Vis kilden til Sången om Grimner (KL)

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Grímnismál]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Grimnesmål]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnes Tale]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Grimner]] !! 
|-
!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Grímnism&#491;&#769;l]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Grimnesord (Grímnesmǫ́l)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnesmál]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grimners ordskifte (NFS)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnirs Maal]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Grimne (PAG)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimner hos Geirrød]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grimners sång (AAA)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnesmål (C. A. E. Jessen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Grimner (KL)]] !!
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Grimne (F.W.Horn)]] !!  !!
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnersmaal (FM)]] !!  !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Eddadigte (Uddrag, Grundtvig)]] !!  !!
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnismal (B.C.Sandvig)]] !!  !!
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimner og Geirrød]] !!  !!
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimner eller den Formummede (V.B.Hjort)]] !!  !!
|-
|}


<center>'''[[Valda sånger ur den poetiska Eddan]]'''<br>[[Karl Ljungstedt biografi|Karl Ljungstedt]]<br>1904
<br>
<big>'''Gudasånger'''</big><br><big><big>'''Sången om Grimner'''</big></big><br>(Grimnesmál)</center>


::[[Bilde:Grimnismal - Collingwood.jpg|thumb|500px|<center>'''Odin hos kong Geirröd''' ''(W.G. Collingwood, 1908)''</center>]] Konung Hraudung<ref>Denne konung Hraudung och hans söner äro kända blott genom denna berättelse.</ref> hade två söner; den ene hette Agnar, den andre Geirröd. Agnar var tio och Geirröd åtta vintrar gammal, när de en gång rodde i en båt med sina fiskredskap ut på småfiske. En storm dref dem ut till hafs, och i nattens mörker strandade de på en främmande kust.

::De gingo upp på land och funno en torpare; hos honom voro de öfver vintern. Hustrun fostrade Agnar, men mannen Geirröd och gaf honom många goda råd. Om våren skaffade torparen dem ett skepp, men då han och hans hustru följde dem till stranden, tog torparen Geirröd afsides och talade mellan fyra ögon med honom. De fingo god vind och kommo till sin faders skeppsläge. Geirröd stod fram i fören; han hoppade nu i land men stötte i detsamma ut skeppet, i det han sade: »Drag nu dit, där trollen må ta dig!» Skeppet dref därpå ut till hafs igen, men Geirröd gick upp till gården och blef där väl mottagen. Hans fader var då död. Geirröd blef da tagen till konung och vardt en ryktbar man.

::Oden och Frigg sutto i Hlidskialf<ref>''Hlidskialf'' = Odens boning.</ref> och sågo ut öfver alla världar. Då sade Oden: »Ser du, huru din fosterson Agnar föder barn med en jättekvinna i en håla, då min fosterson Geirröd nu är konung och råder öfver land?» Frigg svarade: »Han är en sådan matgnidare, att han svälter sina gäster, när han tycker, att de komma alltför många.» Då Oden sade, att detta var den största lögn, slogo de vad härom. Frigg sände då sin kammartärna Fulla till Geirröd. Hon bad konungen taga sig till vara, så att icke en trollkunnig man, som stigit i land där, skulle förgöra honom, och tillade, att denne kunde igenkännas därpå, att ingen hund funnes så ilsken, att han tordes rusa på densamme. Det var nu blott tomt prat, att konung Geirröd icke var gästfri, men den man, som hundarna ej tordes rusa på, lät han dock gripa. Denne var klädd i en blå pälskappa och kallade sig Grimner; mera ville han icke säga, ehuru han vardt tillspord. Konungen lät pina honom för att tvinga honom att säga något mera och satte honom mellan två eldar. Så satt han åtta nätter.

::Konung Geirröd hade då en son, som var tio år gammal och som hette Agnar efter sin farbroder. Agnar gick till Grimner, gaf honom ett fylldt horn att dricka och sade, att konungen gjorde illa, då han lät pina saklös man. Grimner drack af hornet; då var elden kommen så vidt, att kappan brann på honom. Han kvad då: 


::1.	
::Het är du, eld, 
::alltför het,
::låtom oss skiljas, låge! 
::Fällen svedes, 
::fast skörten jag lyftar. 
::Kappan börjar att brinna.


