Forskjell mellom versjoner av «Sången om Hyndla (PAG)»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
(2 mellomliggende revisjoner av samme bruker vises ikke)
Linje 16: Linje 16:
 
|-
 
|-
 
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Hyndla (F.W.Horn)]] !!  !!  
 
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Hyndla (F.W.Horn)]] !!  !!  
 +
|-
 +
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Hyndlas Sang (B.C.Sandvig)]] !!  !!
 +
|-
 +
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Hyndlasangen (V.B.Hjort)]] !!  !!
 +
|-
 +
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Hyndlasangen (1923)]] !!  !!
 
|-
 
|-
 
|}
 
|}

Revisjonen fra 26. feb. 2019 kl. 11:29

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


EDDA
En isländsk samling
Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar


Peter August Gödecke


Sången om Hyndla
Bort.2.(PAG).jpg


Fröja kvad:

1.
“Vakna, du möars mö,
vakna, min väninna,
syster Hyndla,
som i hålan bor!
Nu är skymningars skymning,
nu skynda må vi två
till häst till Valhall
och till helgedomen.

2.
“Bedjom huld i hugen
Härjafader vara;
med gyllne gåfvor
han gäldar de sina!
Härmod han gifvit
hjälm och brynja
och åt Sigmund
svärd till skänks.

3.
“Han ger somlige seger,
somlige rikedom,
vältalighet åt visse,
vett åt andre,
vind åt vikingar,
värme åt skalder
och mannamod
åt mången kämpe.

4.
“Till Tor må hon blota
och bedja honom,
att han vara vill
vänlig mot dig,
fast ej gärna han är det
mot jättemöar.

5.
“Tag nu en
af ulfvarna ur stallet
att i bredd gå
med galten min!”

Hyndla kvad:

“Trögt gångar din galt
på gudavägen,
må ej ställas bredvid
min stolta häst.

6.
“Falsk är du, Fröja,
som frestar mig
och vill mina ögon
vilseleda:
du har din vän förklädd
med på Valhallsfärden,
Ottar unge,
Innstens son.”

Fröja kvad:

7.
“Dåraktiga Hyndla,
en dröm dig villar,
då min vän du varsnar
på Valhallsfärden
i glänsande galten,
Gullborst,
Hildesvin,
som händigt tvänne
dvärgar mig danat,
Dåin och Nabbe.

8.
“Må i sadel vi sitta
och slita vår tvist,
döma om höga
herskarätter,
om de gode hjältar,
som från Gudar stamma!

9.
“Fäjdat hafva
om fallnes rustning
Ottar unge
och Anganty;
så låtom oss foga,
att fursteynglingen
må efter fränder få
sitt fädernearf!

10.
“Han bygde mig harg
af hopade stenar —
nötta de glänsa
som glas nu — ,
hvar nymånad göt han
nötablod;
Ottar alltid
på åsynjor trott.

11.
“Tälj mig gamla,
gångna ätter
och de forne
fädrens slägter:
hvad fins af Sköldungar,
hvad fins af Skilfvingar,
hvad fins af Ödlingar,
hvad fins af Ylfvingar,
hvad friboret,
hvad fursteboret
och hvad ypperst bland män,
som under Midgård bo?”

Hyndla kvad:

12.
“Du är, Ottar,
af Innsten boren,
som Innsten var
af Alf hin gamle,
som Alf af Ulf,
Ulf af Sjöfare,
och Sjöfare
af Sven hin röde.

13.
“Din moder var en mö
med många smycken,
Lädis hette
höga prestinnan,
Frode hennes fader,
Friund hennes moder;
herskare voro alle
den ättens män.

14.
“Hennes broder, Åle,
var en bjudande man,
och den äldre, Halfdan,
högst bland Sköldungar;
fräjdade fäjder
desse furstar hållit;
hans rykte hunnit
så långt himlen räcker.

15.
“Af Öimunds mågskap
mäktigare vardt han,
slog Sigtrygg
med svala äggar,
äktade Almveig,
ypperst af kvinnor,
och egde med henne
aderton söner.

