Sången om Regen (KL)

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif


Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904


Hjältsånger
Sången om Regen
(Regensmál)



Regin smeder sværdet Gram
(Fra Hylestad kirke, ca. 1175)
Sigurd gick till Hialpreks[1] hästhjord och utvalde sig en häst, som sedan vardt kallad Grane. Dä var Regen, Hreidmars son, kommen till Hialprek; han var händig som ingen annan och en dvärg till växten; kunskapsrik var han, men därtill grym och trollkunnig. Regen uppfostrade och undervisade Sigurd och älskade honom mycket.
Han berättade för Sigurd om sina föräldrar samt att en gäng Oden, Höner och Loke kommit till Andvaraforsen, i hvilken det var mycket fiskar. En dvärg vid namn Andvare uppehöll sig länge i den forsen i en gäddas skepnad och skaffade sig där föda. »Otr hette min broder», fortfor Regen, »hvilken ofta sam i forsen i en utters[2] skepnad. Han hade fångat sig en lax och satt och ät på stranden, under det att han blundade. Loke tog då en sten och slog ihjäl uttern. Asarne tyckte sig ha varit mycket lyckliga och flådde skinnet af uttern. Samma kväll drogo de sedan på gästning till Hreidmar och visade sitt jaktbyte. Då grepo vi dem och pålade dem som dråpböter att fylla och utantill hölja utterskinnet med guld. Då sände de Loke att anskaffa guldet. Han kom till Ran och fick af henne hennes nät. Han drog därpå till Andvaraforsen och kastade ut nätet för gäddan, och hon gick in i det. Då kvad Loke:»


1.
'Hvad är det för fisk,
som simmar här i floden?
Kan sig ej för faran värna.
Lös ditt hufvud
ur Hels hand!
Finn mig källans lågel'[3]


2. Andvare kvad:
'Andvare jag heter,
Oen het min fader,
mången fors jag genomfarit.
Onda nornor
ha mig skapat
att i vatten städse vada.'


3. Loke kvad:
'Säg mig, dvärg,
om du vill äga
lif på denna jorden,
hvad för straff
få mänskors söner,
som hvarann’ i ordstrid smäda?’


4. Andvare kvad:
'Bittert straff
få mänskors söner:
skola i Vadgelmer vada.[4]
Hvarje lögn,
man sagt om andra,
varder ris åt egna lemmar.'[5]


»Loke såg allt det guld, som Andvare ägde. Men då denne hade utlämnat sin skatt, ville han undangömma en ring. Loke tog dock äfven denna från honom. Dvärgen gick då in i stenen och sade:»


5.
'Detta guld, som
Gust förr ägde,[6]
skall två bröders
bane vålla
och skall väcka
strid bland hjältar.
Ingen af min
skatt skall glädjas.'


»Asarne lämnade därpå Hreidmar guldet, fyllde utterskinnet samt reste upp det på fötterna, lade upp guldet hvarfvis och höljde därmed skinnet. När detta var gjordt, gick Hreidmar fram och varsnade ett läpphår. Han bad dem då äfven hölja detta. Då tog Oden fram ringen Andvaranaut[7] och höljde håret. Då kvad Loke:»


6.
'Guldet är lämnadt,
gyllene böter
gifvits dig nu för mitt hufvud;
det ej din son
länder till lycka,
länder er båda till bane.'


7. Hreidmar kvad:
'Gåfvor du gaf,
vängåfvor ej,
gaf ej af välvilligt sinne.
Lifvet I skullen
alla ha mistat,
hade förut jag det vetat.'


8. Loke kvad:
'Värre än så
tror jag mig se:
släktingars strid om en mö.[8]
Ändock ej födda
tyckas de furstar.
hvilka till strid det skall hetsa.'


9. Hreidmar kvad:
'Tänker att råda
öfver det röda
guldet, så länge jag lefver;
räds ej en smul
för dina hot.
Dragen nu härifrån hem!'


Fafner och Regen kräfde Hreidmar på andel i böterna efter sin broder. Då Hreidmar vägrade, rände Fafner sitt svärd genom honom, då han sof. Hreidmar ropade då på sina döttrar:


10.
'Lyngheid och Lofnheid!
Lifvet jag lyktar.
Tvång oss till mycket kan tvinga.'
Lyngheid sade:
'Sällan en syster
torde sin fader
hämna med broderblod.'


11. Hreidmar kvad:
'Föd en dotter,
ulf till kvinna,
om du ej en
son kan föda;
henne gif i
nöd en man, så
hennes son din
sorg kan hämnas.'[9]


Därpå dog Hreidmar, och Fafner tog allt guldet. Då kräfde Regen att få sitt fadersarf, men Fafner svade nej. Då sökte Regen råd hos sin syster Lyngheid, huru han skulle få ut sitt fadersarf. Hon kvad:


12.
'Blidt skall du bedja
broder din om
arfvet och varmare vänskap.
Icke med draget
svärd det dig höfs
kräfva af Fafner din andel.'


Allt detta sade Regen till Sigurd.[10]
En dag, när Sigurd kom hem till Regen, blef han väl fägnad. Regen kvad:


13.
'Sigmunds ättling,
djärfve svennen,
kommit hit till
mina salar;
har mer mod än
mången äldre.
Snart jag väntar
kamp af ulfven.'