::2.	
::Här jag i åtta 
::nätter suttit,
::ingen en matbit mig bjudit,
::utom Agnar,
::hvilken skall
::goternas härskare varda.<ref>Med ''goter'' menas i eddasångerna eljest alltid blott sydgermanska folk, nämligen de egentliga ''goterna'' och ''burgunderna''. Kanske sagan om konung Hraudung och hans söner då är af sydgermanskt ursprung.</ref>   


::3.	
::Hell dig, Agnar!
::Lycka dig gifver 
::mänskornas mäktige herre!<ref>Nämligen Oden, som här uppträder under namnet Grimner.</ref> 
::För endast en dryck 
::aldrig dig skall 
::rikare gengäld lämnas.


::– – –


::4.	
::Helt nära höge asar 
::och ljusalfvar beläget 
::ett heligt land jag ser, 
::där i höga Trudheim<ref>Tors boning kallas eljest alltid för ''Trudvang''.</ref>  
::Asator skall härska
::till världens undergång.


::5.	
::Ydalar det heter, 
::hvarest raske Ull har<ref>''Ull'' = vinterns och jaktens gud. ''Ydalar'' betyder egentligen 'idegransdalarna'. Pilbågar gjordes vanligen af idegran och Ull var känd såsom en skicklig bågskytt.</ref>
::sina salar byggt. 
::Alfheim i urtiden<ref> ''Alfheim''  = 'alfvarnes värld'. Alfvarne troddes befordra växtligheten, och Frey var årsväxtens gud.</ref> 
::gafs af höge gudar 
::som tandgåfva åt Frey.


::6.	
::I en tredje boning 
::blide gudar hafva
::hvar sal med silfver täckt. 
::Valaskialf den heter.<ref>''Valaskialf'' är enligt Snorre-Eddan Odens boning, hvari befinner sig högsätet ''Hlidskialf''. Möjligen är dock Valaskialf blott ett annat namn pa Valhall. </ref> 
::Ren i tidens morgon 
::Oden själf den byggt.


::7.	
::Sökkvabekk en fjärde, 
::som af svala vågor 
::städs kringfluten är. 
::Oden där och Saga<ref>Saga = historiens gudinna. </ref>
::dricka alla dagar 
::gladt ur gyllne horn.


::8.	
::Gladsheim är en femte, 
::hvarest det guldklara 
::Valhall reser sig.
::Städs där Oden korar 
::hvarje dag ur striden 
::vapenfallna män.


::9.	
::Mycket lätt de varsna, 
::som till Oden komma 
::hvilken sal de se:
::med spjut är taket sparradt,
::med sköldar täckt, och brynjor
::lagts på hvarje bänk.


::10.	
::Mycket lätt de varsna, 
::som till Oden komma, 
::hvilken sal de se: 
::där en varg det hänger 
::på västra sidan dörren 
::och öfver den en örn.


::11.	
::Trymheim är en sjätte, 
::hvarest fordom Tiaze, 
::starke jätten bott, 
::men nu äger Skade,<ref>Jätten ''Tiaze'' var fader till ''Skade'', som blef vanen Niords maka. </ref> 
::ljusa gudabruden, 
::faderns forna borg.


::12.	
::Breidablik en sjunde, 
::hvarest blide Balder 
::sina salar byggt.
::I den nejden vet jag 
::att det minsta antal 
::olycksrunor stå.


::13.	
::Himenbiorg den heter, 
::helgedomen, hvarest 
::Heimdall härska sägs. 
::Där i ljusa salen 
::gudaväktarn dricker<ref>Heimdall var gudarnes väktare, som bevakade ingången till Asgård.</ref> 
::gladt sitt goda mjöd.


