Sången om Regen (KL)
Hopp til navigering
Hopp til søk
Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904
Sången om Regen
(Regensmál)
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► | ||||||
Karl Ljungstedt
1904
Sången om Regen
(Regensmál)
- Sigurd gick till Hialpreks[1] hästhjord och utvalde sig en häst, som sedan vardt kallad Grane. Dä var Regen, Hreidmars son, kommen till Hialprek; han var händig som ingen annan och en dvärg till växten; kunskapsrik var han, men därtill grym och trollkunnig. Regen uppfostrade och undervisade Sigurd och älskade honom mycket.
- Han berättade för Sigurd om sina föräldrar samt att en gäng Oden, Höner och Loke kommit till Andvaraforsen, i hvilken det var mycket fiskar. En dvärg vid namn Andvare uppehöll sig länge i den forsen i en gäddas skepnad och skaffade sig där föda. »Otr hette min broder», fortfor Regen, »hvilken ofta sam i forsen i en utters[2] skepnad. Han hade fångat sig en lax och satt och ät på stranden, under det att han blundade. Loke tog då en sten och slog ihjäl uttern. Asarne tyckte sig ha varit mycket lyckliga och flådde skinnet af uttern. Samma kväll drogo de sedan på gästning till Hreidmar och visade sitt jaktbyte. Då grepo vi dem och pålade dem som dråpböter att fylla och utantill hölja utterskinnet med guld. Då sände de Loke att anskaffa guldet. Han kom till Ran och fick af henne hennes nät. Han drog därpå till Andvaraforsen och kastade ut nätet för gäddan, och hon gick in i det. Då kvad Loke:»
- 1.
- 'Hvad är det för fisk,
- som simmar här i floden?
- Kan sig ej för faran värna.
- Lös ditt hufvud
- ur Hels hand!
- Finn mig källans lågel'[3]
- 2. Andvare kvad:
- 'Andvare jag heter,
- Oen het min fader,
- mången fors jag genomfarit.
- Onda nornor
- ha mig skapat
- att i vatten städse vada.'
- 3. Loke kvad:
- 'Säg mig, dvärg,
- om du vill äga
- lif på denna jorden,
- hvad för straff
- få mänskors söner,
- som hvarann’ i ordstrid smäda?’
- »Loke såg allt det guld, som Andvare ägde. Men då denne hade utlämnat sin skatt, ville han undangömma en ring. Loke tog dock äfven denna från honom. Dvärgen gick då in i stenen och sade:»
- 5.
- 'Detta guld, som
- Gust förr ägde,[6]
- skall två bröders
- bane vålla
- och skall väcka
- strid bland hjältar.
- Ingen af min
- skatt skall glädjas.'
- »Asarne lämnade därpå Hreidmar guldet, fyllde utterskinnet samt reste upp det på fötterna, lade upp guldet hvarfvis och höljde därmed skinnet. När detta var gjordt, gick Hreidmar fram och varsnade ett läpphår. Han bad dem då äfven hölja detta. Då tog Oden fram ringen Andvaranaut[7] och höljde håret. Då kvad Loke:»
- 6.
- 'Guldet är lämnadt,
- gyllene böter
- gifvits dig nu för mitt hufvud;
- det ej din son
- länder till lycka,
- länder er båda till bane.'
- 7. Hreidmar kvad:
- 'Gåfvor du gaf,
- vängåfvor ej,
- gaf ej af välvilligt sinne.
- Lifvet I skullen
- alla ha mistat,
- hade förut jag det vetat.'
- 8. Loke kvad:
- 'Värre än så
- tror jag mig se:
- släktingars strid om en mö.[8]
- Ändock ej födda
- tyckas de furstar.
- hvilka till strid det skall hetsa.'
- 9. Hreidmar kvad:
- 'Tänker att råda
- öfver det röda
- guldet, så länge jag lefver;
- räds ej en smul
- för dina hot.
- Dragen nu härifrån hem!'
- Fafner och Regen kräfde Hreidmar på andel i böterna efter sin broder. Då Hreidmar vägrade, rände Fafner sitt svärd genom honom, då han sof. Hreidmar ropade då på sina döttrar:
- 10.
- 'Lyngheid och Lofnheid!
- Lifvet jag lyktar.
- Tvång oss till mycket kan tvinga.'
- Lyngheid sade:
- 'Sällan en syster
- torde sin fader
- hämna med broderblod.'
- 11. Hreidmar kvad:
- 'Föd en dotter,
- ulf till kvinna,
- om du ej en
- son kan föda;
- henne gif i
- nöd en man, så
- hennes son din
- sorg kan hämnas.'[9]
- Därpå dog Hreidmar, och Fafner tog allt guldet. Då kräfde Regen att få sitt fadersarf, men Fafner svade nej. Då sökte Regen råd hos sin syster Lyngheid, huru han skulle få ut sitt fadersarf. Hon kvad:
- 12.
- 'Blidt skall du bedja
- broder din om
- arfvet och varmare vänskap.
- Icke med draget
- svärd det dig höfs
- kräfva af Fafner din andel.'
- Allt detta sade Regen till Sigurd.[10]
- En dag, när Sigurd kom hem till Regen, blef han väl fägnad. Regen kvad:
- 13.
- 'Sigmunds ättling,
- djärfve svennen,
- kommit hit till
- mina salar;
- har mer mod än
- mången äldre.
- Snart jag väntar
- kamp af ulfven.'
- 14.
- 'Till mig Yngves[11]
- ättling kommit.