16.
“Dädan äro Sköldungar,
dädan Skilfvingar,
dädan Ödlingar,
dädan Ynglingar,
dädan friborne,
dädan fursteborne
och de ypperste män,
som under Midgård bo;
alt är din ätt,
usle Ottar!

17.
“Och moder hennes*)
var Hildigunn,
boren af Svåfva
och Sjökonung;
alt är din ätt,
usle Ottar!
Det är dig vigtigt att veta,
vill du än längre?

18.
“Dag hade Tora
drängamoder,
aflades i ätten
de ypperste kämpar:
Fradmar, Gyrd,
och Fräkarne båda,
Åm och Jösurmar,
Alf hin gamle.
Det är dig vigtigt att veta,
vill du än längre?

19.
“Kettil var deras vän,
Klyps arfvinge
och morfader
till moder din;
Frode föddes
före Kåre,
men älst bland bröderne
Alf var.

20.
“Därnäst var Nanna,
Nöckves dotter;
den son hon födt
var din faders måg;
det är fornåldrig frändskap,
men fram ser jag längre;
jag känner dem båda,
Brodd och Hörfve;
alt är din ätt,
usle Ottar!

21.
“Isolf, Åsolf,
Ölmods söner,
och Skurhild,
Skäckils dotter;
bland fädren du räknar
furstar många;
alt är din ätt,
usle Ottar!

22.
“Gunnar balk,
Grim hårdskafve,
Tore järnsköld,
Ulf glupare.
- - - - -
- - - - -

23.
“Härvard, Hjörvard,
Rane, Anganty,
Bue och Brame,
Barre och Reifne,
Tinn och Tyrfing,
två Haddingar;
alt är din ätt,
usle Ottar!

24.
“Öster på Bolm
borne voro
Arngrims söner
med Öifura;
bärsärkabraket,
som en brand, gjutit
våld och väld
kring vatten och land;
alt är din ätt,
usle Ottar!

25.
“Jag känner dem båda,
Brodd och Hörfve,
hade rum i hirden
hos Rolf hin gamle.
Alle stamma
från Jörmunrek,
Sigurds måg —
på min saga lyss! —
den fäjdstores,
som Fåfne drap.

26.
“Den fursten var
af Volsungs stam,
och Hjördis räknas
af Rödungs vara,
och Öilime
af Ödlingars;
alt är din ätt,
usle Ottar!

27.
“Gunnar och Högne,
Gjukes arfvingar,
sammalunda Gudrun,
systern deras;
ej var Guttorm
af Gjukes ätt,
bådaderas
broder dock;
alt är din ätt,
usle Ottar!

28.
“Harald hildetand
var boren af Rörek
ringslungare
och den rika Öd,
och den rika Öd
var Ivars dotter;
men Randver var
Radbards son,
gångne hjältar,
gudasignade;
alt är din ätt,
usle Ottar!

29.
“Elfva var Åsars tal,
när Balder sank
på banetufvan;
Vale sig visade
värdig att hämnas
och brådt sin broders
bane slog;
alt är din ätt,
usle Ottar!

30.
“Balders fader
var Burs arfvinge,
Frö var med Gärd gift,
dotter af Gyme,
ur jättars ätt,
och af Örboda,
därtill var Tjasse
deras frände,
praktskrudade jätten,
Skades fader.

31.
“Mycket jag sagt,
mera jag minnes;
tag vara på det du vet,
vill du än längre?

32.
“Hake var nog bäst
bland barnen af Hvedna,
och Hjörvard var Hvednas fader.
Heid och Rosstjuf
voro Rimnes barn.

33.
“Alla valor
från Vidolf stamma,
alle trollkarlar
kommit från Vilmeid,
alle seidmän
från Svarthöfde,
och alle jättar
från Ymes stam.

34.
“Mycket jag sagt,
mera jag minnes;
tag vara på det du vet,
vill du än längre?

35-
“En vardt boren
i urtiden,
en gudason
med gudakraft;
jättemöar nio
vid jordens rand
den vapenhärlige
herskarn födde.