::14.	
::Folkvang heter borgen, 
::hvarest Freyia stadgar, 
::hur man bänkas skall.
::Hon af de svärdfallna 
::ena hälften korar; 
::den andra Odens är.<ref>Denna uppgift beror måhända på en förblandning af Freyia med Frigg.</ref>


::15.	
::Glitner heter borgen, 
::som på guldstöd hvilar, 
::täckt med silfvertak. 
::Forsete där säges<ref>''Forsete'', son af Balder och Nanna, var rättvisans gud. </ref> 
::vistas alla dagar,
::slita hvarje tvist.


::16.	
::Noatun den elfte, 
::hvarest höge Niord har 
::sina salar byggt.
::Där fläckfrie härskarn 
::städse råder öfver 
::höghvälfd helgedom.


::17.	
::Omgifvet af alnshögt 
::gräs och snår sig reser 
::Vide, Vidars borg,
::och till häst där sitter 
::gudasonen, snar att 
::hämnas faderns död.


::– – –


::18.	
::I Eldhrimner
::låter Andhrimner 
::Sæhrimner kokad varda.<ref>''Andhrimner'' = kocken i Valhall, ''Sæhrimner'' = galten, hvars fläsk einherjarne hvar dag åto och som efter hvar måltid åter lefde upp, ''Eldhrimner'' = kitteln, hvari Andhrimner kokade Sæhrimner.</ref> 
::Hans är det bästa 
::fläsket, men få blott 
::känna till kosten i Valhall.


::19.	
::Gere och Freke<ref>''Gere'' och ''Freke'' = Odens vargar.</ref> 
::med stolthet och glädje 
::matar den strisvane Oden, 
::men endast af vin 
::lefver han själf, 
::vapensmyckade guden.


::20.	
::Hugen och Munen<ref>''Hugen'' och ''Munen'' = Odens korpar. </ref>  
::flyga hvar morgon
::ut öfver världen vida. 
::Jag fruktar, att Hugen 
::ej kommer tillbaka, 
::dock ängslas jag än mer för Munen.


::21.	
::Tund starkt brusar,<ref>''Tund'' = floden, som flyter kring Valhall.</ref>  
::och Tiodvitners<ref>''Tiodvitner'' ('folkvargen') = Fenresulfven? Enligt Gering är dess fisk = solen, som Fenresulfven (eller hans son, se Valans spadom strof 31) skall uppsluka vid ragnarök.</ref> 
::fisk sig i vattnet fröjdar. 
::Strömfåran tyckes 
::de svärdfallne vara
::för stark att vada igenom.


::22.	
::Valgrind hon heter,<ref>''Valgrind'' 'de fallna kämparnes grind' = gallerporten framför Valhall.</ref>
::grinden som står 
::helig för heliga dörren. 
::Gammal är grinden 
::och få endast veta,
::hur hon är länkad i lås.


::23.	
::Femhundra fyrtio 
::dörrar jag vet
::vara i glänsande Valhall. 
::Åtta hundra 
::kunna ur hvar
::dörr gå att kämpa mot ulfven.


::24.	
::Femhundra fyrtio 
::salar det skall
::i hvalfbyggda Bilskirner finnas.<ref>''Bilskirner'' = en byggnad i Tors borg Trudvang.</ref>
::Af alla hus, 
::som stå under tak, 
::tycks mig min sons vara störst.


::25.	
::Heidrun heter 
::geten i hallen,
::som biter af Lærads grenar.<ref>''Lærad'' = väl blott ett binamn på Yggdrasel.</ref> 
::Kärlet hon fyller 
::med klaraste mjöd;
::aldrig den drycken kan tryta.


::26.	
::Eiktyrner heter 
::hjorten i hallen,
::som biter af Lærads grenar.
::I Hvergelmer droppar det<ref>''Hvergelmer'' - en brunn midt i Niflheim under en af Yggdrasels rötter.</ref>   
::städs från hans horn. 
::Där alla älfvar upprinna. 