14.
'Till mig Yngves[11]
ättling kommit.
Jag skall kampdjärf
konung fostra;
störst bland furstar
skall han varda,
långt hans ödes
trådar kastats.'


Sigurd var då ständigt tillsammans med Regen, och denne berättade för honom, att Fafner låg på Gnitaheden i en orms skepnad. Han hade en skräckhjälm, för hvilken allt lefvande räddes. Regen smidde åt Sigurd ett svärd, som hette Gram. Det var så hvasst, att det, när han höll det ned i Rhen och lät en ulltått drifva med strömmen, skar itu denna likasom vattnet. Med det svärdet klöf Sigurd Regens städ. Därefter eggade Regen Sigurd att dräpa Fafner. Han kvad:


15.
'Skratta månde
Hundings söner,
som Öylimes[12]
lif ha tagit,
om din håg till
guld mer drages
än att hämnas
dina fränder!'


Konung Hialprek gaf Sigurd skepp och folk, för att han skulle hämnas sin fader. En häftig storm utbröt, när han och hans män seglade utanför en bergsudde. En man stod på udden och kvad:


16.
'Hvilka rida
här på Rävels
hästar öfver[13]
höga vågor?
Skeppen äro
skumbestänkta,
kunna ej mot
stormen stå sig.


17. Regen svarade:
'Sigurd och hans
män här äro.
Medvind till en
dödsfärd skänkts oss.
Höga böljor
spröten skölja.
Skeppen sjunka.
Säg, hvem är du?’


18. Hnikar kvad:
'Nämndes Hnikar,[14]
när som unge
Volsung stred och
korpen gladde.
Kalla karln på
berget Fiolner
eller Feng. Låt
mig dig följa.’


De lade då i land. Mannen gick ombord, och strax lade sig stormen. Sigurd kvad:


19.
'Säg du mig det, Hnikar,
när du alla gudars
varsel vet och mänskors,
hvilka äro bästa
varslen, när i striden
hvassa svärden svingas?’


20. Hnikar kvad:
'Många goda finnas
— om man blott dem kände —
när som svärden svingas:
ett är, om i striden
man en korp ser sväfva
öfver svärdets trädstam.'[15]


21.
'Så det finns ett annat,
om du ut har kommit,
färdig till att resa:
om du då på vägen
skulle varsna tvenne
ärelystna kämpar.'


22.
'Vidare ett tredje,
får du höra vargar
tjuta vid en askgren:
framgång skall dig gifvas
mot hjälmklädde kämpar,
om de före springa.'


23.
'Strid ej, vänd
mot solen, när hon,
månens syster,
börjar sjunka.
Kan man se och
i svinfylking[16]
folket ordnar,
får man seger.'


24.
'Mycket ondt det bådar,
om du skulle halka,
när till strids du går.
Lömska disor ställa
sig då på hvar sida
att dig sårad se.'


25.
'Kammad väl och tvagen
skall hvar klok man vara
och hvar morgon mätt,
ty man kan ej veta,
hvar man är om kvällen.
Lyckan lätt förgår.'[17]


Sigurd hade en stor drabbning med Lyngve Hundingsson och hans bröder. I densamma föllo Lyngve och hans två bröder. Efter slaget kvad Regen:


26.
'Nu med hvassa
svärdet blodörn[18]
ristats har på
Sigmunds bane. [19]
Mera djärf ej
mången var att
fälten bloda,
korpen glädja.'


Sigurd for därpå hem till Hialprek. Då eggade Regen Sigurd att dräpa Fafner.




Noter:

  1. Sigurd, uppväxte i konung Hialpreks hus. Hialpreks son Alf hade äktat Sigurds moder Hiordis, sedan hans fader Sigmund stupat. Rörande här förekommande namn se för öfrigt nedan Anmärkningarna.
  2. Utter heter på isländska otr.
  3. Källans läge = kenning för guld.
  4. Vadgelmer = en eljest ej omnämnd flod i underjorden.
  5. Dessa två senare strofer tillhöra tydligen ett helt annat kväde.
  6. Gust? Väl en af Andvares förfäder.
  7. Så kallas ringen, som Andvare sökte undangömma.
  8. Originalet torde här vara korrumperadt. Man väntar i stället för 'mö' något ord, som betydt 'guld', ty detta fordras af sammanhanget.
  9. Denna strof torde tillhöra en annan dikt.
  10. Samlaren tycks småningom ha glömt, att han börjat med att ordagrant citera Regens ord.
  11. Yngve = Frey. Borde vara Oden, då Volsungarne ansågos härstamma från denne gud och ej från Frey.
  12. Egendomligt att Sigurds morfader Öylime och ej hans fader Sigmund här nämnes.
  13. Rävels hästar = kenning för skepp. Rävel var en son till svenske konungen Björn Järnsida och således sonson till Ragnar Lodbrok.
  14. Hnikar = Oden.
  15. Svärdets trädstam = kenning för kämpe.
  16. Svinfylkingen — den kilformiga slagordningen — var uppfunnen af Oden själf, och han lärde blott sina speciella gunstlingar densamma.
  17. Stroferna 23, 24 och 25 torde väl ha tillhört andra kväden.
  18. Att rista blodörn bestod däri, att man lösskar refbenen frän ryggen och utdrog lungorna.
  19. Sigmunds bane = Lyngve Hundingsson.