- Jag skall kampdjärf
- konung fostra;
- störst bland furstar
- skall han varda,
- långt hans ödes
- trådar kastats.'
- Sigurd var då ständigt tillsammans med Regen, och denne berättade för honom, att Fafner låg på Gnitaheden i en orms skepnad. Han hade en skräckhjälm, för hvilken allt lefvande räddes. Regen smidde åt Sigurd ett svärd, som hette Gram. Det var så hvasst, att det, när han höll det ned i Rhen och lät en ulltått drifva med strömmen, skar itu denna likasom vattnet. Med det svärdet klöf Sigurd Regens städ. Därefter eggade Regen Sigurd att dräpa Fafner. Han kvad:
- 15.
- 'Skratta månde
- Hundings söner,
- som Öylimes[12]
- lif ha tagit,
- om din håg till
- guld mer drages
- än att hämnas
- dina fränder!'
- Konung Hialprek gaf Sigurd skepp och folk, för att han skulle hämnas sin fader. En häftig storm utbröt, när han och hans män seglade utanför en bergsudde. En man stod på udden och kvad:
- 16.
- 'Hvilka rida
- här på Rävels
- hästar öfver[13]
- höga vågor?
- Skeppen äro
- skumbestänkta,
- kunna ej mot
- stormen stå sig.
- 17. Regen svarade:
- 'Sigurd och hans
- män här äro.
- Medvind till en
- dödsfärd skänkts oss.
- Höga böljor
- spröten skölja.
- Skeppen sjunka.
- Säg, hvem är du?’
- 18. Hnikar kvad:
- 'Nämndes Hnikar,[14]
- när som unge
- Volsung stred och
- korpen gladde.
- Kalla karln på
- berget Fiolner
- eller Feng. Låt
- mig dig följa.’
- De lade då i land. Mannen gick ombord, och strax lade sig stormen. Sigurd kvad:
- 19.
- 'Säg du mig det, Hnikar,
- när du alla gudars
- varsel vet och mänskors,
- hvilka äro bästa
- varslen, när i striden
- hvassa svärden svingas?’
- 20. Hnikar kvad:
- 'Många goda finnas
- — om man blott dem kände —
- när som svärden svingas:
- ett är, om i striden
- man en korp ser sväfva
- öfver svärdets trädstam.'[15]
- 21.
- 'Så det finns ett annat,
- om du ut har kommit,
- färdig till att resa:
- om du då på vägen
- skulle varsna tvenne
- ärelystna kämpar.'
- 22.
- 'Vidare ett tredje,
- får du höra vargar
- tjuta vid en askgren:
- framgång skall dig gifvas
- mot hjälmklädde kämpar,
- om de före springa.'
- 23.
- 'Strid ej, vänd
- mot solen, när hon,
- månens syster,
- börjar sjunka.
- Kan man se och
- i svinfylking[16]
- folket ordnar,
- får man seger.'
- 24.
- 'Mycket ondt det bådar,
- om du skulle halka,
- när till strids du går.
- Lömska disor ställa
- sig då på hvar sida
- att dig sårad se.'
- 25.
- 'Kammad väl och tvagen
- skall hvar klok man vara
- och hvar morgon mätt,
- ty man kan ej veta,
- hvar man är om kvällen.
- Lyckan lätt förgår.'[17]
- Sigurd hade en stor drabbning med Lyngve Hundingsson och hans bröder. I densamma föllo Lyngve och hans två bröder. Efter slaget kvad Regen:
- Sigurd for därpå hem till Hialprek. Då eggade Regen Sigurd att dräpa Fafner.
Noter:
- ↑ Sigurd, uppväxte i konung Hialpreks hus. Hialpreks son Alf hade äktat Sigurds moder Hiordis, sedan hans fader Sigmund stupat. Rörande här förekommande namn se för öfrigt nedan Anmärkningarna.
- ↑ Utter heter på isländska otr.
- ↑ Källans läge = kenning för guld.
- ↑ Vadgelmer = en eljest ej omnämnd flod i underjorden.
- ↑ Dessa två senare strofer tillhöra tydligen ett helt annat kväde.
- ↑ Gust? Väl en af Andvares förfäder.
- ↑ Så kallas ringen, som Andvare sökte undangömma.
- ↑ Originalet torde här vara korrumperadt. Man väntar i stället för 'mö' något ord, som betydt 'guld', ty detta fordras af sammanhanget.
- ↑ Denna strof torde tillhöra en annan dikt.
- ↑ Samlaren tycks småningom ha glömt, att han börjat med att ordagrant citera Regens ord.
- ↑ Yngve = Frey. Borde vara Oden, då Volsungarne ansågos härstamma från denne gud och ej från Frey.
- ↑ Egendomligt att Sigurds morfader Öylime och ej hans fader Sigmund här nämnes.
- ↑ Rävels hästar = kenning för skepp. Rävel var en son till svenske konungen Björn Järnsida och således sonson till Ragnar Lodbrok.
- ↑ Hnikar = Oden.
- ↑ Svärdets trädstam = kenning för kämpe.
- ↑ Svinfylkingen — den kilformiga slagordningen — var uppfunnen af Oden själf, och han lärde blott sina speciella gunstlingar densamma.
- ↑ Stroferna 23, 24 och 25 torde väl ha tillhört andra kväden.
- ↑ Att rista blodörn bestod däri, att man lösskar refbenen frän ryggen och utdrog lungorna.
- ↑ Sigmunds bane = Lyngve Hundingsson.