::_________


::– – – – – – –
::– – – – – – –<ref>Här följer en namnlista på mytiska floder, som här förbigås.</ref>


::_________


::27.	
::Från Yggdrasels ask 
::gå trenne rötter, 
::sträcka sig åt trenne håll: 
::en öfver Hels, 
::en öfver jättars, 
::en öfver människors värld.
::– – – – – – –<ref>Här är sannolikt en strof bortfallen, i hvilken det berättats om örnen, som sitter i Yggdrasels grenar och mellan hvars ögon höken ''Vedrfolner'' sitter.</ref>


::28.	
::Ratatosk ekorrn 
::heter, som springer 
::uppåt och nedåt på stammen. 
::Budskap från örnen 
::ofvan han bär 
::och säger dem nedan till Nidhogg.<ref>Rörande ''Nidhogg'' se ofvan Valans spådom strof 30.</ref>   


::29 
::Tvenne och tvenne 
::hjortar med smidiga 
::halsar på grenarna gnaga. 
::En heter Daen, 
::Dvalen och Duneyr 
::och Dyratror heta de andra.


::30.	
::Ormar inunder 
::rötterna ligga 
::flera än någon lär tro: 
::Goen och Moen, 
::Grafvitners söner, 
::Gravollod äfven och Grabak, 
::Ofner och Svafner, 
::ständigt de skola 
::tära på Yggdrasels kvistar.


::31.	
::Världsträdet måste 
::långt mera utstå
::än någonsin människor ana: 
::afbits i toppen, 
::murknar på sidan, 
::gnages i roten af Nidhogg.


::– – –


::32.	
::Rist och Mist 
::räcka mig hornet, 
::likaså Skeggold och Skogol!
::Hild och Trud, 
::Herfiotor, Hlokk, 
::Geironol äfven och Golt, 
::Randgrid, Radgrid 
::och Regenleif<ref>Namn på valkyrjorna i Valhall.</ref>  
::bringa einherjarne öl.


::33.	
::Arvak och Alsvid<ref>Hästarna, som draga solens vagn.</ref> 
::draga på himlen
::trötta den strålande solen. 
::Vänliga makter 
::vid deras bogar 
::kylande järn dock ha gömt.<ref>Det kylande järnet är enligt Snorre-Eddan två blåsbälgar.</ref>


::34.	
::Svalen är kallad 
::skölden, som ståndar 
::framför den skinande guden.<ref>Nämligen solen.</ref> 
::Bränning och berg 
::bragtes i brand,
::ifall han en gång fölle ned.


::35.	
::Skoll är han kallad, 
::ulfven, som följer 
::glänsande guden till skogen. 
::Hrodvitners son<ref>''Hrodvitner'', 'den frejdade ulfven' = Fenresulfven.</ref>
::Hate ses framför
::lysande hiinmelsbrud löpa.<ref>Rörande ''Skoll'' och ''Hate'' se Valans spådom strof 31.</ref>


::– – –


::36.	
::Af urjättens kött<ref>Urjätten = Ymer.</ref>
::jorden vardt skapad, 
::hafvet af urjättens blod, 
::bergen af benen, 
::träden af håret.
::af hufvudskåln himmelens hvalf.


::37.	
::Af ögonens hår 
::gudarne byggde
::Midgård åt mänskornas söner, 
::men af hans hjärna 
::skapade blefvo 
::alla de stormfyllda molnen.


::– – –


::38.	
::Gudarnes ynnest 
::äga den skall,
::hvilken vid flamman först rör.
::Världarna blottas
::för asarnes söner, 
::när kittlarna lyftas från haken.<ref>Oden lofvar den, som befriar honom från elden, alla gudarnes ynnest. Kring rökhålet i taket voro kedjor fastade, på hvilka man upphängde kittlar. Uppdrogos dessa, kunde den, som genom rökhålet ville titta ned i salen, ingenting se. Oden önskar nu, att kittlarna måtte blitva nedfirade, så att asarne ifrån himlen må kunna se honom genom rökhålet och komma till hans hjälp.</ref>   


::39.	
::Ivaldes söner
::i tidernas morgon 
::gingo att Skidbladner bygga,<ref>''Skidbladner'' — Freys underbara skepp, som han efter slutad färd kunde vika ihop och stoppa i fickan, ''Idvaldes'' söner voro enligt Snorre-Eddan konstförfarna dvärgar.</ref> 
::åt Niords unge son, 
::skimrande Frey,
::yppersta skeppet af alla.