36.
“Mycket jag sagt,
mera jag minnes;
tag vara på det du vet,
vill du än längre?

37.
“Gjålp honom födde,
Greip honom födde,
Eistla honom födde
och Öirgjafva,
Ulfrun honom födde
och Angöja,
Imd och Atla
och Järnsaxa.

38.
“Han växte med makt
af markens kraft,
af svalkande sjö
och af solens ljusström.

39.
“Mycket jag sagt,
mera jag minnes;
tag vara på det du vet,
vill du än längre?

40.
“Ulf födde Loke
med Ångerbåda,
och Sleipne han fick
med Svadilfare,
ett vidunder för visso,
värst af alla;
det var af Byleists
broder födt.

41.
“Hittade Loke
halfsvedt hjärta,
och af kvinnohjärtat
till kvinna byttes,
vardt hafvande och födde
hemsk mö;
dädan alla trollkvinnor,
som jorden trampa.

42.
“Sig hafvet häfver
mot himlen själf,
det löper öfver landen,
och luften domnar;
dädan strida snöfall
och stormar komma;
då är ödets råd,
att regn skall tryta.

43.
En vardt boren,
af alle den störste,
han växte med makt
af markens kraft;
starke herskarn
är en stordådsman,
hägnar Sif
och slägten alla.

44.
“Då kommer en annan
än mäktigare,
men hans namn jag icke
nämna vågar;
få nu skåda
framåt längre,
än då Odin skall
ulfven möta.”

Fröja kvad:

45
“Bär minnesöl
till galten min,
att han kan alla
orden minnas,
detta tal tälja
om tre dagar,
då Anganty och han
skola ättartalen uppräkna!”

Hyndla kvad:

46.
“Löp snart hädan,
mig sofva lyster;
föga du af mig får
fägnande utslag!
Du löper, orm-väninna,
ute om natten,
som Heidrun brukar
efter bockar ränna.

47.
“Efter Od du smög,
smägtande af kärlek,
men än flere fått
i din famn komma.
Du löper, orm-väninna,
ute om natten,
som Heidrun brukar
efter bockar ränna.”

Fröja kvad:

48.
“Eld skakar jag rundt
kring skogskvinnan,
så att du aldrig kommer
ut härifrån.”

Hyndla kvad:

49.
“Eld ser jag brinna,
ett bål är jorden;
mången måste lösen
för sitt lif gifva.
Bär du Ottar
öl i handen;
etterblandadt
må det ondt båda!”

Fröja kvad:

50.
“Ditt elaka ord
skall intet mäkta,
fast, jättebrud,
ondt båda du vill.
Den dyra drycken
han dricka skall;
men jag ber alle gudar
att Ottar skärma.”


Deko.1.(PAG).jpg


Noter till Sången om Hyndla

Fröja rider med sin skyddsling Ottar till en vala vid namn Hyndia för att af henne erfara Ottars ättartal, hvilket denne för en rättsstrid med Anganty behöfde känna. Detta ättartal går upp ej blott till Nordens konungaslägter, utan äfven till Völsunga- och Gjukungaätterna samt till gudarne. Sedan beder Fröja, att Hyndla också skall gifva Ottar en minnesdryck, så att han skall hogkomma hvad han hört. Då Hyndla vägrar, tvingar Fröja henne att lyda, hvadan Hyndia räcker Ottar drycken, ehuru ledsagad af en förbannelse, hvilken dock Fröja vänder om till en välsignelse.
Dikten är tydligen icke bland Eddans älsta. Han finnes i en handskrift från 1387.

Visan 2.
Härjafader är Odin.
Härmod, krigarmodet, är Odins sändebud, då det gäller svåra värf.
Sigmund, Völsungs son, Sigurd Fåfnesbanes fader. Här åsyftas det sagobrottet, att en enögd gubbe en gång i Völsungs sal stötte in ett svärd till fästet i en trästam med det löftet, att svärdet skulle varda dens, som mäktade draga ut det. Därpå försvann gubben, hvilken var ingen ringare man än Odin själf. Ingen kunde utdraga svärdet, förr än Völsungs son, Sigmund, gjorde det. Detta svärd, som sedan gick i arf till Sigurd, hette Gram.

