad lik den store konstnärns torso; kraftig,

skön som den. Ack, men stympad. Dröm, som om den vore hel igen!»

Vi vilja sätta denna strof som motto öfver detta brottstycke, ty äfven det är i sanning en kraftig och skön, fast stympad torso. Och väl vore, om någon nu funnes, som kunde 'drömma denna sång hel igen'. Den är nämligen, trots sitt fragmentariska skick, måhända det vackraste den heroiska diktningen kan uppvisa. Det vore därför ock en nästan oförlåtlig synd att mer än nödigt är störa och förstöra den genom några kommentarier, och vi vilja därför inskränka oss till att, med uteslutande af blott några få strofer, endast öfversätta densamma.

__________________

Hogne kvad:

Hvad har Sigurd

då väl brutit,

när du vill den

tappre dräpa?

Gunnarr kvad:

Mig har Sigurd

svurit eder,

eder svurit,

alla falska.

Han mig svek, när

just han borde

framför allt sitt

löfte hålla.

Hogne kvad:

Brynhild äggat

dig mot Sigurd

för att sig på

honom hämna;

unnar Sigurds

famn ej Guðrún

och sin egen

dig ej, Gunnarr.

Gunnarr och Hogne dräpa därpå Sigurd ute i skogen söder om Rhen — detta i full öfverensstämmelse med den tyska traditionen:

Bortom Rhen blef

Sigurd mördad.

Korpen högt i

trädet kvad: »Snart

Atle svärdet

rödt skall färga.

Bruten ed er

bane vållar.»

Så komma Giukes söner hem och mötas af Guðrún och Brynhild:

Stod där Guðrún,

Giukes dotter.

Först af allt hon

detta sade:

»Hvar är Sigurd,

hjältedrotten,

när I båda

främst nu riden?»

Endast Hogne

kunde svara:

»Nyss med svärd vi

Sigurd fällde.

Lutad står vid

liket Grane.»

Brynhild då i

vild förtviflan

brast i skratt så

borgen skälfde:

»Länge skolen

I nu härska

sen I hjältars

hjälte mördat».

Då kvad Guðrún,

Giukes dotter:

»Ej du kan mer

bittert säga.

Gunnarr, dig jag

nu förbannar.

Snart skall Sigurd

hämnad varda.»

Då kvad Brynhild,

Buðles dotter:

»Njuten nu af

maktens lycka.

Ensam skulle

Sigurd härskat,

om han längre

lefva unnats.»

Kvällen kommer och alla somna utom Gunnarr, ty han ligger vaken och tänker på den stundande hämnden, hvarom korpen siat. I daggryningen vaknar ock den af själskval uttröttade Brynhild:

Vaknar Brynhild,

Buðles dotter,

stridens mö, när

dagen randats.

»Nu mitt kval jag

ljud må gifva,

eljest snart mitt

hjärta spränges».

Alla tego.

Ingen kunde

hennes vilda

känslor fatta.

Nu i häjdlös

sorg begrät hon,

hvad hon glad nyss

tycktes önska.

Hon berättar därpå för Gunnarr hvad hon drömt under natten:

»Gunnarr nyss i

drömmen såg jag

— kall var salen,

kall var sängen. —

Glädjelös den

grymme red och

blef af falska

vänner fjättrad.

Giukes söner

skola falla,

ty de edens

helgd ha brutit.

Nog du, Gunnarr,

minns, när blod du

blandade med

Sigurd samman.

Nu du honom

illa lönat,

ty han var den

främste hjälten.

Minns du, när han

öfver elden

red för att min

hand dig vinna?

Vet, att ädle

fallde kämpen

alla sina

eder hållit.

Vet, att mellan

oss lät Sigurd

guldbeslagna

svärdet ligga.

Städse eld det

brann kring äggen,

städse klingan

dröp af etter.»

I detta fragment återfinna vi samma underliga, ordknappa stenstil som i Volundarkviða.

---