::40.	
::Ypperst bland träd är 
::Yggdrasels ask,
::Skidbladner ypperst bland skepp,
::Oden bland asar, 
::Sleipner bland hästar,<ref>''Sleipner'' — Odens åttafotade häst.</ref> 
::Bilrost bland broar,<ref>''Bilrost'' = den eftergifvande bron = ''Bifrost'' = den bäfvande bron = regnbågen.</ref> 
::Brage bland skalder,<ref>''Brage'' = skaldekonstens gud.</ref>
::Habrok bland hökar,<ref>''Habrok?'' Denna hök är för öfrigt okänd.</ref> 
::Garm ibland hundar.<ref>''Garm'' = helveteshunden. Se Valans spådom strof 35.</ref>


::41.	
::Nu jag mitt anlete 
::yppat för gudar, 
::eftertrådt bistånd det bringar.
::Det alla asar 
::ned till mig kallar, 
::ned till den hjärtlöses bänkar,
::ned till den hjärtlöses gille.


::42.	
::Grim jag mig kallat, 
::kallat mig Ganglere, 
::Hialmbere äfven och Herian,
::Tride och Tekk,
::Tud och Ud, 
::kallat mig Har och Helblinde,


::43.	
::Sann och Svipal, 
::Sanngetal äfven, 
::likaså Herteit och Hnikar.
::Aldrig med samma 
::namn jag mig nämnt, 
::när jag bland mänskorna farit.


::44.	
::Grimner jag hette
::i Geirröds salar, 
::hos Asmund jag kallades Jalk,
::Kialar jag hette, 
::när kälke jag drog, 
::Gondler och Harbard 
::bland gudar.


::45. 
::Svidor och Svidrer 
::jag hos Sokkmimer 
::hette, hos jätten, jag svek, 
::när som Midvitners 
::frejdade son 
::ensam jag bragte om lifvet.<ref>''Midvitners'' son är tydligen identisk med jätten ''Sokkmimer''. Denna myt är för öfrigt okänd.</ref>


::– – –


::46.	
::Geirröd, du druckit, 
::druckit för mycket
::. . . . . . . . .
::Mycket du mistat, 
::mistat min hjälp, 
::min och einherjarnes ynnest.<ref>Denna rad är i originalet korrumperad.</ref> 


::47.	
::Mycket jag sagt dig, 
::litet du minnes;
::vänner dig listigt bedraga.
::Nu jag min väns 
::klinga ser ligga 
::färgad af rödaste blod.


::48.	
::Svärdfallna kämpar
::Ygg nu sig korar.
::Lidet, jag vet, är ditt lif.
::Disorna vredgas.<ref>Disorna = nornorna.</ref>
::Här ser du Oden.
::Nalkas mig nu, om du törs!


::49. Heter nu Oden,
::hette nyss Ygg,
::Tund jag mig nämnde förut, 
::Skilfing och Vak, 
::Hroptatyr, Vafod,
::Gaut och Jalk ibland gudar;
::Ofner och Svafner;
::tänker, de alla 
::varda till ''en'' blott i mig. 


::Konung Geirröd satt med svärdet liggande öfver sitt knä, till hälften utdraget. När han nu hörde, att Oden själf kommit dit, stod han upp och ville taga Oden från elden. Svärdet slapp då ur hans hand och föll så, att handtaget vette nedåt. Konungen snafvade i detsamma och föll i kull, så att svärdet gick tvärt igenom honom, och vardt detta hans bane. Då försvann Oden, och Agnar var sedan länge där konung.


----


'''Noter:'''

<references />


::[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
::[[Kategori:Tekster på svensk]]
::[[Kategori:Den eldre Edda]]
::[[Kategori:Karl Ljungstedt]]