Visan 4.
Hon i första raden är Fröja själf.

Visan 5.
Med galten min. Fröja tyckes här köra med Frös galt, Gullborst.

Visan 7.
Dåin och Nabbe. Frös galt, Gullborst, var eljest danad af dvärgarne Brock och Sindre. Stället är dunkelt.

Visan 10.
Harg betyder »stenaltar».

Visan 11.
Sköldungarne voro danskarnes gamla konungaslägt,
Skilfvingarne hade rike öster om Östersjön,
Ödlingarne i Valland,
Ylfvingar är ett annat namn på Völsungar.

Visan 16.
Ynglingarne, som hade sitt säte i Upsala, nämnas här i stället för Ylfvingarne.

Visan 24.
Arngrims tolf söner voro bland Nordens mest fräjdade vikingar.

Visan 25.
Jörmunrek var Sigurds måg, emedan han enligt prosainledningen till Gudruns Äggelse vardt gift med Sigurds dotter, Svanhild.

Visan 27.
Guttorm var Gjukes stjufson.

Visan 28.
Harald Hildetand. Lüning anser, att man af detta ställe kan bestämma åldern af denna sång. Då nämligen namnuppräkningen blott går till Harald och Randver, medan den fräjdade Sigurd Ring och dennes än mer fräjdade son, Ragnar Lodbrok, icke nämnas, har man skäl att antaga, att sången diktats före Bråvallaslaget, som stod år 740.

Visorna 29-44
höra tydligen till en särskild dikt, som citeras af de gamle under namn af »Völuspâ hin skamma», d. v. s. »den korta Valans Visdom».

Visan 30.
Burs arfvinge är Odin.
Om Frö och Gärd, se Skirnes Färd!
Om Tjasse, se noten till Loketrätan, visan 50!

Visan 32.
Namnen i denna visa tillhöra jättar.

Visan 35.
En, nämligen Heimdall.

Visan 37.
Här uppräknas namnen på Heimdalls nio mödrar.

Visan 38.
Väktarn på Bäfrast säges växa af samma element som bron själf; ty denna, som hvilar på jorden, danas af solens ljus på vattendropparna.

Visan 40.
Loke födde med Ångerbåda ej blott Fänresulfven utan äfven midgårdsormen och Häl.
Loke födde dessutom, förvandlad till ett sto, hästen Sleipne med hingsten Svadilfare. Myten därom är korteligen följande: En byggmästare erbjöd sig att på tre halfår bygga åt Åsarne en fast borg, men han kräfde som lön därför Fröja samt sol och måne. Åsarne hade gått in härpå; men då blott tre dygn af den bestämda tiden återstodo, och borgen nästan var fårdig, bäfvade Åsarne vid tanken på det löfte, de gifvit, samt uppdrogo åt Loke att genom någon list omöjliggöra verkets fullbordan till utsatt dag. Loke, som märkt, att byggmästaren haft sin yppersta hjälp af sin hingst, Svadilfare, förvandlade sig då till ett sto och lockade hingsten med sig till skogs. I sin vrede blottade nu byggmästaren sin jättenatur, och Åsarne, som ej ansågo sig bundne af ett löfte till en jätte, tillkallade nu Tor, som med sin hammare drap jätten och frälste Fröja. Denna myt går delvis igen i de medeltida sägnerna om åtskilliga kyrkbyggnader, för hvilkas utförande en jätte kräfver sol och måne.
Byleists broder är Loke.

Visan 41. »Diese verzweifelte Stelle» säger Lüning om denna visa, som ännu näppeligen torde vara tillfredsställande tolkad.

Visan 43.
En tyckes syfta på Tor.

Visan 44.
Holtzmann anser denna visa handla om Surt. Se Valans Visdom, visan 56! Eljest uppfattas detta ställe allmänt som profetia om en högre gud, som i tidens fullbordan skulle uppenbaras. Se noten till Valans Visdom, visan 70!
Visan 46.
Se Sången om Grimne, visan 25!

*) Almveigs.