Om Eddan (KL) Hyndloljóð

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Eddan
om och ur de fornnordiska
guda- och hjältesångerna

Karl Ljungstedt


Hyndloljóð
(F)


Denna sång består uppenbarligen af två fullkomligt skilda dikter, nämligen det egentliga Hyndloljóð och det s. k. Volospá hin skamma (= det lilla Volospá).


Hyndloljóð kan sägas stå midt på gränsen mellan guda- och hjältesångerna. Det från estetisk synpunkt mycket obetydliga innehållet är blott, att Freyia beder jättekvinnan Hyndla uppräkna för sin gunstling Ottarr Innsteinsson dennes förfäder, så att han må kunna anföra dessa i en arfstrid med en viss Angantýr. Och hans anor visa sig värkligen vara mer än lysande, ty han härstammar från Skjoldungar, Ynglingar, Volsungar, Gjukungar o. s. v. samt från andra nu obekanta hjälteätter.


Midt i detta rent genealogiska kväde är emellertid inskjutet ett brottstycke af en helt annan dikt, hvilken tydligen stått mycket nära Volospá. Ur denna vilja vi anföra följande strofer:


Hafvet sig häfver
mot himlahvalfvet.
Jorden sjunker,
luften tryter,
snöstormen rasar,
vinden tjuter,
ödets makter
regnet dock häjda. —


Då kommer en annan,
än mera mäktig,
dock hans namn jag
nämna ej vågar[1].
Längre ej någon
ser än till Odens
slutliga kamp mot
gräsliga ulfven.


Det är egentligen blott detta ganska omotiveradt inskjutna fragment, som gifver Hyndloljóð något större värde, ty den ofvannämnde Ottarr Innsteinssons ärorika stamträd kan endast från historisk-genealogisk synpunkt vara af något intresse.



Fodnoter

  1. Jämför ofvan den näst sista strofven i Volospá.